Typ: Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkbrun med vit skumkrona.
Volymprocent: 6,7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 4:e Augusti kl. 21:15
För sin grumliga, mörka färg, sin tjocka skumkrona som verkar vägra ge upp och sin höga alkoholhalt så smakar Fader 6 inte särskilt mycket. Det känns till en början mer som att dricka ett glas avslagen svagdricka, men den känslan börjar gå över. Eftersmaken är svårfångad, även om den är närvarande ett bra tag. Kanske är jag påverkad av pratet om valnötter tidigare, men nötig är ett bra ord för att beskriva hela ölen. Hasselnöt främst.
Lite historia: I slutet av 1800-talet kände munkarna i franska Catsberg inte längre välkomna i Frankrike. Attityden mot män i klänning (ja, präster och munkar alltså) verkade betydligt bättre några få kilometer längre norrut så man tog helt enkelt och förflyttade klosterverksamheten in i Watou, Belgien. Mest tänkte man fokusera på att göra ost. 1934 så hade attityden i Frankrike förbättrats och man flyttade tillbaka klosterverksamheten och Herr Deconinck tog över ostmakandet. Kort efter andra världskriget slutade man också med all kommersiell produktion av öl i klostret, men licenserade ut tillverkningen till Deconinck. Idag brygger man fler öl, och i och med reglerna för trappistöl skärptes till 1992 så döptes ölen om till just St Bernardus, men Pater 6, Prior 8 och Abt 12 ska fortfarande vara samma mörka öl.
Smaken växer lite under tiden man dricker, men det känns fortfarande som man dricker en lillebror till en riktig öl. Och med tanke på Prior 8 och Abt 12 så kanske det är precis vad jag gör. Fast jämfört med Falcon Ale så är det här en sensation, såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.