Hoegaarden Weissbier

Typ: Weissbier
Bryggeri: Hoegaarden
Ursprung: Belgien, Flandern
Utseende: Grumligt gul
Volymprocent: 4.9%
Format: Flaska 33 ml
Konsumerades: Gröndal, 29:e augusti klockan 19:48

Äntligen dags för ett nytt öltest och vi återkommer till recensionerna på ett storslaget och onyktert sätt med ett Weissbier från Hoegaarden.

Hoegaarden är alltså orten där bryggeriet och ölen med samma namn har funnits sedan 1966. Samma område har varit känt för sitt "vita öl" enda sedan medeltiden. Bryggeriet Tomsin var det ledande bryggeriet i området fram till 1955 då det upphörde och lämnande ett stort hål efter sig. Tio år senare får mjölkbudet(!) Celis för sig att återuppliva traditionen. Han startade det nya bryggeriet på sitt höloft som fick namnet Hoegaarden. 1980 köpte Celis en gammal läskfabrik eller liknande som han gjorde om till bryggeri. Efter att bryggeriet eldhärjades 1985 erbjöd sig andra bryggerier att hjälpa till. Bryggeriet Interbrew kom till undsättning med ett lån och Celis kom att känna sig pressad att gradvis ändra receptet för att bli mer marknadsanpassat. Interbew tyckte inte om att Celis mixtrade med smaken på ölet vilket medförde att Celis sålde bryggeriet och flyttade till Austin, Texas! Celis bryggerier fortsätter nu att producera öl med orginalreceptet för Hoegaarden. Ölet som Celis brygger i Austin bryggs också antagligen aktivt fortfarande i Belgien även om kopplingarna mellan Celis och Interbew framstår som oklara.

Hur är det med smaken då? Till att börja med är det ett grumligt öl vilket kanske inte tilltalar er som bara konsumerar öl på fester och liknande. Men om ni skulle vilja tappa upp ett öl på en fest som är lite annorlunda, då skulle ni kunna prova en Weissbier som denna. Visst är den grumlig, men om ni berättar om hur ni ska tappa upp den (häll upp två tredjedelar och skaka om resten av innehållet i flaska och häll över det sista), då kanske ni kan uppskatta ölet mer för sitt annorlunda utseende och höja ett och annat ögonbryn på festen.

Detta är ett ljust öl, grumligt men det var lättdrucket. Det luktar inte som ett vanligt lager men det är för att detta inte är ett vanligt lager. Om ni inte har druckit ett Weissbier förut då kanske en Hoegaarden skulle passa er perfekt.

Jag vet inte om jag ska ödsla fler textrader åt detta öl, antagligen bör jag inte göra det. Dels strömmade Distant Lights ut ur högtalarna men nu drar Andreas på med "Things Fall Apart" och det är dags att summera denna recension: Grumligt ljust öl som inte smakar som lager.

"You're now in tune to the legendary sound of the foundation, (it's the next movement)"