Rye Bock Lager

Typ: Dubbelbock
Bryggeri: Left Hand Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Cola Chupa Chup-brun med vid, rejäl skumkrona.
Volymprocent: 7,7%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 22:e augusti kl. 21:20

Left Hand gör bra öl, bäst är de öler som kommer på 75:or och här har vi en av dem. Det är en dubbelbock där man också slängt i lite rågmalt. Andra maltsorter den innehåller är Munich och Carafa-malt, bägge av korn. Humlesorterna är Norther Brewer och Perle. God är den också förresten.

Den är väldigt maltsöt, och min närmaste referenspunkt blir nog St Bernardus. Priori tror jag är närmast, den är absolut inte lika fyllig som Abboten och eftersmaken är betydligt mildare än någon av dem. Så det här är en amerikansk öl det faktiskt står Lager på flaskan på, och jag jämför den med belgisk klosteröl. Xbox 360 sålde nyss mer än PS3 i Japan, så snart går världen helt under. Skit också.

Spectraz: Jag vill understryka att Left Hand Brewing Company fortfarande är ett av mina favoritbryggerier. Den Här Rye Bocken Har en rätt ok försmak men eftersmaken är alldeles för tam, den känns inte balanserad tycker jag. Jag hade velat ha mer samstämmighet mellan smaken i munnen och eftersmaken. Det är även lite för söt för mig men det är fortfarande ett ok öl.

Foggy: Det känna helt ok att jag köpte en av de här flaskorna. Litade fullständigt på att Left Hand skulle leverera igen, vilket de gjorde. En flaska kanske blir lite väl mycket för en person att själv dricka upp, men absolut något att dela på. Men det är väl inget man drar med sig till en förfest. Då passar min två-liters pilsner kanske bättre. Får väl se när det blir av att dricka det. Säkert nästa nästa SG-gathering. Resten av testarna har beskrivit bocken ganska väl, så jag bara håller med i det mesta. En anekdot angående metallsmak: Akta er för kortisonsprutor rakt in i benhinnan, det känns ungefär som att tugga på en oskalad oldschool Kexchoklad då de fortfarande hade aluminium runt sig.

Syster: Första tanken är "metall". Sådär som det smakade när man stoppade nycklarna i munnen när man var liten. Nycklar i munnen är kanske inget att rekommendera, sådär hygieniskt tänkt, men denna mörka bärnstensfärgade dryck gillar jag. Den smakar egentligen inte så mycket till en början. Det är eftersmaken som är grejen här. Och den är metallisk på ett angenämt sätt. Ganska lätt, men inte flyktig. Kanske inget jag väljer i första hand, men som gott alternativ mellan favoriterna.