Typ: Hjortronglögg gjord på grappabas
Bryggeri: Dufvenkrooks
Ursprung: Sverige
Utseende: Ljus äppeljuice
Volymprocent: 20%
Format: Flaska 500ml
Konsumerades: Hässelby, Lördag den 24:e november kl. 19.30
Efter att jag gjort en dålig presentation på seminariet i fredags (marknadskommunikation), missat Hoyzer Boys-festen på Vieille Montagne och nu lämnat återbud till Nickos Guitar Hero III-fest på grund av sjukdom, kunde jag inte hålla mig borta ifrån flaskan längre - Amore-glöggen med hjortronsmak kom fram ur skåpet.
Dufvenkrooks är en ganska ny aktör på den svenska glöggmarknaden. Företaget har funnits sedan 1997 och vill stå för en "lyxigare glöggtradition". När jag tänker "lyxigare" tänker jag direkt "dyrare" glöggtradition, men faktum är att jag tror att fler aktörer kommer att haka på trenden som Blossa startade med sin årgångsglögg. Jag tror att många vanliga svenskar är trötta på tomtar och rödagröna glöggflaskor och vill dricka något som också ser snyggt ut på julbordet eller till och med i början av november och ända fram till jul och nyår.
Jag tror att vi går ifrån en glöggtradition med julförankring till en glöggradition som börjar i november och slutar en bra bit efter jul. Dufvenkrooks hävdar att "Stor vikt läggs också vid konsumenttester och recensioner, som används som underlag till att hela tiden utveckla och förädla sortimentet". Det här tycker jag är bra, men speukulationer i all ära, hur smakar glöggen?
Jag och Lisa konstaterar snabbt att om vi mot förmodan skulle tycka illa om Grappa så är det ingenting alls som stör oss när vi dricker Amore Hjortron. Det smakar bra, förvånansvärt bra. Lisa ville prova en ckokladglögg men jag argumenterade för Hjortronglöggen. Hjortron fick det bli och vad förvånade vi blev. Jag kom direkt att tänka på Blossa 04 med vinteräpple och sött dessertvin. Amoren är inte lika söt men inte heller så spritig som jag och Lisa hade föreställt oss. Hur kommer det sig?
Amore Hjrtron har en bas av Grappa och innehåller även kryddnejlika, torkad ingefära, citrus och pomerans. Jag skulle hävda att Amoren är som en lite vuxnare Blossa 04 med en lite hårdare ton. Vi har både provat glöggen varmt och kallt - båda alternativen fungerar faktiskt bra. Men vad är Grappa egentligen?
Grappa är italienskt brännvin. Spritdrycken görs av pressade druvrester från vinproduktion och har normalt en volymprocent på mellan 40-50 procent (glöggen ligger på 20%). Grappan har gjort en klassresa och gått ifrån att vara en produkt gjord på vinrester till att få en hög status när den förfinats och kommersialiserats. Det finns två viktiga faktorer vid produktion av Grappa: Ju bättre kvalité på druvan desto bättre pomace (druvrester), och metoden Artigianle som kräver bra råvaror och en lång process av hantverk.
Amore Hjortron-flaskan är varmt gul och har Dufvenkrooks logga (En duva i ett vapen/standard) på båda sidor av flaskan. Glöggen har även en innehållsförteckning där det står att det innehåller grappa, socker, "naturlig glöggarom med smak av hjortron" (vad nu det är? Kanske ska skicka ett e-mail om det), konserveringsmedel E202 och sulfiter (från vin).
Jag vill prova den här glöggen igen. Efter att ha provat ett kallt och ett varmt glas tror jag att jag tycker bättre om Amoren än Blossa 07. Värt att prova igen alltså och jag ser mer och mer fram emot den kommande glöggfesten i december.
lördag, november 24, 2007
onsdag, november 21, 2007
Nils Oscars Julöl
Typ: Mörkt öl
Bryggeri: Nils Oscar Company AB
Ursprung: Nils Oscars bryggeri i Fruängskällan, Nyköping, Sverige
Utseende: Djupt mörkbrun
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Gröndal, Onsdag den 21:a november kl. 20.00
Nils Oscar Company AB startades 1996. De brygger sitt öl vid Fruängskällan i Nyköping och bränner också sprit på Tärnö Säteri i Södermanland. I Tärnö har de även ett eget mälteri. I Södermanland odlar de även fyra sädesslag som utgör råvaror i produkter från företaget.
Nils Oscar Julöl 2007 är mörkt med stor kraft och komplexitet. Den har stoutliknande karaktär med en påtaglig rostighet. Detta är antagligen fallet på grund av att den är överjäst med en speciell typ av jäst från Belgien. Nils Oscars har slagit på stort och använt flera sorters malt och humlesorten Pacific Gem från Nya Zeeland. Den djupt mörka färgen gör den väldigt estetiskt tilltalande i rätt ljus.
Doften är rostad och rätt svag. Vissa skulle hävda att den luktar lite lakrits och svarta vinbär, men ack! Jag känner inte vinbären (plus att jag ogillar lakrits). Smaken är stor och komplex. Ett mycket smakrikt öl. Jag tror att detta öl skulle passa till en del vilt och annat kött som kommer att finnas på många julbord i vinter. Nils Oscars själva föreslår lagrad ost, nötter och bitter choklad som tilltugg. Jag tror att en bit mat antagligen skulle göra det här ölet bättre.
Om du har tid kan du lagra ölet ett par år. Nils Oscars hävdar att ölet då får en mjukare doft och smak. Jag undrar om de har lagrat ölet ett par år själva som kan styrka deras bedömning.
Se till att inte ge tomten för många Julöl när han ska åka iväg med släden, varje flaska ligger på 8 volymprocent. Ho ho ho.
Bryggeri: Nils Oscar Company AB
Ursprung: Nils Oscars bryggeri i Fruängskällan, Nyköping, Sverige
Utseende: Djupt mörkbrun
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Gröndal, Onsdag den 21:a november kl. 20.00
Nils Oscar Company AB startades 1996. De brygger sitt öl vid Fruängskällan i Nyköping och bränner också sprit på Tärnö Säteri i Södermanland. I Tärnö har de även ett eget mälteri. I Södermanland odlar de även fyra sädesslag som utgör råvaror i produkter från företaget.
Nils Oscar Julöl 2007 är mörkt med stor kraft och komplexitet. Den har stoutliknande karaktär med en påtaglig rostighet. Detta är antagligen fallet på grund av att den är överjäst med en speciell typ av jäst från Belgien. Nils Oscars har slagit på stort och använt flera sorters malt och humlesorten Pacific Gem från Nya Zeeland. Den djupt mörka färgen gör den väldigt estetiskt tilltalande i rätt ljus.
Doften är rostad och rätt svag. Vissa skulle hävda att den luktar lite lakrits och svarta vinbär, men ack! Jag känner inte vinbären (plus att jag ogillar lakrits). Smaken är stor och komplex. Ett mycket smakrikt öl. Jag tror att detta öl skulle passa till en del vilt och annat kött som kommer att finnas på många julbord i vinter. Nils Oscars själva föreslår lagrad ost, nötter och bitter choklad som tilltugg. Jag tror att en bit mat antagligen skulle göra det här ölet bättre.
Om du har tid kan du lagra ölet ett par år. Nils Oscars hävdar att ölet då får en mjukare doft och smak. Jag undrar om de har lagrat ölet ett par år själva som kan styrka deras bedömning.
Se till att inte ge tomten för många Julöl när han ska åka iväg med släden, varje flaska ligger på 8 volymprocent. Ho ho ho.
tisdag, november 20, 2007
Angående innehållsförteckning på alkoholprodukter med hög volymprocent
Har ni någon gång tänkt på vad till exempel glögg innehåller? Då har ni förmodligen försökt att leta efter innehållsförteckningen. Har ni hittat någon på starkglögg? Nej precis, det var det jag misstänkte, ni hittar förmodligen inte någon.
Det är tydligen så att tillverkare enligt lag (jag hittar den inte men ni är välkomna att leta) inte behöver sätta ut innehållsförteckningen på alkoholprodukter med hög volymprocent. Vad detta nu kan vara bra för kan det tvistas om men jag hoppas att producenterna har designmässiga skäl snarare än vilseledande skäl för att inte sätta ut någon innehållsförteckning. I dagens samhälle blir människor mer och mer medvetna om vad de äter och vad de dricker. Jag vill gärna veta vad produkter innehåller.
Jag kom att tänka på det här när vi nyligen skapade oss en bild över årets glöggsäsong. Sprittilverkaren Saturnus har tagit fram en variant av sitt Tindraglögg som innehåller glitter. Ja ni läste rätt, glitter.
Jag tog kontakt med företaget med syftet att ta reda på varför företaget inte har någon innehållsförteckning på glöggen och vad bland annat glittret består av. Jag förväntade mig väl inte direkt något hjälpsamt svar men det var inte heller förvånande när en informationsansvarig representant från företaget skrev tillbaka och gav ett tydligt, marknadskommunikationssanpassat och käckt svar. Jag tänker återge företagets svar men tar bort själva marknadskommunikationen före och efter innehållsbeskrivningen:
Louise Ahlander säger att Tindra Glittrande innehåller glitter som består av:
"det oorganiska saltet E171 d.v.s. titandioxid, som är en vit färg godkänd av livsmedelsverket. Den vita färgen används i en mängd livsmedel idag ex. mjukost, tuggummi, dressingar, fettfri majonnäs och godis som "skolkritor", choklad linser m.fl."
Vidare skriver hon att,
"För att glittret ska stabiliseras i glöggen har vi använt stabiliseringsämnet E418 (gellangummi vilket är en sk. naturlig polysackarid dvs. en massa socker molekyler som sitter ihop) och E440a (pektin som utvinns ur citronskal). E418 används bl.a. i mejeriprodukter och dressingar och E440a är vanligt i glass, likör, godis, sylt och gelé."
Förutom särskrivningar och andra konstigheter vill jag bara passa på att skriva att detta är det som företaget vill att vi ska tro. Det intressanta är vad som undanhålls för oss. Därmed höjer jag ett varningens finger för er som tror på vad olika företag förmedlar till er. Ärlighet är ett begrepp som inbegriper andra dolda syften och mål, som att sälja glögg och behålla konsumenter.
Det är tydligen så att tillverkare enligt lag (jag hittar den inte men ni är välkomna att leta) inte behöver sätta ut innehållsförteckningen på alkoholprodukter med hög volymprocent. Vad detta nu kan vara bra för kan det tvistas om men jag hoppas att producenterna har designmässiga skäl snarare än vilseledande skäl för att inte sätta ut någon innehållsförteckning. I dagens samhälle blir människor mer och mer medvetna om vad de äter och vad de dricker. Jag vill gärna veta vad produkter innehåller.
Jag kom att tänka på det här när vi nyligen skapade oss en bild över årets glöggsäsong. Sprittilverkaren Saturnus har tagit fram en variant av sitt Tindraglögg som innehåller glitter. Ja ni läste rätt, glitter.
Jag tog kontakt med företaget med syftet att ta reda på varför företaget inte har någon innehållsförteckning på glöggen och vad bland annat glittret består av. Jag förväntade mig väl inte direkt något hjälpsamt svar men det var inte heller förvånande när en informationsansvarig representant från företaget skrev tillbaka och gav ett tydligt, marknadskommunikationssanpassat och käckt svar. Jag tänker återge företagets svar men tar bort själva marknadskommunikationen före och efter innehållsbeskrivningen:
Louise Ahlander säger att Tindra Glittrande innehåller glitter som består av:
"det oorganiska saltet E171 d.v.s. titandioxid, som är en vit färg godkänd av livsmedelsverket. Den vita färgen används i en mängd livsmedel idag ex. mjukost, tuggummi, dressingar, fettfri majonnäs och godis som "skolkritor", choklad linser m.fl."
Vidare skriver hon att,
"För att glittret ska stabiliseras i glöggen har vi använt stabiliseringsämnet E418 (gellangummi vilket är en sk. naturlig polysackarid dvs. en massa socker molekyler som sitter ihop) och E440a (pektin som utvinns ur citronskal). E418 används bl.a. i mejeriprodukter och dressingar och E440a är vanligt i glass, likör, godis, sylt och gelé."
Förutom särskrivningar och andra konstigheter vill jag bara passa på att skriva att detta är det som företaget vill att vi ska tro. Det intressanta är vad som undanhålls för oss. Därmed höjer jag ett varningens finger för er som tror på vad olika företag förmedlar till er. Ärlighet är ett begrepp som inbegriper andra dolda syften och mål, som att sälja glögg och behålla konsumenter.
lördag, november 17, 2007
Leuvense Tripel - Blond Bier
Typ: Trippel Ale
Bryggeri: Brouwerij Van Steenberge
Ursprung: Belgien
Utseende: Honungsfärgad med en vit och rik skummkrona.
Volymprocent: 9%
Format:
Konsumerades: Rågsved
Det här är något jag köpte när jag var nere i Leuven, Belgien. Jag övertalades om att det här var den lokala motsvarigheten till Duvel. Jag var tveksam då och har inte övertalats än. Ölen är orange, grummlig och frun säger att den ser ut som honung i färgen, jag får hålla med. Jag har dock aldrig sett honung skumma som den här gör.
Enligt flaskan så är det här en trippel, en ale som fått jäsa i tre omgångar. De flesta trippel du kommer stöta på är belgiska och att de flesta belgiska kloster har en öl som heter enkel, dubbel och trippel är knappast ett sammanträffade om man jämför med den kristna treenigheten. Trippeln föddes i Westmalle runt 1931 och har sedan dess blivit synonymt med riktigt stark ljus/gyllene ale, med några få undantag där trippeln faktiskt är nästan lika mörk som dubbeln.
Leuvense Tripel har en stark smak av humle balanserad med jäst och en kraftighet som kan vara resultaten av jästen, humlen och den starka alkoholhalten. Trippeln har aldrig varit min favorit, jag är mer för den mörka dubbeln som brukar vara lenare och smakrikare. Här har vi en trippel som knappast kan beskyllas för att inte smaka något, men den smakar heller inte något annat än humle och jäst. Av tripplarna kommer det här aldrig bli någon favorit, drick hellre Chimay vit eller Wesmalle Tripel, men om den ska jämföras med något annat än belgisk klosteröl så är den riktigt bra och skulle det här vara min lokala öl skulle jag varit lycklig.
Samuel Adams Holiday Porter
Typ: Porter
Bryggeri: The Boston Beer Company/Sam Adams
Ursprung: USA
Utseende: Mörkt mörkt brun med en rejäl ljusbrun och tjock skumkrona
Volymprocent: 5,8%
Format: 355
Konsumerades: Rågsved
Samuel Adams/Boston Brewery är en av de mer kända amerikanska bryggerierna av vettig öl. Jag tänker inte räkna med Amerikanska Budweiser här av princip skäl. Nåja, de öl som säljs med Sam Adams namn på etiketten har enlight min erfarenhet en sak gemensamt, de är bra men sällan riktigt bra. Enligt amerikanska bekanta så smakar amerikansk öl aldrig lika bra i Sverige som de gör i USA och ölens färskhet kan påverka intrycket något enormt så kanske är Sam Adams bättre än vad jag tror. Men nu är jag i Sverige och då är det dumt att gissa hur det kanske skulle smaka i USA.
Ölen är mörkt mörkt brun utan att bli svart, skummkronan som blir i mitt Guinnessglas när jag häller upp den imponerar, brunt, tjockt och mycket. Vid första försöket får jag hälla i omgångar under fem minuter innan 355ml öl får plats i 55cl glaset, och då är det med 2,5-3cm med skum ovan kanten.
För att vara en säsongsöl är den ganska svag i sin säsongsanknytning. Det här är en maltig porter med en stark bitterhet som har lika mycket med julen att göra som coca cola med en tomte på etiketten. Den är inte dålig, men jag ser inte alls var julbiten kommer in. Den är inte heller fantastisk utan håller Boston Brewery's tradition vid liv, den är helt drickbar, men ingen sensation.
fredag, november 16, 2007
Mysingen Midvinterbrygd
Typ: Ale
Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri
Ursprung: Nynäshamn, Sverige.
Utseende: Mör som midvinternatten.
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 500ml
Konsumerades: Hässelby, Fredag den 16:e november kl. 20.45
Nynäshamns Ångbryggeri är ytterligare ett svenskt mikrobryggeri värt att uppmärksamma i den här bloggen. Mysingens Midvinterbrygd är bara ett av flera öl som har uppmärksammats inom ölkretsar under de senaste åren. Bryggeriet har bryggt öl sedan 1997 och Bedarö Bitter är ett av de öl som bryggeriet aktivt brygger. Nu över till ölet.
Andreas anar lite bananton i lukten och bananbeska i smaken. Själv tycker jag den luktar som en Hoegaarden och har lite liknande karaktär som samma öl. Detta mörka öl har en liten kopparton i en viss typ av ljus. Karaktären påminner mer om ett julöl än Winter Alen som jag recenserade tidigare ikväll. Jag kan inte riktigt förklara det men det här ölet är godare än Winter Ale. Eftersmaken är för det första mycket godare, ölet är inte heller lika uppkäftig i smaken. I det stora hela får det här ölet ett ok utan att imponera.
Förhoppningsvis kan jag få Andreas att recensera Blossa 07 i något inlägg framöver som mellanspel i vår vinterölsspecial!
Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri
Ursprung: Nynäshamn, Sverige.
Utseende: Mör som midvinternatten.
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 500ml
Konsumerades: Hässelby, Fredag den 16:e november kl. 20.45
Nynäshamns Ångbryggeri är ytterligare ett svenskt mikrobryggeri värt att uppmärksamma i den här bloggen. Mysingens Midvinterbrygd är bara ett av flera öl som har uppmärksammats inom ölkretsar under de senaste åren. Bryggeriet har bryggt öl sedan 1997 och Bedarö Bitter är ett av de öl som bryggeriet aktivt brygger. Nu över till ölet.
Andreas anar lite bananton i lukten och bananbeska i smaken. Själv tycker jag den luktar som en Hoegaarden och har lite liknande karaktär som samma öl. Detta mörka öl har en liten kopparton i en viss typ av ljus. Karaktären påminner mer om ett julöl än Winter Alen som jag recenserade tidigare ikväll. Jag kan inte riktigt förklara det men det här ölet är godare än Winter Ale. Eftersmaken är för det första mycket godare, ölet är inte heller lika uppkäftig i smaken. I det stora hela får det här ölet ett ok utan att imponera.
Förhoppningsvis kan jag få Andreas att recensera Blossa 07 i något inlägg framöver som mellanspel i vår vinterölsspecial!
Oppigårds Winter Ale
Typ: Ale
Bryggeri: Oppigårds Bryggeri
Ursprung: Dalarna, Sverige
Utseende: Mörk ale, rödaktig
Volymprocent: 5.3%
Format: Flaska 500ml
Konsumerades: Hässelby, Fredag den 16:e November kl. 19.40
Idag när vi var på systemet och plockade upp några stycken Blossa 07 passade vi på att köpa lite julöl. Vi inleder officiellt vårt "Winter"-tema med att recensera ett prisat öl från ett prisat svenskt mikrobryggeri.
Oppigårds Winter Ale korades till årets bästa julöl 2007 av Svenska Ölprovningssällskapet tillsammans med Jämtlands julöl som vi också ska försöka att recensera på bloggen innan julen står för dörren. Håller Winter Alen då måttet?
Ölet är rätt mörkt och har en rödaktig ton. Lukten är för mig svår att avgöra men den luktar mörk snarare än som ljus ale. Ölet är välhumlat och innehåller korn- och havremalt, humle, jäst och vatten. Ölet är överjäst och ska helst drickas lite mer rumstempererat vid ungefär mellan 12 och 14 grader. Dessa är förutsättningarna. Först kommer ett stycke om Oppigårds bryggeri, sedan kommer jag tillbaka till själva ölet.
Oppigårds bryggeri ligger i Hedemora kommun, Dalarna och har sedan 1999 bryggt öl i Sverige. Winter Ale-flaskan har en orangegul logga på grön bas. Det står Oppigårds Winter Ale på flaskan och i centrum finns det några hus som kan förknippas med Dalarna. Två stjärnor finns placerade på båda sidor om husen i centrum och en stjärna på kapsylen.
Smaken är mörk och rik. Jag kan hålla med om Systembolagets förklaring att det går att ana apelsintoner i smaken. Det ska tydligen gå att känna aprikosdoft och aprikossmak. Smaken är stark för att vara öl och har lite stoutkaraktär faktiskt. Smaken är ganska sjysst men det är svårt att jämföra den med något annat öl just i det här tillfället. Ölet är dock som Lina sade (Lina och kristian är på besök) lite bittert och jag vet inte om det här ölet kommer att få utrymme i min ölrepertoar fram tills jul. Men, jag tror att jag måste ge ölet minst en chans till för jag vet att smaker kan ta tid att uppskatta. Jag kommer att tänka på Nils Oscars ölsorter när jag dricker det här men frågan är om jag kommer att ha detta öl till julmaten. Jag föredrar nog mer någon sorts lager eller ale som mår bra av lite lätt kylning.
Andreas tyckte ölet var rätt ok men ganska besk i smaken mot slutet av provsmakningen.
Jag tycker inte att ni andra ölentusiaster ska välja bort det här ölet när det börjar nalkas jul. Julmaten är fylld av smakrika rätter och väldoftande tilltugg. Det kan vara så att ett smakrikt öl blir helt rätt till julbordet. Hur som helst är det kul med svenska mikrobryggerier!
Bryggeri: Oppigårds Bryggeri
Ursprung: Dalarna, Sverige
Utseende: Mörk ale, rödaktig
Volymprocent: 5.3%
Format: Flaska 500ml
Konsumerades: Hässelby, Fredag den 16:e November kl. 19.40
Idag när vi var på systemet och plockade upp några stycken Blossa 07 passade vi på att köpa lite julöl. Vi inleder officiellt vårt "Winter"-tema med att recensera ett prisat öl från ett prisat svenskt mikrobryggeri.
Oppigårds Winter Ale korades till årets bästa julöl 2007 av Svenska Ölprovningssällskapet tillsammans med Jämtlands julöl som vi också ska försöka att recensera på bloggen innan julen står för dörren. Håller Winter Alen då måttet?
Ölet är rätt mörkt och har en rödaktig ton. Lukten är för mig svår att avgöra men den luktar mörk snarare än som ljus ale. Ölet är välhumlat och innehåller korn- och havremalt, humle, jäst och vatten. Ölet är överjäst och ska helst drickas lite mer rumstempererat vid ungefär mellan 12 och 14 grader. Dessa är förutsättningarna. Först kommer ett stycke om Oppigårds bryggeri, sedan kommer jag tillbaka till själva ölet.
Oppigårds bryggeri ligger i Hedemora kommun, Dalarna och har sedan 1999 bryggt öl i Sverige. Winter Ale-flaskan har en orangegul logga på grön bas. Det står Oppigårds Winter Ale på flaskan och i centrum finns det några hus som kan förknippas med Dalarna. Två stjärnor finns placerade på båda sidor om husen i centrum och en stjärna på kapsylen.
Smaken är mörk och rik. Jag kan hålla med om Systembolagets förklaring att det går att ana apelsintoner i smaken. Det ska tydligen gå att känna aprikosdoft och aprikossmak. Smaken är stark för att vara öl och har lite stoutkaraktär faktiskt. Smaken är ganska sjysst men det är svårt att jämföra den med något annat öl just i det här tillfället. Ölet är dock som Lina sade (Lina och kristian är på besök) lite bittert och jag vet inte om det här ölet kommer att få utrymme i min ölrepertoar fram tills jul. Men, jag tror att jag måste ge ölet minst en chans till för jag vet att smaker kan ta tid att uppskatta. Jag kommer att tänka på Nils Oscars ölsorter när jag dricker det här men frågan är om jag kommer att ha detta öl till julmaten. Jag föredrar nog mer någon sorts lager eller ale som mår bra av lite lätt kylning.
Andreas tyckte ölet var rätt ok men ganska besk i smaken mot slutet av provsmakningen.
Jag tycker inte att ni andra ölentusiaster ska välja bort det här ölet när det börjar nalkas jul. Julmaten är fylld av smakrika rätter och väldoftande tilltugg. Det kan vara så att ett smakrikt öl blir helt rätt till julbordet. Hur som helst är det kul med svenska mikrobryggerier!
måndag, november 05, 2007
Ename - Cuvee 974
Typ: Klosteröl
Bryggeri: Brouwerij Roman
Ursprung: Belgien
Utseende: Röd ale med liten och vit krona
Volymprocent: 7%
Format: 330
Konsumerades: Rågsved
Bryggeriet har anor from 1500-talet, men den här ölen har bara bryggts sedan 1990. Det är månadens tillfälliga nyhet på systembolaget och tyvärr lite av en besvikelse.
Det är en röd ale med en härlig beska och toner av frukt och rök. Eftersmaken är svag, nästan obefintlig och när man väl känner av den är den inte särskilt trevlig och lämnar en sträv känsla i munnen.
Trots det är det inte en dålig öl, jag kan bara snabbt konstatera att det finns så många andra och bättre belgare och med minnet av alla dem så är Ename varken värd min tid eller pengar.
torsdag, november 01, 2007
Belle-Vue Gueuze
Typ: Lambic av Gueuze typ
Bryggeri: Belle-Vue Brewery
Ursprung: Belgien
Utseende: Klar och bärnstensfärgad
Volymprocent: 5,5%
Format:
Konsumerades: Rågsved
Lambic är en familj av öl som alla har gemensamt att de alla är spontanjästa och kommer från området Lambeek i Belgien. Gueuze är en gammal lagrad lambic kombinerad med en nyare som sedan får jäsa på flaska. Resultatet är ett ofta ett surt öl med karaktären av torrt vin eller cider.
Personligen så föredrar jag de som går hela vägen ut och vågar vara riktigt sura, Girardin Gueuze är ett mycket bra exempel på en sådan typ men nu är det inte den jag dricker idag. Idag är det Belle-Vue vilket är en liten fegare Gueuze som visserligen inte är söt på något sätt men heller inte sådär sur så att magsäcken knyter sig och munnen börjar vattnas ordentligt. Istället balanseras surheten mot en ganska framträdande jästton och tillsammans smakar det ganska bra.
Om man är nybörjar på lambic och Gueuze så är det här en helt okej start, men om chansen finns borde man titta sig bort mot bryggerierna Cantillion eller helst av allt, Girardin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)