Timmermans Kriek

Typ: Lambic
Bryggeri: Timmermans
Ursprung: Itterbeek, Belgien
Utseende: Körsbärsrött (duh)
Volymprocent: 4,5%
Format: Flaska 250 ml
Konsumerades: Gröndal, tisdag den 22:a augusti kl. 23.00

Detta är alltså ett öl som jästs ihop tillsammans med sura körsbär, som enligt tradition ska komma från Schaarbeek-området. Bryggare har dock börja ersätta de svårfunna Schaarbeek-körsbären med andra typer av körsbär, antingen delvis eller helt och hållet. Ordet Kriek är flamländska och betyder just "surt körsbär".

Lambic-öl i sig är spontanjästa öl och den jäst som används är en luftburen sådan, som sägs höra hemma i Bryssel. En tradtionell Kriek är väldigt sur och torr. Viss parallell tycker jag kan dras till den franska torra cidern, även om det skiljer i tillverkningsprocess, då den är just väldigt torr och inte alls söt som den svenska normativa cidern (förutom Astrakancidern då..). Vissa bryggerier tillsätter socker i slutstadiet av produktionen för att göra dom mindre intensiva och sura. Detta såklart för att det ska kunna sälja till en större kundkrets. Vissa använder även körsbärsjuice istället för körsbär, för att ytterligare förenkla processen. Detta resulterar oftast i en sämre produkt.

Jag sitter alltså här och dricker kolsyrad körsbärsjuice. Det är så det känns. Ur ett reklamglas från Kopparbergs Päroncider. Frukt ska ur fruktglas drickas.. Det är inte så äckligt jag hade räknat med. Ta några liter av det här, skiva i lite Carambole och du har en schysst bål. Visserligen lågprocentig sådan, men det finns ingen risk att nån kommer gnälla om att "det smakar för mycket spriiiiiit" och väljer sin Bacardi Breezer istället.

På ingredienslistan står det att det är 1,5% fläderjuice och 13,5% körsbärsjuice i. Flädern känner jag inte av. Men det smakar lite hallon utöver körsbären. Jag skulle nog kunna tänka mig att dricka det här igen, om man kyler det och du får något som liknar en söt cider, fast utan att bli för sockrig. Du kan alltså dricka fler än en. Min egen erfarenhet av just körsbärsdricka (Cherry Coke etc) är väl ganska nedslående, men detta tar lite revansch. Och jag har insett att Lambic faktiskt funkar, och att belgarna inte är så himla dåliga på att göra öl när allt kommer omkring.

Asahi

Typ: Premium Super Dry
Bryggeri: Asahi Breweries, Ltd
Ursprung: (Osaka) Tokyo, Japan
Utseende: Äppeljuice
Volymprocent: 5%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Gröndal, tisdagen den 22:a kl. 20.31

Asahi Breweries, Ltd. är baserat i Tokyo, Japan och för en liten beskrivning av japansk ölhistoria ber vi er att titta lite på recensionen av Sapporo där vi gav en liten redogörelse för hur den japanska ölmarknaden utvecklade sig under 1800- och 1900-talet. Tillbaka till recensionsölet. Osaka Beer Brewing Company grundades i November 1889, Asahi Beer introducerades i maj 1892 och Asahi Breweries, Ltd. etablerades i september 1949. När det gäller ölet vi ska recensera etablerades det mars 1987 då Asahi Super Dry blev en stor succé som medförde en revolution inom ölindustrin.

Asahin är lättdrucken men smakar mycket på något sätt, likt Sapporon doftar den på speciellt och känns inte alls som ett europeiskt öl. Denna premium lager smakar egentligen inte mycket alls men det är torrheten som är tricket, det är dess torrhet som etablerar känslan och smaken i munnen. Urban Laurin skriver i Lager, Ale & Porter och Andra Sorter från 2004 att ett öl som inte smakar så mycket innehåller färre kalorier än ett öl som smakar mycket. Vårt testöl är bryggt i Tjeckien, nu undrar ni kanske varför? Jo, 2000 startade Staropramen Brewery lokal production av Asahi i Tjeckien. Kanske var det Staropramens rykte, kvalité och varumärkesetablering som lockade Asahi Breweries att ta kontakt med dem.

Asahin är inte bara ett tilltalande öl utan det har även en tilltalande etikett. Svart text på silverbotten med röda inslag och text ger ett enhetligt intryck på flaskan och ett litet klistermärke på flaskhalsen bidrar till den enhetligheten. Flaskan pryds av Asahi glasmönster och båda klistermärkena visar upp sädesinslag.

Victoria Bitter

Typ: Lager
Bryggeri: Carlton & United Beverages LTD.
Ursprung: Australien
Utseende: Gyllene, äppelcideraktig
Volymprocent: 4,9 %
Format: Flaska 375 ml
Konsumerades: Gröndal, tisdagen den 22:a augusti kl. 19:39

Victoria Bitter introducerades i mitten av 1960-talet genom en tv-kampanj som gjorde VBn till ett oerhört populärt öl i Australien. Australiensisk ölkultur kretsar kring mottot "Iskall öl med neutral smak i stora mängder", och numera har VBn det högsta marknadsvärdet av all öl i Australien, både på tapp och flaska. VBn bryggs av Carlton & United Beverages som är underordnat Foster's Group, som ligger bakom märket Foster. Under sommarmånaderna i Australien kan bryggeriet brygga och göra VBn mogen på 20 timmar(!) enbart för att kunna tillfredställa konsumenterna. Detta är något speciellt för Australien och vad vi har förstått är det ingenting Tyska och europeiska bryggerier behöver göra.

Hur är det med smaken då? Är VBn lättdrucken och vill vi ha mer? VBn är lättdrucken, den må heta "bitter" men det är inget problem för smaken. Andreas tycker att ölet är lättdrucket och det tycker även jag. VBn påminner mycket om Millern och har liknande kvalitéer, dock skulle jag vilja påstå att det finns en gnutta "bitter" i ölet och att det är lite mörkare än Millern, men att det bubblar på liknande sätt. Om man kyler VBn bör man kunna dricka en eller ett par flaskor utan att man direkt behöver anstränga sig.

Etiketten har med största sannolikhet en betydelse för Victoria Bitters framgångsrecept. Det står Victoria Bitter i vit text på en grön bakgrund och etiketten omges av en guldkant. Själva smeknamnet VB finns i mitten av klistermärket med svart text, guldskugga på vit botten och två röda områden ovanför och nedanför VB. Den är alltså enkel att läsa och enkel att känna igen, för det behövs inget 'vackrare' för att sälja öl under en stekhet sommar i Australien.