Fuller's Discovery

Typ: Brittisk Pale Ale
Bryggeri: Fuller's Brewery
Ursprung: Chiswick, London, Storbritannien
Utseende: Lager ljus, vit krona.
Volymprocent: 4,2%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 25:e augusti kl. 18:40

Det här inlägget sponsras av Rossi, eftersom han lämnade kvar den här flaskan efter ölprovningen i fredags. Det tackar vi såklart för. Också dricker vi upp den snabbt som fan innnan han kommer på bättre tankar.

Fuller's är ett bryggeri som startade 1845 och idag är de mest kända för sin London Pride, en bitter som finns nästan överallt i England. Men idag dricker vi deras "Delicious Blonde Beer" - Discovery. Det är en ljus ale som doftar lite mer humle än malt och även om smaken är väl balanserad mellan det söta och det bittra så är eftersmaken betydligt mer bitter än söt. Tyvärr är smaken alldeles för svag för att det ska bli något ordentligt av den här alen. Det sägs att det är ett försök att göra riktig ale mer populär bland gemene man och det kanske kan fungera. Det är helt enkelt en bra nybörjarale för folk som tror att lager är riktig öl. Det är en öl som väl kyld fungerar utmärkt för att släcka törsten på balkongen en varm sensommardag. Skulle den smaka mer skulle den vara bättre, men den duger faktiskt precis som den är också.

Mikkeller Beer Geek Breakfast

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Mikkeller
Ursprung: Danmark
Utseende: Svart som bara fan.
Volymprocent: 7,5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredag-lördag den 22-23:e augusti kl. 23:nånting-00:35

Mikkeller Beer Geek Breakfast är nog det bästa ölet vi har druckit idag. Det är mörkt, har en bra eftersmak och har helt rätt utseende en sådan här småmörk augustikväll. Ölet ger mig vissa känslor av chocklad, rost, kaffe och riktiga stoutkvalitéer. Den här stouten trillar in på en förstaplats i dagens ölprovning med råge. Namnet är ju inte heller helt fel även om det lär tilltala Foggy mer än mig.

En intressant detalj med det här ölet är att det innehåller chocklad, havre och gourmetkaffe! Jag behöver inte skriva ned mycket fler tekniska detaljer då detta öl får tala för sig själv. Nu måste jag få Chrull att smaka det där 13% ölet på Monks som helt höll på sänka mig en kväll.

Chrull: Jag tror jag börjar bli full. Att jag redan visste att den här ölen innehåller havre måste ha påverkat mig för varje gång jag dricker av den så känns det som jag har havre i munnen. Små bitar bara. Och det är garanterat inga havrebitar kvar i ölen. Annars så smakar den ju som förväntat av en imperial stout som innehåller kaffe och choklad. Jävligt mycket till att börja med. Choklad och kaffe därefter. Den är len och välbalanserad och en riktigt trevlig smakupplevelse. En rejäl imperial stout alltså. Kaffe, choklad, havre och flytande bröd. En perfekt frukost?

Foggy: Klockren. Den här till frukost innan jobbet idag, och jag hade inte behövt dricka nåt kaffe. Däremot cyklade jag inte till jobbet, så jag skulle inte ha kunnat förbränna kalo.. eh.. screw that. Hela paketet tilltalar mig väldigt mycket, som Spectraz misstänkte. Otroligt god och en Kriek har för mig inte mycket att hämta i jämförelse!

Kriek Cuvée René

Typ: Lambic/Kriek
Bryggeri: Brouwerij Lindemans
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt blodröd med rosa skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredag den 22:e augusti kl. 23:00

Jag tror det här är den första krieken på skumgardiner. Happy happy joy joy. En kriek är en såndär spontanjäst öl, en lambic, som man vräker ner en massa körsbär i. Jepp, en fruktöl, fast nu är det inte banan...

Lindemans är ett av de större av lambicbryggerierna och nere i Belgien går det att hitta nästan överallt. Störst är inte alltid bäst dock, jag har tidigare sett Lindemans kriek lite som light-varianten. Det här är dock något annat än den vanliga krieken. Det här är en väldigt syrlig dryck som smakar kanske lite mer körsbärskärna än körsbärssaft. Att många fruktöl idag innehåller socker för att göra den mer lik alkoläsk är tråkigt, och den här ölen är typ tvärt emot det. Det är inte den härligt syrliga Girardin Kriek, men fortfarande riktigt bra.

Spectraz: Nu har vi kommit till Kriek Cuvee Rene och den här kvällens ölrecenserande börjar spåra ur. Det här ölet kommer som en bra efterföljare till champagneölet vi drack nyss. Det här ölet smakar godare, men med en viss onaturlig del i eftersmaken. Jag tycker vanligtvis inte om körsbär men det funkar i detta öl. Jag har kvar en 75:a hemma som jag ska dricka vid ett tillfälle.

Foggy: Såja! Nu snackar vi rätt surhet. Nu kan jag äntligen bli lite positiv. Annars kan jag ju faktiskt framstå som en riktig surkart. Kriek är väldigt mycket mer min melodi. Och nu när jag just drog på "No Good" så är det väl lite så. Kan absolut tänka mig att dricka det här igen. Och det ryktades ovan om att nån har en flaska till undanstoppad. Weeeeee. Och nu blir det High Contrast-remixar i kvadrat! Adele - Hometown Glory, Olive - You are not alone, Eric Prydz - Piano och FSOL - Papua New Guinea. Oj vad uppåt jag blev. Kan nog tänka mig att köpa den här flaskan om det finns några någon gång i framtiden. Kjell Höglund fick ett gästspel i High Contrast-yran. Så nu måste jag dricka kaffe. Och kanske åka hem.

Satan Gold

Typ: Pale Ale
Bryggeri: De Block
Ursprung: Belgien
Utseende: Grumlig äppelmust,
Volymprocent: 8 %
Format: 330 ml
Konsumerades: , den 22:a kl. 22:50

Såja, lite bättre. Eller kanske inte. Det känns inte direkt att det är 8 %, men det är en rejält jobbig eftersmak. Tur att jag bara har en flaska. Shit vad jag är negg ikväll! Men jag har bara druckit pilsner och skumma 75:or, så det är nog inte så konstigt. Och vad jag tror, så kommer det inte bli nån stout drucken ikväll. Klockan är ändå snart läggdags om man ska upp och jobba dagen efter. Och till höger står ett glas med italienskt rödtju.. sorry, det är tydligen en kriek, och det brukar ju falla mig i smaken. I alla fall de där kommersiella flaskorna med metallöverdrag osv. Mer om detta i nästa post.

Satan går inte hem. Han stannar kvar i gomen. Vänta nu..

För mycket alkoholsmak, för mycket eftersmak, för mycket kvar i glaset. Och där rös jag just. Den där ofrivilliga rysningen man får ibland när något inte faller en i smaken. Jag låter nog andra smaka av detta och sen se om de vill lägga till något till den här posten. Troligen inte.

Scaldis Prestige Cuvée Spéciale

Typ: Champagneöl
Bryggeri: Brasserie Dubuisson
Ursprung: Hainaut, Belgien
Utseende: Knäck
Volymprocent: 13%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, Fredagen den 22:a augusti kl. 22:20

"The old-fashioned ageing, in oak barrels, gives to the Scaldis Prestige a unique set of aromas and tannins not found in beers for centuries. The Scaldis Prestige is not filtered and refermented in the bottle. Brewed with: water, malt, sugar, hops and yeast."

När man läser det som jag saxade från etiketten ovan blir jag inte mycket klokare över vad detta är för ett öl. För det första ser det inte ut som champagne. Den kanske delar vissa kvalitéer med champagne men den är grumlig, knäckfärgad och luktar mer öl än bubbel. Den är dessutom fylld med jästrester som flyter omkring i glaset. Mmm.

Det här ölet har faktiskt lite champagnekvalitéer i sig. Det är eftersmaken som ger en hint om att det är ett champagneöl. Det är ett öl som man ska sippa på. För mig är det lätt ett av de mest intressanta ölen vi har druckit ikväll men är det gott?

Nja, jag skulle inte vilja påstå att jag njuter av att dricka denna, men det är fortfarande värt att ha provat. För det första ligger den på 13% och kan kännas lite tung och för det andra kommer smakerna flygande ju mer man dricker av det. Det här är ju ingenting du "poppar" på nyårsafton, för den känns inte frisk. Den har mycket smak, är inte syrlig som champagne kan vara, utan den är för mig tungt "ölig". Vi provade även att äta en bit chokladkaka som Madde gjort och det passade rätt ok till men jag tror en ölkännare bara skulle skaka på huvudet.

Chrull: Måste jämföra med DeUs Brut des Flanders... Den här smakar mycket mindre champagne än brutten. Den är också mörkare i färgen, och den här är också betydligt mer lättdrucken om man inte riktigt gillar champagne. I början tyckte jag den här var ganska svår och lite jobbig, men i takt med att den blir varmare så blir den faktiskt bättre.

Foggy: Jag har inget att jämföra med. Och Spectraz drack inga jästrester vad jag såg. Jag insåg just vad drog igång för ett antal år sen. Fast det kommer jag nog avhandla i en egen post. Då var det dock Notepad som gällde.

Men för att skriva nåt om detta så är jag ganska likgiltig. Jag kommer nog fortsätta mig att hålla mig till de mindre volymerna, dvs under 70cl. Som om det skulle få mig att inte dricka konstig öl.. Som Satan Gold som jag har i glaset. Det kommer strax.

Rye Bock Lager

Typ: Dubbelbock
Bryggeri: Left Hand Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Cola Chupa Chup-brun med vid, rejäl skumkrona.
Volymprocent: 7,7%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 22:e augusti kl. 21:20

Left Hand gör bra öl, bäst är de öler som kommer på 75:or och här har vi en av dem. Det är en dubbelbock där man också slängt i lite rågmalt. Andra maltsorter den innehåller är Munich och Carafa-malt, bägge av korn. Humlesorterna är Norther Brewer och Perle. God är den också förresten.

Den är väldigt maltsöt, och min närmaste referenspunkt blir nog St Bernardus. Priori tror jag är närmast, den är absolut inte lika fyllig som Abboten och eftersmaken är betydligt mildare än någon av dem. Så det här är en amerikansk öl det faktiskt står Lager på flaskan på, och jag jämför den med belgisk klosteröl. Xbox 360 sålde nyss mer än PS3 i Japan, så snart går världen helt under. Skit också.

Spectraz: Jag vill understryka att Left Hand Brewing Company fortfarande är ett av mina favoritbryggerier. Den Här Rye Bocken Har en rätt ok försmak men eftersmaken är alldeles för tam, den känns inte balanserad tycker jag. Jag hade velat ha mer samstämmighet mellan smaken i munnen och eftersmaken. Det är även lite för söt för mig men det är fortfarande ett ok öl.

Foggy: Det känna helt ok att jag köpte en av de här flaskorna. Litade fullständigt på att Left Hand skulle leverera igen, vilket de gjorde. En flaska kanske blir lite väl mycket för en person att själv dricka upp, men absolut något att dela på. Men det är väl inget man drar med sig till en förfest. Då passar min två-liters pilsner kanske bättre. Får väl se när det blir av att dricka det. Säkert nästa nästa SG-gathering. Resten av testarna har beskrivit bocken ganska väl, så jag bara håller med i det mesta. En anekdot angående metallsmak: Akta er för kortisonsprutor rakt in i benhinnan, det känns ungefär som att tugga på en oskalad oldschool Kexchoklad då de fortfarande hade aluminium runt sig.

Syster: Första tanken är "metall". Sådär som det smakade när man stoppade nycklarna i munnen när man var liten. Nycklar i munnen är kanske inget att rekommendera, sådär hygieniskt tänkt, men denna mörka bärnstensfärgade dryck gillar jag. Den smakar egentligen inte så mycket till en början. Det är eftersmaken som är grejen här. Och den är metallisk på ett angenämt sätt. Ganska lätt, men inte flyktig. Kanske inget jag väljer i första hand, men som gott alternativ mellan favoriterna.

Flensburger Pilsener

Typ: Pilsner
Bryggeri: Flensburger Brauerei
Ursprung: Tyskland
Utseende: Som en vanlig lager
Volymprocent: 4,8%
Format: 500 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, den 22:a kl. 20:09

Jahopp, följer direkt upp med en till pilsner med spännbygelkork! Det här är kanske lite mer känt i Sverige än Allgäuer Büble Bier. I Flensburg börjar ju faktiskt den fria farten. Jag trodde jag aldrig skulle använda ordet, men här kommer det: Det här ölet känns matigt. Tycker det påminner om en fet stout i det avseendet. Fast på ett ganska tamt sätt. Typ. Går absolut att dricka det här till någon division-2-match, kanske Svenska Cupen? Annars är det ett tjog-öl (jmfr med dussin-öl). Jag tänker inte ens överlåta detta på mina kollegor, så tråkigt är det. Så nu kommer det snart något roligare!

Büble Bier

Typ: Tysk pilsner / Spezialbier
Bryggeri: Allgäuer Brauhaus
Ursprung: Tyskland
Utseende: Klar bärnsten
Volymprocent: 5,5%
Format: 500 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, den 22:a kl. 19:30

Innan jag smakade första droppen av det här så gjorde en ganska stor blunder, nämligen att proppa i mig lite chilipopcorn från Chilihouse. De har styrkan 9 av 10+++ på deras interna skala som löst är baserad på Scoville-skalan, så det pajjade smaklökarna för ett tag. Ok om man ska dricka Pripps Blå eller dylikt, men det är väldigt fel att äta det här tillsammans med t.ex. stout. Nu är väl iofs Büble Bier inte något direkt högkvalitativt öl, även om det ska vara bryggt enligt de bayerska renhetslagarna. Det borgar ju heller inte för en über-produkt.

Det är absolut smakrikt och ganska drickbart. Men det finns fullt med liknande produkter på Systemet så det är inget att åka över Kattegatt för att köpa i större mängder. En liten bonus dock för den gamla klassiska ölkapsylen, dock i plast, med spännbygel (eller vad man ska kalla det, se bilden..).

För övrigt uppfanns kronkorken 1891. Det är den kork som används till i stort sett alla glasflaskor i Sverige idag. Den är inte lika rolig som den här korken. Förutom att den går att öppna med mina Reef-flipflops.

Cantillon Gueuze 100% Lambic Bio

Typ: Gueuze
Bryggeri: Cantillon Brewery
Ursprung: Bryssel, Belgien
Utseende: Lejongul / orange
Volymprocent: 5%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden Fredagen den 22:a augusti kl. 19:00

På 1700-talet upptäckte Benedikt-munken Dom Pérignon champagnemetoden genom att blanda olika vita viner. Hundra år senare föds Gueuzen när en Brabantbryggare blandar olika Lambics och tar fram spontanfermentering. Gueuzen blev snabbt en ikon i Bryssel och nu står den här på Chrulls bord.

"Lambic" är själva grunden för en Gueuze och i det här fallet är denna Gueuze 100% Lambic odlat på ekologiskt vis. Gueuzer kan vara både bittra och mycket syrliga och denna är mer syrlig än bitter tycker jag. Försmaken är riktigt syrlig och kan vara rätt obehaglig för någon som inte har smakat ett sådant här öl förut, men däremot tycker jag mer om eftersmaken och ölet växer en aning.

Detta öl är lagrat på ekfat. Om de har lagrats i ett år, (vilket denna är) då är ölet "ungt", men de räknas som mogna vid tre års ålder. De unga sorterna innehåller tillräckligt med socker som är nödvändigt för en till fermenteringsprocess. En annan intressant detalj är att när ölet är färdigt så provsmakas det och endast de bästa faten väljs ut. Denna sort som genom den naturliga produktionsprocessen blir unik varje gång, står för halva bryggeriets produktion.

Själva flaskan ser mer ut som en vinflaska än en ölflaska och hade både kapsyl och kork. Etiketten är prydd av en enkel bild med Manneken Pis som håller i ett glas öl.

Chrull: Som ett stort fan av lambic och gueuze i de flesta slag så är den här ingen nyhet direkt. Att den är mer syrlig än bitter är alltså en självklarhet. Gueuze är ju som bäst när det är så surt att magsäcken knyter sig. Cantillon är ett av de bättre bryggerierna när det gäller Lambic och det ser man också på gueuzen. Det här är riktigt bra. Inte bäst, men jävligt bra.

Foggy: Inget fan av gueuze eller lambic uppenbarligen. Finns väl bättre och sämre produkter, men det känns ganska off att dricka det för egen del. Även om jag är ganska förstjust i kriekar.. Går det där ihop..?

Cab Dragonfruit

Typ: Mix
Bryggeri: Krombacher Brauerei
Ursprung: Tyskland
Utseende: Cola
Volymprocent: 2,5%
Format: 330 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, den 22:a kl. 18:47

Mix är det definitivt. Det är alltså cola och öl, smaksatt med drakfrukt. Och nej, det är inte särskilt gott. Men godare än banan. Det smakar nog mest cola. Men efter att nästan ha förätit sig på drakfrukt i Thailand, så vet man ju lite hur det smakar, och det känns som att det ändå finns en hint av det där i mörkret. Tänk dig att du sitter och spelar Soul Caliber 4 (som vi faktiskt råkar göra ikväll). Du spelar mot dina polare och vinner inte ett jävla dugg. Du förlorar match efter match och det rullar bara på. Så kan det här typ beskrivas. Först kommer ölsmaken, sen colan blandad med drakfrukt och sen nån efterbeska som är lika oangenäm som aspartam. Men den håller i sig längre. Det är lika mycket fail som jag trodde det skulle vara. Men nu är det iallafall avklarat.

chrull: Det här är skitäckligt. Den enda trösten är nog att det antagligen inte ens är riktig öl de förstört. Men ändå, vem dricker sånt här?

Spectraz: Jag dricker inte läsk sedan flera år tillbaka. De enda tillfällena jag tillåter mig att dricka läsk är när jag blandar drinkar. Jag ogillar den här Caben så hårt för att den smakar så sliskigt och är inte ens i närheten av att smaka som ett riktigt öl. Den smakar konstgjort och smaken sätter som en hinna i hela munnen.

Öl på mässan

Den 18-20e samt 25-27e September drar Stockholm Beer and Whisky Festival igång ute på Factory i Nacka Strand. Och nu finns det en lista på vad man kan dricka på plats utlagt på hemsidan här. Särskilt intressant för mig är ölen från Meantime, Kaggen Stormaktsporter 2006 och nyheterna från Jämtlands. Hittar ni något som ni längtar efter?

Budweiser

Typ: Lager
Bryggeri: Anheuser-Busch
Ursprung: USA
Utseende: Ljust, ljust gul, torrt kolsyrerikt skum.
Volymprocent: 5,0%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 21:e augusti kl. 17:50

This is the famous Budweiser beer. We know of no brand produced by any other brewer which costs so much to brew and age. Our exclusive Beechwood Aging produces a taste, a smoothness and a drinkability you will find in no other beer at any price.

Så står det på etiketten. Budweiser King of Beers. Kungen är uppenbarligen en riktigt ljust lager. Den ser lite ut som en Falcon du fyller upp med 25% vatten. Och så smakar den också.

Alltså, ni vet den där myten om att amerikansk öl smakar vatten, och att budweiser bara är piss? Det där skämten om att älska i en kanot? Det där om att amerikaner inte kan göra riktig öl? Det där skämten som slutar med "om inte ni ska dricka öl så tänker inte jag heller göra det"? Budweiser är anledningen. Visst ni att den är gjord på ris? Varför vet jag inte, men flera amerikanska och kanadensiska lagers innehåller ris. Jag säger till om jag hittar någon som faktiskt går att rekommendera.

Det mest skrämmande är inte att det här är en fasligt populär öl. Det är att världens mest sålda öl är Bud Light. Lightversionen av Budweiser.

Nej, det enda jag kan tänka mig som kan göra det här värre är om man skulle få för sig att blanda något konstigt i den. Typ banan.

Nyheter i September

Här har vi då nyheterna som släpps till flera butiker den första September:

Left Hand Oktoberfest, Left Hand Brewing, 355 ml, 21 kr, 6%, 7200 st
Lunator Dubbelbock 2008, Grebbestad Bryggeri, 330 ml, 21:90 kr, 7,9%, 8100 st
Gouden Carolus Cuvée van der Keizer Blue, Brouwerij Het Anker, 750 ml, 109:50 kr, 11%, 2100 st. (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Old Stock Ale 2008, North Coast Brewing, 355 ml, 42:60 kr, 12,5%, 3000 st
Rocheforte 6, Brasserie Rocheforte, 330 ml, 27:50 kr, 7,5%, 7200 st
Unibroue 17, Unibroue, 750 ml, 79:90 kr, 10%, 2000 st
Cantillon Kriek, Brasserie Cantillon, 375 ml, 58:30 kr, 5%, 1500 st.

Sådär. Inte illa pinkat alls. Särskilt Cuvée van der Keizer, den kanadensiska Unibroue och Cantillonen är intressanta. Det ser ut att bli en bra september. Särskilt när vi kommer till den här listan som också dyker upp den första september.

Oktoberöl:
Hofbräu Oktoberfestbier, 500 ml, 18:90 kr, 6,3%
Kaltenberg Oktoberfest, Krönleins, 500 ml, 17:80 kr, 5,4%
Lövenbräu Oktoberfestbier, Löwenbräu, 500 ml, 18:90 kr, 6,1%
Paulaner Oktoberfestbier, Paulaner, 500 ml, 20:50kr, 6%
Slottskällans Oktoberfest, Slottskällans, 500 ml, 22:20 kr, 5,2%
Spaten Oktoberfestbier, Spaten-Franziskaner, 500 ml, 19:50 kr, 5,9%
Stallhagen Oktoberfestbier, Ålands, 330 ml, 20:10 kr, 5,5%
Weltenburger Oktoberfestöl, Weltenburg, 500 ml, 20:10 kr, 5,3%
Brooklyn Oktoberfest Beer, Brooklyn, 355 ml, 15:90 kr, 5,5%
Samuel Adams Octoberfest, Boston, 355 ml, 16:20, 5,2%

Det blir en tung kasse att bära hem den här månaden...

Budweiser Budvar Czech Imported Lager

Typ: Pilsner
Bryggeri: Budweiser Budvar
Ursprung: Tjeckien
Utseende: Ljus Lager med liten skumkrona
Volymprocent: 5,0%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 20:e augusti kl. 18:40

Budějovický Budvar heter den visst på orginalspråk. Och när vi snackar om orginal så sägs det här vara orginalet till den amerikanska (numera belgienägda) Budweiser från Anheuser-Busch. Och gammal är den. Den sägs härstamma från 1795 och det Tysk-romerska riket. Vilket bara det är rätt häftigt. Den amerikanska kopian är faktiskt inte så ung heller, 1876 började den bryggas.

Nåja. Budweiser Budvar (Czech Imported Lager eller Czech Premium Lager) är inget speciellt. Det är en helt vanlig tjeckisk pilsner. Tjeckisk Pilsner är väl å andra sidan på den finare skalan av lagerölen, men om du som jag inte riktigt vet om du gillar Staropramen, Primator, Pilsner Urquell eller Krušovice bäst så kommer Budweisern klämma sig in i gott sällskap med dem. Jag påstår inte att det finns inte skillnader, men särskilt stora är de inte. I valet mellan dem skulle jag bara ta den billigaste, och till min Pragerschnitzel på Svejk så väljer jag faktiskt något mörkare.

Hercules Double IPA

Typ: Dubbel India Pale Ale
Bryggeri: Great Divide Brewing Co
Ursprung: Denver, CO, USA
Utseende: Klar orangeaktig vätska med vitt skum.
Volymprocent: 9,1%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, tisdagen den 19:e augusti kl. 19:10

Åh gudason. När jag får frågan om vilka länder som gör bäst öl i världen så är mitt svar alltid Belgien och USA. Folk som inte känner mig, och inte kan så mycket om öl, brukar då konstatera att allt det där de hört om att jag kan mycket om öl bara vara lögn. Det gör nog inget, för de skulle helt enkelt inte förstå ändå. Det sägs nämligen ibland att humle är den svåraste ingrediensen i öl att lära sig tycka om. Det borde göra Hercules Double IPA till en av de där top 20 öler i världen som är svårast att dricka och gilla. För precis som de flesta amerikanska IPA så är den här en ren humlebomb. Men det här är ju inte bara en IPA, det här är en dubbel (även kallad imperial) IPA. Och med dubbel så menar vi en pumpad, Ahh-nooold IPA. När den här ölen tar tag i din tunga kan det göra ont. Men herre Zeus vad det är bra.

Det här är inget för nybörjare, för nybörjare finns från samma bryggeri Titan IPA som också den är grek-mytiskt god, men samtidigt en hel del snällare än Hercules. Hercules är en besk humlebomb med citrus som en syrligare avvägning. Precis i början anar man lite maltsötma i smaken, som om stubinen skulle vara av socker. Eftersmaken av humlen ligger kvar länge i munnen och får den att vattnas. Ren och skär njutning.

Jag hade egentligen tänkt att skriva lite mer om Great Divide som bryggeri, om hur de har sitt fantastiska motto som trycks på kapsylerna: "Great minds drink alike" eller hur de säljer cykelkläder i sin webshop. Men jag lämnar det till ett senare tillfälle. Jag har nästan en halv Hercules kvar att njuta av och då har jag inte tid med att sitta här och skriva. Det här är helt klart en öl som skulle platsa på min topp 10-lista.

Gorm's Bryg

Typ: Braggot
Bryggeri: Herslev Bryghus
Ursprung: Danmark
Utseende: Röd, halvgrumlig vätska med ett finger skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 15:e augusti kl. 18:50

Braggot? Ja, det undrade jag med. Sen tog jag reda på det eftersom om jag skriver ner det så kanske jag lär mig vad det är. Och har jag tur lär sig någon annan något nytt också.
Braggot är det engelska namnet på en dryck som är en blandning mellan mjöd och öl. I ett avsnitt av Drickbart så är det faktiskt inte så att mjöd är öl med honung i. Braggot däremot verkar vara lite så. Internationella Mjödfestivalen säger i sina regler att till skillnad från alla andra mjödsorter så behöver inte 50% av det som jäser vara honung. I Braggoten räcker det om det är 20%.

Vad är det mer än honung i den här drycken då? Kornmalt, rågmalt, vetemalt, humle och jäst. Jag gissar att det ska in lite vatten i det hela också, annars vet jag inte hur de får till det. Men nåja. Tre sorters malt, humle, jäst och honung. Överjäst är den också. Det låter väldigt mycket som öl med honung i. Och det är ungefär så det smakar också. fast ändå inte. Jag hade förväntat mig en betydligt sötare smak. Istället får man en ganska bitter dryck som är som en Falcon Bayerskt fast mer. Och sen lite citrus och något extra. Något jag inte kan sätta fingret på. Är det honungen? Eller råg- eller vete-malten? Jag vet inte.

Herslev brygger Gorm's Bryg för vikingaspelen i Fredriksund varje år och det ska vara förklaringen till mjöd-touchen. På flaskan föreslås det att den ska drickas till grillad mat, och det kan jag tänka mig är en lyckad kombination för det känns som det saknas något när man bara dricker den såhär utan mat. Det står också att den ska vara utmärkt att marinera kött i, och trots att det inte är någon dålig öl så skulle jag utan problem kunna peka på 20 andra ölsorter i hyllan som jag hellre skulle dricka just nu. Köttmarinad är vad det skulle ha blivit av min nästa flaska, om jag nu hade köpt två.

Slottkällans Vit Sommaröl

Typ: Veteöl
Bryggeri: Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Uppsala, Sverige
Utseende: Grumligt, gyllene, orange med rejält med tjockt skum
Volymprocent: 5,2%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, Söndagen den 10:e augusti kl. 17:00


Här finns Spectraz inlägg om samma öl.

Egentligen går ju han igenom det mesta med den här ölen och han lämnar inte mycket att säga annat än att jag verkligen gillar den här veteölen. Egentligen är jag ett större fan av Hoegaarden än den typiska tyska veteölen, men jag tackar sällan nej till en Franziskaner Hefe eller en Erdinger Hefe och Slottskällans Vit håller faktiskt jämförbar kvalité. Jag har en flaska Visby Weiss i kylen också, och det ska bli spännande och jämföra de här bägge svenska veteölerna med varandra, optimalt skulle jag väl pröva med Helsinge Ångbryggeris veteöl också, men de går ju bara att köpa på krogen eller i 25-liters fat.

Vad jag tror inte har nämnts här på skumgardiner är skillnaden på veteöl och veteöl. Och svaret på frågan: Vadfan är "Hefe"?
Vi börjar med det här med witbier, weißbier, veteöl, blanche, weizen och allt vad det kallas. Bortsett från det svenska veteöl så är de flesta namn på ölsorten relaterad till färgen vit och det beror på det tyska ursprunget och det faktum att den helt enkelt är ljusare än den typiska bruna ölen från München. Färgen, och det svenska namnet, härstammar både från att delar av kornmalten ersätts med vetemalt, i Tyskland är det ofta minst hälften vetemalt.

De vanligaste typerna av veteöl är de som kallas Hefe och Kristall, lite ovanligare är Dunkel, Weizenbock och Weizen Eisbock.
Hefe är vad Slottskällans Vit är tillsammans med de flesta andra veteöler du hittar på systembolaget. Hefe betyder jäst och det är alltså den grumliga färgen och det faktum att jästen inte är bortfiltrerad namnet syftar på.
Kristall är filtrerad och blir alltså klar i färgen. Smaken förändras också ganska radikalt, enligt de två jag prövat (Erdinger Kristallklar finns på systembolaget och Franziskaner Kristall går att köpa på till exempel Loch Ness Taverna) tyvärr till det sämre.
Dunkel är mörk veteöl. Nästan alltid ofiltrerad och alltså en hefe där man använder mörk malt för att få en mörkbrun färg på ölen.
Weizenbock är en alkohol- och smak-starkare variant av Dunkeln.
Weizen Eisbock är en Weizenbock där man under bryggning fryst ölen för att få bort vatten i den. Resultatet blir en ännu starkare öl.

En sista kommentar är att om du tänker dricka mycket veteöl hemma så är det nästan ett måste att skaffa ett lämpligt glas för det här. Veteöl av tysk typ ska drickas ur ett pokalglas, en variant ser du på bilden ovan. Att öl ska drickas ur rätt glas är självklart för mig, men när det gäller veteöl så är jag extra noga.

Mitt i augusti nyheter

För er som inte redan har fått den här föreläsningen så fungerar nyheter på systembolaget såhär:
Den första öppna dagen i månaden kommer det nyheter till nästan samtliga butiker. Nyheterna som kommer då är i flera fall tillfälliga men finns i stor mängd eller så är de sådant som senare ingår i specialsortimentet.
Den 15:e varje månad (eller 16:e om det är stängt den 15:e) så släpps det ett fåtal nyheter till de systembolagsbutiker som är vinkällare. I stockholm är det Regeringsgatan (NK), i Göteborg Nordstan och i Malmö Hansacompagniet. De här nyheterna är ofta väldigt begränsade och antalet som kommer in brukar finnas med i den PDF som systembolaget släpper. Om du inte har lätt access till dessa butiker går det att beställa från bolagets centrala lager till din lokala butik. Det här kan du dock bara göra på dagen de släpps, så ingen förhandsbokning är möjlig. De riktigt eftertraktade nyheterna står folk faktiskt och köar innan öppning för, så de brukar ta slut snabbt som attan.

Är det frågor på det så ta dem som kommentarer.

Nu då, till månadens mitt-i nyheter:

Cantillon Gueuze 5%, Cantillon, 750 ml, 69,20 kr, 600 st (kan vara samma gueuze som släpptes den 1 augusti men på större flaska, det brister lite i informationen)
Cantillon St Lamvinus 5%, Cantillon, 750 ml, 107,20 kr, 200 st (vin-lambic! Vi snackar alltså merlot och cabernet-franc druvor som får ligga med en två-tre årig lambic på bordeux-fat. Mycket ovanlig.)
Scaldis Prestige 13%, Dubuisson, 750 ml. 159,50 kr, 700 st (verkar även vara känd som Bush Prestige och är en champagneöl. Missade du Deus Brut des Flanders så kanske du får chansen nu.)
Rye Bock Lager 7,6%, Left Hand, 750 ml, 98,50 kr, 900 st (Left Hands 75:or har inte svikit mig än, så det här är ett givet köp. En dubbelbock låter lite sisådär dock.)

St Bernardus Tripel

Typ: Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Gyllene med vit skumkrona.
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 7:e Augusti kl. 19:30

Nu har vi nog nått slutet på den här veckans St Bernardus-special, det finns visserligen en veteöl från bryggeriet också, och en annan trippel som heter Watou Tripel samt något som heter Grottenbier. Grottenbier har pekats ut av Michael Jackson (den avlidne ölexperten) som en av världens tio bästa öl. Så det är ju tråkigt att vi inte har något sådant att recensera imorgon.

Men nåja. En trippel är alltid något, och det här är en gyllene, blommig och fruktig men trots det inte lika söt som sina mörka kamrater. Att det är 8% alkohol i den här märks inte alls.

St Bernardus Abt 12

Typ: Quadrupel, Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt, mörkt, mörkbrun med vit skumkrona.
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 6:e Augusti kl. 18:15

Så har vi nått fram vid Abbot Bernardus. Det råder inte längre någon tvekan om att det här är en stark öl. Det är inte helt lätt att dölja en alkoholhalt på 10% och även om Abboten lyckas ganska bra så är det ingen risk att du blandar ihop det här med en svagdricka eller mellanöl. Precis som Prior var Pater fast mer så är Abbot Prior, fast ännu mer. Eftersmaken är långlivad och mer maltigt söt. Det smakar lite rostat, men jag är osäker på om det har med doften från ugnen att göra.

I vilket fall så tyckte jag Pater var klen och lite mesig. Prior var bättre och god. Abt är helt fantastisk, mycket välbalanserad, smakrik och len. Kvällens stora problem kommer bli vad man kan tänkas dricka efter det här.

St Bernardus Prior 8

Typ: Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt mörkbrun med vit skumkrona.
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, tisdagen den 5:e Augusti kl. 17:25

Kanske inte helt oväntat så kunde jag inte hålla mig borta från St Bernardus. Igår var det lillebror eller Fader Bernardus, idag är det alltså Prior eller Föreståndare Bernardus. Den tredje heter Abt, vilket såklart är kort för Abbot och klostrets ledare.

Vad jag glömde säga igår om Pater är ju att det trots allt fanns en ganska tydlig maltsmak i även den ölen. Prior är nästan samma öl som Pater, fast med mer av allt utom kanske skummet. Det är en mörkare, smakrikare och starkare öl. Eftersmaken är tydligare och nu får nötterna sällskap av alkohol. För att vara en öl på 8% så är det inte mycket alkohol i smaken, men där Pater kändes som alkoholfri svagdricka så är Prior i alla fall en folköl eller mellis. Att det här är en bättre och roligare öl är det ingen tvekan om och jag har svårt att se vad Pater 6 ska fylla för version. Pater 3,5 hade haft ett användningsområde men är man uppe i 6,7% kan man lika gärna hoppa upp till 8% om man får så här mycket mer smak.

Självklart måste Abt 12 prövas så snart som möjligt.

St Bernardus Pater 6

Typ: Klosteröl
Bryggeri: St Bernardus
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkbrun med vit skumkrona.
Volymprocent: 6,7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 4:e Augusti kl. 21:15

För sin grumliga, mörka färg, sin tjocka skumkrona som verkar vägra ge upp och sin höga alkoholhalt så smakar Fader 6 inte särskilt mycket. Det känns till en början mer som att dricka ett glas avslagen svagdricka, men den känslan börjar gå över. Eftersmaken är svårfångad, även om den är närvarande ett bra tag. Kanske är jag påverkad av pratet om valnötter tidigare, men nötig är ett bra ord för att beskriva hela ölen. Hasselnöt främst.

Lite historia: I slutet av 1800-talet kände munkarna i franska Catsberg inte längre välkomna i Frankrike. Attityden mot män i klänning (ja, präster och munkar alltså) verkade betydligt bättre några få kilometer längre norrut så man tog helt enkelt och förflyttade klosterverksamheten in i Watou, Belgien. Mest tänkte man fokusera på att göra ost. 1934 så hade attityden i Frankrike förbättrats och man flyttade tillbaka klosterverksamheten och Herr Deconinck tog över ostmakandet. Kort efter andra världskriget slutade man också med all kommersiell produktion av öl i klostret, men licenserade ut tillverkningen till Deconinck. Idag brygger man fler öl, och i och med reglerna för trappistöl skärptes till 1992 så döptes ölen om till just St Bernardus, men Pater 6, Prior 8 och Abt 12 ska fortfarande vara samma mörka öl.

Smaken växer lite under tiden man dricker, men det känns fortfarande som man dricker en lillebror till en riktig öl. Och med tanke på Prior 8 och Abt 12 så kanske det är precis vad jag gör. Fast jämfört med Falcon Ale så är det här en sensation, såklart.

Falcon Bayerskt

Typ: Mellanmörk lager av tysk typ
Bryggeri: Falcon
Ursprung: Sverige
Utseende: Brunröd, lite blaskig färg med grått och tunt skum som försvann innan jag han ladda upp fotot.
Volymprocent: 3,5% (finns även som 5,0%)
Format: Burk 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 31:e Juli kl. 21:40

Det här är såklart också ett resultat av efterfestande. Nu är det dock inte det brittiska publivet som inspirerat Falcon utan mellanmörk bayersk lager. Rostad malt har använts och det märks... Knappt.

Det här är verkligen Falcon Ale fast överjäst och tysk inspirerad alltså. Det smakar ju öl, men mer blaskigt. Det är dåligt, samtidigt som det faktiskt har lite smak och karaktär, vilket är mer än vad man kan säga om vår vanliga svenska lager.

Tvingas jag välja mellan Falcon Bayerskt och Falcon Ale så vinner tysken. Nu blir jag lite sugen på att få tag på deras Pilz och kolla den också. Om jag hade orkat cykla bort till 7-11 så hade det kanske gått. Äh, vi får klara oss till ett senare tillfälle. Det råder ju inte ölbrist här hemma direkt.

Falcon Ale

Typ: Ale
Bryggeri: Det av Carlsberg ägda bryggeriet som tidigare hette Falcon.
Ursprung: Sverige
Utseende: Brunröd, lite blaskig färg med grått och tunt skum som försvann innan jag han ladda upp fotot.
Volymprocent: 3,5% (finns även som 5,0%)
Format: Burk 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 31:e Juli kl. 21:00

Det här är Falcons öl inspirerad av det brittiska publivet. Ja, enligt Falcon då. Själv vet jag inte. Alltså, nu dricker jag ju nödraketsvarianten (ett ord mitt firefox inte kan stava till) av Falcon Ale, men jag är tveksam till om det är mer alkohol det behöver. Det som behövs är mer smak. Kanske kan 1,5% mer alkoholmängd hjälpa till att få upp smaken, men jag är tveksam.

Visst finns det toner av brittisk ale i det här. Men fortfarande är jag tveksam. Det är en av de mest blaskiga öler jag druckit som vågat kalla sig för Ale. Samtidigt så smakar det ju något. Vilket är mer än vad jag kan säga om min vanliga efterfestsöl. Och det är precis varför jag köpte det här sexpacket också, efterfest. Har ni någon gång handlat nödraketerna på 7-11 klockan 3:30 på morgonen? Har ni brytt er om att titta på priset någon gång? Gör inte det igen. Eftersmaken är förresten ganska bitter samtidigt som den är maltig och söt. Men trots det lyckas den ge ett blaskigt intryck.

Som slutsats så är jag överlag ganska tveksam till det här.

Mongozo Banana

Typ: Fruktöl
Bryggeri: Brouwerij Huyghe
Ursprung: Belgien
Utseende: Svensklager med gulare ton, ordentligt med kolsyretungt skum.
Volymprocent: 4,5%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdag den 23:e Juli kl. 18:15

Jag fick den här ölen av en holländare som tydligen hatar mig. Han skulle bo hos mig under en helgs aktiviteter i Stockholm och som tack för att han fick låna min soffa så plockade han med sig fyra flaskor bananöl. Mongozo betyder typ "för din hälsa" på språket som Chokwe-folket pratar. Chokwefolket hatar inte bara mig utan alla andra också verkar det som.

Det här är en fruktöl som är allt det där fruktöl inte ska vara. För det första så smakar det godis. Riktigt sött godis. Glöm allt det där från systembolagets katalog om att vinet har en "svag ton av skumbanan", det här är the real deal. Och det är dåligt. Riktigt dåligt. Det enda bra är faktiskt Fairtrade-märkningen på flaskan. Så jag kan känna mig trygg i att de bananer som brutalt våldtagits och tvingats ner i den här ölen inte har plockats av barnarbetare eller något sådant. Vänta. Det är en asterisk i innehållsförteckningen efter banan: "Fairtrade certified ingredient: 69% of dry weight.". Vafan, är bara 69% av bananerna fairtrade? Helvete. Varför dricker jag den här äckliga smörjan för?

Förresten, nämnde jag att den där holländaren känner mig mest under namnet Zo? Jag tror att namnet MongoZo Banana inte är en slump. Han hatar mig, och det gör Chokwefolket också.

Maredsous 6 Blonde

Typ: Ljust Klosteröl
Bryggeri: Duvel Mortgaat
Ursprung: Belgien
Utseende: Gyllene färg med en rejäl och gräddliknande skummkrona.
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 16:e Julil kl. 20:00

Maredsous är en belgisk klosteröl, som likt många andra klosteröl inte bryggs av munkarna. Ofta började ölbryggandet i klostren men sedan flyttades tillverkningen till något större bryggeri och började tillverkas på licens, inte sällan översett av någon munk. Just Maredsous bryggs alltså av Duvel Mortgaat som såklart brygger det kända (ibland ökända) ölet Duvel. Hur man tänkte när man lät ett bryggeri med Djävul i namnet brygga klosteröl vet jag inte. Men belgarna har en tendens att döpa sina öl till sakar som Satan, Lucifer, Djävul och liknande. Kanske har det något med den generellt sett höga alkoholhalten att göra. Den här gången har vi bara med en sexprocentare att göra, så det är ju knappt värre än en stor stark.

Ölen har en fin gyllene färg och skummar ordentligt och vått. Det är lent och liknar lite vid vispad grädde när jag avverkar kronan. Mycket angenämt. Doften är fruktig och söt med spår av citrus. Smaken är väldigt mild men även den väldigt angenäm. Precis som doften så smakar det fruktigt med en bra balans mellan det söta och det beska. Det är extremt lättdrucket för att vara en belgisk ale och och antagligen en ganska bra öl att börja med om man ännu inte vågat sig in i det belgiska öllandskapet.

Värt att notera är: 1, precis som många andra klosteröl är det ofiltrerat och opastöriserat vilket gör att det efterjäser på flaska och går därför att lagra med förhoppningsvis positivt resultat. 2, jag skrev för 30 sekunder sedan ordet "öllandskap" och menade det. Det här inlägget tar slut nu.

Sierra Nevada Bigfoot

Typ: Barleywine
Bryggeri: Sierra Nevada Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Rödbrun med fokus på röd, ljus och fin krona
Volymprocent: 9,6%
Format: Flaska 350 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 7:e Juli kl. 19:15

Här finns Spectraz genomgång av samma öl.

Ytterligare en repris alltså, men samtidigt är det också en premiär; det är mitt första möte med en barley wine/barleywine. Redan i stavningen och namnet blir det alltså komplicerat. Wikipedia vill ha ett mellanrum med i namnet men på flaskan och beeradvocate är det utan. Det kan ju ha något att göra med att det här inte är ett barley wine, utan en barleywine style ale. Skillnaden? I land of the free får du inte döpa en öl till något som heter wine.

Precis som Spectraz innan mig så måste jag hålla med om att det här är en väldigt smakrik öl. Det är en stark öl, i smak, doft, volymprocent och komplexitet. Maltsötma, humlebitterhet, frukt, knäck, tyvärr är alkoholen också ett lite för starkt inslag i smaken men det är nog det enda negativa jag kan komma på. Eftersmaken är lång och behaglig, men en sådär oljig känsla på tunga och gom. Jag har druckit något som smakar såhär förut men kan inte komma på vad det skulle vara.

Det här är helt klart en bra öl, men det kommer såklart ett men: när ska du dricka den? En öl på niekommasex är inget bra avslut på en kväll du redan druckit en del på. Risken att det är droppen hinken som får bägaren att rinna över är stor. Samtidigt är det svårt att dricka den i början på kvällen eftersom den är så stark i smaken att allting du dricker efter kommer smaka vatten. Spectraz tycker att den skulle passa bra med smakrik mat och det kan nog stämma. Notera att jag säger smakrik och inte stark. Kryddar du med Habanero så bör du hålla dig till något ljusare, och förslagsvis något du kan dricka mer av och fortfarande stå upp. Kanske är det så att det perfekta tillfället för den här ölen är just en måndagskväll medan du planerar middagen. Det eller till en desert av något slag. Choklad eller ost tror jag.

Old Rasputin Russian Imperial Stout

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: North Coast Brewing Co
Ursprung: Fort Bragg, CA. USA
Utseende: Svart, mörkt skum.
Volymprocent: 8,9%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 2:e Juli kl. 18:15

Wikipedia-artikeln om North Coast Brewing är extremt sparsam i sin information. Den är stub-märkt helt enkelt. Synd, för det är alltid roligt att läsa mer om ett bryggeri som är så ungt. 1988 startades puben och tillika bryggeriet som fram till idag skördat massor av priser för sin öl. Mest känd är kanske deras Red Seal Ale som faktiskt också borde vara recenserad här redan. Vi får se till att så sker snart.

Så här har vi ett amerikanskt bryggeri som döper sin imperial stout efter Rasputin, den galne munken. Munken Rasputin sägs ha varit en mystiker med övernaturliga krafter. Med hjälp av hypnos påstod han sig kunna bota tsarens blödarsjuka son och på det viset nästlade han in sig i hovet där det sades att han hade en affär med tsaritsan, våldtog en nunna och styrde hela Ryssland genom att kontrollera tsar-familjen genom hypnos. Helt klart blev han mindre och mindre populär bland de ryska aristokraterna och det sägs att han var så rädd för att bli utsatt för mordförsök att han började äta små mängder arsenik för att höja sin toleransnivå mot det. Vid ett tillfälle fick han sin magen uppskuren så att inälvorna hängde ut varpå mördaren, en gammal prostituerad som numera jobbade åt en munk utropade "Jag har dödat antikrist". Rasputin dog dock inte, men fick lägga till opium på matsedeln mot svåra smärtor i buken. När Rasputin väl lyckades bli mördad så krävdes det en stor dos Cyanid, fyra kulor i ryggen och ett rejält kok stryk. Sen lindades kroppen in i ett lakan och man kastade honom genom isen i den frusna floden Neva. Tre dagar senare hittades kroppen och en obduktion visade att han dött av kylan. Armarna hade frusit fast i en utsträckt position, som om han vaknat i floden och försökt klösa sig upp genom isen.

Rasputin var helt klart en speciell man, och ölen är inte sämre. Förra gången jag hade möjlighet att dricka den här ölen så var det på Oliver Twist och jag var extremt tveksam till den. Med lite mer Imperial Stout-erfarenhet och kanske en 50 ny ölsorter prövade så har smaken liksom växt till sig. Det där brända och kraftiga som jag då tyckte var för mycket är nu något positivt. Det smakar bränt, kaffe, lite trä och choklad. Och kanske lite för mycket känner man av den höga alkoholhalten.

Jag skulle absolut inte rekommendera den här till en nybörjare på imperial stout, för det här är mer än både Slottskällarens och Nils Oscars. Och när jag dricker den för andra gången så kan jag bara konstatera att den här gången är mer också bättre. Tur att jag köpte två flaskor!

Fantastiskt snygg etikett fick de till också:

Nils Oscars Imperial Stout

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Nils Oscar
Ursprung: Sverige
Utseende: Svart som natta, med snabbt försvinnande ljusbrunt skum.
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 27:e Juni kl. 18:40

Här hittar vi Foggy och Spectraz gemensamma genomgång av ölen från april 2006. Men nu är det min tur.

I recensionen av Slottskällans Imperial Stout berättas det lite om vad det är, men inte tillräckligt om varför den heter just Imperial Stout eller vem som fick den brilljanta idén att skeppa stout till och över östersjön, så det tänkte jag göra nu.

Brittiska Anchor Brewery, även känt som Thrale's Brewery som blev ombedda av Katarina II, även känd som Katarina den Stora av Ryssland att leverera stout till hennes hov. Hon var i england och tyckte så mycket om den vanliga stouten att hon ville ha den i sitt hemland också. För att klara frakten så var man tvungen att göra den starkare och ölen som ofta är känd som Russian Imperial Stout var född. Det tackar vi för.

Smakar gör ölen av kaffe, russin, mörk choklad och lite rostad malt. Den är rejäl i smaken men samtidigt bra balanserad, det lite brända är nog vad den smakar mest av. Spectraz trodde att den skulle vara god tillsammans med choklad, och det kan jag bara hålla med om. 72-85% kakao är nog vad jag skulle föreslå. Mycket trevligt allt som allt.

Nils Oscars Rökporter

Typ: Porter
Bryggeri: Nils Oscar
Ursprung: Sverige
Utseende: Svart med rödaktig ton och en ljusbrun skumkrona
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 26:e Juni kl. 20:20

Nils Oscar borde vara en känd herre för sällskapet vid det här laget, men hans rökporter har aldrig avhandlats här tidigare, och det är för mig en ny bekantskap. Bekantskapen är dessutom märkt med "årgång 2007" i det här fallet. När och hur den här flaskan hamnade i mitt ölskåp minns jag inte, men den finns i beställningssortimentet på systembolaget i vilket fall.

Om vi ska prata smak, vilket vi ska, så måste det här vara vad Tokens skulle smaka om man inte hade med lakrits i bryggningen utan istället slängde i mer rökt malt. Vilket antagligen är, väldigt förenklat, precis vad det är. Gott är det också förresten. Den är besk, men mer söt. Den är söt, men eftersmaken är mer av bränd knäck och rök. Den kittlar lite åt Aecht Schlenkerlas (vilket påminner mig om att den inte är recenserad här än, det måste vi ändra på) håll med toner av salami och korv. När eftersmaken tonat bort så känns munnen lite som om man precis ätit något riktigt fett, salami eller ölkorv till exempel.

Det här är faktiskt helt fantastiskt. Jag tror inte det är någon vidare middagsöl, men som en långsam njutningsöl så fungerar den perfekt. Nu var det 20 minuter sedan jag öppnade den och glaset är fortfarande halvfullt. Eller halvtomt. Jag tar en munfull och låter den ligga kvar i munnen ett tag innan jag sväljer och sen låter jag eftersmaken få sakta tyna bort. Varje klunk. Dessutom är den "bara" på 6 volymprocent vilket gör att du inte riskerar att bli full på din kvällsöl. Lysande.

Jag vet inte vad mer jag kan säga annat än att det här är något som bara måste prövas om namnet låter intressant, för Rökporter är ju precis vad det här är. Och för mig är det här 50 cl glädje, i en flaska.

Trappistes Rochefort 8

Typ: Trappistöl
Bryggeri: Brasserie de Rochefort
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörk mjölkchokladbrun, väldigt grumlig med ljus fin skumkrona.
Volymprocent: 9,2%
Format: flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, tisdagen den 24:e Juni kl. 18:00

Inte mycket går att utröna på bryggeriets hemsida eftersom den bara verkar finnas i en fransk version. Min högstadie och gymnasietid bestod i att lära (nåja...) mig tyska så där gick jag bet. Det enda jag orkar läsa mig till från en snabb googling är att ölen i fråga vunnit guld i World Beer Championships 2004 och 2006. Det får nog räcka, eller tja, det här är mittenölen av Rocheforts tre öl, de andra heter 6 och 10. Jag föredrar nog 10:an.

Anyways: Ölen är mörkt brun utan att bli svart. Det är ganska klart att den är brun. Lite rödaktig. Väldigt grumlig, iPhone skärmen syns inte alls igenom glaset, men å andra sidan är det ganska ljust i rummet just nu. Den doftar sött och maltigt, lite grovt. Kanske lite läder faktiskt, även om jag brukar hata folk som säger att vinet smakar skumbanan, sadel och aprikos. Smaken är faktiskt också lite läderaktig och lite åt mocca-hållet. I alla fall vad jag tror är mocca-hållet. Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska tycka om den här. Det borde vara självklart för mig att jämföra den med Westmalle Dubbel men det känns inte som de har så mycket gemensamt. Chimay Grand Reserve funkar liksom inte heller. Och det är ju skönt att Rocheforte gör sin egna öl och att trappisterna inte bara är kopior på varandra såklart men samtidigt gör det mitt jobb svårare just nu. Ratebeer.com har den här listad med ett snittbetyg på 100 av 100. Det borde innebära en perfekt öl och jag har lite svårt att förlika mig med det här betyget. Den är lite för sträv för mig tror jag. Jävligt bra, men inte perfekt.

Något annat som gör det här svårt är possenten på 9,2. Med en vanlig arbetsdag utan frukost, en halvkokt dålig flundra till lunch och ingen middag så känns det faktiskt som den här ölen tar rätt rejält. Till exempel så skrev jag precis "possenten" med en inre röst skrikandes "POSSENTEN HELGE! TÄNK PÅ POSSENTEN!" i skallen, och det brukar inte vara ett solklart tecken på nykterhet. Jag tror vi ska skatta oss lyckliga över att jag öppnade den här flaskan före den där Löwenbrauen jag antagligen dricker till middagen.

Som sammanfattning kan vi säga att det här är jävligt bra öl. Men den är inte perfekt och den slår heller inte en blå Chimay. Men ack så värd att dricka. Glaset är jävligt snyggt också, men bilden på det får ni vänta på tills jag fått igång min dator igen så jag kan synka telefonen. Datorn hänger sig vid den svarta Windows XP-rutan med de tre blåa fyrkanterna som glider från vänster till höger på skärmen. Det brukar fungera efter 2-4 omstarter men nu har det gått 10 försök utan att lyckas. Tips på vad det kan bero på kan ges i kommentarerna förresten.

Som avslutning (sista stycket på riktigt!) vill jag säga att den utlovade gardinkvällen får ske när foggy kommer hem från kreta. Och att jag då hoppas på att vi inleder med något slags möte om en plan på hur vi kan förbättra den här bloggen. Personligen hoppas jag på krav på bilder på ölen. Helst egna bilder, men snodda från nätet borde också gå bra. Och mer kommentarer!

Tetley's Smooth Flow

Typ: Bitter
Bryggeri: Tetley's
Ursprung: Storbritannien
Utseende: Mörk bärnsten
Volymprocent: 3,6 %
Format:Burk 440 ml
Konsumerades: Troulakis Hotel, Kreta, den 21:a kl. 23:30

Ja fan, det är verkligen Smooth Flow. Skummet är så smooth så man inte ser bubblorna. Tyvärr har jag ju bara ett glas som rymmer runt 20 cl vilket inte är i närheten av hela burken. Men jag häller ju i stort sett upp det bara för att se färgen. Sen att burken har en gaspatron är en annan femma. Kan ju liksom inte göra bättre än ett litet glas.

Jag upptäckte i efterhand att detta var en nödraket. Men det är helt ok, för den smakar riktigt bra. Och det är ju det som spelar roll. Smak före procent. Men... Om Smak kombineras med högre procent så klagar väl ingen. Ta till exempel Slottskällans Imperial Stout.. Farligt.

Det här vore råbra att ha till en 3 pint challenge. Dock är det ju inte riktigt en pint, det är ett annat dumt brittiskt mått, nämligen "1 3/4 cup". Men det gör mig ändå påmind om att det är dags för ännu ett rekordförsök. Tror det bästa ligger på 35 sekunder för mig och bekanta. Det verkar bara vara jag som hittar på såna dumheter. Ok, bara jag som har +10 discar att faktiskt göra det i. Tyvärr har jag inte kvar den ursprungliga 3 pint game-discen.. Tror jag måste höra av mig till Lookfly o få dem att trycka upp nya.

Jag var på väg att ta en klunk direkt ur burken, men insåg att det skulle vara att häda, även om det är punkbärs, så det blev till att hälla upp i glas. Det är bra skit helt enkelt. Och Holland ligger illa till.

VK Kick Ice Alcoholic Mix

Typ: Hybrid (Öl & citrondryck)
Bryggeri: Global Brands
Ursprung: Storbritannien
Utseende: Grape Tonic
Volymprocent: 4 %
Format: Flaska 275 ml
Konsumerades: Troulakis Hotel, Kreta, den 21:a kl. 09:24


Insåg just att klockan inte ens har slagit 10 och här sitter jag med alkoläsk. Det föregicks dock av 8 km promenad som avslutades strax innan 09:00. Och ingen annan i resesällskapet verkar vara alerta nog att vara utomhus. Så jag hamnar på rummet med en film (Black Ops) och en alkoläsk.

Än en gång förundras jag över hur man lyckats ta bort ölfärgen. Det känns mer som om att de använder ölessens. Uppenbarligen är det ju nån som köper det, men jag lär ju inte göra det igen. Bytte för övrigt film (Outlaw). Äh, det här är inte värt att skriva om. Tacka vet jag old school-alkoläsker som Peter´s Pop eller vad den hette. Men favoriten som alla verkar ha glömt är alkomusten. Helt klockrent! Tror det var Kopparberg eller nåt sånt. Sen fanns ju även alkocolan som var helskön. Men sen blev det ju farligt för ungdomar att dricka sånt för att det skulle leda till för stora fyllor hos ungdomar (som ändå inte lagligt fick köpa ut sånt..)

Fast flaskan är ganska snygg.

Euroshopper Beer

Typ: Lager
Bryggeri: Wertha Brouwerij
Ursprung: Holland
Utseende: Fucking close to water
Volymprocent: 4,8 %
Format: Bruk 500 ml
Konsumerades: Troulakis, Kreta, den 20:e kl. 13:54

Euroshopper är ungefär som gamla hederliga Konsum/Domus. Iaf vad gäller deras branding. Deras blåvita produkter var det genomgående. Samma sak här. Euroshooper Beer. Inga krusiduller. Och jävligt billigt. En halvliter kostar en halv euro, dvs c:a 4,75 SEK. Det ser lager ut. Det luktar lager. Men smakar som ingenting. Dvs mexikanskt/spanskt/amerikanskt vatten med ölessens. Och dom har snålat på det sista också. Det man känner mest är "smaken" från kolsyran. Ok, ändrar från vatten Clubsoda. Och där fick jag just en flashback, om det var Apotekarnes eller Pripps som hade Vichyvatten och Clubsoda. Sodan hade svart etikett o Vichyvattnet hade gul. Dracks en hel del sådant hemma hos mina farföräldrar vill jag minnas. Vilket är galet, eftersom, återigen vill jag minnas, det inte smakade särskilt gott. Men där fanns det iaf smak även om den var vedervärdig.

Euroshoppers öl är extremt lättdrucket. Det är ungefär som att första fixen är alltid gratis. Ge det här till någon som inte dricker öl och den person kommer antagligen kunna dricka det. Sen är det kört. Måste bara ha mörkare, konstigare och dyrare öl. In i Ölträsket. Många har gått in, men få kommer därifrån. Sunk!

Grekiska ölet Mythos är helt ok för övrigt. Kanske kommer nån recension senare. Men nu har iaf Euroshoppers öl avklarats. Och ingen annan behöver sänka sig så lågt igen. Skål.

VK Kick Blue Alcoholic Mix

Typ: Hybrid (Öl & fruktjuice)
Bryggeri: Global Brands
Ursprung: Storbritannien
Utseende: Orkade inte hälla upp den och flaskan var inte genomskinlig..
Volymprocent: 4%
Format: Flaska 275 ml
Konsumerades: Troulakis Hotel, Kreta, den 20:e kl. 10:35

När man sitter i ett tokvarmt land som det här så är det ju ganska givet att man (felaktigt) försöker kyla kroppen genom att dricka kalla drycker. Det kroppen behöver är vätska, och inte behöva värma eller kyla drycken och födan som man stoppar i sig. T.ex, i ett arktiskt klimat (eller ja ok, Sälen.. det finns snö däribland också) så kan man ju tänka att snö = fruset vatten -> vätska. Problemet är bara att när du stoppar snön i munnen (kids, se till att den inte är gul) och smälter den, så tvingas kroppen värma upp snön/vattnet för att den ska kunna hantera det, därmed göra av med energi. Och är du på Antarktis eller i Lindvallen och håller på att gå åt, då är det ingen bra idé att göra av med ännu mer energi, oavsett om du håller på att gräva en bivack för natten eller kräla till Afterskin. Du kommer liksom behöva den senare.

Vad är då VK Kick? Det görs av Global Brands (som i sig låter som en potentiell täckmantel för spionverksamhet eller vapenproduktion). Och ett företag som döper en dricka efter tautologi-principen (Votekick Kick) bör man ju se på med skepsis. Och det är med skepsis jag dricker det här. Det är 53% öl i skiten, troligtvis lager blandat med 47% "mixed fruit flavour(!?) drink". Och sen lite E150d för att top it off. Frågan är varför det behövs färgämne till en dryck som består av öl och (förhoppningsvis) ej färglös dryck med fruktsmak.. Och varför heter den Blue..? Det är lite surt sådär, och det går faktiskt att dricka men det är ju inte det bästa som hänt världshistorien. Köp det inte ute på krogen om du nu mot förmodan skulle hitta det på ditt lokala sunkhak. Kanske skulle funka att göra minimala satser av Pimm's på..?

Sierra Nevada Bigfoot

Typ: Ale, Barleywine Style.
Bryggeri: Sierra Nevada Brewing C.O:,
Ursprung: Chico, CA. USA.
Utseende: Brunröd
Volymprocent: 9,6%
Format: Flaska 350 ml
Konsumerades: V-Funk, fredagen den 13:e Juni kl. 18:30

Dags att skölja bort weissbieren och ersätta den med en riktigt smakrik årsgångsale från Sierra Nevada Brewing Company vid namn Bigfoot (2008).

Ölet är djupt brunrött och luktar väldigt mycket. Enligt källor ska ölet innehålla English caramel och pale malt, samt humle: cascade, centennial och chinook. Det här är ett svårflörtat öl, jag måste vara med på noterna redan från början och koncentrera mig. Beskan är slående, det var ett bra tag sedan jag drack något så beskt och så starkt (9.6%). Denna lilla "bigfoot" är ren beska på burk med för mig blandade inslag av karamel, rost och bränt. Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här beskrivningen. Minnen från min barndom dyker upp när jag var tvungen att smaka grapefrukt och verkligen tvingade i mig av frukten. Jag har hamnat i en liknande situation.

Detta är inte ett öl du köper till någon vän som brukar sitta hemma och surpla på en vanlig knegarlager. Det här är ett öl du kombinerar med en bra maträtt och riktigt drar ut på den. Vi här på bloggen vi brukar ju sitta och dricka de mest smakrika grejerna utan någon som helst mat bredvid oss, vilket inte är rätt mot de öl vi recenserar. Till mitt försvar hade jag inte lust att laga till någon smakrik kötträtt bara för att jag skulle prova det här ölet.

Sierra Nevada Bigfoot kan vara något för alefantasten eller de som tycker mycket om smakrik öl. Men för någon som bara vill ta sig en stor stark för att hälsa helgen välkommen så uppmanar jag er att hålla er borta.

Slottskällans Vit Sommaröl

Typ: Weissbier
Bryggeri: Gamla Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Uppsala, Sverige
Utseende: Lejongul grumlisch
Volymprocent: 5.2%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: V-Funk, fredag den 13:e Juni kl. 17:20

Nu sitter Chrull och Foggy nere på Akkurat och smuttar troligen på något lakritsöl, då tänkte jag kontra in några stycken om ett öl från Gamla Slottskällans Bryggeri: Vit Sommaröl.

Detta Weissbier jag har framför mig kommer från studentstaden Uppsala och kan vara bland de behagligaste weissbier jag har smakat sedan jag var i Berlin förra sommaren. Detta sommaröl har en härlig gul färg och den karaktäristiska grumligheten. Råvarorna är omkring 50% vetemalt, pilsner- och ljus karamellmalt, humle av sortern Northern Brewer från England (En billig sort som är populär bland skandinaviska bryggerier) och Hersbrucker (Tyskland), samt jäst av typen W68.

Angående veteöl verkar de i allmänhet kunna vara rätt olika, men en återkommande grej är att nästan all veteöl är överjäst och har låg till måttlig beska. Vit Sommaröl är inte så besk alls, snarare behaglig, vilket antagligen är en tråkig överraskning för vana weissbier-katter. På etiketten (uppbyggs av geometriska former med text på vit-ljusgrön botten dekorerad med stjärnor), står det att ölet ska passa till skaldjur, fisk, sushi, thaikäk och kyckling. I listan står det också att den passar till "matlagning" vilket måste innebära att den går utmärkta att svepa medan man lagar ihop något enkelt i köket. En annan rolig detalj på baksidan av etiketten beskriver nästan ölet som om det vore en vacker kvinna: "Slottkällans Vit karaktäriseras av den fina kropp och milda elegans som vetet ger" (min kursivering).

Jag bör tillägga att ölet inte är filtrerat och för bästa möjliga jästfällning så rekommenderar jag att flaskan ska vändas upp och ned några gånger. Inte skaka, då blir det "instant FAIL".

Kommer jag dricka det här igen? Ja, kanske med tanke på att det är ett svenskt öl med sydtysk tvist. Känns inte som ett speciellt svårflörtat öl, det är behagligt och dessutom tror jag verkligen det skulle kunna passa till sushi. Jag har en svag känsla av att t.ex. vissa japanska öler har gemensamma drag med denna weissbier. Det kan finnas en koppling till den metalliska smaken i japanska öler, men jag är osäker. Det här är något jag bara kom att spekulera kring just nu.

Jag tror inte att detta öl kommer att sitta på avbytarbänken under midsommarafton, men kanske blir det ett smakfullt återseende senare under sommaren i samband med en möjlig weissbierafton. Skål!

Tokens Röklakritsporter

Typ: Porter
Bryggeri: Ölands Gårdsbryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Svartbrun som fan med en liten skumkrona färgad som diskmedlet från en rejält skitig stekpanna.
Volymprocent: 6,0%
Format: Glas, 500 ml
Konsumerades: Akkurat, torsdagen den 12:e Juni kl. 19.00

Vi var genast tvungna att köra bakgata i Bali-testet på den här och fann att en öl som är såhär brun, mörk och grumlig har vi aldrig sett tidigare. Lampa, skärm ja, ingenting lyckas penetrera det här. De som har lyckats brygga det här är alltså Ölands Gårdsbryggeri som bryggt öl och läsk (brygger man läsk?) sedan 2002. Som hobby verkar det ha bryggts betydligt längre för Morgan Peilot som driver det hela.

Röklakritsporter är alltså det första jag dricker från bryggeriet och antagligen det mest konstiga de har att erbjuda. Den här ölen är alltså bryggd med chokladmalt, rökmalt, karamellmalt och lakrits. Den smakar ganska mycket som den heter, det är rökigt, det är porter men framförallt är det lakrits. Kommer ni ihåg dom där små ruter/diamantformade salmiak bitarna man köpte i nån liten påse? Dom här! Dom smakade starkt av lakrits och hade en förmåga att förstöra smaken på nästa godis bit helt. Så smakar den här ölen. Det här är ingen öl som har en "lätt smak av karamell och skumbanan", den smakar verkligen lakrits. Kanske går det att ana sig till lite choklad i bakgrunden, men det är svårt att avgöra när du precis fått en käftsmäll av lakritsen.

Är det gott då? Öl som smakar starkt av något vi i normala fall inte förknippar med öl har en tendens att hamna mer i facket "rolig" än "god" och det här är lite så, men bara lite. Efter äventyret med bananbrödsölen konstaterade jag att det hade varit roligt att dricka den, men att jag knappast gör det igen, och så känns det inte om Tokens Röklakritsporter. Den förtjänar bättre än så och hyser du inte en stor aversion mot lakrits så rekommenderar jag dig att springa in på Akkurat och beställa en sådan här så fort du kan, innan den tar slut. Ring mig först bara, Rossi sitter nämligen här brevid och dricker en öl som smakar Foggy och jag vill prova den också. Det är en Riktigt Bitter Örebroare han dricker...

Landsort Lager

Typ: Lager
Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri
Ursprung: Nynäshamn, Sverige
Utseende: Som en klassisk lager, dvs ljus
Volymprocent: 5,3%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Gröndal, den 5:e kl. 23:40

Innan jag läste på etiketten men efter jag tagit min första sip, så kände jag nån godiskänsla i smaken. Fick indirekt rätt, det är ju karamelliserad malt i blandningen! Den har fått sitt namn efter en fyr i Nynäs ytterskärgård. Och när jag sitter och tittar på ön med satellitbild, så blir jag lite intresserad över de värn som finns på ön. På samma gång börjar fundera på de tankar jag haft över att öhoppa lite i skärgården. Jag har aldrig varit där ute, men längtat desto mer. I sommar får det fan bli av. Kanske lite mkt att ge sig på att havskajaka, men båtluffa lär väl gå, och sen bo på vandrarhem. Eller varför inte i gamla lotsutkiken?

Allright, ölet är ju snart slut. Kanske ska skriva nåt om det också. Tänk om det här serverades på tapp iställe för till exempel Pripps Blå? Vilken hit! Men å andra sidan, det kanske inte tilltalar alla landkrabbor. Speciellt inte priset. En flarra går på hela 27.50, och det vore väl inte ekonomiskt i längden för dussintappar. Ingen skulle köpa det helt enkelt, om det finns alternativ som heter Norrlands Guld eller Marlin på sunkhaken för 29 spänn. Det finns med säkerhet på Bishop Arms (som jag varmt rekommenderar) och antagligen på Akkurat också. Men med kanoten som hänger i taket och färre antal gäster vinner Bishop min röst. Oavsett hur bra Akkurat är på musslor. För Bishop har en grym chili med "bargjorda" nachos.

Om det som sagt inte vore för priset, så skulle jag lätt använda det här som förkrök. Och till mat. Det är bara så.

Betyg: Köp i mängder om du har råd. Annars en. Möjligtvis låna pengar så du kan köpa en flaska. Eller skippa ciggpaket så du kan köpa en. Men köp minst en. Så får vi se om du är en sån därn landkrabba eller någon som uppskattar BRA lager.

Westmalle Dubbel

Typ: Trappist
Bryggeri: Brouwerij der Trappisten van Westmalle
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt brun med lite rött, kraftig men snabbt sjunkande beige krona
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, Torsdagen den 5:e juni kl. 20:20

Den 10:e December 1836 konsumerades den första ölen som bryggdes av munkarna i Westmalle, det var då en ganska alkoholmild ljus öl och sägs ha varit väldigt söt. 20 år senare bryggde man en mörk och alkoholstark öl enligt en egen metod och det vi idag känner till som en dubbel var född.

Så, ölen luktar och smakar sött och lite rostat och med en släng bitter och mörk choklad på slutet. En mycket trevlig upplevelse, jag var tvungen att lukta på den tre gånger eftersom jag inte kunde undvika att smaka de två första gångerna. Det här är en öl jag vill sitta och njuta utav länge men det känns helt omöjligt. Den bara glider ner och snart är glaset slut. Inte har jag någon mer hemma heller så vad jag gör efter det här är svårt att säga. Kanske skulle jag ha ätit något mer idag än den där halva skålen yoghurt vid 6-tiden imorse om jag tänkte dricka flera trappister ikväll. Jag kommer ju vara full innan jag blir klar med det här inlägget.Nu har jag visst tappat bort mig. Åter till ölen.

Jag tror mig minnas att Westmalle Dubbel var den första trappisten jag drack. Det är en bra introduktion och jag har länge tyckt att det är den ideala dubbeln och måttstocken alla andra dubblar ska mätas mot. Tyvärr så har det gått ett bra tag sedan jag faktiskt drack den och inser nu att jag nog utan att veta det ersatt mitt smakminne av den med mitt betydligt vanligare val Chimay Blå. Eller så kanske det beror på att jag mest druckit Westmalle från fat. På flera ställen läser jag att man måste skilja lite på flask och fat-versionerna. De smakar oftast olika helt enkelt. Och en sådan jämförelse låter ju som ett bra projekt senare.

Thy Philsner

Typ: Pilsner
Bryggeri: Thisted Bryghus
Ursprung: Danmark
Utseende: Äppelmust
Volymprocent: 4,6 %
Format: 330 ml
Konsumerades: Gröndal, den 4:e juni kl. 00:50

När jag öppnade den här flaskan så började den svämma över. Som vilken annan procenttörstande maltoholist så läppjade jag flaskan och såg till att inget gick till spillo. Då slog det mig. Det slog mig vad jag känt vissa andra gånger då jag druckit öl från Thisted. Jag aktiverade ett sånt starkt smakminne att det var lite kusligt. Skummet smakade precis så som jag vill minnas att ölen smakade på det glada 80-talet då man fortfarande var för ung för att lovligt smaka på sådana drycker. Vänta nu.. ehh... Jag pratar alltså om lättöl. Och det smakade verkligen inte bra. Då. I nuläget, så har jag fortfarande inte smakat en enda droppe av det här ölet, bara av skummet. Jag borde nog göra det innan jag fortsätt... er.

De här flaskorna har inte stått i kylen utan mörkt i skafferiet. Och det är smaklöst. Ok, kanske inte helt och hållet. Men det ger absolut ingenting. Lite antiklimax faktiskt. Här hade man väntat sig att få sig en käftsmäll från beskan och får inte ett dugg. Inte ens en smekning.

På baksideetiketten står det (fritt översatt): "Styrkan ligger i smaken. Smak är som bekant olika, och hurra för det! Att den goda smaken (Red anm. say what..?) är så framträdande här i trakten är ju en helt annan sak. Styrkan ligger i att vi inte är världens största bryggeri, utan att vi brygger det bästa ölet i trakten". Inser också hur lingvistiskt påverkad jag är av engelskan. Det tog ett tag innan jag insåg att "Beskyt öllet mot sollys og frost" betyder att man ska skydda ölet mot solljus och frost. Sollys. Hallå liksom. Tur att det stått i skafferiet då.

Chrull, det finns en flaska kvar. Ska du smaka den här gången? Eller ska jag kyla det alternativt hälla ut det? För rumstempererat så ger det knappast sollys åt Skumgardiners, för kvällen, enmanstestpanel.

Orval

Typ: Trappist
Bryggeri: Brasserie D'Orval
Ursprung: Belgien
Utseende: Orange eller honungsfärgad med en rejäl svagt gul skumkrona.
Volymprocent: 6,2%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Hammarby Sjöstad, Måndagen den 2:e Juni kl. 17:55


Av alla trappister så är Orval nog den som sticker ut mest. Abbaye Notre-Dame d'Orval brygger nämligen enbart ett öl och kallar det helt enkelt Orval. Det skiljer sig också ganska mycket i smak (kryddigare) och alkoholmängd (lägre) jämfört med de övriga trappisterna.

I klostret har man bryggt öl sedan klostret grundades, dokument från 1628 nämner klart och tydligt att munkarna gillar öl och vin, när Orval sedan brändes ner av fransmännen 1793 så slutade såklart tillverkningen. Dagens Orval har bryggts sedan 1931, den 7:e maj 1932 såldes den första tunnan utanför klostret och snart blev Orval den första av trappistölerna att säljas över hela Belgien. Klostret ser också helt sjukt bra ut.

Nåja, nog om kloster och historia, hur är ölet? Som sagt, det här är inte alls en Westmalle Dubbel eller en La Trappe Tripel. Det här smakar kryddigt, citus, kanske lite grovt. Jag vet inte om det är pepparsmaken som skapar det grova eller om det är något annat. Någon påstod att det smakade sadel och läder men det känner jag inte alls. Å andra sidan har jag inte slickat på alltför många sadlar. Något vi kanske borde ändra på? En utflykt med skumgardiner gänget där vi slickar på konstiga saker? Foggy får smaka först. Tillbaka till ölen: Den smakar också ganska tydligt av humle. Jag var tvungen att smaka flera gånger för att vara säker på den här saken eftersom jag på sista tiden druckit en sjuhelvetes massa IPA och igår slank det ner en "genuin välhumlad Pils" under middagen (Wisby Pils, måste recenseras senare...), men i slutänden så är det bara att acceptera, det finns helt klart en humlesmak däri. Doftar gör den som den smakar, men humlen är betydligt tydligare i doften än i smaken.

Wikipedia påstår att den brukar kallas för trappistölernas drottning och jag vet inte riktigt om jag kan hålla med. Jag ser den lite som trappisternas svarta får, den där som sticker ut men som antagligen kommer kunna komma med en hel del intressanta tips på film och musik du borde kolla upp. Men kanske inte den första att bjuda på bal på slottet. En Askunge?