Westmalle Dubbel

Typ: Trappist
Bryggeri: Brouwerij der Trappisten van Westmalle
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt brun med lite rött, kraftig men snabbt sjunkande beige krona
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, Torsdagen den 5:e juni kl. 20:20

Den 10:e December 1836 konsumerades den första ölen som bryggdes av munkarna i Westmalle, det var då en ganska alkoholmild ljus öl och sägs ha varit väldigt söt. 20 år senare bryggde man en mörk och alkoholstark öl enligt en egen metod och det vi idag känner till som en dubbel var född.

Så, ölen luktar och smakar sött och lite rostat och med en släng bitter och mörk choklad på slutet. En mycket trevlig upplevelse, jag var tvungen att lukta på den tre gånger eftersom jag inte kunde undvika att smaka de två första gångerna. Det här är en öl jag vill sitta och njuta utav länge men det känns helt omöjligt. Den bara glider ner och snart är glaset slut. Inte har jag någon mer hemma heller så vad jag gör efter det här är svårt att säga. Kanske skulle jag ha ätit något mer idag än den där halva skålen yoghurt vid 6-tiden imorse om jag tänkte dricka flera trappister ikväll. Jag kommer ju vara full innan jag blir klar med det här inlägget.Nu har jag visst tappat bort mig. Åter till ölen.

Jag tror mig minnas att Westmalle Dubbel var den första trappisten jag drack. Det är en bra introduktion och jag har länge tyckt att det är den ideala dubbeln och måttstocken alla andra dubblar ska mätas mot. Tyvärr så har det gått ett bra tag sedan jag faktiskt drack den och inser nu att jag nog utan att veta det ersatt mitt smakminne av den med mitt betydligt vanligare val Chimay Blå. Eller så kanske det beror på att jag mest druckit Westmalle från fat. På flera ställen läser jag att man måste skilja lite på flask och fat-versionerna. De smakar oftast olika helt enkelt. Och en sådan jämförelse låter ju som ett bra projekt senare.