Reinheitsgebot

Den 23 April 1516 skrivs i Ingolstadt, Bayern en lag om öltillverkning under. Den kom att heta Reinheitsgebot, Bavarian Purity Law eller den Tyska Renhetslagen. Den sa att öl får bara innehålla vatten, korn och humle. Dessutom sa den att öl ska kosta 1-2 pfennig per liter. Innehållslistan ser lite kort ut, och det beror på att man inte tillsatte någon jäst i ölen på den här tiden för jäsningsprocessen förstod man inte förrän Louis Pasteur under 1800-talet kom på hur det hela gick till.

Renhetslagen var ett försök att säkra kvalitén på ölen i området samtidigt som man såg till att komma undan vissa problem.
Först och främst så tyckte man det var dåligt att bryggerierna som köpte vete och råg för att göra öl på höjde priset för bagerierna, genom att bara tillåta korn i öl så blev konkurrensen mindre och priserna bättre, både på öl och bröd. När renhetslagen började sprida sig genom Tysklands enande 1816 fungerade den utmärkt för de bayerska bryggerierna och deras pilsner eftersom nordtyskarna fortfarande bryggde öl med tillsatser såsom kryddor eller körsbär.

Några lokala specialöl klarade sig undan lagen och fick bryggas ändå, men till det stora hela ledde det till att tyskarna bara bryggde underjäst lageröl. Samma öltyp som idag dominerar marknaden.

I Maj 1987 beslutade EG-domstolen att renhetslagen var ett handelshinder och lagen upphävdes. Trots det fortsätter merparten av de tyska bryggerierna, och till och med andra länders bryggerier att marknadsföra sin öl med att den följer reglerna.

Såhär efteråt kan vi konstatera att renhetslagen antagligen är en av anledningarna till varför lager är standardölen världen över. Och att lagen inte alls behövs, och frågan är väl om den förde något gott med sig de sista 100 åren den fanns. Sen kan man ju inte göra annat än att undra hur Tyskland skulle sett ut som ölland om de hade haft friheten att brygga på samma sätt som Belgien har haft, för ärligt talat, tysk öl är lika ofta skit som svensk öl, och renhetslagen är en stor anledning till det.