Unicum Verum Jubileum

Typ: Belgisk Blond Ale
Bryggeri: Sigtuna Brygghus
Ursprung: Sigtuna, Sverige
Utseende: Lejongul, med skitmycket tjockt skum.
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 29:e augusti kl. 17.40

Mitt första möte med Sigtuna Brygghus var kl 11 en morgon på Arlanda Wine Bar. Ölutbudet där hade förändrats drastiskt sedan den där morgonen förra året när jag tog mig en frukost öl kl 4 på morgonen innan jag satte av till Leuven för att umgås med nördar och bli full. Då blev det en Staropramen, men den här gången fastnade min blick, inte helt oförståeligt, på ölen Jäst-Hasses Export Lager. Mina anteckninger ser ungefär ut såhär:

Jäst-Hasses export lager 5,5%
God, orange
Sigtuna brygghus
Arlanda wine bar 24 juli kl 11:00
Dortmunder, maltsöt och len,

Självklart var jag tvungen att titta närmare på detta unga, svenska microbryggeri och när Jubileumsölen Unicum Verum dök upp i systembolagets katalog slog jag till.

Unicum Verum bryggdes för att hylla bryggeriets första produkts två-årsdag. Jepp, Sigtuna Brygghus startade 2005 enligt etiketten men den första produkten bryggdes i maj 2006 enligt ölens etikett. Den här ölen bryggdes i Januari i år och har sedan dess vilat på tank i 4 månader för att sedan hällas upp på flaska, enligt bryggeriet är det "en belgisk blond ale med karamellig alkoholsötma och kryddigt jordiga toner med utvecklad beska". Den ska också må bra av att lagras. Bryggeriets egna beskrivning är ganska bra. Om det är kryddigt jordiga smaker vet jag inte riktigt, men kryddigt är ett bra nyckelord. För om jag ska ta upp en sak som skiljer den här från de flesta andra belgiska ljusa ale(-er? -s? vad är svenska plural för ale?) så är det just kryddigheten. Det liksom sticker till lite extra i smaken. Som att jämföra en vanlig köttfärssås med en köttfärssås där man tillsatt en extra del vitpeppar, du kanske inte kan säga exakt vad det är som skiljer den ena grytan från den andra, men visst har den ena lite mer sting.

Precis som minnet och anteckningarna från mötet med Jäst-Hasse så kan det här mötet sammanfattas med ord som: "God, orange". Jag är faktiskt helnöjd med den här ölen. Att något sådant här kan dyka upp från ett så litet och ungt bryggeri, från Sverige, fyller mig med hopp.

Nu är bara frågan hur man lättas utforskar resten av Sigtunas sortiment. Systembolaget säljer två lådor om 12 flaskor där delar av sortimentet ingår:

Brygghusets mixlåda (nr 83273) där du får 4 av vardera Gas-Jannes Golden Ale, Humle-Hildas Altbier, Biskop Stefans Kalk.
Sigtuna Trio (nr 77022) där du får 4 av vardera Gas-Jannes Golden Ale, Humle-Hildas Altbier, Jäst-Hasses Export Lager.

Det är ett fantastiskt geni-drag att sälja lådor där man får ta del av flera olika öler. I alla fall för mig så är det största hindret när det gäller bolagets beställningssortiment att man får 12-24 flaskor av en och samma öl. Öl är gott, men om jag ska specialbeställa en massa så är 12 flaskor av samma sak för mycket, särskilt om jag vill pröva något nytt, eller det bara är något jag blev kär i klockan 23:45 en väldigt blöt Akkurat-kväll. Så hurra till Sigtuna som erbjuder mixade lådor. Tyvärr så har de två stycken, och ingen av dem innehåller samtliga av deras fyra huvudprodukter. Varför vet jag inte, men om 4 flaskor av 3 ölsorter går, borde inte 3 flaskor av 4 ölsorter vara möjligt? För i så fall skulle jag redan beställt.

För säkerhetsskull drar jag iväg ett mail till bryggeriet och frågar. Vem vet, det kanske redan är på gång? Och om de inte tänkt på det men tycker det är en bra idé föreslår jag namnet Sigtunas Skumgardiner till den lådan.

Reinheitsgebot

Den 23 April 1516 skrivs i Ingolstadt, Bayern en lag om öltillverkning under. Den kom att heta Reinheitsgebot, Bavarian Purity Law eller den Tyska Renhetslagen. Den sa att öl får bara innehålla vatten, korn och humle. Dessutom sa den att öl ska kosta 1-2 pfennig per liter. Innehållslistan ser lite kort ut, och det beror på att man inte tillsatte någon jäst i ölen på den här tiden för jäsningsprocessen förstod man inte förrän Louis Pasteur under 1800-talet kom på hur det hela gick till.

Renhetslagen var ett försök att säkra kvalitén på ölen i området samtidigt som man såg till att komma undan vissa problem.
Först och främst så tyckte man det var dåligt att bryggerierna som köpte vete och råg för att göra öl på höjde priset för bagerierna, genom att bara tillåta korn i öl så blev konkurrensen mindre och priserna bättre, både på öl och bröd. När renhetslagen började sprida sig genom Tysklands enande 1816 fungerade den utmärkt för de bayerska bryggerierna och deras pilsner eftersom nordtyskarna fortfarande bryggde öl med tillsatser såsom kryddor eller körsbär.

Några lokala specialöl klarade sig undan lagen och fick bryggas ändå, men till det stora hela ledde det till att tyskarna bara bryggde underjäst lageröl. Samma öltyp som idag dominerar marknaden.

I Maj 1987 beslutade EG-domstolen att renhetslagen var ett handelshinder och lagen upphävdes. Trots det fortsätter merparten av de tyska bryggerierna, och till och med andra länders bryggerier att marknadsföra sin öl med att den följer reglerna.

Såhär efteråt kan vi konstatera att renhetslagen antagligen är en av anledningarna till varför lager är standardölen världen över. Och att lagen inte alls behövs, och frågan är väl om den förde något gott med sig de sista 100 åren den fanns. Sen kan man ju inte göra annat än att undra hur Tyskland skulle sett ut som ölland om de hade haft friheten att brygga på samma sätt som Belgien har haft, för ärligt talat, tysk öl är lika ofta skit som svensk öl, och renhetslagen är en stor anledning till det.

Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen

Typ: Rököl
Bryggeri: Heller-Bräu
Ursprung: Bamberg, Tyskland
Utseende: Mörkt brun, grått skum
Volymprocent: 5,1%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 27:e augusti kl. 18:45

Heller-Bräu är bryggeriets officiella namn, men Schlenkerla är vad alla kallar det. Och det kanske inte är så konstigt när centralpunkten för detta bryggeri är ett hus som heter Schlenkerla, ett hus som byggdes 1405 och fungerat som först bryggeri, sedan krog. Bryggeriet grundades 1678. Man brygger inte bara den här rökölen, man brygger också en Urbock, en veteöl, en räd "lentbeer" och en lager. Bortsett från lagern så är alla öl faktiskt rököl, och på krogen Schlenkerla serveras de direkt ur träfaten.

Vad är då rököl? Ja, antingen är det en öl du slänger ner en jävligt varm sten i innan ölen har fått jäsa, eller så är det helt enkelt öl där rökt malt används. Genom att torka malten över eld får den en smak av röken som sedan förs över till drycken. Resultatet i det här fallet är en öl som luktar skogsbrand och smakar lite som mordbrand, eller kanske salami. Mest salami faktiskt, när jag tänker efter har jag ingen aning om hur mordbrand smakar. Så vi säger rökt korv eller salami. Det är faktiskt mest så den smakar, den är varken besk eller söt, röken knuffar undan alla andra smaker och tar totalt kontrollen över gom och tunga. Eftersmaken är mer rök och en torr känsla i hela munnen. Samtidigt är den väldigt lättdrucken och jag börjar undra om den inte är lite för kall. Den har vilat i kylskåpet i några dagar nu och eftersom jag påbörjade inlägget innan jag faktiskt plockat fram den så är den fortfarande kylskåpskall. Jag får försöka låta den vila till sig lite. Under tiden kan jag konstatera att den är bryggd enligt den tyska renhetslagen och kan väl blogga lite om det istället.

Okej, nu är det avklarat och ölen har blivit lite ljummen. Jag är också märkbart onykter. Men om vi struntar i den lilla detaljen kan jag får berätta lite om hur den smakar nu. Vi börjar med: bättre. Det är fortfarande mest rökt korv, men nu är smaken av humle och malt också märkbar vilket gör den betydligt mer intressant. Jag tror att det bästa sättet att servera den här ölen vore att plocka ut flaskan ur kylskåpet en sådär 40 minuter innan den ska hällas upp. Väl värt besväret faktiskt. För den är god. Speciell, men god.

Nämde jag att det går att beställa den i 5 liters variant? Ska man kanske skaffa en draughtmaster?e

Fuller's Discovery

Typ: Brittisk Pale Ale
Bryggeri: Fuller's Brewery
Ursprung: Chiswick, London, Storbritannien
Utseende: Lager ljus, vit krona.
Volymprocent: 4,2%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 25:e augusti kl. 18:40

Det här inlägget sponsras av Rossi, eftersom han lämnade kvar den här flaskan efter ölprovningen i fredags. Det tackar vi såklart för. Också dricker vi upp den snabbt som fan innnan han kommer på bättre tankar.

Fuller's är ett bryggeri som startade 1845 och idag är de mest kända för sin London Pride, en bitter som finns nästan överallt i England. Men idag dricker vi deras "Delicious Blonde Beer" - Discovery. Det är en ljus ale som doftar lite mer humle än malt och även om smaken är väl balanserad mellan det söta och det bittra så är eftersmaken betydligt mer bitter än söt. Tyvärr är smaken alldeles för svag för att det ska bli något ordentligt av den här alen. Det sägs att det är ett försök att göra riktig ale mer populär bland gemene man och det kanske kan fungera. Det är helt enkelt en bra nybörjarale för folk som tror att lager är riktig öl. Det är en öl som väl kyld fungerar utmärkt för att släcka törsten på balkongen en varm sensommardag. Skulle den smaka mer skulle den vara bättre, men den duger faktiskt precis som den är också.

Mikkeller Beer Geek Breakfast

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Mikkeller
Ursprung: Danmark
Utseende: Svart som bara fan.
Volymprocent: 7,5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredag-lördag den 22-23:e augusti kl. 23:nånting-00:35

Mikkeller Beer Geek Breakfast är nog det bästa ölet vi har druckit idag. Det är mörkt, har en bra eftersmak och har helt rätt utseende en sådan här småmörk augustikväll. Ölet ger mig vissa känslor av chocklad, rost, kaffe och riktiga stoutkvalitéer. Den här stouten trillar in på en förstaplats i dagens ölprovning med råge. Namnet är ju inte heller helt fel även om det lär tilltala Foggy mer än mig.

En intressant detalj med det här ölet är att det innehåller chocklad, havre och gourmetkaffe! Jag behöver inte skriva ned mycket fler tekniska detaljer då detta öl får tala för sig själv. Nu måste jag få Chrull att smaka det där 13% ölet på Monks som helt höll på sänka mig en kväll.

Chrull: Jag tror jag börjar bli full. Att jag redan visste att den här ölen innehåller havre måste ha påverkat mig för varje gång jag dricker av den så känns det som jag har havre i munnen. Små bitar bara. Och det är garanterat inga havrebitar kvar i ölen. Annars så smakar den ju som förväntat av en imperial stout som innehåller kaffe och choklad. Jävligt mycket till att börja med. Choklad och kaffe därefter. Den är len och välbalanserad och en riktigt trevlig smakupplevelse. En rejäl imperial stout alltså. Kaffe, choklad, havre och flytande bröd. En perfekt frukost?

Foggy: Klockren. Den här till frukost innan jobbet idag, och jag hade inte behövt dricka nåt kaffe. Däremot cyklade jag inte till jobbet, så jag skulle inte ha kunnat förbränna kalo.. eh.. screw that. Hela paketet tilltalar mig väldigt mycket, som Spectraz misstänkte. Otroligt god och en Kriek har för mig inte mycket att hämta i jämförelse!

Kriek Cuvée René

Typ: Lambic/Kriek
Bryggeri: Brouwerij Lindemans
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt blodröd med rosa skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredag den 22:e augusti kl. 23:00

Jag tror det här är den första krieken på skumgardiner. Happy happy joy joy. En kriek är en såndär spontanjäst öl, en lambic, som man vräker ner en massa körsbär i. Jepp, en fruktöl, fast nu är det inte banan...

Lindemans är ett av de större av lambicbryggerierna och nere i Belgien går det att hitta nästan överallt. Störst är inte alltid bäst dock, jag har tidigare sett Lindemans kriek lite som light-varianten. Det här är dock något annat än den vanliga krieken. Det här är en väldigt syrlig dryck som smakar kanske lite mer körsbärskärna än körsbärssaft. Att många fruktöl idag innehåller socker för att göra den mer lik alkoläsk är tråkigt, och den här ölen är typ tvärt emot det. Det är inte den härligt syrliga Girardin Kriek, men fortfarande riktigt bra.

Spectraz: Nu har vi kommit till Kriek Cuvee Rene och den här kvällens ölrecenserande börjar spåra ur. Det här ölet kommer som en bra efterföljare till champagneölet vi drack nyss. Det här ölet smakar godare, men med en viss onaturlig del i eftersmaken. Jag tycker vanligtvis inte om körsbär men det funkar i detta öl. Jag har kvar en 75:a hemma som jag ska dricka vid ett tillfälle.

Foggy: Såja! Nu snackar vi rätt surhet. Nu kan jag äntligen bli lite positiv. Annars kan jag ju faktiskt framstå som en riktig surkart. Kriek är väldigt mycket mer min melodi. Och nu när jag just drog på "No Good" så är det väl lite så. Kan absolut tänka mig att dricka det här igen. Och det ryktades ovan om att nån har en flaska till undanstoppad. Weeeeee. Och nu blir det High Contrast-remixar i kvadrat! Adele - Hometown Glory, Olive - You are not alone, Eric Prydz - Piano och FSOL - Papua New Guinea. Oj vad uppåt jag blev. Kan nog tänka mig att köpa den här flaskan om det finns några någon gång i framtiden. Kjell Höglund fick ett gästspel i High Contrast-yran. Så nu måste jag dricka kaffe. Och kanske åka hem.

Satan Gold

Typ: Pale Ale
Bryggeri: De Block
Ursprung: Belgien
Utseende: Grumlig äppelmust,
Volymprocent: 8 %
Format: 330 ml
Konsumerades: , den 22:a kl. 22:50

Såja, lite bättre. Eller kanske inte. Det känns inte direkt att det är 8 %, men det är en rejält jobbig eftersmak. Tur att jag bara har en flaska. Shit vad jag är negg ikväll! Men jag har bara druckit pilsner och skumma 75:or, så det är nog inte så konstigt. Och vad jag tror, så kommer det inte bli nån stout drucken ikväll. Klockan är ändå snart läggdags om man ska upp och jobba dagen efter. Och till höger står ett glas med italienskt rödtju.. sorry, det är tydligen en kriek, och det brukar ju falla mig i smaken. I alla fall de där kommersiella flaskorna med metallöverdrag osv. Mer om detta i nästa post.

Satan går inte hem. Han stannar kvar i gomen. Vänta nu..

För mycket alkoholsmak, för mycket eftersmak, för mycket kvar i glaset. Och där rös jag just. Den där ofrivilliga rysningen man får ibland när något inte faller en i smaken. Jag låter nog andra smaka av detta och sen se om de vill lägga till något till den här posten. Troligen inte.

Scaldis Prestige Cuvée Spéciale

Typ: Champagneöl
Bryggeri: Brasserie Dubuisson
Ursprung: Hainaut, Belgien
Utseende: Knäck
Volymprocent: 13%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, Fredagen den 22:a augusti kl. 22:20

"The old-fashioned ageing, in oak barrels, gives to the Scaldis Prestige a unique set of aromas and tannins not found in beers for centuries. The Scaldis Prestige is not filtered and refermented in the bottle. Brewed with: water, malt, sugar, hops and yeast."

När man läser det som jag saxade från etiketten ovan blir jag inte mycket klokare över vad detta är för ett öl. För det första ser det inte ut som champagne. Den kanske delar vissa kvalitéer med champagne men den är grumlig, knäckfärgad och luktar mer öl än bubbel. Den är dessutom fylld med jästrester som flyter omkring i glaset. Mmm.

Det här ölet har faktiskt lite champagnekvalitéer i sig. Det är eftersmaken som ger en hint om att det är ett champagneöl. Det är ett öl som man ska sippa på. För mig är det lätt ett av de mest intressanta ölen vi har druckit ikväll men är det gott?

Nja, jag skulle inte vilja påstå att jag njuter av att dricka denna, men det är fortfarande värt att ha provat. För det första ligger den på 13% och kan kännas lite tung och för det andra kommer smakerna flygande ju mer man dricker av det. Det här är ju ingenting du "poppar" på nyårsafton, för den känns inte frisk. Den har mycket smak, är inte syrlig som champagne kan vara, utan den är för mig tungt "ölig". Vi provade även att äta en bit chokladkaka som Madde gjort och det passade rätt ok till men jag tror en ölkännare bara skulle skaka på huvudet.

Chrull: Måste jämföra med DeUs Brut des Flanders... Den här smakar mycket mindre champagne än brutten. Den är också mörkare i färgen, och den här är också betydligt mer lättdrucken om man inte riktigt gillar champagne. I början tyckte jag den här var ganska svår och lite jobbig, men i takt med att den blir varmare så blir den faktiskt bättre.

Foggy: Jag har inget att jämföra med. Och Spectraz drack inga jästrester vad jag såg. Jag insåg just vad drog igång för ett antal år sen. Fast det kommer jag nog avhandla i en egen post. Då var det dock Notepad som gällde.

Men för att skriva nåt om detta så är jag ganska likgiltig. Jag kommer nog fortsätta mig att hålla mig till de mindre volymerna, dvs under 70cl. Som om det skulle få mig att inte dricka konstig öl.. Som Satan Gold som jag har i glaset. Det kommer strax.

Rye Bock Lager

Typ: Dubbelbock
Bryggeri: Left Hand Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Cola Chupa Chup-brun med vid, rejäl skumkrona.
Volymprocent: 7,7%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 22:e augusti kl. 21:20

Left Hand gör bra öl, bäst är de öler som kommer på 75:or och här har vi en av dem. Det är en dubbelbock där man också slängt i lite rågmalt. Andra maltsorter den innehåller är Munich och Carafa-malt, bägge av korn. Humlesorterna är Norther Brewer och Perle. God är den också förresten.

Den är väldigt maltsöt, och min närmaste referenspunkt blir nog St Bernardus. Priori tror jag är närmast, den är absolut inte lika fyllig som Abboten och eftersmaken är betydligt mildare än någon av dem. Så det här är en amerikansk öl det faktiskt står Lager på flaskan på, och jag jämför den med belgisk klosteröl. Xbox 360 sålde nyss mer än PS3 i Japan, så snart går världen helt under. Skit också.

Spectraz: Jag vill understryka att Left Hand Brewing Company fortfarande är ett av mina favoritbryggerier. Den Här Rye Bocken Har en rätt ok försmak men eftersmaken är alldeles för tam, den känns inte balanserad tycker jag. Jag hade velat ha mer samstämmighet mellan smaken i munnen och eftersmaken. Det är även lite för söt för mig men det är fortfarande ett ok öl.

Foggy: Det känna helt ok att jag köpte en av de här flaskorna. Litade fullständigt på att Left Hand skulle leverera igen, vilket de gjorde. En flaska kanske blir lite väl mycket för en person att själv dricka upp, men absolut något att dela på. Men det är väl inget man drar med sig till en förfest. Då passar min två-liters pilsner kanske bättre. Får väl se när det blir av att dricka det. Säkert nästa nästa SG-gathering. Resten av testarna har beskrivit bocken ganska väl, så jag bara håller med i det mesta. En anekdot angående metallsmak: Akta er för kortisonsprutor rakt in i benhinnan, det känns ungefär som att tugga på en oskalad oldschool Kexchoklad då de fortfarande hade aluminium runt sig.

Syster: Första tanken är "metall". Sådär som det smakade när man stoppade nycklarna i munnen när man var liten. Nycklar i munnen är kanske inget att rekommendera, sådär hygieniskt tänkt, men denna mörka bärnstensfärgade dryck gillar jag. Den smakar egentligen inte så mycket till en början. Det är eftersmaken som är grejen här. Och den är metallisk på ett angenämt sätt. Ganska lätt, men inte flyktig. Kanske inget jag väljer i första hand, men som gott alternativ mellan favoriterna.

Flensburger Pilsener

Typ: Pilsner
Bryggeri: Flensburger Brauerei
Ursprung: Tyskland
Utseende: Som en vanlig lager
Volymprocent: 4,8%
Format: 500 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, den 22:a kl. 20:09

Jahopp, följer direkt upp med en till pilsner med spännbygelkork! Det här är kanske lite mer känt i Sverige än Allgäuer Büble Bier. I Flensburg börjar ju faktiskt den fria farten. Jag trodde jag aldrig skulle använda ordet, men här kommer det: Det här ölet känns matigt. Tycker det påminner om en fet stout i det avseendet. Fast på ett ganska tamt sätt. Typ. Går absolut att dricka det här till någon division-2-match, kanske Svenska Cupen? Annars är det ett tjog-öl (jmfr med dussin-öl). Jag tänker inte ens överlåta detta på mina kollegor, så tråkigt är det. Så nu kommer det snart något roligare!

Büble Bier

Typ: Tysk pilsner / Spezialbier
Bryggeri: Allgäuer Brauhaus
Ursprung: Tyskland
Utseende: Klar bärnsten
Volymprocent: 5,5%
Format: 500 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, den 22:a kl. 19:30

Innan jag smakade första droppen av det här så gjorde en ganska stor blunder, nämligen att proppa i mig lite chilipopcorn från Chilihouse. De har styrkan 9 av 10+++ på deras interna skala som löst är baserad på Scoville-skalan, så det pajjade smaklökarna för ett tag. Ok om man ska dricka Pripps Blå eller dylikt, men det är väldigt fel att äta det här tillsammans med t.ex. stout. Nu är väl iofs Büble Bier inte något direkt högkvalitativt öl, även om det ska vara bryggt enligt de bayerska renhetslagarna. Det borgar ju heller inte för en über-produkt.

Det är absolut smakrikt och ganska drickbart. Men det finns fullt med liknande produkter på Systemet så det är inget att åka över Kattegatt för att köpa i större mängder. En liten bonus dock för den gamla klassiska ölkapsylen, dock i plast, med spännbygel (eller vad man ska kalla det, se bilden..).

För övrigt uppfanns kronkorken 1891. Det är den kork som används till i stort sett alla glasflaskor i Sverige idag. Den är inte lika rolig som den här korken. Förutom att den går att öppna med mina Reef-flipflops.

Cantillon Gueuze 100% Lambic Bio

Typ: Gueuze
Bryggeri: Cantillon Brewery
Ursprung: Bryssel, Belgien
Utseende: Lejongul / orange
Volymprocent: 5%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden Fredagen den 22:a augusti kl. 19:00

På 1700-talet upptäckte Benedikt-munken Dom Pérignon champagnemetoden genom att blanda olika vita viner. Hundra år senare föds Gueuzen när en Brabantbryggare blandar olika Lambics och tar fram spontanfermentering. Gueuzen blev snabbt en ikon i Bryssel och nu står den här på Chrulls bord.

"Lambic" är själva grunden för en Gueuze och i det här fallet är denna Gueuze 100% Lambic odlat på ekologiskt vis. Gueuzer kan vara både bittra och mycket syrliga och denna är mer syrlig än bitter tycker jag. Försmaken är riktigt syrlig och kan vara rätt obehaglig för någon som inte har smakat ett sådant här öl förut, men däremot tycker jag mer om eftersmaken och ölet växer en aning.

Detta öl är lagrat på ekfat. Om de har lagrats i ett år, (vilket denna är) då är ölet "ungt", men de räknas som mogna vid tre års ålder. De unga sorterna innehåller tillräckligt med socker som är nödvändigt för en till fermenteringsprocess. En annan intressant detalj är att när ölet är färdigt så provsmakas det och endast de bästa faten väljs ut. Denna sort som genom den naturliga produktionsprocessen blir unik varje gång, står för halva bryggeriets produktion.

Själva flaskan ser mer ut som en vinflaska än en ölflaska och hade både kapsyl och kork. Etiketten är prydd av en enkel bild med Manneken Pis som håller i ett glas öl.

Chrull: Som ett stort fan av lambic och gueuze i de flesta slag så är den här ingen nyhet direkt. Att den är mer syrlig än bitter är alltså en självklarhet. Gueuze är ju som bäst när det är så surt att magsäcken knyter sig. Cantillon är ett av de bättre bryggerierna när det gäller Lambic och det ser man också på gueuzen. Det här är riktigt bra. Inte bäst, men jävligt bra.

Foggy: Inget fan av gueuze eller lambic uppenbarligen. Finns väl bättre och sämre produkter, men det känns ganska off att dricka det för egen del. Även om jag är ganska förstjust i kriekar.. Går det där ihop..?

Cab Dragonfruit

Typ: Mix
Bryggeri: Krombacher Brauerei
Ursprung: Tyskland
Utseende: Cola
Volymprocent: 2,5%
Format: 330 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, den 22:a kl. 18:47

Mix är det definitivt. Det är alltså cola och öl, smaksatt med drakfrukt. Och nej, det är inte särskilt gott. Men godare än banan. Det smakar nog mest cola. Men efter att nästan ha förätit sig på drakfrukt i Thailand, så vet man ju lite hur det smakar, och det känns som att det ändå finns en hint av det där i mörkret. Tänk dig att du sitter och spelar Soul Caliber 4 (som vi faktiskt råkar göra ikväll). Du spelar mot dina polare och vinner inte ett jävla dugg. Du förlorar match efter match och det rullar bara på. Så kan det här typ beskrivas. Först kommer ölsmaken, sen colan blandad med drakfrukt och sen nån efterbeska som är lika oangenäm som aspartam. Men den håller i sig längre. Det är lika mycket fail som jag trodde det skulle vara. Men nu är det iallafall avklarat.

chrull: Det här är skitäckligt. Den enda trösten är nog att det antagligen inte ens är riktig öl de förstört. Men ändå, vem dricker sånt här?

Spectraz: Jag dricker inte läsk sedan flera år tillbaka. De enda tillfällena jag tillåter mig att dricka läsk är när jag blandar drinkar. Jag ogillar den här Caben så hårt för att den smakar så sliskigt och är inte ens i närheten av att smaka som ett riktigt öl. Den smakar konstgjort och smaken sätter som en hinna i hela munnen.

Öl på mässan

Den 18-20e samt 25-27e September drar Stockholm Beer and Whisky Festival igång ute på Factory i Nacka Strand. Och nu finns det en lista på vad man kan dricka på plats utlagt på hemsidan här. Särskilt intressant för mig är ölen från Meantime, Kaggen Stormaktsporter 2006 och nyheterna från Jämtlands. Hittar ni något som ni längtar efter?

Budweiser

Typ: Lager
Bryggeri: Anheuser-Busch
Ursprung: USA
Utseende: Ljust, ljust gul, torrt kolsyrerikt skum.
Volymprocent: 5,0%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 21:e augusti kl. 17:50

This is the famous Budweiser beer. We know of no brand produced by any other brewer which costs so much to brew and age. Our exclusive Beechwood Aging produces a taste, a smoothness and a drinkability you will find in no other beer at any price.

Så står det på etiketten. Budweiser King of Beers. Kungen är uppenbarligen en riktigt ljust lager. Den ser lite ut som en Falcon du fyller upp med 25% vatten. Och så smakar den också.

Alltså, ni vet den där myten om att amerikansk öl smakar vatten, och att budweiser bara är piss? Det där skämten om att älska i en kanot? Det där om att amerikaner inte kan göra riktig öl? Det där skämten som slutar med "om inte ni ska dricka öl så tänker inte jag heller göra det"? Budweiser är anledningen. Visst ni att den är gjord på ris? Varför vet jag inte, men flera amerikanska och kanadensiska lagers innehåller ris. Jag säger till om jag hittar någon som faktiskt går att rekommendera.

Det mest skrämmande är inte att det här är en fasligt populär öl. Det är att världens mest sålda öl är Bud Light. Lightversionen av Budweiser.

Nej, det enda jag kan tänka mig som kan göra det här värre är om man skulle få för sig att blanda något konstigt i den. Typ banan.

Nyheter i September

Här har vi då nyheterna som släpps till flera butiker den första September:

Left Hand Oktoberfest, Left Hand Brewing, 355 ml, 21 kr, 6%, 7200 st
Lunator Dubbelbock 2008, Grebbestad Bryggeri, 330 ml, 21:90 kr, 7,9%, 8100 st
Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blue, Brouwerij Het Anker, 750 ml, 109:50 kr, 11%, 2100 st. (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Old Stock Ale 2008, North Coast Brewing, 355 ml, 42:60 kr, 12,5%, 3000 st
Rocheforte 6, Brasserie Rocheforte, 330 ml, 27:50 kr, 7,5%, 7200 st
Unibroue 17, Unibroue, 750 ml, 79:90 kr, 10%, 2000 st
Cantillon Kriek, Brasserie Cantillon, 375 ml, 58:30 kr, 5%, 1500 st.

Sådär. Inte illa pinkat alls. Särskilt Cuvée van der Keizer, den kanadensiska Unibroue och Cantillonen är intressanta. Det ser ut att bli en bra september. Särskilt när vi kommer till den här listan som också dyker upp den första september.

Oktoberöl:
Hofbräu Oktoberfestbier, 500 ml, 18:90 kr, 6,3%
Kaltenberg Oktoberfest, Krönleins, 500 ml, 17:80 kr, 5,4%
Lövenbräu Oktoberfestbier, Löwenbräu, 500 ml, 18:90 kr, 6,1%
Paulaner Oktoberfestbier, Paulaner, 500 ml, 20:50kr, 6%
Slottskällans Oktoberfest, Slottskällans, 500 ml, 22:20 kr, 5,2%
Spaten Oktoberfestbier, Spaten-Franziskaner, 500 ml, 19:50 kr, 5,9%
Stallhagen Oktoberfestbier, Ålands, 330 ml, 20:10 kr, 5,5%
Weltenburger Oktoberfestöl, Weltenburg, 500 ml, 20:10 kr, 5,3%
Brooklyn Oktoberfest Beer, Brooklyn, 355 ml, 15:90 kr, 5,5%
Samuel Adams Octoberfest, Boston, 355 ml, 16:20, 5,2%

Det blir en tung kasse att bära hem den här månaden...

Budweiser Budvar Czech Imported Lager

Typ: Pilsner
Bryggeri: Budweiser Budvar
Ursprung: Tjeckien
Utseende: Ljus Lager med liten skumkrona
Volymprocent: 5,0%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 20:e augusti kl. 18:40

Budějovický Budvar heter den visst på orginalspråk. Och när vi snackar om orginal så sägs det här vara orginalet till den amerikanska (numera belgienägda) Budweiser från Anheuser-Busch. Och gammal är den. Den sägs härstamma från 1795 och det Tysk-romerska riket. Vilket bara det är rätt häftigt. Den amerikanska kopian är faktiskt inte så ung heller, 1876 började den bryggas.

Nåja. Budweiser Budvar (Czech Imported Lager eller Czech Premium Lager) är inget speciellt. Det är en helt vanlig tjeckisk pilsner. Tjeckisk Pilsner är väl å andra sidan på den finare skalan av lagerölen, men om du som jag inte riktigt vet om du gillar Staropramen, Primator, Pilsner Urquell eller Krušovice bäst så kommer Budweisern klämma sig in i gott sällskap med dem. Jag påstår inte att det finns inte skillnader, men särskilt stora är de inte. I valet mellan dem skulle jag bara ta den billigaste, och till min Pragerschnitzel på Svejk så väljer jag faktiskt något mörkare.

Hercules Double IPA

Typ: Dubbel India Pale Ale
Bryggeri: Great Divide Brewing Co
Ursprung: Denver, CO, USA
Utseende: Klar orangeaktig vätska med vitt skum.
Volymprocent: 9,1%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, tisdagen den 19:e augusti kl. 19:10

Åh gudason. När jag får frågan om vilka länder som gör bäst öl i världen så är mitt svar alltid Belgien och USA. Folk som inte känner mig, och inte kan så mycket om öl, brukar då konstatera att allt det där de hört om att jag kan mycket om öl bara vara lögn. Det gör nog inget, för de skulle helt enkelt inte förstå ändå. Det sägs nämligen ibland att humle är den svåraste ingrediensen i öl att lära sig tycka om. Det borde göra Hercules Double IPA till en av de där top 20 öler i världen som är svårast att dricka och gilla. För precis som de flesta amerikanska IPA så är den här en ren humlebomb. Men det här är ju inte bara en IPA, det här är en dubbel (även kallad imperial) IPA. Och med dubbel så menar vi en pumpad, Ahh-nooold IPA. När den här ölen tar tag i din tunga kan det göra ont. Men herre Zeus vad det är bra.

Det här är inget för nybörjare, för nybörjare finns från samma bryggeri Titan IPA som också den är grek-mytiskt god, men samtidigt en hel del snällare än Hercules. Hercules är en besk humlebomb med citrus som en syrligare avvägning. Precis i början anar man lite maltsötma i smaken, som om stubinen skulle vara av socker. Eftersmaken av humlen ligger kvar länge i munnen och får den att vattnas. Ren och skär njutning.

Jag hade egentligen tänkt att skriva lite mer om Great Divide som bryggeri, om hur de har sitt fantastiska motto som trycks på kapsylerna: "Great minds drink alike" eller hur de säljer cykelkläder i sin webshop. Men jag lämnar det till ett senare tillfälle. Jag har nästan en halv Hercules kvar att njuta av och då har jag inte tid med att sitta här och skriva. Det här är helt klart en öl som skulle platsa på min topp 10-lista.

Gorm's Bryg

Typ: Braggot
Bryggeri: Herslev Bryghus
Ursprung: Danmark
Utseende: Röd, halvgrumlig vätska med ett finger skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 15:e augusti kl. 18:50

Braggot? Ja, det undrade jag med. Sen tog jag reda på det eftersom om jag skriver ner det så kanske jag lär mig vad det är. Och har jag tur lär sig någon annan något nytt också.
Braggot är det engelska namnet på en dryck som är en blandning mellan mjöd och öl. I ett avsnitt av Drickbart så är det faktiskt inte så att mjöd är öl med honung i. Braggot däremot verkar vara lite så. Internationella Mjödfestivalen säger i sina regler att till skillnad från alla andra mjödsorter så behöver inte 50% av det som jäser vara honung. I Braggoten räcker det om det är 20%.

Vad är det mer än honung i den här drycken då? Kornmalt, rågmalt, vetemalt, humle och jäst. Jag gissar att det ska in lite vatten i det hela också, annars vet jag inte hur de får till det. Men nåja. Tre sorters malt, humle, jäst och honung. Överjäst är den också. Det låter väldigt mycket som öl med honung i. Och det är ungefär så det smakar också. fast ändå inte. Jag hade förväntat mig en betydligt sötare smak. Istället får man en ganska bitter dryck som är som en Falcon Bayerskt fast mer. Och sen lite citrus och något extra. Något jag inte kan sätta fingret på. Är det honungen? Eller råg- eller vete-malten? Jag vet inte.

Herslev brygger Gorm's Bryg för vikingaspelen i Fredriksund varje år och det ska vara förklaringen till mjöd-touchen. På flaskan föreslås det att den ska drickas till grillad mat, och det kan jag tänka mig är en lyckad kombination för det känns som det saknas något när man bara dricker den såhär utan mat. Det står också att den ska vara utmärkt att marinera kött i, och trots att det inte är någon dålig öl så skulle jag utan problem kunna peka på 20 andra ölsorter i hyllan som jag hellre skulle dricka just nu. Köttmarinad är vad det skulle ha blivit av min nästa flaska, om jag nu hade köpt två.

Slottkällans Vit Sommaröl

Typ: Veteöl
Bryggeri: Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Uppsala, Sverige
Utseende: Grumligt, gyllene, orange med rejält med tjockt skum
Volymprocent: 5,2%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, Söndagen den 10:e augusti kl. 17:00


Här finns Spectraz inlägg om samma öl.

Egentligen går ju han igenom det mesta med den här ölen och han lämnar inte mycket att säga annat än att jag verkligen gillar den här veteölen. Egentligen är jag ett större fan av Hoegaarden än den typiska tyska veteölen, men jag tackar sällan nej till en Franziskaner Hefe eller en Erdinger Hefe och Slottskällans Vit håller faktiskt jämförbar kvalité. Jag har en flaska Visby Weiss i kylen också, och det ska bli spännande och jämföra de här bägge svenska veteölerna med varandra, optimalt skulle jag väl pröva med Helsinge Ångbryggeris veteöl också, men de går ju bara att köpa på krogen eller i 25-liters fat.

Vad jag tror inte har nämnts här på skumgardiner är skillnaden på veteöl och veteöl. Och svaret på frågan: Vadfan är "Hefe"?
Vi börjar med det här med witbier, weißbier, veteöl, blanche, weizen och allt vad det kallas. Bortsett från det svenska veteöl så är de flesta namn på ölsorten relaterad till färgen vit och det beror på det tyska ursprunget och det faktum att den helt enkelt är ljusare än den typiska bruna ölen från München. Färgen, och det svenska namnet, härstammar både från att delar av kornmalten ersätts med vetemalt, i Tyskland är det ofta minst hälften vetemalt.

De vanligaste typerna av veteöl är de som kallas Hefe och Kristall, lite ovanligare är Dunkel, Weizenbock och Weizen Eisbock.
Hefe är vad Slottskällans Vit är tillsammans med de flesta andra veteöler du hittar på systembolaget. Hefe betyder jäst och det är alltså den grumliga färgen och det faktum att jästen inte är bortfiltrerad namnet syftar på.
Kristall är filtrerad och blir alltså klar i färgen. Smaken förändras också ganska radikalt, enligt de två jag prövat (Erdinger Kristallklar finns på systembolaget och Franziskaner Kristall går att köpa på till exempel Loch Ness Taverna) tyvärr till det sämre.
Dunkel är mörk veteöl. Nästan alltid ofiltrerad och alltså en hefe där man använder mörk malt för att få en mörkbrun färg på ölen.
Weizenbock är en alkohol- och smak-starkare variant av Dunkeln.
Weizen Eisbock är en Weizenbock där man under bryggning fryst ölen för att få bort vatten i den. Resultatet blir en ännu starkare öl.

En sista kommentar är att om du tänker dricka mycket veteöl hemma så är det nästan ett måste att skaffa ett lämpligt glas för det här. Veteöl av tysk typ ska drickas ur ett pokalglas, en variant ser du på bilden ovan. Att öl ska drickas ur rätt glas är självklart för mig, men när det gäller veteöl så är jag extra noga.

Mitt i augusti nyheter

För er som inte redan har fått den här föreläsningen så fungerar nyheter på systembolaget såhär:
Den första öppna dagen i månaden kommer det nyheter till nästan samtliga butiker. Nyheterna som kommer då är i flera fall tillfälliga men finns i stor mängd eller så är de sådant som senare ingår i specialsortimentet.
Den 15:e varje månad (eller 16:e om det är stängt den 15:e) så släpps det ett fåtal nyheter till de systembolagsbutiker som är vinkällare. I stockholm är det Regeringsgatan (NK), i Göteborg Nordstan och i Malmö Hansacompagniet. De här nyheterna är ofta väldigt begränsade och antalet som kommer in brukar finnas med i den PDF som systembolaget släpper. Om du inte har lätt access till dessa butiker går det att beställa från bolagets centrala lager till din lokala butik. Det här kan du dock bara göra på dagen de släpps, så ingen förhandsbokning är möjlig. De riktigt eftertraktade nyheterna står folk faktiskt och köar innan öppning för, så de brukar ta slut snabbt som attan.

Är det frågor på det så ta dem som kommentarer.

Nu då, till månadens mitt-i nyheter:

Cantillon Gueuze 5%, Cantillon, 750 ml, 69,20 kr, 600 st (kan vara samma gueuze som släpptes den 1 augusti men på större flaska, det brister lite i informationen)
Cantillon St Lamvinus 5%, Cantillon, 750 ml, 107,20 kr, 200 st (vin-lambic! Vi snackar alltså merlot och cabernet-franc druvor som får ligga med en två-tre årig lambic på bordeux-fat. Mycket ovanlig.)
Scaldis Prestige 13%, Dubuisson, 750 ml. 159,50 kr, 700 st (verkar även vara känd som Bush Prestige och är en champagneöl. Missade du Deus Brut des Flanders så kanske du får chansen nu.)
Rye Bock Lager 7,6%, Left Hand, 750 ml, 98,50 kr, 900 st (Left Hands 75:or har inte svikit mig än, så det här är ett givet köp. En dubbelbock låter lite sisådär dock.)

St Bernardus Tripel

Typ: Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Gyllene med vit skumkrona.
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 7:e Augusti kl. 19:30

Nu har vi nog nått slutet på den här veckans St Bernardus-special, det finns visserligen en veteöl från bryggeriet också, och en annan trippel som heter Watou Tripel samt något som heter Grottenbier. Grottenbier har pekats ut av Michael Jackson (den avlidne ölexperten) som en av världens tio bästa öl. Så det är ju tråkigt att vi inte har något sådant att recensera imorgon.

Men nåja. En trippel är alltid något, och det här är en gyllene, blommig och fruktig men trots det inte lika söt som sina mörka kamrater. Att det är 8% alkohol i den här märks inte alls.

St Bernardus Abt 12

Typ: Quadrupel, Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt, mörkt, mörkbrun med vit skumkrona.
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 6:e Augusti kl. 18:15

Så har vi nått fram vid Abbot Bernardus. Det råder inte längre någon tvekan om att det här är en stark öl. Det är inte helt lätt att dölja en alkoholhalt på 10% och även om Abboten lyckas ganska bra så är det ingen risk att du blandar ihop det här med en svagdricka eller mellanöl. Precis som Prior var Pater fast mer så är Abbot Prior, fast ännu mer. Eftersmaken är långlivad och mer maltigt söt. Det smakar lite rostat, men jag är osäker på om det har med doften från ugnen att göra.

I vilket fall så tyckte jag Pater var klen och lite mesig. Prior var bättre och god. Abt är helt fantastisk, mycket välbalanserad, smakrik och len. Kvällens stora problem kommer bli vad man kan tänkas dricka efter det här.

St Bernardus Prior 8

Typ: Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt mörkbrun med vit skumkrona.
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, tisdagen den 5:e Augusti kl. 17:25

Kanske inte helt oväntat så kunde jag inte hålla mig borta från St Bernardus. Igår var det lillebror eller Fader Bernardus, idag är det alltså Prior eller Föreståndare Bernardus. Den tredje heter Abt, vilket såklart är kort för Abbot och klostrets ledare.

Vad jag glömde säga igår om Pater är ju att det trots allt fanns en ganska tydlig maltsmak i även den ölen. Prior är nästan samma öl som Pater, fast med mer av allt utom kanske skummet. Det är en mörkare, smakrikare och starkare öl. Eftersmaken är tydligare och nu får nötterna sällskap av alkohol. För att vara en öl på 8% så är det inte mycket alkohol i smaken, men där Pater kändes som alkoholfri svagdricka så är Prior i alla fall en folköl eller mellis. Att det här är en bättre och roligare öl är det ingen tvekan om och jag har svårt att se vad Pater 6 ska fylla för version. Pater 3,5 hade haft ett användningsområde men är man uppe i 6,7% kan man lika gärna hoppa upp till 8% om man får så här mycket mer smak.

Självklart måste Abt 12 prövas så snart som möjligt.

St Bernardus Pater 6

Typ: Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkbrun med vit skumkrona.
Volymprocent: 6,7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 4:e Augusti kl. 21:15

För sin grumliga, mörka färg, sin tjocka skumkrona som verkar vägra ge upp och sin höga alkoholhalt så smakar Fader 6 inte särskilt mycket. Det känns till en början mer som att dricka ett glas avslagen svagdricka, men den känslan börjar gå över. Eftersmaken är svårfångad, även om den är närvarande ett bra tag. Kanske är jag påverkad av pratet om valnötter tidigare, men nötig är ett bra ord för att beskriva hela ölen. Hasselnöt främst.

Lite historia: I slutet av 1800-talet kände munkarna i franska Catsberg inte längre välkomna i Frankrike. Attityden mot män i klänning (ja, präster och munkar alltså) verkade betydligt bättre några få kilometer längre norrut så man tog helt enkelt och förflyttade klosterverksamheten in i Watou, Belgien. Mest tänkte man fokusera på att göra ost. 1934 så hade attityden i Frankrike förbättrats och man flyttade tillbaka klosterverksamheten och Herr Deconinck tog över ostmakandet. Kort efter andra världskriget slutade man också med all kommersiell produktion av öl i klostret, men licenserade ut tillverkningen till Deconinck. Idag brygger man fler öl, och i och med reglerna för trappistöl skärptes till 1992 så döptes ölen om till just St Bernardus, men Pater 6, Prior 8 och Abt 12 ska fortfarande vara samma mörka öl.

Smaken växer lite under tiden man dricker, men det känns fortfarande som man dricker en lillebror till en riktig öl. Och med tanke på Prior 8 och Abt 12 så kanske det är precis vad jag gör. Fast jämfört med Falcon Ale så är det här en sensation, såklart.