Chimay Grande Réserve 2001

Typ: Belgian Strong Dark Ale
Bryggeri: Bières de Chimay
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt röd med en ljusbrun och tät krona.
Volymprocent: 9%
Format: Flaska 750 ml

Jag råkade hitta en pall med sådana här flaskor för det trista priset av €3.70 styck när jag var nere i Leuven hösten 2007. Jag tog dock bara med mig en eftersom bristen på utrymme i väskan inte tillät mer. Om någon har en bra idé på hur man får med sig massor av öl hem från belgien när man flyger fram och tillbaka så är jag intresserad av att höra dem.

Nåja, Chimay är en av de belgiska trappisterna och en av de som är lättast att hitta i Sverige. Fyra öler bryggs varav tre känns realistiska att pröva. Alla tre går ofta att hitta på välsorterade systembolag och identifieras lättast efter färgerna Röd, Vit och Blå. De egentliga, engelska, namnen på dem är Chimay Red, Chimay Triple och Chimay Blue men av någon anledning har man bestämt sig för att ge ölen andra namn om de tappas på 75 centilitersflaskor och korkas med champagnekork än om det är mindre, vanligare flaskor som används. Därför heter ölerna också Chimay Première, Chimay Cinq Cents och Chimay Grande Réserve. Den sista, fjärde ölen som bryggs här är Chimay Doree som bara är tänkt att drickas på klostret eller på pubben som ligger precis utanför. Då och då är det såklart någon som säljer den vidare och om man verkligen vill dricka den så kostar den ungefär 155kr på Akkurat här i stan. Men de som har testat den säger inte att det är värt det.

Tillbaka till den här flaskan, Chimay Blå eller kanske Grande Resérve. 2001 står det på flaskan och 2008 står det också som minst hållbar till. Eftersom jag saknar tillgång till ett ordentligt mörkt och svalt utrymme att lagra öl på så insåg jag att det nog var bäst att dricka upp den här. Så det gjorde jag.

Första reaktionen är att skummet är mindre men tätare, tjockare än de "färska" flaskor blå jag druckit. Det liknar tjockt vispad grädde som fått glida ut över ölen mer än det skum man normalt ser. Det nästa som slår mig är att ölen luktar vinäger på samma sätt som de röda ales man brygger och blandar i flandern kan. Nästa intryck är ju att den smakar så också. Men samtidigt som den är sur och tvär med toner av vinäger och grapefrukt så är den också krämig, len och lättdrucken. Kolsyra och alkohol finns inte med i varken känsla eller smak utan istället blir eftersmaken något som mer liknar ett fylligt rött vin än vad vi är vana med från en öl.

Försiktigt så undrar jag om den hade varit annorlunda om jag faktiskt haft en ordentlig plats att lagra den på, eller om jag druckit den direkt när jag köpte den. För just nu känner jag mig tveksam och undrar om jag inte egentligen tycker bättre om den när den är "färsk".