Panil Barriquée Sour

Typ: Triple fermented "Artisan Beer"
Bryggeri: Panil
Ursprung: Italien
Utseende: Mahognybrun, vit centemetertjock skumkrona.
Volymprocent: 8%
Format: 750 ml
Konsumerades: Rågsved, Lördagen den 19:e kl. 21:00

Fin öl från Italien? Tydligen. Flaskan är märkt SOUR med en stor varningssticker, antagligen för att hålla tysklandölsfantasterna borta. Den här recensionen blir av tre personer, ingen av dem har läst de andras kommentarer innan det postas.

Jon: Man kan ana en svag jästsmak precis innan ölet blommar ut i munnen. Själva huvudsmaken är väldigt lik en gueze - men ett kortare eftersmak. Eftersmaken är lätt och känns ganska torr. Om man fantiserar och känner efter noga kan man känna smak av äpple och ev lite övrig fruktsmak.

Foggy: Jag har druckit nästan ett halvt glas nu. Och det börjar likna ett.. surt mousserande vitt vin. Iaf i eftersmak. Det har liksom gått överstyr. Om man gillar surt så är det väl cool, men jag kan inte tänka mig att köpa det här. Öl på stora flaskor kommer härmed inte köpas igen av mig. Förra gången jag köpte en sån flaska öppnade jag den , tog en sip och hällde ut resten. I spontanjäsningens namn så sitter jag här och väntar på att Chrull ska hämta en nödrakets-Porter åt mig istället.

chrull: Det här är min andra flaska Panil. Den första konsumerades under extremt berusade former hemma hos Foggy på glöggkvällen (tm). Jag mindes den här ölen som den bästa Gueze-varianten utanför Lambeek. Och det står nog kvar, men jag mindes den också som "fantastisk", "helt sjukt bra" och kanske "det bästa jag druckit, som inte är belgiskt". Så är nog inte fallet. Bra är den dock, och det närmaste guezen man kommer på vårt systembolag. Så den får duga.
Eftersmaken är kort, men det är framförallt den torra känslan man får i munnen som verkligen gör den till en värdig gueze-ersättare. Och den sura smaken, såklart. I övrigt gissar jag att Jon har förklarat det hela ganska bra, och att Foggy har grinat lite över att det inte smakar Carniege...

Carnegie Porter

Typ: Porter
Bryggeri: Carlsberg (urspr. Carnegie)
Ursprung: Sverige
Utseende: Snudd på Bali-svart
Volymprocent: 3,5%
Format: flaska 330 ml
Konsumerades: Gröndal, den 18:e januari kl. 18:20

Efter att blivit övergiven efter ett grymt gott långkok i form av Chili, så kände jag att det var tid att förbarma sig över denna ensamma flaska. Den hade iofs sällskap av en Blossa '07, men den var ju iaf öppnad och läppjad några ggr. Jag hade tänkt att skriva att jag fick lite Newcastle-vibbar av den här ang eftersmak men blev ganska motbevisad. Beskan sitter kvar ett bra tag men är inte alls oangenäm. Doften klassas av Carlsberg som extrem. Det kan ju inte slå fel. Nåt för alla actionsportare?

Som vi alla vet så är portern och stouten närbesläktade. Den starkare varianten av Porter kallades för Stout-porter, vilket sedan förkortades till kort och gott: Stout. I Sverige har vi haft porterproduktion ända sedan 1700-talet, men just Carnegie-portern skapades 1836 då David Carnegie tog över driften av Lorentska bryggeriet i Göteborg. Sedan dess har den dominerat marknaden i Sverige. Carnegie finns i både 3,5% och 5,5% och bryggs numer av Carlsberg.

Lite roliga fakta om Carnegie:

* Receptet såsom etiketten är oförändrade sedan 1836 och är idag Sveriges äldsta, idag levande, varumärke.
* Under det svenska starkölsförbudet mellan 1922 och 1955 ordinerades Carnegie som medicin av läkare för sin smak och stärkande egenskaper. Ölet var receptbelagt och kunde endast hämtas ut på apotek. (Hmm, det luktar nutida receptfusk med narkotikaklassade preparat..)
* Carnegie Porter II korades 1992 till världens bästa ale i sin styrkeklass (hur stort är styrke-spannet..?)

Så pallra dig iväg och köp lite svensk historia. Den billigare nödraketsvarianten funkar alldeles utmärkt, men bonusen med den som finns på Apoteket (läs Systembolaget) är +170 ml och +2%. Priset är irrelevant. Det är en 172-åring som inte tappat(s upp) för mycket under sin livstid. Frossa lite med chokladkaka eller vanlig mörk choklad.

PS: Ska köpa en Stark-porter och ställa bredvid min Fullers Vintage 2007 och lagra den så länge jag pallar. Ska tydligen gå att lagra i upp till 10 år och bara bli bättre. DS

Lion Stout

Typ: Stout
Bryggeri: The Lion Brewery
Ursprung: Sri Lanka
Utseende: Svart, liten ljusbrun skumkrona
Volymprocent: 8%
Format: 330 ml
Konsumerades: Rågsved, måndagen den 14:e Januari kl. 19:45

Jag är tveksam till om Sri Lanka skulle ha en egen stout om det inte vore för britterna. Det är ganska vanligt att bryggerierna i de gamla kolonierna idag mest gör ljusa lageröler men många har kvar tillverkningen av en riktigt mörk porter eller stout. Lion Stout är Lion Brewerys mörka alternativ.

Utseendemässigt och alkoholmässigt liknar den mer en imperial stout än de irländska ölerna. Smakmässigt är den något mellanting. Den är absolut inte lika kraftfull som till exempel Slottskällarns Imperial som jag drack igår, men inte alls lika len och krämig som en Guinness. Den sticker till lite, med undertoner av choklad och kaffe. Jag trodde att den skulle göra sig bra ihop med en bit mörk choklad, men coops mörka blockchoklad visar sig vara helt fel, kanske om man tog sig upp i 85-90% i kakaohalt. Den är för bitter för att passa ihop med det söta. En bitterhet som för mig blir lite för mycket.

När jag dricker öl med en alkoholhalt över 7% frågar jag mig ofta om ölen är värd alkoholmängden. Är den tillräckligt god för att motivera procenten? I det här fallet är svaret nej, drick istället en av våra svenska Imperial Stouts, eller kanske bara en Guinness.