Stone Ruination IPA

Typ: Dubbel IPA
Bryggeri: Stone Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Orange, tjockt vitt skum
Volymprocent: 7,7%
Format: Flaska 330 ml

Om någon skulle tvinga mig att välja mellan den här och Hercules så skulle jag helt enkelt kräva att samma person gav mig en flaska av vardera så att det kan göras sida vid sida på ett rättvist sätt. På så vis kanske jag trots allt måste såra en kär vän i någon av ölerna, men jag får ju samtidigt två flaskor förbannat bra öl extra.

Det är en dubbel ipa och det betyder gigantiska mängder humle och beska. Döpt efter effekten humlebomber som den här kan ha på dina smaklökar för kvällen så passade den utmärkt som avslutning för besöket på Oliver Twist.

Nåja, det är inte bara humle faktiskt, precis i början av smaken anar jag fruktiga toner av apelsin och nästan lite sötma. Det går snabbt över. Sen är det bara fantastisk humle.

Innan jag går hinner jag dessutom köpa mig en flaska Stone Barbecue Sauce - Curry/Mustard med en bas av just Ruination IPA och nu under förmiddagen har jag hunnit prova den och kan gladeligen rekommendera den till alla som kan tänkas uppskatta en grillsås med massa curry och senap i smaken. Särskilt het var den dock inte.

Odell Cutthroat Porter

Typ: Porter
Bryggeri: Odell Brewing Co
Ursprung: Colorado, USA
Utseende: Svart med vit krona.
Volymprocent: 4,8%
Format: Flaska 330 ml

Om Old Engine Oil var lite som en svagare, friskare porter så är det här en väldigt mild porter. Det doftar som det ska med mycket kaffe och rökt malt. Smaken domineras av den rökta malten för att sedan övergå till en massa choklad och kaffe och sen en eftersmak med en hel del beska. Men allting är ändå milt. Lite som om alla vassa kanter sandpapprats bort helt och sedan klätts med bomull. Det är mjukt och allting bara glider förbi dina smaklökar på ett riktigt härligt sätt. Massor med smak utan irritationsmoment. Riktigt bra alltså.

Harviestoun Old Engine Oil

Typ: Old Ale
Bryggeri: Harviestoun Brewery
Ursprung: Skottland
Utseende: Svart med klen, ljusbrun krona.
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 330 ml

Old Engine Oil är en av de där ölen som jag hört mycket om men aldrig hunnit med att prova. Igår slog jag till och även om mina smaklökar antagligen hade fått sig en törn eller två efter ölen innan så håller jag med om att Old Engine Oil förtjänar ryktet den har. Doften och smaken är rik på choklad, rostad malt och kaffe och namnet passar in på både utseende och känslan, kroppen, på ölen. Det liknar en bra porter, men blir aldrig så tungt som en porter kan kännas utan känns lättare, friskare och mer läskande än en porter. Jag vill säga att det känns lite som en utspädd porter som behållt det mesta av smaken, men jag är lite rädd för att ni ska tro att den är blaskig, och det är den defenitivt inte.

Old Engine Oil hoppas jag på att dricka igen, och då utan en IPA precis innan.

North Coast ACME California IPA

Typ: IPA
Bryggeri: North Coast Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Orange med vitt skum
Volymprocent: 6,5%
Format: Flaska 350 ml

Likheterna mellan många amerikanska IPA och amerikanska veteöler har jag missat tidigare. Veteölen är väl som regel ljusare, men annars har de samma grumlighet och i både doft och smak brukar de kännas friska och syrliga från en hel del citron eller andra citrusfrukter. Den klara skillnaden är såklart den stora mängd humle och beska som IPAn bombar på med. ACME är såklart inget undantag. Det är en härlig och uppfriskande beska som sitter i länge, och hela ölen känns väldigt kompetent och rejäl. Det är riktigt bra, och gör allting rätt även om den inte gör det bäst.

Jag får helt enkelt hålla den som ett ypperligt exempel på hur en amerikansk IPA bör vara. Även om det finns de som gör det bättre.

Left Hand Haystack Wheat

Typ: Veteöl, Hefe
Bryggeri: Left Hand Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Grumligt gul med härligt vitt skum
Volymprocent: 5%
Format: Tapp på Oliver Twist

Gårdagskvällen spenderades på Oliver Twist och en det blev en hel del öl, och nästan bara nytt dessutom.

Vi börjar med Haystack Wheat från Left Hand som faktiskt dyker upp på flaska på systembolaget i April 2009 om allt går som det ska. Det är väldigt mycket veteöl. Den luktar som den ska, ser ut som den ska och smakar nästan som den ska. Har du druckit en Erdinger Hefe eller liknande så känner du igen de klara citrustonerna och har du druckit Hoegaarden på tapp känner du igen det härliga skummet som känns lite som badskum. Har du dessutom cyklat med öppen mun och svalt en fluga så känner du tyvärr igen eftersmaken också. Det smakar insekt eller kanske bitter peppar. Riktigt otrevligt och hade det inte tagit hela glaset innan jag kom på att det var just smaken av fluga i munnen jag kände igen eftersmaken på hade jag nog inte avslutat hela glaset.

Jag kommer tveksamt köpa en flaska av det här när den anländer på bolagets hyllor för att se om även flaskorna smakar såhär. Yuck.

Dugges Wallonia

Typ: Belgian Strong Pale Ale
Bryggeri: Dugges Ale- & Porterbryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Grumligt rödbrun med ljust brun krona.
Volymprocent: 9,8%
Format: Flaska 500 ml

Jag minns inte vilken månad den här släpptes på systembolaget, men antagligen var det något mitt-i-månaden släpp sen sommar eller tidig höst. Etikett och stilkategorisering på BA påstår att det här är en Belgian Pale Ale respektive Belgian Strong Pale Ale. Att det är en Ale och att den är stark håller jag med om. Att den är belgisk till stilen kan väl stämma, å andra sidan är det så många fler än belgarna som brygger sådan här öl numera. Men Pale? Ljus? I halvtaskig belysning ser den nästan mörkt brun ut, med toner åt hasselnöt. Hålls den upp mot min skärm och bloggers vita editeringssida så ser den mer rödaktig ut. Att den här ska (till utseendet än så länge) likna personliga favoriter som Kwak, Duvel, La Chouffe eller Delerium Tremens låter lite märkligt. Eller har den mörknat på de här månaderna den har stått i min hylla?

Så till ölen då. Doften är lite nötig, lite rostad och sådär fruktig som är ganska typisk för belgisk jäst. Smaken är stark och innehåller toner av rostad malt, nötter och frukt men för att vara en belgare så är det betydligt beskare och humlerikare än väntat. Etiketten säger också att Wallonia är torrhumlad med Amarillo- och Simcoehumle, vilket, och rätta mig gärna om jag har fel nu, inte alls låter särskilt belgiskt.

Tyvärr, och det här är det enda stora "tyvärr" som finns med den här ölen just nu, är att jag bara köpte en flaska.

Sierra Nevada Anniversary Ale 2008

Typ: American IPA
Bryggeri: Sierra Nevada Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Orange, vitt och tjockt skum.
Volymprocent: 5,9%
Format: Flaska 350 ml

Här finns en recension av Foggy om samma öl. Tvärtom vad jante-foggy säger så tycker jag Sierra Nevada gör rätt i att fira sitt eget grundande. Jag firar ju min födelsedag, varför skulle inte ett bryggeri få göra samma sak? Nåja, ölen är ju vad det handlar om nu.

Jag tycker att doften är mer maltig och brödig än vad jag förväntade mig av en IPA, humlen och beskan finns fortfarande där, ihop med en släng blommig parfym, men det är brödigheten som jag reagerar på eftersom den är oväntad. Smaken har också en extra brödig ton, och lite sötma precis innan humlen tar över med sin beska ihop med en näve citrusfrukter. Eftersmaken som bara är besk och blommig sitter kvar länge och glaset är plötsligt tomt. Bra öl helt klart, även om lite beska till inte hade skadat.

Baladin Nöel

Typ: Julöl (Stark Mörk Belgisk Ale)
Bryggeri: Birrificio Le Baladin
Ursprung: Italien
Utseende: Hasselnötsbrun med rejält med skum.
Volymprocent: 9%
Format: Flaska 750 ml

Julölskalendern må vara över men det betyder inte att julölen hemma har tagit slut. Från italienska Baladin har vi här ett försök att brygga en mörk belgisk ale. Det går väl sådär. Det är inte dåligt på något sätt, men det enda den gör riktigt ordentligt är att se ut, dofta och smaka hasselnötter. I övrigt är det en ganska tråkig öl som inte lämnar några större intryck alls.

Lucka 25: Nynäshamns Mysingen Midvinterbrygd

Typ: Julöl (Kryddad Öl)
Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri
Ursprung: Nynäshamn, Sverige
Utseende: Rödsvart, med lite ljust skum.
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 500 ml

Mysingen Midvinterbrygd var förra julens storfavorit bland julölen. Och i år är den bra också. Inte bäst, men bra.

Doften är stark av rökt malt, syrliga citrusfrukter och lite russin. Smaken är betydligt syrligare än vad jag minns den och det kan vara vaniljen den är kryddad med som blandas med något annat och får mig ana lite, lite ingefära. Ett klart minus, men bara ett litet, men klart minus. Helheten är fortfarande bra, men samtidigt vet jag ju att den borde vara bättre. Och ett sätt att få den bättre är nog helt enkelt att strunta i att köpa flaskan och besöka något ställe som har den på tapp. Helt klart bättre på tapp.

Lucka 24: Corsendonk Christmas Ale

Typ: Julöl (Mörk Stark Belgisk Ale)
Bryggeri: Brouwerij Corsendonk
Ursprung: Belgien
Utseende: Röd med tjockt brunt skum
Volymprocent: 8,5%
Format: Flaska 250 ml

Vi kan ju inte låta en infekterad öl förstöra vår lucka på julafton, så här kommer en extralucka. Om det blir något imorgon får vi se.

Corsendonk låter lite som vad man säger morgon efter några sådana här flaskor. Eller bara vilken av Corsendonks andra öler för den delen. Eller bara vilken belgisk ale på 8+ volymprocent som man får för sig att beställa in en 75:a av precis när man insett att man redan druckit för mycket öl och bara ska ha en till. Så vilken fredagmorgon som helst alltså.

Doften är en blandning mellan söt frukt, hasselnötter, valnötter och en ton av alkohol som varnar lite över vad som kan tänkas komma senare. Smaken är komplex i en blandning mellan torkad frukt, nötter och kryddor. Det är lite stickigt och klara peppartoner i början för att sedan dränkas i fyllig maltsötma och bara precis i slutet av eftersmaken nå en bitter ton som knappt märks alls om man har vant sig vid amerikansk IPA.

Visst är det gott. Och visst är det jul. En god jul alltså.

Lucka 24: Meantime Winter Warmer

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Meantime London
Ursprung: England
Utseende: Svart, med vitt tjockt skum
Volymprocent: 5,9%
Format: Flaska 500 ml

Jag tycker mig minnas något om den här ölen när jag häller upp den, och ganska snabbt inser jag varför, det var den här som återkallades stora mängder av på grund av kvalitetsproblem. Vi behöver inte säga så mycket annat faktiskt, för det här är en flaska som borde gått tillbaka till systembolaget, för det här innehåller inget av den rika maltiga choklad och kaffesmakande dryck flaskan lovar, det här är mer åt vinäger, sourcream och urinhållet i sin smak. Dock med en lite rökig eftersmak. Men nej. Slasken...

Lucka 23: Nøgne Ø God Jul

Typ: Julöl (English Porter)
Bryggeri: Nøgne Ø
Ursprung: Norge
Utseende: Svart, tjockt vitt skum.
Volymprocent: 8,5%
Format: Flaska 500 ml

Ja då var vi tillbaka i porterland än en gång, men den här gången är det inte mesigt och tråkigt utan faktiskt riktigt bra. Redan när man häller upp ser man klara skillnader mellan God Jul och Longfellow, där Longfellow känndes vattnig är God Jul nästan trögflytande till exempel. Doften är komplex med mycket malt, choklad och kaffe. Smaken är en läcker balans mellan söt choklad och bittert bränd kaffe med lite rök, nötter och torkad frukt emellan. 8,5% rinner ner som om det vore julmust och jag svär lite över att jag inte köpt fler flaskor.

Det här kan vara favoriten bland julölen i år.

Nils Oscar Coffee Stout

Typ: Stout
Bryggeri: Nils Oscar Bryggeri & Bränneri AB
Ursprung: Sverige
Utseende: Svart och svagt bronsskimrande
Volymprocent: 6.0%
Format: Flaska 330 ml, konsumerades den 22:a december, 20:30 i Roslagen.

Jag fick en bra känsla när jag tidigare idag stod och höll i denna kaffestout och blev minst sagt förvånad när jag smakade det för en stund sedan. Nils Oscar Bryggeri har enligt mig verkligen lyckats med det här ölet.

Etiketten är riktigt fin och innehåller en bra kombination av färger. Dessa går från brunt och koppar till att ramas in av silverkonturer. Typografin är tydlig och man känner direkt igen att ölet kommer från Nils Oscar Bryggeri.

Nils Oscar samarbetar med en kaffeodlare och har således tillgång till kaffe från Rwanda. Producenten heter Emmy Gatsinga, vars namn ni hittar under "Coffee Stout" på flaskan.

Jag kan tänka mig att det har varit tufft för Gatsinga att starta och driva sin ekologiska kaffeodling i ett land som Rwanda, men jag hoppas bara att marknadskommunikationen på det svenska rosteriets sida stämmer någorlunda överens med verkligheten. Några foton på barn och djur räcker egentligen inte för att övertyga mig, men jag ville bara passa på att konstatera att vi egentligen inte alls vet något om arbetsförhållandena och själva odlingen. Nu till ölet.

Dynamiken finns där, den luktar rostigt och möjligtvis åt chokladhållet, men den smakar desto mer. För den som är riktigt bra på att känna smaker så kanske ni hittar vanilj, espresso, choklad, och någon sorts "blommighet" längre ut på tungan. Den är inte speciellt fruktig, dock lite bitter, men det är knappast något som "bitter" på mig.

Ni kanske inte gillade hur förra stycket slutade, därför fortsätter jag snabbt till den sammanfattande delen av recensionen. Fylligheten är det som riktigt sätter sig redan från början. Någon som inte har druckit så många stoutöl kanske direkt skulle komma och tänka på Guinness, en annan kanske skulle komma och tänka på espressokänslan; men jag kommer direkt och tänka på öl från Mikkeller och Nøgne.

Om vi för en stund sätter Left Hand och Rogue inom parentes, så har mina ölfavoriter i år kommit från de två bryggerierna Mikkeller och Nøgne, detta öl från Nils Oscar slår sig också in på listan över (kanske) de fem främsta öl jag har druckit i år. Det känns kul med tanke på att jag slapp leta land och rike efter den, eller spendera onödigt mycket flis på ett öl som redan kommer med eget bagage: "hype" och upphöjande i fina ordalag.

Ironiskt nog stod denna flaska bredvid en ensam plåtburk Dark Horizon, som jag hoppas att mina vänner kommer att recensera snart. Det kanske behövs en dubbelrecension av Nøgnes svindyra öl och Nils Oscars 'finanskrisanpassade' Coffee Stout?

Lucka 22: Shipyards Longfellow Winter Ale

Typ: Julöl (English Porter)
Bryggeri: Shipyard Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Svart, ljusbrunt skum.
Volymprocent: 5,9%
Format: Flaska 650 ml

Beeradvocate listar den här som en English Porter, vilket om jag förstått det hela rätt är väldigt mycket standardporter, jag känner mig lite tveksam. Om det här är en porter är det en ganska klen porter.

Nåja, det doftar mustigt av rökt malt, och det är väl det stora kännetecknet för smaken också. Lägg till lite svaga toner av anis och lite hasselnöt så är vi i hamn. Den är inte dålig som så, utan bara trist. Jag tror faktiskt jag hellre skulle köpa en Black Wych än den här, vilket inte är något bottenbetyg alls utan bara ett medelbetyg. Kompetent men tråkig.

BrewDog Paradox 1968 Islay Cask

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: BrewDog
Ursprung: Skottland
Utseende: Svart
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 350 ml

Jaha, äntligen fick man chansen att pröva den omtalade och svindyra whiskylagrade Paradox. Jag vill minnas att någon betalat cirka 480 spänn för den här flaskan och redan nu kan jag säga att det var ett dåligt köp. Den kanske kan stå till sig några år till och faktiskt bli värt halva det där priset men som den är nu så är det ganska trist. Eller, trist är den inte, den är bara inte tillräckligt speciell för att motivera priset.

Det luktar ek och anis om den, smaken är väldigt mycket imperial stout med just lite extra ek och anis i den. Eftersmaken är väldigt bitter och innehåller klara toner av kaffebönor. Men det är liksom allt. Absolut inget dåligt öl, men slotskällans imperial stout kostar 26:70 och är inte tio gånger sämre.

Lucka 21: Anchor Our Special Ale 2008

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Anchor Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Mörkt rödbrun med tjock vått skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 355 ml

Öl nummer 21 i vår kalender är 34e utgåvan av Anchor Brewings Our Special Ale och både recept och etikett har förändrats varje år. I år har den en mild doft med mycket sötma och lite nejlika. Smaken är också mild, söt och innehåller spår av choklad, frukt och russin. Eftersmaken är så mild att den knappt märks, men lämnar ändå en svag ton av julgodis i munnen framför allt chokladdoppade skumtomtar. Det är faktiskt riktigt bra. Lite svag i smaken kan man kanske tycka, men samtidigt är det trevligt med något amerikanskt som inte är extremt på något sätt just nu.

Lucka 20: Grebbestad Julöl

Typ: Julöl (Vienna Lager)
Bryggeri: Grebbestad Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Rödbrun med ljusbrunt skum.
Volymprocent: 5,2%
Format: Flaska 500 ml

Knäck, malt och lite rostat luktar det om glaset. Smaken är väldigt mycket som en oktoberfestöl i mitten på smakstyrkan. Överhuvudtaget är den ganska mycket medel. Det är liksom lite lagom sött, lite lagom rostat och eftersmaken är lagom besk. Allting är lagom och helheten blir väl faktiskt lite bättre än bara lagom. Det här är en öl som antagligen passar bra ihop med ett julbord mest för att det inte kommer stöta sig med någonting alls. Vilket känns tråkigt. Tråkigt men kompetent får fungera som något slags ledord för Grebbestad Julöl och det stämmer faktiskt med etiketten också.

Innis & Gunn Island Cask Oak Aged Beer

Typ: Scottish Stout
Bryggeri: Innis & Gunn
Ursprung: Skottland
Utseende: Rödskimrande stout
Volymprocent: 7.2%
Format: Flaska 330 ml, fredagsöl i Roslagen, kl 19:15.

Innis & Gunns koncept är ekfatslagrad öl. Idén i sig är tilltalande rent marknadsföringsmässigt, men hur smakar det egentligen? Jag har tidigare druckit deras vanliga ekfatslagrade öl utan att bli speciellt imponerad. Om någon frågar mig vad jag tycker om brukar jag svara att jag gillar balanserad whisky; den får varken vara för rökig och eller för spritig.

Däremot tyckte jag att Innis & Gunns vanliga öl smakade sådär. Att brygga öl på ekfat som tidigare lagrat virre (tekniskt sätt verkar det dock vara Bourbon) innebär att ölet kommer att få en stark prägel av den whiskysort som tidigare lagrades. Kanske var det de distinkta och rökiga dragen hos den vanliga ekfatslagrade alen som inte riktigt passade mig.

Under den här provsmakningen är jag rejält förkyld. Jag känner knappt någon lukt och firma "far och son" fick sammarbeta för att komma fram till något vettigt. Farsan tycker att den luktar sött och inte alls mycket whisky. Smaken var som en avslagen whisky och lite söt. Man kan säga att han inte tyckte den var något vidare god.

Jag å andra sidan, med eller utan intakt luktsinne, tycker att denna "skotska stout" både smakade och luktade lite bättre än standardversionen. Färgen är dessutom väldigt vacker, den är djupt mörk med rödskimrande aura som påminner lite om färgen på ölets kartong. Jag kan känna hur eftersmaken värmer till i munnen och min förkylning blir genast lite mildare. Kanske valde jag helt rätt tillfälle att smaka den här nu när jag är sjuk. Förövrigt tror jag att jag skulle tycka mer om Innis & Gunns Rum Cask Finish Oak Aged Beer.

Smaken når såklart inte upp till sin fulla potential av rostad malt och rökiga whiskytoner. Smaken som däremot står ut och känns är sötman. Denna sötma ger en liten känsla av honung och frukt. Innis & Gunn förespråkar också kylning av ölet innan provsmakning.

Lucka 19: Sigtuna Midvinternattens Mörker

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Sigtuna Brygghus i sammarbete med Wicked Wine
Ursprung: Sverige
Utseende: Brunt, men nästan svart, mörkt skum.
Volymprocent: 6,2%
Format: Flaska 500 ml

Det luktar starkt av fikon och lite svagare av lakritstoffe när flaskan öppnas. Lukterna håller i sig och blandas med en lätt bränd ton när ölen faktiskt har hällts upp i glaset och i smaken återkommer de alla tre, men i omvänd styrka. Det smakar mer bränt än fikon och lite lakrits däremellan. Eftersmaken är dessutom ännu mer bränd och som vanligt lite beskare än den första smaken, annars så är det en härlig balans mellan beska och sötma.

Sigtuna, det här kan vara det bästa ni har gjort. Wicked Wine, importörer av blandad bra öl och kände som stället där de där två killarna från Drickbart jobbar, har tydligen haft gott inflytande, fortsätt så.

Raasted Imperial Stout

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Raasted
Ursprung: Danmark
Utseende: Riktigt mörk
Volymprocent: 9 %
Format: flaska 500 ml

Det blev inte riktigt som jag skrev i inlägget om Raasted Stout. Det kändes bara som en bra dag för att dricka upp den här flaskan. Visserligen blev det allena, men shit happends. Till skillnad från till exempel Slottskällans Imperial och Mikkeller Beer Geek Breakfast, så gör sig procenten mer påmind hos Raasteds än de nyss nämnda. Det skulle räckt med en 330 ml flaska.

Det är relativt beskt och det sitter kvar i eftersmaken ganska länge. Det smakar väldigt mycket mörk bitter choklad och salivproduktionen går ganska omgående upp i brygga. Det är inte helt angenämt, snudd på att jag grimaserar. Enligt etikett ska det drickas till "kraftige chokolade-desserter". Synd att jag tog den sista mörka Lindt-kulan innan jag började dricka.

Raasteds Strong Ale går vinnande ur striden av Raasteds-trippeln. Jag är väl dock inte extremt entusiastisk angående utbudet än så länge, även om jag testat, vad jag tror är, de tre tyngre titlarna från bryggeriet i fråga. Den främre etiketten är densamma som på de andra flaskorna, en gladlynt bryggmästare som dragit några för många provsmak. Det där uttalandet om moobs är numer lite tvetydigt. Det ska antagligen se ut som att han har ett förkläde på sig. Skummet är fortfarande väldigt överreklamerat.

Åka tillbaka till Lökken är väl fortfarande aktuellt OM man har vägarna förbi. Får väl göra en dansk ölresa när man skaffat bil. Men kom ihåg, "Don't drink and drive" (You might spill you drink)