Ename Cuvée 974

Typ: Belgisk stark mörk ale
Bryggeri: Brouwerij Roman N.V.
Ursprung: Belgien
Utseende: Knäck
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml, konsumerades på kammaren den 14:e december.

Jag passar på att flika in en kort recension av Ename Cuvée 974 här på bloggen och jag hoppas att ni fortfarande följer Chrulls arbete med ölkalendern. Om ni känner till någon annan som har en ölkalender så skriv gärna ned adressen bland kommentarerna.

Så till Ename Cuvée 974. Jag kan inte läsa nederländska och mina kunskaper i franska språket är otillräckliga för att läsa om vad Browerij Roman N.V. skriver på sin hemsida och hur de marknadsför sitt öl. Två saker slår mig dock direkt.

Flaskans form påminner väldigt mycket om Maredsous 10, 6 och 8. Om ni provar att hålla upp flaskan bredvid en bild av Maredsous 6 så förstår ni vad jag menar. Kan konceptet vara kapat direkt från Brouwerij Duvel Moortgat NV eller är det så att de båda gör anspråk på återanvändningen av samma typ av tomglas?

Namnet Ename Cuvée 974 har historiska konnotationer.

Ename is located in northwestern Europe, in the Dutch-speaking area of Belgium. It is situated in the Province of East-Flanders, about 50 km west of Brussels, and 20 km south of Ghent, on the eastern bank of the River Scheldt, one of Belgium's two major rivers. The village of Ename is today a district of the city of Oudenaarde. Geographically, it is located in the Flemish Ardennes, a hilly region in southwestern Flanders.

Staden Ename har på senare år blivit mer känd för att vara en unik arkeologisk tillgång som verkligen myllrar av historiska artefakter från medeltiden. Staden har en egen arkeologisk park av något slag, egna museum och andra saker som lockar människor som är intresserade av medeltida historia.

Ölet kanske är en hyllning till stadens historiska förflutna men är inte en gammal artefakt från en svunnen tid. Ename Cuvée 974 luktar minst sagt surt och jag förbereder mig på en dålig ölupplevelse, något som mina kolleger har råkat ut för en hel del den sista tiden. Ölet smakar också surt men inte så illa som jag trodde, den känns fruktig eller nötig och värmer ganska lagom med sina 7 volymprocent. Eftersmaken påminner rätt mycket om de där sura ölsorterna som vi provade tidigare i år. Bland annat ett italienskt öl som jag vet att Chrull inte var så förtjust i. Jag tror inte att vi ens recenserade det ölet. En annan sak jag kom att tänka på var att den fick mig att tänka lite på en Geuze.

Jag tycker inte att den var totalt värdelös men jag vill visa ett citat från Magnus Bark (Linköping) som jag hittade på sidan Beer Advocate:

The taste is pretty much what you can expect from a Belgianstrongdarkale: Sourish wheat, sweet malt, yeast, fruits, minerals… Even if the flavours mixes well, they are quite weak, especially when you know it is a 7% beer. The aftertaste got some notes of dried fruits, wheat flour, warming alcohol and a hint of rye bread.

The carbonation is extremely strong and a bit sharp (which is as it should be). The liquid is, however, watery.

Well… Not a very exciting beer.

Jag håller verkligen med Bark om att det inte är ett bra öl, men det är definitivt inget bottenapp som vi råkat ut för tidigare.