Goosinator

Typ: Rökt Dubbelbock
Bryggeri: Left Hand Brewery
Ursprung: Usa
Utseende: Grumlig, mörkbrun bärnsten. Snabbt sjunkande skum.
Volymprocent: 7,2%
Format: 750 ml
Konsumerades: Rågsved, tisdagen den 25:e december kl. 21:55

Den här ölen är enligt flaskan döpt efter "The Ironclad Robo- Goosinator", en mekaniserad gås på taket till Left Hands bryggeri. Jag gillar inte gäss. De är irriterande. Precis lika irriterande som det var att få upp korken på den här flaskan. Jag har redan öppnat två belgiska sjuttifemmor ikväll (recenseras vid ett senare tillfälle) och de flaskorna tog mig cirka 20 sekunder att öppna. Den här tog det tre personer, 5 minuter och till slut tvingades vi ta till vinöppnaren. Nåja. Nu är den upphälld och snart uppdrucken.

Juldagen till ära har jag besök, Syster H, Kamrat J och Kamrat A smakar alla av ölen. Syster H första kommentar är "Jag har hört talats om ölkorv, men aldrig korvöl". Nåja, hennes erfarenhet av rauchbier (rököl) är alltså obefintlig fram tills nu och även om korvsmaken och doften många rököl har finns här så är den inte alls like framträdande som i en Aecht Schlenkerla till exempel.

Kamraterna kallar den torr. Och det stämmer också. Den är inte särskilt läskande och ingen öl jag skulle rekommendera till en törstig själ en varm sommardag. Men samtliga testpersoner är överens, den är god. Systerns säger att den är god men balanserar på en gräns, hade den rökiga eftersmaken faktist suttit i längre än det korta ögonblick den finns där så hade den enligt henne inte varit god. Jag tycker gott att rökigheten kunde varit större och att eftersmaken kunnat sitta i längre.

Men det är en bra öl. Med ett roligt namn, och jag är lite svag för sådant och planerar redan hur jag ska kunna få tag på fler flaskor innan de tar slut.

En bra sak är dessutom att flaskan är märkt med 2007, och jag har inga problem att se den här ölen lagrad till 2010+ så det blir lätt att hitta rätt årgång i ölkällaren så småningom.

Murphy's Irish Stout

Typ: Stout
Bryggeri: Murphy's Brewery
Ursprung: Irland
Utseende: Svart med krämigt vit skummkrona
Volymprocent: 3,5%
Format: 500 ml
Konsumerades: Rågsved, fredag den 21:e kl. 20:00

Chrull dricker folköl!

Till skillnad från de flesta andra öl jag dricker och verkligen uppskattar som ofta ligger närmare 10% så dricker jag ikväll en helt vanlig folköl. Om nu en irländsk stout kan kallas helt vanlig i folkölsvärlden. För mig är det i alla fall så. Just stout fungerar faktiskt riktigt bra som folköl, den tappar visserligen en del ihop med alkoholhalten, men är fortfarande god.

Nåväl, Murphy's Irish Stout är ihop med Beamish Stout de som tävlar med Guinness om toppen på tronen av de irländska stouterna. Jag har inga problem med att rangordna dessa och Murphy's hamnar på en god andraplats efter Guinnessen. Så en jämförelse vore väl på sin plats.

Murphy's Irish Stout ser ut som Guinness Draught. Den luktar som Guinness Draught. Den ryms dessutom perfekt i mitt glas med Guinness Draught-loggan på. Det som skiljer dem visuellt är att Murphy's ofta får en mer gråbrun ton på skummet, och också ett lite vildare skum än Guinnessens jämna, fina vita. Smakmässigt är de också väldigt lika, men Murphy's har en mer nötig och mindre bitter smak. Någon påstod också att Murphy's smakar mer kaffe, men för att kommentera det måste jag nog sitta med ett glas av bägge och jämföra.

Jag tycker bättre om Guinness, men Murphy's är så pass lik att jag i ett svagt ögonblick skulle kunna blanda ihop dem. Och det är ett bra betyg i min bok.

Anchor Christmas Ale 2007

Typ: Ale
Bryggeri: Anchor Brewing Co.
Ursprung: San Fransisco, USA
Utseende: Mörkt som fan
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Gröndal, fredag den 21:a december kl. 01.50

Systembolaget säger brunsvart. Jag säger mörkt som fan. Om man inte ser NÅNTING genom glaset när man håller upp det 15 cm från en skärm så är det mörkt som fan. Det kan ingen säga emot.

"This is the thirty-third "Our special ale" from the brewers at Anchor. It is sold only from earlty November to mid-January. The Ale's recipe is different every year but the intent with which we offer it remains the same: joy and celebration of the newness of life. Since ancient times, trees have symbolized the winter solstice when the earth, with its seasons, appears born anew."

Det här står på etiketten. Jag vetefan det där med att träd representerar vintersolståndet. Men gott smakar det. Och ja, jag har suttit med en ölkupa fylld med Anchor Christmas Ale 2007 inpressad mot en av mina ögonhålor för att inse att det är lika svart som att blunda. Eller nej. Fel. Det är mörkare. För när man sitter o kollar på två skärmar i ett mörkt rum är du dömd att få flashar. Sätt upp ett glas Christmas ale mot hornhinnan och du ser nada. Niente (stavning pls?). Nothing! Det är mörkt som en bakgata på Bali där de stänger av strömmen på nätterna. Du kanske tror att jag håller på att dissa det här ölet. On the contrary. Absolut inte! Jag gillar det som fan. Till skillnad från våra belgo-förälskade recensenter så är jag mer för allt annat än Belgien. Trapister o allt vad det heter. Men det är bra att nån gillar det. Vore ju synd att lägga ner kloster liksom. Och då är jag ändå ateist.

Det luktar en aning jäst, men inte så mkt att det förstör. Jag har återigen upptäckt det fantastiska med att baka på riktigt. "Smula jäst". Hur länge sen var det inte du "smulade jäst"? Det smakar dock inte jäst för fem öre. Har svårt att placera det, men gott är det. Om det inte vore så dyrt (21.90 / flaska) så skulle jag kunna tänka mig att dricka grymt mkt mer av det här. Men som vi vet är det ganska dyrt OCH ett säsongsöl, vilket det gör det ganska värdelöst att bli kär i. Ungefär som min egen glögg. Hinner göra två olika satser på sju dagar. Oj, vad det ska göras mer glögg nästa år. Blossa, släng er i väggen. Exakta recept, vad är det?

Milk Stout

Typ: Stout
Bryggeri: Left Hand Brewing Company
Ursprung: USA
Utseende: Tokmörkt
Volymprocent: 5,2%
Format: 355 ml
Konsumerades: Gröndal, lördagen den 1:a december kl. 04:15

Jag inser att jag sitter och jämför den här stouten med Guiness. Det är väl inte helt ok, men efter att föregående kväll (dvs för 6-7 timmar sen) ha dragit en Sam Adams eller två och följt upp med två glas Bacardi 8 yo mörk rom o ett glas bourbon så är jag i stånd till att jämför med vad som helst. Dock skriver jag fortfarande ganska ok rent stavningsmässigt så jag har väl i stort sett hittat Nirvana vad gäller ölrecensions-läge. (Inga redigeringar av denna text kommer att göras förutom de uppenbara fel som jag direkt ser är felstavningar och dylikt, därmed blir rättade omgående.) När jag håller upp det här ölet mot min relativt ljusstarka 19" WS-skärm, så ser jag fortfarande inte igenom det som finns i mitt obligatoriska öltestarglas från Öl och whisky-festivalen 2006. Och ni missade just när jag höll upp glaset en centimeter från ögat och instämde med min tidigare kommentar angående att inte se igenom glaset.

En sak är säker. Nej, två saker är säkra. Jag har ibland problem med att få ner shift-tangenten tillräckligt för att skriva en versal bokstav i början av meningarna. Men det märker ni inte för jag befinner mig i recensionsnirvana. Den andra saken som är säker är att den här Milk Stouten inte har ett dugg gemensamt med just mjölk. Det är svart mot vitt och kolsyrat mot eh.. avslaget(?). Jag insåg dock just varför Left Hand Brewing Company gör skäl för namnet Milk Stout. De har med mjölksocker i drickat. Frågan är varför. Jag tycker inte direkt att det gör ölet sötare. När kommer alkomjölk? Och varför försvann alkomusten? Klockrent påhitt. Milk Stout är dock "hand crafted", men det var väl väääldigt länge sen som mjölk producerades med handkraft.. Back to the old school.

Nu är ölet ganska avslaget. Men jag får skylla mig själv när jag sitter med ett glas i över en halvtimme och med som vanligt halvförkyld näsa försöker lukta mig till nåt som verkar intelligent att skriva. Jag känner verkligen ingen doft som jag kan korrelera till nåt annat. Inte är det mjölk iaf. Och smaken är densamma. Den kanske är lite sötare än en normal stout iaf. Kul upplevelse, men jag kommer ju inte köpa det igen för att dricka på någon fest. Systembolaget säger kaffe, choklad, soja och malt. Avnjutes till smakrika svamprätter.. Känns mer som nåt man dricker för.. att skoja till situationen. Men det kanske funkar. Får väl testa nån mer gång när jag sänker en fiskwok med stekt portabella. För att lyxa till det lite från de normala frysta champinjonerna. Skål.