Boddingtons Pub Ale

Typ: Engelsk Pale Ale
Bryggeri: InBev
Ursprung: England
Utseende: Klar lejongul med krämig och gräddig skumkrona.
Volymprocent: 4,7%
Format: Burk med patron 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 10:e oktober.

Tidigare bryggdes Boddingtons av Strangeways, ett brygger som började brygga öl utanför Manchester 1778. Henry Boddington kom in i bilden 1832 och efter 20 år tog han över bryggeriet helt. Det var kvar i familjen Boddingtons ägor tills det såldes 1989 till ett bryggeri som i sin tur köptes upp av InBev år 2000. 2004 stängde man igen det gamla Strangeways och flyttade tillverkningen av Boddingtons Pub Ale till Hydes Brewery, även det utanför Manchester.

Boddingtons har för mig länge varit en av de där brittiska ölerna som finns på kran bredvid Kilkenny, Caffreys och Guinness på de flesta pubar med en brittisk feel här i stan. Fram till nyligen har jag ignorerat kranen, kanske för den klargula färgen som för mig ger en känsla av plast och neon mer än tradition och brittisk landsbyggd. Men en eftermiddag på Bagpipers tänkte jag om och slog till. Jag har inte ångrat beslutet.

Syster beskriver ölen som en Stor Stark Ale, och jag håller med, lite grann i alla fall. Det är en lättdrucken ljus ale från England och smakar som en sådan med en liten snurr på slutet. Det är krämigt, lent och det gräddlika skummet håller sig kvar långt ner i glaset. Eftersmaken innehåller en härlig frisk och syrlig känsla med lite extra beska inslängd just på slutet. Aldrig dyker det upp någon kolsyra i smaken eller känslan och det blir ganska likt upplevelsen du får av att dricka den från tapp. Det är en riktigt läskande öl som trots att den är bättre på tapp numera kommer finnas hemma i kylen ofta.