Nils Oscars Imperial Stout

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Nils Oscar
Ursprung: Sverige
Utseende: Svart som natta, med snabbt försvinnande ljusbrunt skum.
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 27:e Juni kl. 18:40

Här hittar vi Foggy och Spectraz gemensamma genomgång av ölen från april 2006. Men nu är det min tur.

I recensionen av Slottskällans Imperial Stout berättas det lite om vad det är, men inte tillräckligt om varför den heter just Imperial Stout eller vem som fick den brilljanta idén att skeppa stout till och över östersjön, så det tänkte jag göra nu.

Brittiska Anchor Brewery, även känt som Thrale's Brewery som blev ombedda av Katarina II, även känd som Katarina den Stora av Ryssland att leverera stout till hennes hov. Hon var i england och tyckte så mycket om den vanliga stouten att hon ville ha den i sitt hemland också. För att klara frakten så var man tvungen att göra den starkare och ölen som ofta är känd som Russian Imperial Stout var född. Det tackar vi för.

Smakar gör ölen av kaffe, russin, mörk choklad och lite rostad malt. Den är rejäl i smaken men samtidigt bra balanserad, det lite brända är nog vad den smakar mest av. Spectraz trodde att den skulle vara god tillsammans med choklad, och det kan jag bara hålla med om. 72-85% kakao är nog vad jag skulle föreslå. Mycket trevligt allt som allt.

Nils Oscars Rökporter

Typ: Porter
Bryggeri: Nils Oscar
Ursprung: Sverige
Utseende: Svart med rödaktig ton och en ljusbrun skumkrona
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 26:e Juni kl. 20:20

Nils Oscar borde vara en känd herre för sällskapet vid det här laget, men hans rökporter har aldrig avhandlats här tidigare, och det är för mig en ny bekantskap. Bekantskapen är dessutom märkt med "årgång 2007" i det här fallet. När och hur den här flaskan hamnade i mitt ölskåp minns jag inte, men den finns i beställningssortimentet på systembolaget i vilket fall.

Om vi ska prata smak, vilket vi ska, så måste det här vara vad Tokens skulle smaka om man inte hade med lakrits i bryggningen utan istället slängde i mer rökt malt. Vilket antagligen är, väldigt förenklat, precis vad det är. Gott är det också förresten. Den är besk, men mer söt. Den är söt, men eftersmaken är mer av bränd knäck och rök. Den kittlar lite åt Aecht Schlenkerlas (vilket påminner mig om att den inte är recenserad här än, det måste vi ändra på) håll med toner av salami och korv. När eftersmaken tonat bort så känns munnen lite som om man precis ätit något riktigt fett, salami eller ölkorv till exempel.

Det här är faktiskt helt fantastiskt. Jag tror inte det är någon vidare middagsöl, men som en långsam njutningsöl så fungerar den perfekt. Nu var det 20 minuter sedan jag öppnade den och glaset är fortfarande halvfullt. Eller halvtomt. Jag tar en munfull och låter den ligga kvar i munnen ett tag innan jag sväljer och sen låter jag eftersmaken få sakta tyna bort. Varje klunk. Dessutom är den "bara" på 6 volymprocent vilket gör att du inte riskerar att bli full på din kvällsöl. Lysande.

Jag vet inte vad mer jag kan säga annat än att det här är något som bara måste prövas om namnet låter intressant, för Rökporter är ju precis vad det här är. Och för mig är det här 50 cl glädje, i en flaska.

Trappistes Rochefort 8

Typ: Trappistöl
Bryggeri: Brasserie de Rochefort
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörk mjölkchokladbrun, väldigt grumlig med ljus fin skumkrona.
Volymprocent: 9,2%
Format: flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, tisdagen den 24:e Juni kl. 18:00

Inte mycket går att utröna på bryggeriets hemsida eftersom den bara verkar finnas i en fransk version. Min högstadie och gymnasietid bestod i att lära (nåja...) mig tyska så där gick jag bet. Det enda jag orkar läsa mig till från en snabb googling är att ölen i fråga vunnit guld i World Beer Championships 2004 och 2006. Det får nog räcka, eller tja, det här är mittenölen av Rocheforts tre öl, de andra heter 6 och 10. Jag föredrar nog 10:an.

Anyways: Ölen är mörkt brun utan att bli svart. Det är ganska klart att den är brun. Lite rödaktig. Väldigt grumlig, iPhone skärmen syns inte alls igenom glaset, men å andra sidan är det ganska ljust i rummet just nu. Den doftar sött och maltigt, lite grovt. Kanske lite läder faktiskt, även om jag brukar hata folk som säger att vinet smakar skumbanan, sadel och aprikos. Smaken är faktiskt också lite läderaktig och lite åt mocca-hållet. I alla fall vad jag tror är mocca-hållet. Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska tycka om den här. Det borde vara självklart för mig att jämföra den med Westmalle Dubbel men det känns inte som de har så mycket gemensamt. Chimay Grand Reserve funkar liksom inte heller. Och det är ju skönt att Rocheforte gör sin egna öl och att trappisterna inte bara är kopior på varandra såklart men samtidigt gör det mitt jobb svårare just nu. Ratebeer.com har den här listad med ett snittbetyg på 100 av 100. Det borde innebära en perfekt öl och jag har lite svårt att förlika mig med det här betyget. Den är lite för sträv för mig tror jag. Jävligt bra, men inte perfekt.

Något annat som gör det här svårt är possenten på 9,2. Med en vanlig arbetsdag utan frukost, en halvkokt dålig flundra till lunch och ingen middag så känns det faktiskt som den här ölen tar rätt rejält. Till exempel så skrev jag precis "possenten" med en inre röst skrikandes "POSSENTEN HELGE! TÄNK PÅ POSSENTEN!" i skallen, och det brukar inte vara ett solklart tecken på nykterhet. Jag tror vi ska skatta oss lyckliga över att jag öppnade den här flaskan före den där Löwenbrauen jag antagligen dricker till middagen.

Som sammanfattning kan vi säga att det här är jävligt bra öl. Men den är inte perfekt och den slår heller inte en blå Chimay. Men ack så värd att dricka. Glaset är jävligt snyggt också, men bilden på det får ni vänta på tills jag fått igång min dator igen så jag kan synka telefonen. Datorn hänger sig vid den svarta Windows XP-rutan med de tre blåa fyrkanterna som glider från vänster till höger på skärmen. Det brukar fungera efter 2-4 omstarter men nu har det gått 10 försök utan att lyckas. Tips på vad det kan bero på kan ges i kommentarerna förresten.

Som avslutning (sista stycket på riktigt!) vill jag säga att den utlovade gardinkvällen får ske när foggy kommer hem från kreta. Och att jag då hoppas på att vi inleder med något slags möte om en plan på hur vi kan förbättra den här bloggen. Personligen hoppas jag på krav på bilder på ölen. Helst egna bilder, men snodda från nätet borde också gå bra. Och mer kommentarer!

Tetley's Smooth Flow

Typ: Bitter
Bryggeri: Tetley's
Ursprung: Storbritannien
Utseende: Mörk bärnsten
Volymprocent: 3,6 %
Format:Burk 440 ml
Konsumerades: Troulakis Hotel, Kreta, den 21:a kl. 23:30

Ja fan, det är verkligen Smooth Flow. Skummet är så smooth så man inte ser bubblorna. Tyvärr har jag ju bara ett glas som rymmer runt 20 cl vilket inte är i närheten av hela burken. Men jag häller ju i stort sett upp det bara för att se färgen. Sen att burken har en gaspatron är en annan femma. Kan ju liksom inte göra bättre än ett litet glas.

Jag upptäckte i efterhand att detta var en nödraket. Men det är helt ok, för den smakar riktigt bra. Och det är ju det som spelar roll. Smak före procent. Men... Om Smak kombineras med högre procent så klagar väl ingen. Ta till exempel Slottskällans Imperial Stout.. Farligt.

Det här vore råbra att ha till en 3 pint challenge. Dock är det ju inte riktigt en pint, det är ett annat dumt brittiskt mått, nämligen "1 3/4 cup". Men det gör mig ändå påmind om att det är dags för ännu ett rekordförsök. Tror det bästa ligger på 35 sekunder för mig och bekanta. Det verkar bara vara jag som hittar på såna dumheter. Ok, bara jag som har +10 discar att faktiskt göra det i. Tyvärr har jag inte kvar den ursprungliga 3 pint game-discen.. Tror jag måste höra av mig till Lookfly o få dem att trycka upp nya.

Jag var på väg att ta en klunk direkt ur burken, men insåg att det skulle vara att häda, även om det är punkbärs, så det blev till att hälla upp i glas. Det är bra skit helt enkelt. Och Holland ligger illa till.

VK Kick Ice Alcoholic Mix

Typ: Hybrid (Öl & citrondryck)
Bryggeri: Global Brands
Ursprung: Storbritannien
Utseende: Grape Tonic
Volymprocent: 4 %
Format: Flaska 275 ml
Konsumerades: Troulakis Hotel, Kreta, den 21:a kl. 09:24


Insåg just att klockan inte ens har slagit 10 och här sitter jag med alkoläsk. Det föregicks dock av 8 km promenad som avslutades strax innan 09:00. Och ingen annan i resesällskapet verkar vara alerta nog att vara utomhus. Så jag hamnar på rummet med en film (Black Ops) och en alkoläsk.

Än en gång förundras jag över hur man lyckats ta bort ölfärgen. Det känns mer som om att de använder ölessens. Uppenbarligen är det ju nån som köper det, men jag lär ju inte göra det igen. Bytte för övrigt film (Outlaw). Äh, det här är inte värt att skriva om. Tacka vet jag old school-alkoläsker som Peter´s Pop eller vad den hette. Men favoriten som alla verkar ha glömt är alkomusten. Helt klockrent! Tror det var Kopparberg eller nåt sånt. Sen fanns ju även alkocolan som var helskön. Men sen blev det ju farligt för ungdomar att dricka sånt för att det skulle leda till för stora fyllor hos ungdomar (som ändå inte lagligt fick köpa ut sånt..)

Fast flaskan är ganska snygg.

Euroshopper Beer

Typ: Lager
Bryggeri: Wertha Brouwerij
Ursprung: Holland
Utseende: Fucking close to water
Volymprocent: 4,8 %
Format: Bruk 500 ml
Konsumerades: Troulakis, Kreta, den 20:e kl. 13:54

Euroshopper är ungefär som gamla hederliga Konsum/Domus. Iaf vad gäller deras branding. Deras blåvita produkter var det genomgående. Samma sak här. Euroshooper Beer. Inga krusiduller. Och jävligt billigt. En halvliter kostar en halv euro, dvs c:a 4,75 SEK. Det ser lager ut. Det luktar lager. Men smakar som ingenting. Dvs mexikanskt/spanskt/amerikanskt vatten med ölessens. Och dom har snålat på det sista också. Det man känner mest är "smaken" från kolsyran. Ok, ändrar från vatten Clubsoda. Och där fick jag just en flashback, om det var Apotekarnes eller Pripps som hade Vichyvatten och Clubsoda. Sodan hade svart etikett o Vichyvattnet hade gul. Dracks en hel del sådant hemma hos mina farföräldrar vill jag minnas. Vilket är galet, eftersom, återigen vill jag minnas, det inte smakade särskilt gott. Men där fanns det iaf smak även om den var vedervärdig.

Euroshoppers öl är extremt lättdrucket. Det är ungefär som att första fixen är alltid gratis. Ge det här till någon som inte dricker öl och den person kommer antagligen kunna dricka det. Sen är det kört. Måste bara ha mörkare, konstigare och dyrare öl. In i Ölträsket. Många har gått in, men få kommer därifrån. Sunk!

Grekiska ölet Mythos är helt ok för övrigt. Kanske kommer nån recension senare. Men nu har iaf Euroshoppers öl avklarats. Och ingen annan behöver sänka sig så lågt igen. Skål.

VK Kick Blue Alcoholic Mix

Typ: Hybrid (Öl & fruktjuice)
Bryggeri: Global Brands
Ursprung: Storbritannien
Utseende: Orkade inte hälla upp den och flaskan var inte genomskinlig..
Volymprocent: 4%
Format: Flaska 275 ml
Konsumerades: Troulakis Hotel, Kreta, den 20:e kl. 10:35

När man sitter i ett tokvarmt land som det här så är det ju ganska givet att man (felaktigt) försöker kyla kroppen genom att dricka kalla drycker. Det kroppen behöver är vätska, och inte behöva värma eller kyla drycken och födan som man stoppar i sig. T.ex, i ett arktiskt klimat (eller ja ok, Sälen.. det finns snö däribland också) så kan man ju tänka att snö = fruset vatten -> vätska. Problemet är bara att när du stoppar snön i munnen (kids, se till att den inte är gul) och smälter den, så tvingas kroppen värma upp snön/vattnet för att den ska kunna hantera det, därmed göra av med energi. Och är du på Antarktis eller i Lindvallen och håller på att gå åt, då är det ingen bra idé att göra av med ännu mer energi, oavsett om du håller på att gräva en bivack för natten eller kräla till Afterskin. Du kommer liksom behöva den senare.

Vad är då VK Kick? Det görs av Global Brands (som i sig låter som en potentiell täckmantel för spionverksamhet eller vapenproduktion). Och ett företag som döper en dricka efter tautologi-principen (Votekick Kick) bör man ju se på med skepsis. Och det är med skepsis jag dricker det här. Det är 53% öl i skiten, troligtvis lager blandat med 47% "mixed fruit flavour(!?) drink". Och sen lite E150d för att top it off. Frågan är varför det behövs färgämne till en dryck som består av öl och (förhoppningsvis) ej färglös dryck med fruktsmak.. Och varför heter den Blue..? Det är lite surt sådär, och det går faktiskt att dricka men det är ju inte det bästa som hänt världshistorien. Köp det inte ute på krogen om du nu mot förmodan skulle hitta det på ditt lokala sunkhak. Kanske skulle funka att göra minimala satser av Pimm's på..?

Sierra Nevada Bigfoot

Typ: Ale, Barleywine Style.
Bryggeri: Sierra Nevada Brewing C.O:,
Ursprung: Chico, CA. USA.
Utseende: Brunröd
Volymprocent: 9,6%
Format: Flaska 350 ml
Konsumerades: V-Funk, fredagen den 13:e Juni kl. 18:30

Dags att skölja bort weissbieren och ersätta den med en riktigt smakrik årsgångsale från Sierra Nevada Brewing Company vid namn Bigfoot (2008).

Ölet är djupt brunrött och luktar väldigt mycket. Enligt källor ska ölet innehålla English caramel och pale malt, samt humle: cascade, centennial och chinook. Det här är ett svårflörtat öl, jag måste vara med på noterna redan från början och koncentrera mig. Beskan är slående, det var ett bra tag sedan jag drack något så beskt och så starkt (9.6%). Denna lilla "bigfoot" är ren beska på burk med för mig blandade inslag av karamel, rost och bränt. Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här beskrivningen. Minnen från min barndom dyker upp när jag var tvungen att smaka grapefrukt och verkligen tvingade i mig av frukten. Jag har hamnat i en liknande situation.

Detta är inte ett öl du köper till någon vän som brukar sitta hemma och surpla på en vanlig knegarlager. Det här är ett öl du kombinerar med en bra maträtt och riktigt drar ut på den. Vi här på bloggen vi brukar ju sitta och dricka de mest smakrika grejerna utan någon som helst mat bredvid oss, vilket inte är rätt mot de öl vi recenserar. Till mitt försvar hade jag inte lust att laga till någon smakrik kötträtt bara för att jag skulle prova det här ölet.

Sierra Nevada Bigfoot kan vara något för alefantasten eller de som tycker mycket om smakrik öl. Men för någon som bara vill ta sig en stor stark för att hälsa helgen välkommen så uppmanar jag er att hålla er borta.

Slottskällans Vit Sommaröl

Typ: Weissbier
Bryggeri: Gamla Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Uppsala, Sverige
Utseende: Lejongul grumlisch
Volymprocent: 5.2%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: V-Funk, fredag den 13:e Juni kl. 17:20

Nu sitter Chrull och Foggy nere på Akkurat och smuttar troligen på något lakritsöl, då tänkte jag kontra in några stycken om ett öl från Gamla Slottskällans Bryggeri: Vit Sommaröl.

Detta Weissbier jag har framför mig kommer från studentstaden Uppsala och kan vara bland de behagligaste weissbier jag har smakat sedan jag var i Berlin förra sommaren. Detta sommaröl har en härlig gul färg och den karaktäristiska grumligheten. Råvarorna är omkring 50% vetemalt, pilsner- och ljus karamellmalt, humle av sortern Northern Brewer från England (En billig sort som är populär bland skandinaviska bryggerier) och Hersbrucker (Tyskland), samt jäst av typen W68.

Angående veteöl verkar de i allmänhet kunna vara rätt olika, men en återkommande grej är att nästan all veteöl är överjäst och har låg till måttlig beska. Vit Sommaröl är inte så besk alls, snarare behaglig, vilket antagligen är en tråkig överraskning för vana weissbier-katter. På etiketten (uppbyggs av geometriska former med text på vit-ljusgrön botten dekorerad med stjärnor), står det att ölet ska passa till skaldjur, fisk, sushi, thaikäk och kyckling. I listan står det också att den passar till "matlagning" vilket måste innebära att den går utmärkta att svepa medan man lagar ihop något enkelt i köket. En annan rolig detalj på baksidan av etiketten beskriver nästan ölet som om det vore en vacker kvinna: "Slottkällans Vit karaktäriseras av den fina kropp och milda elegans som vetet ger" (min kursivering).

Jag bör tillägga att ölet inte är filtrerat och för bästa möjliga jästfällning så rekommenderar jag att flaskan ska vändas upp och ned några gånger. Inte skaka, då blir det "instant FAIL".

Kommer jag dricka det här igen? Ja, kanske med tanke på att det är ett svenskt öl med sydtysk tvist. Känns inte som ett speciellt svårflörtat öl, det är behagligt och dessutom tror jag verkligen det skulle kunna passa till sushi. Jag har en svag känsla av att t.ex. vissa japanska öler har gemensamma drag med denna weissbier. Det kan finnas en koppling till den metalliska smaken i japanska öler, men jag är osäker. Det här är något jag bara kom att spekulera kring just nu.

Jag tror inte att detta öl kommer att sitta på avbytarbänken under midsommarafton, men kanske blir det ett smakfullt återseende senare under sommaren i samband med en möjlig weissbierafton. Skål!

Tokens Röklakritsporter

Typ: Porter
Bryggeri: Ölands Gårdsbryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Svartbrun som fan med en liten skumkrona färgad som diskmedlet från en rejält skitig stekpanna.
Volymprocent: 6,0%
Format: Glas, 500 ml
Konsumerades: Akkurat, torsdagen den 12:e Juni kl. 19.00

Vi var genast tvungna att köra bakgata i Bali-testet på den här och fann att en öl som är såhär brun, mörk och grumlig har vi aldrig sett tidigare. Lampa, skärm ja, ingenting lyckas penetrera det här. De som har lyckats brygga det här är alltså Ölands Gårdsbryggeri som bryggt öl och läsk (brygger man läsk?) sedan 2002. Som hobby verkar det ha bryggts betydligt längre för Morgan Peilot som driver det hela.

Röklakritsporter är alltså det första jag dricker från bryggeriet och antagligen det mest konstiga de har att erbjuda. Den här ölen är alltså bryggd med chokladmalt, rökmalt, karamellmalt och lakrits. Den smakar ganska mycket som den heter, det är rökigt, det är porter men framförallt är det lakrits. Kommer ni ihåg dom där små ruter/diamantformade salmiak bitarna man köpte i nån liten påse? Dom här! Dom smakade starkt av lakrits och hade en förmåga att förstöra smaken på nästa godis bit helt. Så smakar den här ölen. Det här är ingen öl som har en "lätt smak av karamell och skumbanan", den smakar verkligen lakrits. Kanske går det att ana sig till lite choklad i bakgrunden, men det är svårt att avgöra när du precis fått en käftsmäll av lakritsen.

Är det gott då? Öl som smakar starkt av något vi i normala fall inte förknippar med öl har en tendens att hamna mer i facket "rolig" än "god" och det här är lite så, men bara lite. Efter äventyret med bananbrödsölen konstaterade jag att det hade varit roligt att dricka den, men att jag knappast gör det igen, och så känns det inte om Tokens Röklakritsporter. Den förtjänar bättre än så och hyser du inte en stor aversion mot lakrits så rekommenderar jag dig att springa in på Akkurat och beställa en sådan här så fort du kan, innan den tar slut. Ring mig först bara, Rossi sitter nämligen här brevid och dricker en öl som smakar Foggy och jag vill prova den också. Det är en Riktigt Bitter Örebroare han dricker...

Landsort Lager

Typ: Lager
Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri
Ursprung: Nynäshamn, Sverige
Utseende: Som en klassisk lager, dvs ljus
Volymprocent: 5,3%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Gröndal, den 5:e kl. 23:40

Innan jag läste på etiketten men efter jag tagit min första sip, så kände jag nån godiskänsla i smaken. Fick indirekt rätt, det är ju karamelliserad malt i blandningen! Den har fått sitt namn efter en fyr i Nynäs ytterskärgård. Och när jag sitter och tittar på ön med satellitbild, så blir jag lite intresserad över de värn som finns på ön. På samma gång börjar fundera på de tankar jag haft över att öhoppa lite i skärgården. Jag har aldrig varit där ute, men längtat desto mer. I sommar får det fan bli av. Kanske lite mkt att ge sig på att havskajaka, men båtluffa lär väl gå, och sen bo på vandrarhem. Eller varför inte i gamla lotsutkiken?

Allright, ölet är ju snart slut. Kanske ska skriva nåt om det också. Tänk om det här serverades på tapp iställe för till exempel Pripps Blå? Vilken hit! Men å andra sidan, det kanske inte tilltalar alla landkrabbor. Speciellt inte priset. En flarra går på hela 27.50, och det vore väl inte ekonomiskt i längden för dussintappar. Ingen skulle köpa det helt enkelt, om det finns alternativ som heter Norrlands Guld eller Marlin på sunkhaken för 29 spänn. Det finns med säkerhet på Bishop Arms (som jag varmt rekommenderar) och antagligen på Akkurat också. Men med kanoten som hänger i taket och färre antal gäster vinner Bishop min röst. Oavsett hur bra Akkurat är på musslor. För Bishop har en grym chili med "bargjorda" nachos.

Om det som sagt inte vore för priset, så skulle jag lätt använda det här som förkrök. Och till mat. Det är bara så.

Betyg: Köp i mängder om du har råd. Annars en. Möjligtvis låna pengar så du kan köpa en flaska. Eller skippa ciggpaket så du kan köpa en. Men köp minst en. Så får vi se om du är en sån därn landkrabba eller någon som uppskattar BRA lager.

Westmalle Dubbel

Typ: Trappist
Bryggeri: Brouwerij der Trappisten van Westmalle
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt brun med lite rött, kraftig men snabbt sjunkande beige krona
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, Torsdagen den 5:e juni kl. 20:20

Den 10:e December 1836 konsumerades den första ölen som bryggdes av munkarna i Westmalle, det var då en ganska alkoholmild ljus öl och sägs ha varit väldigt söt. 20 år senare bryggde man en mörk och alkoholstark öl enligt en egen metod och det vi idag känner till som en dubbel var född.

Så, ölen luktar och smakar sött och lite rostat och med en släng bitter och mörk choklad på slutet. En mycket trevlig upplevelse, jag var tvungen att lukta på den tre gånger eftersom jag inte kunde undvika att smaka de två första gångerna. Det här är en öl jag vill sitta och njuta utav länge men det känns helt omöjligt. Den bara glider ner och snart är glaset slut. Inte har jag någon mer hemma heller så vad jag gör efter det här är svårt att säga. Kanske skulle jag ha ätit något mer idag än den där halva skålen yoghurt vid 6-tiden imorse om jag tänkte dricka flera trappister ikväll. Jag kommer ju vara full innan jag blir klar med det här inlägget.Nu har jag visst tappat bort mig. Åter till ölen.

Jag tror mig minnas att Westmalle Dubbel var den första trappisten jag drack. Det är en bra introduktion och jag har länge tyckt att det är den ideala dubbeln och måttstocken alla andra dubblar ska mätas mot. Tyvärr så har det gått ett bra tag sedan jag faktiskt drack den och inser nu att jag nog utan att veta det ersatt mitt smakminne av den med mitt betydligt vanligare val Chimay Blå. Eller så kanske det beror på att jag mest druckit Westmalle från fat. På flera ställen läser jag att man måste skilja lite på flask och fat-versionerna. De smakar oftast olika helt enkelt. Och en sådan jämförelse låter ju som ett bra projekt senare.

Thy Philsner

Typ: Pilsner
Bryggeri: Thisted Bryghus
Ursprung: Danmark
Utseende: Äppelmust
Volymprocent: 4,6 %
Format: 330 ml
Konsumerades: Gröndal, den 4:e juni kl. 00:50

När jag öppnade den här flaskan så började den svämma över. Som vilken annan procenttörstande maltoholist så läppjade jag flaskan och såg till att inget gick till spillo. Då slog det mig. Det slog mig vad jag känt vissa andra gånger då jag druckit öl från Thisted. Jag aktiverade ett sånt starkt smakminne att det var lite kusligt. Skummet smakade precis så som jag vill minnas att ölen smakade på det glada 80-talet då man fortfarande var för ung för att lovligt smaka på sådana drycker. Vänta nu.. ehh... Jag pratar alltså om lättöl. Och det smakade verkligen inte bra. Då. I nuläget, så har jag fortfarande inte smakat en enda droppe av det här ölet, bara av skummet. Jag borde nog göra det innan jag fortsätt... er.

De här flaskorna har inte stått i kylen utan mörkt i skafferiet. Och det är smaklöst. Ok, kanske inte helt och hållet. Men det ger absolut ingenting. Lite antiklimax faktiskt. Här hade man väntat sig att få sig en käftsmäll från beskan och får inte ett dugg. Inte ens en smekning.

På baksideetiketten står det (fritt översatt): "Styrkan ligger i smaken. Smak är som bekant olika, och hurra för det! Att den goda smaken (Red anm. say what..?) är så framträdande här i trakten är ju en helt annan sak. Styrkan ligger i att vi inte är världens största bryggeri, utan att vi brygger det bästa ölet i trakten". Inser också hur lingvistiskt påverkad jag är av engelskan. Det tog ett tag innan jag insåg att "Beskyt öllet mot sollys og frost" betyder att man ska skydda ölet mot solljus och frost. Sollys. Hallå liksom. Tur att det stått i skafferiet då.

Chrull, det finns en flaska kvar. Ska du smaka den här gången? Eller ska jag kyla det alternativt hälla ut det? För rumstempererat så ger det knappast sollys åt Skumgardiners, för kvällen, enmanstestpanel.

Orval

Typ: Trappist
Bryggeri: Brasserie D'Orval
Ursprung: Belgien
Utseende: Orange eller honungsfärgad med en rejäl svagt gul skumkrona.
Volymprocent: 6,2%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, Måndagen den 2:e Juni kl. 17:55


Av alla trappister så är Orval nog den som sticker ut mest. Abbaye Notre-Dame d'Orval brygger nämligen enbart ett öl och kallar det helt enkelt Orval. Det skiljer sig också ganska mycket i smak (kryddigare) och alkoholmängd (lägre) jämfört med de övriga trappisterna.

I klostret har man bryggt öl sedan klostret grundades, dokument från 1628 nämner klart och tydligt att munkarna gillar öl och vin, när Orval sedan brändes ner av fransmännen 1793 så slutade såklart tillverkningen. Dagens Orval har bryggts sedan 1931, den 7:e maj 1932 såldes den första tunnan utanför klostret och snart blev Orval den första av trappistölerna att säljas över hela Belgien. Klostret ser också helt sjukt bra ut.

Nåja, nog om kloster och historia, hur är ölet? Som sagt, det här är inte alls en Westmalle Dubbel eller en La Trappe Tripel. Det här smakar kryddigt, citus, kanske lite grovt. Jag vet inte om det är pepparsmaken som skapar det grova eller om det är något annat. Någon påstod att det smakade sadel och läder men det känner jag inte alls. Å andra sidan har jag inte slickat på alltför många sadlar. Något vi kanske borde ändra på? En utflykt med skumgardiner gänget där vi slickar på konstiga saker? Foggy får smaka först. Tillbaka till ölen: Den smakar också ganska tydligt av humle. Jag var tvungen att smaka flera gånger för att vara säker på den här saken eftersom jag på sista tiden druckit en sjuhelvetes massa IPA och igår slank det ner en "genuin välhumlad Pils" under middagen (Wisby Pils, måste recenseras senare...), men i slutänden så är det bara att acceptera, det finns helt klart en humlesmak däri. Doftar gör den som den smakar, men humlen är betydligt tydligare i doften än i smaken.

Wikipedia påstår att den brukar kallas för trappistölernas drottning och jag vet inte riktigt om jag kan hålla med. Jag ser den lite som trappisternas svarta får, den där som sticker ut men som antagligen kommer kunna komma med en hel del intressanta tips på film och musik du borde kolla upp. Men kanske inte den första att bjuda på bal på slottet. En Askunge?