Gulden Draak

Typ: Belgisk Mörk Ale
Bryggeri: Brouwerij Van Steenberge
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt röd halvgrumlig, med massor med skum
Volymprocent: 10,5%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 20:e oktober kl. 17:30

Enligt bryggeriets hemsida så skulle det här räknas till en Barleywine om det var en brittisk öl. Beeradvocate listar den som en Belgian Strong Dark Ale. Jag vet inte riktigt så jag kallar det för en Belgisk Mörk Ale. Bryggeriets hemsida säger också att den doftar triumph och är en definitiv party ale och om jag skulle bjuda mina gäster på den här så skulle jag ju i alla fall inte behöva bjuda bort så många.

Namnet Gulden Draak betyder såklart Gyllene Drake och är taget från en staty i staden Ghent. Statyn kom dit från Konstantinopel där den hamnat år 1111 när den gavs bort som gåva av norske Kung Sigrid Magnusson. Tänk, norrmännen har haft en kung som hette Sigrid. (Det har de tydligen inte, Sigurd ska vara rätt namn enligt kommentar nedan.)

Den här flaskan har förresten stått i minst ett år nu. Den blev över från en beställning som gjordes ihop med lite annat folk på LedTek Livgardet (Hej Jebesu!) och har sedan dess lurat längst bak i ölförrådet. Jag tyckte det var dags att ta tag i den nu och dessutom passa på att skriva några rader om den. Gulden Draak doftar starkt och sött av malt och russin, kanske lite enbär och en del alkohol. Smaken är väldigt fyllig och det känns lite som om den tar över hela ens sinnesintryck. Hjärnan laddas över och ögonen kopplas sakta ifrån och allting blir suddigt ett tag. Malt, russin, peppar, plommon och alkohol är bara delar man kan ana i det här. Och visst finns alkoholen där. Med 10,5% så känns det i smaken, men inte alls lika mycket som det märks i huvudet. Alkoholen slår brutalt mot hela kroppen och jag ångrar snabbt att jag inte åt någon lunch innan jag öppnade den här.

Det här är en alldeles fantastisk öl. Hade det varit en film hade jag sorterat in den någonstans bland de fysiska filmgenres som finns (snyftare, skräck, pornografi) för ölen känns i hela kroppen men framförallt totalt dominerar den din mun och dina sinnen en bra bit efter varje klunk. Klunkarna blir bara mindre och mindre i någon slags förhoppning om att ölen ska räcka hela kvällen på det sättet. Tyvärr har ju kvällen knappt börjat och jag misstänker att ölen kommer hinna ta slut innan middagen ens är i närheten att vara klar. Och det här var min sista flaska, det måste jag nog fixa till på något sätt. Beställningssortiment eller en resa till Belgien?

Lunator Dubbelbock 2008

Typ: Dubbelbock
Bryggeri: Grebbestad Bryggeri
Ursprung: Bohuslän, Sverige
Utseende: Klar och rödbrun med mycket härligt skum.
Volymprocent: 7,9%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, söndagen den 19:e oktober kl. 18:00

Grebbestad Bryggeri skryter med att vara västkustens enda bryggeri och ett av landets minsta. Förutom Lunator så gör de öl med namn som Granit, Lager och Koster och om jag minns rätt tyckte jag om Granit när jag provade den på ölmässan senast. Men jag var nog rätt mycket inne i dimman just då. Lunator är en dubbelbock som de verkar brygga en gång om året, och förra året gillade jag den inte. Men då var trappister och sura lambic det enda jag var intresserad av så i år kanske ölen är bättre eller helt enkelt faller mig bättre i smaken.

Men jag vet inte. Den ser bra ut, doftar sött och torkad frukt, smakar trevligt med mycket malt, sötma och torkade frukter. Av kolsyran känner man inte mycket alls och det är oftast något jag tycker om men i eftersmaken smakar den nästan avslagen. Jag vet inte om det är smaken av den torkade frukten som möter beskan som slår över i något som jag lättast kan beskriva som en sorts avslagen träighet och det känns inte rätt alls. Efter halva glaset märker jag det inte lika tydligt, och jag vet inte om det beror på att jag faktiskt tycker om det eller på grund av de nästan 8% alkohol och matlagningen jag håller på med.

Så nej, jag vet inte riktigt. Var den dålig eller lite småtrevlig? Jag får försöka igen, men väntar nog till 2009.

Andechser Dunkles Weissbier

Typ: Dunkelweizen/Mörk Veteöl
Bryggeri: Klosterbrauerei Andechs
Ursprung: Tyskland
Utseende: Mörkt brun, grumlig, skummar som en veteöl bör.
Volymprocent: 5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, lördagen den 18:e oktober kl. 17:40

Här har vi alltså den nya mörka veteölen från bolaget som dök upp 1:a oktober. Nu var det länge sedan jag drack en dunkel men jag minns inte att de jag prövat tidigare varit så nära en vanlig hefe. För det här luktar och smakar hefe, men en maltigare doft och smak. Det går att ana något bränt i smaken också, med lite knäck eller kola insprängt. Den extra malten och den brända tonen ersätter den friska fruktsmaken som brukar finnas i en hefe. Det känns lite trist. Samtidigt så gillar jag ju hefe men jag hade förväntat mig lite mer av en dunkel.

Nu är den stora frågan om det är ölsorten eller ölen det är fel på. Dags att leta igenom lagret och se om jag inte har en Erdinger Dunkel någonstans.

Slottskällans Slottslager

Typ: Ljus lager
Bryggeri: Slottskällans
Ursprung: Sverige
Utseende: Lagerlik
Volymprocent: 5%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdag den 16:e oktober kl. 18:00

Ännu mer Slottskällans! Den här gången deras Slottslager som nyligen började säljas på Systembolaget. Det är en brödig och torr lager med bra med beska i eftersmaken och en frisk och syrlig doft. Det här är en lager som påminner en om att ljus lager faktiskt kan vara värt att dricka och kan uppenbarligen göras rätt och riktigt jävla gott. Det tackar vi för.

Krušovice Cerne

Typ: Schwarzbier
Bryggeri: Královský Pivovar Krušovice
Ursprung: Tjeckien
Utseende: Mörkt mörkt brun, mörkt skum.
Volymprocent: 4,4%
Format: Burk 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, lördagen den 11:e oktober.

För nästan 500 år sedan fick bryggeriet i Krusovice kontraktet att brygga öl till kejsaren Rudolf II och därmed rätten att använda den kejserliga kronan i sin marknadsföring. Därför heter bryggeriet sedan dess Det Kungliga Bryggeriet Krusovice, ungefär. Förra året köptes det av Heineken, och den känns kanske inte så kungligt. Nåja, det här är alltså Cerne, deras Schwarzbier. Det är en mörk lagertyp som sägs härstamma från tyska Bad Köstritz och 1540-talet.

Ölen luktar bränt, och smakar lite rökigt och bränt. Jämfört med ljusare lager så är den fyllig, men knappast så fyllig som ölen jag är van att dricka i samma färgskala. Den är också lite humligare, beskare än vanlig ljus lager. Lite småtrevlig sådär en regnig lördagskväll. Att öltypen beskrivs som en lättare version av bra vinteröl kan stämma ganska bra. Glaset är sjukt snyggt också...

Hofbräu Oktoberfestbier

Typ: Märzen/Oktober
Bryggeri: Hofbräu München
Ursprung: Tyskland
Utseende: Ljus, rejält med storbubbligt skum.
Volymprocent: 6,3%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 10:e oktober.

Näst störst på oktoberfest i münchen är Hofbräu, HB. Deras wikipediasida handlar mest om att nazisterna brukade träffas på deras ölstugor och att man i münchen så sent som 2006 hade ett foto på Hitler som barn hängande i stugan.

Ölen är väldigt ljus, smakar väldigt mycket vanlig eurolager. Visserligen en väldigt välbalanserad och kompetent eurolager, men fruktansvärt händelselös. Skittrist faktiskt. Ska det här bli intressant krävs nog att jag får den serverad i gigantisk sejdel och att jag har lederhosen på mig.

Ingvar Vittfarnes Mjöd

Typ: Mjöd
Bryggeri: Sigtuna Brygghus
Ursprung: Sigtuna, Sverige
Utseende: Klar, bara en gul ton ifrån färglös, inget skum.
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 250 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 10:e oktober.

Det här är alltså mjöd på honung, enligt bryggeriet sjävla det "riktiga" sättet att göra mjöd. Tidigare mjödliknande drycker här på skumgardiner var alltså mer åt öl-hållet än vin-hållet, den här gången verkar det röra sig om så kallat honungsvin.

Nåja, vätskan är klar, nästan färglös och skumlös. Det doftar honung, blommor och sticker till som när man luktar på ett moln av parfym. Smaken är syrlig, lite som ett surt vitt vin och jag tycker känslan av parfym kommer tillbaka. Det smakar alkohol på samma sätt som alkoholen kan märkas i doften från en parfym direkt ur flaskan. I eftersmaken dyker det upp lite beska, men i övrigt är det bara blommor, parfym och det syrliga.

Vi blir aldrig på det klara med om det mest liknad cider, vin eller öl. Så vi får väl säga att det mest är likt mjöd. Tyvärr kändes det alldeles för mycket som om att dricka vatten när man står på parfymavdelningen på Åhléns för att jag ska vilja köpa en flaska till.

Lindemans Cassis

Typ: Fruktlambic
Bryggeri: Brouwerij Lindemans
Ursprung: Belgien
Utseende: Som ett riktigt mörkt rött vin med en rejäl rosa skumkrona.
Volymprocent: 4%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 10:e oktober.

Svarta vinbär är fantastiska bär, och i saft brukar det fungera alldeles utmärkt. Lindemans bevisar att det fungerar i lambic också. Det smakar faktiskt lite svartvinbärssaft. Saft man inte spätt ut ordentligt och definitivt saft som inte är sötad särskilt mycket för det är syrligt både från lambicen och bären.

Om man är ny till fruktöl så är det här en bra andra öl. Den första bör nog vara någon kriek rent traditionellt sett.

Boddingtons Pub Ale

Typ: Engelsk Pale Ale
Bryggeri: InBev
Ursprung: England
Utseende: Klar lejongul med krämig och gräddig skumkrona.
Volymprocent: 4,7%
Format: Burk med patron 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 10:e oktober.

Tidigare bryggdes Boddingtons av Strangeways, ett brygger som började brygga öl utanför Manchester 1778. Henry Boddington kom in i bilden 1832 och efter 20 år tog han över bryggeriet helt. Det var kvar i familjen Boddingtons ägor tills det såldes 1989 till ett bryggeri som i sin tur köptes upp av InBev år 2000. 2004 stängde man igen det gamla Strangeways och flyttade tillverkningen av Boddingtons Pub Ale till Hydes Brewery, även det utanför Manchester.

Boddingtons har för mig länge varit en av de där brittiska ölerna som finns på kran bredvid Kilkenny, Caffreys och Guinness på de flesta pubar med en brittisk feel här i stan. Fram till nyligen har jag ignorerat kranen, kanske för den klargula färgen som för mig ger en känsla av plast och neon mer än tradition och brittisk landsbyggd. Men en eftermiddag på Bagpipers tänkte jag om och slog till. Jag har inte ångrat beslutet.

Syster beskriver ölen som en Stor Stark Ale, och jag håller med, lite grann i alla fall. Det är en lättdrucken ljus ale från England och smakar som en sådan med en liten snurr på slutet. Det är krämigt, lent och det gräddlika skummet håller sig kvar långt ner i glaset. Eftersmaken innehåller en härlig frisk och syrlig känsla med lite extra beska inslängd just på slutet. Aldrig dyker det upp någon kolsyra i smaken eller känslan och det blir ganska likt upplevelsen du får av att dricka den från tapp. Det är en riktigt läskande öl som trots att den är bättre på tapp numera kommer finnas hemma i kylen ofta.

Unibroue 17

Typ: Mörk Ale, belgisk typ
Bryggeri: Unibroue
Ursprung: Quebec, Kanada
Utseende: Brun, väldigt grumlig. Vitt, tjockt skum.
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 750 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 10:e oktober.

Unibroue är ett kanadensiskt microbryggeri i Quebec som hämtar sin inspiration från en europeisk, och i de öl jag testat, mest belgisk tradition. Vilket är sant för Unibroue 17 också. 17 i namnet kommer från att ölen är bryggd för att fira att bryggeriet i år fyller 17 år och förra året släpptes det en Unibroue 16 så vi kan hoppas på en 18 nästa år.

Nåja, flaskan är en 75:a med champagnekork och även om inte korken rör på sig utan hjälp så smäller det till lite behagligt när den släpper från flaskan. Ölen är mörkt brun som mörk mjölkchoklad och nästan lika genomskinlig som en chokladkaka. Den har en maltig smak med mycket karamell och brödsmaker med en liten kryddig underton. Eftersmaken är syrligare med spår av körsbär. Den luktar karamell.

Det låter ju fint och bra, men tyvärr förstörs upplevelsen av spritigheten som finns i både lukt och smak. Hade jag inte tittat efter på flaskan innan jag smakade på den hade jag varit tvungen att kolla om inte 17 stod för alkoholhalten. Trots det tycker jag om den, men jag är mer sugen på att kolla vad som händer om lagrar flaskan i 3-5 år än vad jag är att öppna en till som den är nu.

Belhaven Twisted Thistle IPA

Typ: India Pale Ale
Bryggeri: Belhaven Brewery
Ursprung: Skottland
Utseende: Lejongul
Volymprocent: 5,3%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Beefeater Inn, torsdagen den 9:e oktober kl. 20:00

Belhaven är ett gammalt skotskt bryggeri som började brygga tidigt 1700-tal och påstår själva att det finns anledning att tro att öl har bryggts på platsen sedan 1300-talet. Sedan 2005 ägs bryggeriet av Greene King.

Twisted Thistle IPA är en trevlig lite klenare IPA som hamnar närmare Slottskällans Pale Ale än Great Divides Titan IPA. Jämfört med de flesta amerikanska IPA är den alltså svagare i beskan, smakar lite friskare, fruktigare och maltigare och jag noterar en underton av granbarr i smaken. Helt klart en trevlig dryck och jag skulle inte ha något emot att prova lite annat från Belhaven.

Tripel Karmeliet

Typ: Trippel
Bryggeri: Brouwerij Bosteels
Ursprung: Belgien
Utseende: Lejongul, rejält med tjockt vitt skum.
Volymprocent: 8,4%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Sjöstaden, tisdagen den 7:e oktober kl. 15:00

Öltypen trippel heter så för att det ska användas cirka tre gånger så mycket malt när den bryggs än de vanliga trappisterna (jag trodde det var för att de jästes två gånger och sedan en tredje gång på flaskan?). Tripel i namnet på den här ölen kommer från de tre olika sorters malterna som används: vete, havre och korn. Receptet kommer från Karmelitklostret i Dendermonde och är från 1679.

Och ölglaset som används är faktiskt anpassat för flaskans storlek. Det finns en 0,3 liters märkning på baksidan av glaset och man har alltså lämnat rejält med utrymme för skummet. Något jag knappast kan klaga på. Det ser ju helt lysande ut. Både glaset och ölen. Men framför allt ihop.

Jag häller upp ölen på nästan en alns avstånd och nästan direkt känner jag att det luktar starkt och friskt av sädesslag och citrus. Den smakar också först sött och maltigt och sedan lite kryddigt, lite stickande, trevande för att efteråt övergå i en liten torrhet. Det blir aldrig någon tydlig och självklar beska, snarare kan man ana lite jäst där i mitten någonstans, ihop med lite alkohol. Det är helt sagolikt faktiskt.

Jag tror det var tidningen All About Beer som i somras valde Tripel Karmeliet till världens bästa öl, jag är nästan beredd att hålla med faktiskt. Det enda felet jag kan tänka mig hitta är att den är lite väl alkoholstark. Det märks knappt i smaken men det är ju inget man kan slänga i sig dagligen hur som helst precis.

Slotskällans Pale Ale

Typ: Pale Ale
Bryggeri: Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Orange, tjock vit krona.
Volymprocent: 5,0%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 6:e oktober kl. 15:00

Som ölnörd är det ibland lätt att skena iväg på teman och så kallade extrema öler. Man kan prata om käftsmällar av humle, magsäcksknytande syrlighet och käbbla över vilka årgångar av öl X som egentligen var bäst. Det är ju trevligt för oss, men blir nog snabbt alldeles för nördigt för de runt oss. Så med Slottskällans Pale Ale tänkte jag hoppa tillbaka lite. Komma lite närmare marken igen och kanske dricka en öl som inte skulle skrämma iväg Jan Banan på stan.

Jag tror jag tänkte fel någonstans. Mina idéer om vad en pale ale är har gått helt åt helvete. Jag tror lite beror på att jag helt har glömt bort de brittiska öarna på sista tiden och allt har bara handlat om belgisk lambic och amerikansk IPA. Och när det har rört sig om Ale så har det varit någon fruktig belgare eller trappist. Det här är något helt annat men kanske ändå inte.

Alltså, det här är ju anledningen till varför PA i IPA står för Pale Ale. Det här är en besk öl där välhumlad inte bara är ett buzzword utan helt sant. Nej, det är inte en humlebomb eller en käftsmäll. Men en knäpp på nosen är det definitivt. Och för Jan Svennebanan, Johnny Sixpack, Svensson eller vad du nu vill kalla honom, kan det vara tillräckligt för att skrämma iväg honom.

I övrigt är det en trevlig, lite brödig historia som med sin låga alkoholhalt gör den till en mycket bra kamrat i ölförrådet. Hade den funnits i mindre flaskor hade jag nog slagit till på en låda direkt. Som bjudöl till nästa fest, eller till när man bara vill ha en god öl till middagen. Eller till filmen. Eller till pajjen. Eller när man nu bara råkar vara sugen.

Left Hand Oktoberfest

Typ: Oktober/Märzen
Bryggeri: Left Hand
Ursprung: USA
Utseende: Bärnsten med vit, snabbflyktig skumkrona
Volymprocent: 6,0%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, lördagen den 4:e oktober kl 15:30.

Spectraz har redan kämpat sig igenom 150 ml av det här på ölmässan och det går det att läsa om här.

Jag tror att Herr Spectraz vid smaktillfället redan förstört sina smaklökar med humlebomber, stark korv eller annat liknande. För den här har inga problem att närma sig Sam Adams eller Brooklyns oktoberfest. Den är fyllig, brödig och har klara toner av knäck i smaken. Den luktar maltigt och lite bränt. Den är god, riktigt god.

Nu blir jag såklart sugen på mer öl, särskilt mer oktoberfest och helst tysk sådan. De flesta tyska varianter jag sett i år är ljusa som vanliga svennelager och verkar inte smaka mer heller. Finns det "riktig" oktoberfestöl i tyskland fortfarande och vilken är i så fall bäst? Eller är det så att jänkarna numera är det riktiga oktoberfest-landet?

Oban 14

Typ: Whisky
Distilleri: Oban Distillery
Ursprung: Oban (O-bn), Skottland.
Utseende: Guldig
Volymprocent: 43%
Format: Provsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

Oban kommer från Skottland och inte från Japan, vilket jag har trott ett antal gånger förut. Nu är det dags att jag lär mig att detta är skotsk whisky och inget annat. Oban Distillery ligger på den skottska västkusten i staden som uttalas O-bn. Det är tydligen ett av Skottlands äldsta distillerier och startades 1793 av bröderna Stevenson.

Anledningen till att jag passade på att provsmaka Oban 14 på mässan var att Abrizz var sugen på att prova någon whisky när vi ändå stod borta vid OT:s hörna. När vi väl hade gått över till Diageo fick Abrizz span på en sexig flaska ståendes på bardisken: Skåda Oban 14! Så jag passade på att ta en sipp eller två.

På bardisken låg det en sorts smakkarta med en horisontell och en vertikal axel vilka indikerade gradskillnad mellan olika egenskaper hos whisky. Ändpunkterna representerade de karaktäristiska dragen hos whisky, jag tror att det var egenskaperna "delikat", "rökig", "kraftfull" och sen fanns det ett till värde som jag just nu helt har glömt bort. Ifall någon vet vad jag pratar om för schema så kommentera det gärna.

Nu tillbaka till whiskyn. Vi kunde konstatera att Oban nästan befann sig i mittpunkten av denna representation av whiskyns komplexa egenskaper. Den borde således tilltala mig tänkte jag då jag gillar whisky som inte är för spritig, inte för rökig och... ja ni förstår vad jag är ute efter, den ska vara balanserad. Oban 14 tycker jag levererar det, men det är mycket svårt att såhär efteråt konstatera hur den egentligen smakade med tanke på att vi hade druckit öl innan så att våra smaklökar redan hade packat resväskorna och åkt iväg på semester...

En snabb titt på whiskyguiden avslöjar att Oban 14 ingår i Diageos ”Six Classics” och anses just vara i mitten ifall de sex olika sorterna skulle arrangeras in i en smakskala. Den är inte så kraftfull som Islay whisky och inte heller Lowlandsmild. Går vi in på lite mer tekniska detaljer kan vi läsa följande om Oban 14 (se här)

Doft: Kryddig, fruktig och svag rök.
Smak: Fyllig, malt, kryddig och undanskymd rök.
Finish: Medellång med mjuk och söt maltsmak.

Jag skulle kunna tänka mig att fixa en Oban 14 någon gång, men inte just nu.

Bödeln IPA

Typ: India Pale Ale
Bryggeri: Hantverksbryggeriet AB
Ursprung: Västerås, Sverige.
Utseende: Bärnsten
Volymprocent: 5.6%
Format: Provsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

"Det krävs ett rejält mod för att våga njuta av den här mycket fruktiga och extremt beska alen." -Hantverksbryggeriet.

Det här var den andra ölen som jag provade på mässan. Definitionen av ordet "mod" och dess betydelse sköljs ned i ett skummigt dunkel av godtycklighet i och med påståendet. Men jag tycker ändå det var värt att prova helt klart. Hantverksbryggeriet ger oss följande information om ölet:

"Denna kopparfärgade ale har en stor, blommig humledoft och en krispig smak med en avslutande låååååång efterbeska."

Jag minns den inte som speciellt besk (jämfört med de amerikanska alesorterna jag har kommit att uppskatta), den var inte heller speciellt "blommig". Däremot var det antagligen något av deras bättre öl förutom deras stout "Sotarn".

Att smaka på produkter från svenska mikrobryggerier är något många av oss borde göra oftare egentligen. Jag tackar ju inte direkt nej till att prova India Pale Ale-sorter från svenska producenter. För er som vill prova några av Hantverksbryggeriets öl kan jag tipsa om att det finns en lista på vilka pubar som har deras öl här.

Om det är något som jag ska klaga på så är det en detalj som jag har hängt upp mig på angående deras "branding". Jag tycker att flaskornas utseende är alltför barnsligt. Det luktar South Park all världens väg vilket jag tror sänker deras marknadsvärde i jämförelse med andra svenska mikrobryggerier. Vad jag däremot tycker är ok är "husfärgerna", dvs den kombination av färger på etiketten som signalerar bryggeriets identitet. Detta leder mig in på följande frågestälning:

Kan en etikett påverka hur vi uppfattar ölets smak och egenskaper? Dvs. påverkas vår smak av färgerna och flaskans utseende? Det här är något jag måste tänka på för jag tror att det påverkar mig personligen väldigt mycket.

Vinnare Stockholm Beer Festival 2008

Nu är tävlingarna på årets mässa klara:

VINNARE ÖLTÄVLINGEN 2008
FLASKA

Ljus lager låg- till medelhumlad max 5,9%
1. Red Stripe (Galatea Spirits, Desnoes & Geddes)
2. Runöl Export (Bishops Arms, Millingstorp Gårdsbryggeri)
3. Mariestads Export (Spendrups Bryggeri, Spendrups Bryggeri)

Ljus lager välhumlad max 5,9%
1. Oppigårds Slåtteröl (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Slottkällans Slottslager (Gamla Slottskällans, Bryggeri Gamla Slottskällans Bryggeri)
3. Hell Jämtlands (Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)

Mörk lager max 5,9%
1. Mahou Negra (Brewery International, Sweden Mahou Brewery)
2. Nils Oscar Kalasöl (Nils Oscar Company, Nils Oscar Company)
3. Saranac Black Forest (Oliver Twist FX, Matt Brewing Co)

Ale max 4,7%
1. London Pale Ale (Wicked Wine, Meantime Brewing)
2. Bedarö Bitter (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
3. Ruddles County (Birra Mex, Greeneking)

Ale 4,8-5,9%
1. India Pale Ale (Monks Café/Panogruppen AB, Goose Island Beer Company)
2. Oppigårds Late Summer Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
3. Wildfire Extra Pale Ale (Oliver Twist, Unita Brewing Co)

Porter/stout max 5,9%
1. Smörpundet Porter (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
2. Jämtlands Oatmeal Porter (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
3. O´Haras Stout (Wicked Wine, Carlow Brewing)

Veteöl max 5,9%
1. Wisby Weisse (Gotlands Bryggeri, Gotlands Bryggeri)
2. Hefe Weissbier (Galatea Spirits, Weihenstephan Brewery)
3. 312 Urban Wheat Monks (Café/Panogruppen AB, Goose Island Beer Company)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 6-7,9%.
1. Caldera IPA (Oliver Twist, Caldera Brewing Co)
2. Avery IPA (Oliver Twist, Avery Brewing Co)
3. Mikkeller All Others Pale (Brill & Co, Mikkeller)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 8% och över
1. Hel & Verdomenis (Monks Café/Panogruppen AB, Brouwerij de Molen)
2. Nøgne ø Imperial Stout (Brill & Co, Nøgne ø - Det Kompromissløse Bryggeri)
3. Pere Jaques (Monks Café/Panogruppen AB, Goose Island Beer Company)

Övriga Öl (Hit räknas de öl som inte kan placeras in under ovannämnda kategorier)
1. Aecht Schlenkerla Rauchbier (Galatea Spirits, Heller Brau)
2. Alkemisten (Hantverksbryggeriet, Hantverksbryggeriet)
3. Lindemans Apple (Galatea Spirits, Brasserie D´Achouffe)

Samtliga svenska fatöl (ej licenstillverkade)
1. Oppigårds Winter Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Jämtlands Pilgrim Ale (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
3. Jämtlands India Pale Ale (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)


FAT

Ljus lager låg- till medelhumlad max 5,9%
1. Grebbestad Granit (Grebbestad Bryggeri, Grebbestad Bryggeri)
2. Jämtlands President (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
3. Jämtlands Bärnsten (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)

Ljus lager välhumlad max 5,9%
1. Pickla Pils (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
2. Oppigårds Bergmansöl (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
3. Oppigårds Slåtteröl (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)

Mörk lager max 5,9%
1. Heaven (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
2. Nils Oscar Kalasöl (Nils Oscar Company, Nils Oscar Company)
3. Krusovice Cerne (Galatea Spirits, Krusovice Pivovar)

Ale max 4,7%
1. Jämtlands Pilgrim Ale (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
2. Bedarö Bitter (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
3. Oppigårds Smithy Ale (Oppigårds Bryggeri, AB Oppigårds Bryggeri AB)

Ale 4,8-5,9%
1. Oppigårds Late Summer Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Snake Dog IPA (Wicked Wine, Flying Dog Brewery)
3. Oppigårds Winter Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)

Porter/stout max 5,9%
1. Oppigårds Stark Porter (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Nils Oscar Rökporter (Nils Oscar Company, Nils Oscar Company)
3. Fuller´s London Porter (Bishops Arms/Arvid Nordquist, Fuller Smith & Turner )

Veteöl max 5,9%
1. Sebastian Riegeles Weisse (Monks Café/Panogruppen, Riegele)
2. Slottkällans Vit (Gamla Slottskällans Bryggeri, Gamla Slottskällans Bryggeri)
3. Yttre Gaarden (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 6-7,9%
1. Chico IPA (Wicked Wine, Sierra Nevada Brewing)
2. Nils Oscar Imperial Stout (Nils Oscar Company Nils, Nils Oscar Company)
3. Oppigårds Indian Tribute (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 8% och över
1. Slottkällans Imperial Stout (Gamla Slottskällans Bryggeri, Gamla Slottskällans Bryggeri)
2. Never Mind The Bollox! (Brill & co, Dugges Ale & porterbryggeri)
3. La Trappe Quadrupel (Tomp Beer & Spirits AB, De Koningshoeven)

Övrig Öl (Hit räknas de öl som inte kan placeras in under ovannämnda kategorier)
1. Meantime Coffee (Wicked Wine, Meantime Brewing)
2. Timmermans Kriek (Galatea Spirits, Timmermans Brewery)
3. Corsendonk Christmas Ale Wicked Wine Brouwerij Corsendonk

Samtliga svenska fatöl (ej licenstillverkade)
1. Oppigårds Indian Tribute (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Oppigårds Late Summer Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
3. Närke Slättöl (Tomp Beer & Spirits AB, Närke Kulturbryggeri)

Kanske en lista att skriva ut inför besöket ikväll?

Bortfall från Systembolagets sortiment i Oktober

Enligt vissa källor som tidigare har haft nästan helt rätt gällande nyheter på systembolaget så kommer lite öl plockas bort från det ordinarie sortimentet den 1:a oktober.

Arton56 Amber 5,2 % 330 ml
Arton56 5,2% brk 500 ml
Falcon Bayerskt Minifat 5 l
Hallands Pilsner
Hoegaarden Grand Cru
Sapporo Premium Lager
Zubr Classic


Såvitt jag förstår kommer de tre första finnas kvar, fast i andra storlekar medan de fyra sista helt försvinner. Hoegaarden Grand Cru känns faktiskt som det enda som är värt att gråta över, och ett inlägg om den är på gång, den ligger på kylning där hemma.

Brooklyn Oktoberfest Beer

Typ: Märzen/Oktober
Bryggeri: Brooklyn Brewery
Ursprung: Brooklyn, USA
Utseende: Röd, klar, bärnsten
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 25:e september kl. 18:10

Vi firar den heliga lönedagen med en till oktoberfest-öl. Den här gången är det från Brooklyn Brewery som faktiskt gör sitt första besök här på Skumgardiner. Därför är det nog lika bra att bryggeriet får en liten presentation innan vi går in på ölen.

Associated Press-korrespondenten Steve Hindy tillbringade sex år i mellanöstern i olika länder som ofta hade det gemensamt att alkohol var strängt förbjudet. Så därför lärde han sig helt enkelt att brygga egen öl. En man i min smak, helt klart. När han 1987 kom hem så startade han ihop med kamraten Tom Potter bryggeriet i New York. Från början bryggdes ölen på annan plats på licens, men numera har man ett eget bryggeri i Williamsburg utanför NY och där brygger man idag nästan 20 olika sorters öl. Brooklyn Lager är en av mina nya favoriter inom lagern faktiskt. Men jag vet inte om det är smaken eller Debasers uteservering som har gjort den till det.

Nåja, Oktoberfest Beer då. Den är god, ganska lik Sam Adams version av öltypen fast kanske utan rostsmaken. Den här är lite mer brödig i smaken. Och än så länge är det årets snabbaste oktoberöl. I hur snabbt den slinker ner alltså - väldigt lättdrucken. Den har också det där lite sträva i beskan som Brooklyn Lager också har. Det där sträva är en av anledningarna till att jag gillar lagern och det funkar ganska bra här också. Inte perfekt, men den gick snabbt ner. Lite för snabbt. Nu vill jag ju ha mer.

Left Hand Oktoberfest

Typ: Märzen-lager
Bryggeri: Left Hand Brewing Company
Ursprung: Longmont, Colorado, USA.
Utseende: Bärnsten
Volymprocent: 6%
Format: Provsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

Mitt favoritställe under mässan var tveklöst Oliver Twists bardel. Ni kanske undrar varför? Jo, för att OT är grymma på olika alesorter från bland annat Rogue Ales Brewery, North Coast Brewing Company, Great Divide Brewing Company, Terrapin Beer Company men framför allt Left Hand Brewing Company. Att stå framför detta utbud var som att stå framför något av det bästa som amerikanska mikrobryggerier kan erbjuda en vanlig person.

Märzen-lager kännetecknas av vissa unika kvalitéer och det är värt att ha en kort genomgång av stilen. Förr i tiden när det inte fanns kylsystem var det oerhört svårt att brygga öl på sommaren på grund av bakterier och varmt väder. Bryggandet upphörde runt mars, därav namnet "märzen". Ölet lagrades i svala skrymslen och vrår under sommarmånaderna. Märzen-lager kännetecknas av att de vanligtvis är rostiga, fylliga, är mörkbruna och har måttlig till stark volymstyrka.

I vanliga fall talar jag ganska väl om i stort sätt allt jag har smakat från Left Hand, men denna märzen-lager träffade inte riktigt rätt. Jag blev inspirerad av att prova Left Hands märzen efter att Chrull recenserat Samuel Adams Octoberfest. Det verkar som om Sam Adams version hade lite mer fyllighet än Left Hands version.

Skummar jag igenom mina journalistiska anteckningar från mässan går det att läsa att den har "svag eftersmak, saknar örtighet och trycket hos iporna". Det är inte en alltför kontroversiell analys, men om jag vore ni så skulle jag dricka ölet tillsammans med andra lager innan ni går in på andra smakrikare ölsorter.

Ölet är inte speciellt kolsyrat och därmed lättdrucket. Frågan är vilket öl, Sam Adams eller Left Hands, som skulle vinna i en öl-death-match. Sanningen är att det finns många andra bryggerier som antagligen har bryggt mer intressanta varianter.