Typ: Trapistöl
Bryggeri: De Koningshoeven Bryggeri
Ursprung: Holland
Utseende: Åt lagerbrunt
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 33ml
Konsumerades: Gröndal, Den 29:e augusti 21:30
Ölet har en liten mörkare ton än ett standardlager, men det är ingen bärnstenston direkt. La Trappe Triple är tydligen ett öl av många trapistöl från bryggeriet, men just detta tillhör ale-familjen. Ölet är alltså en form av holländskt ale fast det har unika egenskaper som framförallt märks i smaken. Eftersmaken sitter i ett bra tag i munnen med sin bitter-söta dynamik. Den både luktar och smakar mörkare än ett aleöl som till exempel en Newcastle.
Beskan sitter i ganska bra i munnen och det medför att du hellre dricker det för att njuta av än att kröka på. För inte vill ni ha beska i munnen när ni är på fest? Detta är ett öl som inte lätt rinner ned i strupen. Tanken slår mig att jag och Andreas borde ta upp eventuella tilltugg eller maträtter som passar till vissa öler på grund av att inte alla är optimala för att konsumeras på en fest. Jag måste smaka fler trapistöl innan jag kan rekommendera eller skriva illa om vissa öler.
Eftersom detta skrivs i onyktert tillstånd får jag stoppa min framfart här för att skona eventuella läsare.
onsdag, augusti 29, 2007
Laziza Apple
Typ: Maltdryck
Bryggeri: Laziza
Ursprung: Libanon
Utseende: Äppelmust
Volymprocent: 0,0%
Format: Flaska 280 ml
Konsumerades: Gröndal, onsdag den 29:e augusti kl. 20.39
Min arabiska är inte så bra, men så mycket har jag klurat ut att det är något av en "religiös" dryck. Den innehåller, som ni kanske läste, 0,0% alkohol. Eftersom islam inte tillåter alkohol, så är detta ett litet kryphål. Det finns till och med en fatwa utställd mot "non-alcoholic drinks" (EN).
Nog om religion. Det är tokbra sommardricka. Vi passerade den relativt nyöppnade butiken mittemot Konsum för att tjacka lite nötter och torkad frukt. Medans Spectraz tog ut pengar upptäckte jag ett antal smaker av Laziza. Plockade med en äpple och en neutral. Den neutrala skriver jag nog om senare. Den smakar tillräckligt mycket äpple för att kallas för äppeldryck, och tillräckligt lite för att inte kräva att man bälgar i sig ett glas vatten efter för att det sura i äpplena får igång saliven ordentligt. Synd att det är så små flaskor bara. Sen kostade de en tia styck också. Då föredrar jag nog jäst maltdryck istället för ojäst maltdryck. Och det är ju inte direkt så att man köper på sig 10 flaskor för att göra bål på..
Det är alltid kul att testa ny dricka, och om nån kan översätta det som står på flaskorna vore jag väldigt tacksam! Nämnas bör är att drycken även är fri från genmodifierade ingredienser.
Bryggeri: Laziza
Ursprung: Libanon
Utseende: Äppelmust
Volymprocent: 0,0%
Format: Flaska 280 ml
Konsumerades: Gröndal, onsdag den 29:e augusti kl. 20.39
Min arabiska är inte så bra, men så mycket har jag klurat ut att det är något av en "religiös" dryck. Den innehåller, som ni kanske läste, 0,0% alkohol. Eftersom islam inte tillåter alkohol, så är detta ett litet kryphål. Det finns till och med en fatwa utställd mot "non-alcoholic drinks" (EN).
Nog om religion. Det är tokbra sommardricka. Vi passerade den relativt nyöppnade butiken mittemot Konsum för att tjacka lite nötter och torkad frukt. Medans Spectraz tog ut pengar upptäckte jag ett antal smaker av Laziza. Plockade med en äpple och en neutral. Den neutrala skriver jag nog om senare. Den smakar tillräckligt mycket äpple för att kallas för äppeldryck, och tillräckligt lite för att inte kräva att man bälgar i sig ett glas vatten efter för att det sura i äpplena får igång saliven ordentligt. Synd att det är så små flaskor bara. Sen kostade de en tia styck också. Då föredrar jag nog jäst maltdryck istället för ojäst maltdryck. Och det är ju inte direkt så att man köper på sig 10 flaskor för att göra bål på..
Det är alltid kul att testa ny dricka, och om nån kan översätta det som står på flaskorna vore jag väldigt tacksam! Nämnas bör är att drycken även är fri från genmodifierade ingredienser.
Etiketter:
alkoholfritt,
Laziza,
libanon,
religion
Hoegaarden Weissbier
Typ: Weissbier
Bryggeri: Hoegaarden
Ursprung: Belgien, Flandern
Utseende: Grumligt gul
Volymprocent: 4.9%
Format: Flaska 33 ml
Konsumerades: Gröndal, 29:e augusti klockan 19:48
Äntligen dags för ett nytt öltest och vi återkommer till recensionerna på ett storslaget och onyktert sätt med ett Weissbier från Hoegaarden.
Hoegaarden är alltså orten där bryggeriet och ölen med samma namn har funnits sedan 1966. Samma område har varit känt för sitt "vita öl" enda sedan medeltiden. Bryggeriet Tomsin var det ledande bryggeriet i området fram till 1955 då det upphörde och lämnande ett stort hål efter sig. Tio år senare får mjölkbudet(!) Celis för sig att återuppliva traditionen. Han startade det nya bryggeriet på sitt höloft som fick namnet Hoegaarden. 1980 köpte Celis en gammal läskfabrik eller liknande som han gjorde om till bryggeri. Efter att bryggeriet eldhärjades 1985 erbjöd sig andra bryggerier att hjälpa till. Bryggeriet Interbrew kom till undsättning med ett lån och Celis kom att känna sig pressad att gradvis ändra receptet för att bli mer marknadsanpassat. Interbew tyckte inte om att Celis mixtrade med smaken på ölet vilket medförde att Celis sålde bryggeriet och flyttade till Austin, Texas! Celis bryggerier fortsätter nu att producera öl med orginalreceptet för Hoegaarden. Ölet som Celis brygger i Austin bryggs också antagligen aktivt fortfarande i Belgien även om kopplingarna mellan Celis och Interbew framstår som oklara.
Hur är det med smaken då? Till att börja med är det ett grumligt öl vilket kanske inte tilltalar er som bara konsumerar öl på fester och liknande. Men om ni skulle vilja tappa upp ett öl på en fest som är lite annorlunda, då skulle ni kunna prova en Weissbier som denna. Visst är den grumlig, men om ni berättar om hur ni ska tappa upp den (häll upp två tredjedelar och skaka om resten av innehållet i flaska och häll över det sista), då kanske ni kan uppskatta ölet mer för sitt annorlunda utseende och höja ett och annat ögonbryn på festen.
Detta är ett ljust öl, grumligt men det var lättdrucket. Det luktar inte som ett vanligt lager men det är för att detta inte är ett vanligt lager. Om ni inte har druckit ett Weissbier förut då kanske en Hoegaarden skulle passa er perfekt.
Jag vet inte om jag ska ödsla fler textrader åt detta öl, antagligen bör jag inte göra det. Dels strömmade Distant Lights ut ur högtalarna men nu drar Andreas på med "Things Fall Apart" och det är dags att summera denna recension: Grumligt ljust öl som inte smakar som lager.
"You're now in tune to the legendary sound of the foundation, (it's the next movement)"
Bryggeri: Hoegaarden
Ursprung: Belgien, Flandern
Utseende: Grumligt gul
Volymprocent: 4.9%
Format: Flaska 33 ml
Konsumerades: Gröndal, 29:e augusti klockan 19:48
Äntligen dags för ett nytt öltest och vi återkommer till recensionerna på ett storslaget och onyktert sätt med ett Weissbier från Hoegaarden.
Hoegaarden är alltså orten där bryggeriet och ölen med samma namn har funnits sedan 1966. Samma område har varit känt för sitt "vita öl" enda sedan medeltiden. Bryggeriet Tomsin var det ledande bryggeriet i området fram till 1955 då det upphörde och lämnande ett stort hål efter sig. Tio år senare får mjölkbudet(!) Celis för sig att återuppliva traditionen. Han startade det nya bryggeriet på sitt höloft som fick namnet Hoegaarden. 1980 köpte Celis en gammal läskfabrik eller liknande som han gjorde om till bryggeri. Efter att bryggeriet eldhärjades 1985 erbjöd sig andra bryggerier att hjälpa till. Bryggeriet Interbrew kom till undsättning med ett lån och Celis kom att känna sig pressad att gradvis ändra receptet för att bli mer marknadsanpassat. Interbew tyckte inte om att Celis mixtrade med smaken på ölet vilket medförde att Celis sålde bryggeriet och flyttade till Austin, Texas! Celis bryggerier fortsätter nu att producera öl med orginalreceptet för Hoegaarden. Ölet som Celis brygger i Austin bryggs också antagligen aktivt fortfarande i Belgien även om kopplingarna mellan Celis och Interbew framstår som oklara.
Hur är det med smaken då? Till att börja med är det ett grumligt öl vilket kanske inte tilltalar er som bara konsumerar öl på fester och liknande. Men om ni skulle vilja tappa upp ett öl på en fest som är lite annorlunda, då skulle ni kunna prova en Weissbier som denna. Visst är den grumlig, men om ni berättar om hur ni ska tappa upp den (häll upp två tredjedelar och skaka om resten av innehållet i flaska och häll över det sista), då kanske ni kan uppskatta ölet mer för sitt annorlunda utseende och höja ett och annat ögonbryn på festen.
Detta är ett ljust öl, grumligt men det var lättdrucket. Det luktar inte som ett vanligt lager men det är för att detta inte är ett vanligt lager. Om ni inte har druckit ett Weissbier förut då kanske en Hoegaarden skulle passa er perfekt.
Jag vet inte om jag ska ödsla fler textrader åt detta öl, antagligen bör jag inte göra det. Dels strömmade Distant Lights ut ur högtalarna men nu drar Andreas på med "Things Fall Apart" och det är dags att summera denna recension: Grumligt ljust öl som inte smakar som lager.
"You're now in tune to the legendary sound of the foundation, (it's the next movement)"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)