Stone Ruination IPA

Typ: Dubbel IPA
Bryggeri: Stone Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Orange, tjockt vitt skum
Volymprocent: 7,7%
Format: Flaska 330 ml

Om någon skulle tvinga mig att välja mellan den här och Hercules så skulle jag helt enkelt kräva att samma person gav mig en flaska av vardera så att det kan göras sida vid sida på ett rättvist sätt. På så vis kanske jag trots allt måste såra en kär vän i någon av ölerna, men jag får ju samtidigt två flaskor förbannat bra öl extra.

Det är en dubbel ipa och det betyder gigantiska mängder humle och beska. Döpt efter effekten humlebomber som den här kan ha på dina smaklökar för kvällen så passade den utmärkt som avslutning för besöket på Oliver Twist.

Nåja, det är inte bara humle faktiskt, precis i början av smaken anar jag fruktiga toner av apelsin och nästan lite sötma. Det går snabbt över. Sen är det bara fantastisk humle.

Innan jag går hinner jag dessutom köpa mig en flaska Stone Barbecue Sauce - Curry/Mustard med en bas av just Ruination IPA och nu under förmiddagen har jag hunnit prova den och kan gladeligen rekommendera den till alla som kan tänkas uppskatta en grillsås med massa curry och senap i smaken. Särskilt het var den dock inte.

Odell Cutthroat Porter

Typ: Porter
Bryggeri: Odell Brewing Co
Ursprung: Colorado, USA
Utseende: Svart med vit krona.
Volymprocent: 4,8%
Format: Flaska 330 ml

Om Old Engine Oil var lite som en svagare, friskare porter så är det här en väldigt mild porter. Det doftar som det ska med mycket kaffe och rökt malt. Smaken domineras av den rökta malten för att sedan övergå till en massa choklad och kaffe och sen en eftersmak med en hel del beska. Men allting är ändå milt. Lite som om alla vassa kanter sandpapprats bort helt och sedan klätts med bomull. Det är mjukt och allting bara glider förbi dina smaklökar på ett riktigt härligt sätt. Massor med smak utan irritationsmoment. Riktigt bra alltså.

Harviestoun Old Engine Oil

Typ: Old Ale
Bryggeri: Harviestoun Brewery
Ursprung: Skottland
Utseende: Svart med klen, ljusbrun krona.
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 330 ml

Old Engine Oil är en av de där ölen som jag hört mycket om men aldrig hunnit med att prova. Igår slog jag till och även om mina smaklökar antagligen hade fått sig en törn eller två efter ölen innan så håller jag med om att Old Engine Oil förtjänar ryktet den har. Doften och smaken är rik på choklad, rostad malt och kaffe och namnet passar in på både utseende och känslan, kroppen, på ölen. Det liknar en bra porter, men blir aldrig så tungt som en porter kan kännas utan känns lättare, friskare och mer läskande än en porter. Jag vill säga att det känns lite som en utspädd porter som behållt det mesta av smaken, men jag är lite rädd för att ni ska tro att den är blaskig, och det är den defenitivt inte.

Old Engine Oil hoppas jag på att dricka igen, och då utan en IPA precis innan.

North Coast ACME California IPA

Typ: IPA
Bryggeri: North Coast Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Orange med vitt skum
Volymprocent: 6,5%
Format: Flaska 350 ml

Likheterna mellan många amerikanska IPA och amerikanska veteöler har jag missat tidigare. Veteölen är väl som regel ljusare, men annars har de samma grumlighet och i både doft och smak brukar de kännas friska och syrliga från en hel del citron eller andra citrusfrukter. Den klara skillnaden är såklart den stora mängd humle och beska som IPAn bombar på med. ACME är såklart inget undantag. Det är en härlig och uppfriskande beska som sitter i länge, och hela ölen känns väldigt kompetent och rejäl. Det är riktigt bra, och gör allting rätt även om den inte gör det bäst.

Jag får helt enkelt hålla den som ett ypperligt exempel på hur en amerikansk IPA bör vara. Även om det finns de som gör det bättre.

Left Hand Haystack Wheat

Typ: Veteöl, Hefe
Bryggeri: Left Hand Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Grumligt gul med härligt vitt skum
Volymprocent: 5%
Format: Tapp på Oliver Twist

Gårdagskvällen spenderades på Oliver Twist och en det blev en hel del öl, och nästan bara nytt dessutom.

Vi börjar med Haystack Wheat från Left Hand som faktiskt dyker upp på flaska på systembolaget i April 2009 om allt går som det ska. Det är väldigt mycket veteöl. Den luktar som den ska, ser ut som den ska och smakar nästan som den ska. Har du druckit en Erdinger Hefe eller liknande så känner du igen de klara citrustonerna och har du druckit Hoegaarden på tapp känner du igen det härliga skummet som känns lite som badskum. Har du dessutom cyklat med öppen mun och svalt en fluga så känner du tyvärr igen eftersmaken också. Det smakar insekt eller kanske bitter peppar. Riktigt otrevligt och hade det inte tagit hela glaset innan jag kom på att det var just smaken av fluga i munnen jag kände igen eftersmaken på hade jag nog inte avslutat hela glaset.

Jag kommer tveksamt köpa en flaska av det här när den anländer på bolagets hyllor för att se om även flaskorna smakar såhär. Yuck.

Dugges Wallonia

Typ: Belgian Strong Pale Ale
Bryggeri: Dugges Ale- & Porterbryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Grumligt rödbrun med ljust brun krona.
Volymprocent: 9,8%
Format: Flaska 500 ml

Jag minns inte vilken månad den här släpptes på systembolaget, men antagligen var det något mitt-i-månaden släpp sen sommar eller tidig höst. Etikett och stilkategorisering på BA påstår att det här är en Belgian Pale Ale respektive Belgian Strong Pale Ale. Att det är en Ale och att den är stark håller jag med om. Att den är belgisk till stilen kan väl stämma, å andra sidan är det så många fler än belgarna som brygger sådan här öl numera. Men Pale? Ljus? I halvtaskig belysning ser den nästan mörkt brun ut, med toner åt hasselnöt. Hålls den upp mot min skärm och bloggers vita editeringssida så ser den mer rödaktig ut. Att den här ska (till utseendet än så länge) likna personliga favoriter som Kwak, Duvel, La Chouffe eller Delerium Tremens låter lite märkligt. Eller har den mörknat på de här månaderna den har stått i min hylla?

Så till ölen då. Doften är lite nötig, lite rostad och sådär fruktig som är ganska typisk för belgisk jäst. Smaken är stark och innehåller toner av rostad malt, nötter och frukt men för att vara en belgare så är det betydligt beskare och humlerikare än väntat. Etiketten säger också att Wallonia är torrhumlad med Amarillo- och Simcoehumle, vilket, och rätta mig gärna om jag har fel nu, inte alls låter särskilt belgiskt.

Tyvärr, och det här är det enda stora "tyvärr" som finns med den här ölen just nu, är att jag bara köpte en flaska.

Sierra Nevada Anniversary Ale 2008

Typ: American IPA
Bryggeri: Sierra Nevada Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Orange, vitt och tjockt skum.
Volymprocent: 5,9%
Format: Flaska 350 ml

Här finns en recension av Foggy om samma öl. Tvärtom vad jante-foggy säger så tycker jag Sierra Nevada gör rätt i att fira sitt eget grundande. Jag firar ju min födelsedag, varför skulle inte ett bryggeri få göra samma sak? Nåja, ölen är ju vad det handlar om nu.

Jag tycker att doften är mer maltig och brödig än vad jag förväntade mig av en IPA, humlen och beskan finns fortfarande där, ihop med en släng blommig parfym, men det är brödigheten som jag reagerar på eftersom den är oväntad. Smaken har också en extra brödig ton, och lite sötma precis innan humlen tar över med sin beska ihop med en näve citrusfrukter. Eftersmaken som bara är besk och blommig sitter kvar länge och glaset är plötsligt tomt. Bra öl helt klart, även om lite beska till inte hade skadat.

Baladin Nöel

Typ: Julöl (Stark Mörk Belgisk Ale)
Bryggeri: Birrificio Le Baladin
Ursprung: Italien
Utseende: Hasselnötsbrun med rejält med skum.
Volymprocent: 9%
Format: Flaska 750 ml

Julölskalendern må vara över men det betyder inte att julölen hemma har tagit slut. Från italienska Baladin har vi här ett försök att brygga en mörk belgisk ale. Det går väl sådär. Det är inte dåligt på något sätt, men det enda den gör riktigt ordentligt är att se ut, dofta och smaka hasselnötter. I övrigt är det en ganska tråkig öl som inte lämnar några större intryck alls.

Lucka 25: Nynäshamns Mysingen Midvinterbrygd

Typ: Julöl (Kryddad Öl)
Bryggeri: Nynäshamns Ångbryggeri
Ursprung: Nynäshamn, Sverige
Utseende: Rödsvart, med lite ljust skum.
Volymprocent: 6%
Format: Flaska 500 ml

Mysingen Midvinterbrygd var förra julens storfavorit bland julölen. Och i år är den bra också. Inte bäst, men bra.

Doften är stark av rökt malt, syrliga citrusfrukter och lite russin. Smaken är betydligt syrligare än vad jag minns den och det kan vara vaniljen den är kryddad med som blandas med något annat och får mig ana lite, lite ingefära. Ett klart minus, men bara ett litet, men klart minus. Helheten är fortfarande bra, men samtidigt vet jag ju att den borde vara bättre. Och ett sätt att få den bättre är nog helt enkelt att strunta i att köpa flaskan och besöka något ställe som har den på tapp. Helt klart bättre på tapp.

Lucka 24: Corsendonk Christmas Ale

Typ: Julöl (Mörk Stark Belgisk Ale)
Bryggeri: Brouwerij Corsendonk
Ursprung: Belgien
Utseende: Röd med tjockt brunt skum
Volymprocent: 8,5%
Format: Flaska 250 ml

Vi kan ju inte låta en infekterad öl förstöra vår lucka på julafton, så här kommer en extralucka. Om det blir något imorgon får vi se.

Corsendonk låter lite som vad man säger morgon efter några sådana här flaskor. Eller bara vilken av Corsendonks andra öler för den delen. Eller bara vilken belgisk ale på 8+ volymprocent som man får för sig att beställa in en 75:a av precis när man insett att man redan druckit för mycket öl och bara ska ha en till. Så vilken fredagmorgon som helst alltså.

Doften är en blandning mellan söt frukt, hasselnötter, valnötter och en ton av alkohol som varnar lite över vad som kan tänkas komma senare. Smaken är komplex i en blandning mellan torkad frukt, nötter och kryddor. Det är lite stickigt och klara peppartoner i början för att sedan dränkas i fyllig maltsötma och bara precis i slutet av eftersmaken nå en bitter ton som knappt märks alls om man har vant sig vid amerikansk IPA.

Visst är det gott. Och visst är det jul. En god jul alltså.

Lucka 24: Meantime Winter Warmer

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Meantime London
Ursprung: England
Utseende: Svart, med vitt tjockt skum
Volymprocent: 5,9%
Format: Flaska 500 ml

Jag tycker mig minnas något om den här ölen när jag häller upp den, och ganska snabbt inser jag varför, det var den här som återkallades stora mängder av på grund av kvalitetsproblem. Vi behöver inte säga så mycket annat faktiskt, för det här är en flaska som borde gått tillbaka till systembolaget, för det här innehåller inget av den rika maltiga choklad och kaffesmakande dryck flaskan lovar, det här är mer åt vinäger, sourcream och urinhållet i sin smak. Dock med en lite rökig eftersmak. Men nej. Slasken...

Lucka 23: Nøgne Ø God Jul

Typ: Julöl (English Porter)
Bryggeri: Nøgne Ø
Ursprung: Norge
Utseende: Svart, tjockt vitt skum.
Volymprocent: 8,5%
Format: Flaska 500 ml

Ja då var vi tillbaka i porterland än en gång, men den här gången är det inte mesigt och tråkigt utan faktiskt riktigt bra. Redan när man häller upp ser man klara skillnader mellan God Jul och Longfellow, där Longfellow känndes vattnig är God Jul nästan trögflytande till exempel. Doften är komplex med mycket malt, choklad och kaffe. Smaken är en läcker balans mellan söt choklad och bittert bränd kaffe med lite rök, nötter och torkad frukt emellan. 8,5% rinner ner som om det vore julmust och jag svär lite över att jag inte köpt fler flaskor.

Det här kan vara favoriten bland julölen i år.

Nils Oscar Coffee Stout

Typ: Stout
Bryggeri: Nils Oscar Bryggeri & Bränneri AB
Ursprung: Sverige
Utseende: Svart och svagt bronsskimrande
Volymprocent: 6.0%
Format: Flaska 330 ml, konsumerades den 22:a december, 20:30 i Roslagen.

Jag fick en bra känsla när jag tidigare idag stod och höll i denna kaffestout och blev minst sagt förvånad när jag smakade det för en stund sedan. Nils Oscar Bryggeri har enligt mig verkligen lyckats med det här ölet.

Etiketten är riktigt fin och innehåller en bra kombination av färger. Dessa går från brunt och koppar till att ramas in av silverkonturer. Typografin är tydlig och man känner direkt igen att ölet kommer från Nils Oscar Bryggeri.

Nils Oscar samarbetar med en kaffeodlare och har således tillgång till kaffe från Rwanda. Producenten heter Emmy Gatsinga, vars namn ni hittar under "Coffee Stout" på flaskan.

Jag kan tänka mig att det har varit tufft för Gatsinga att starta och driva sin ekologiska kaffeodling i ett land som Rwanda, men jag hoppas bara att marknadskommunikationen på det svenska rosteriets sida stämmer någorlunda överens med verkligheten. Några foton på barn och djur räcker egentligen inte för att övertyga mig, men jag ville bara passa på att konstatera att vi egentligen inte alls vet något om arbetsförhållandena och själva odlingen. Nu till ölet.

Dynamiken finns där, den luktar rostigt och möjligtvis åt chokladhållet, men den smakar desto mer. För den som är riktigt bra på att känna smaker så kanske ni hittar vanilj, espresso, choklad, och någon sorts "blommighet" längre ut på tungan. Den är inte speciellt fruktig, dock lite bitter, men det är knappast något som "bitter" på mig.

Ni kanske inte gillade hur förra stycket slutade, därför fortsätter jag snabbt till den sammanfattande delen av recensionen. Fylligheten är det som riktigt sätter sig redan från början. Någon som inte har druckit så många stoutöl kanske direkt skulle komma och tänka på Guinness, en annan kanske skulle komma och tänka på espressokänslan; men jag kommer direkt och tänka på öl från Mikkeller och Nøgne.

Om vi för en stund sätter Left Hand och Rogue inom parentes, så har mina ölfavoriter i år kommit från de två bryggerierna Mikkeller och Nøgne, detta öl från Nils Oscar slår sig också in på listan över (kanske) de fem främsta öl jag har druckit i år. Det känns kul med tanke på att jag slapp leta land och rike efter den, eller spendera onödigt mycket flis på ett öl som redan kommer med eget bagage: "hype" och upphöjande i fina ordalag.

Ironiskt nog stod denna flaska bredvid en ensam plåtburk Dark Horizon, som jag hoppas att mina vänner kommer att recensera snart. Det kanske behövs en dubbelrecension av Nøgnes svindyra öl och Nils Oscars 'finanskrisanpassade' Coffee Stout?

Lucka 22: Shipyards Longfellow Winter Ale

Typ: Julöl (English Porter)
Bryggeri: Shipyard Brewing
Ursprung: USA
Utseende: Svart, ljusbrunt skum.
Volymprocent: 5,9%
Format: Flaska 650 ml

Beeradvocate listar den här som en English Porter, vilket om jag förstått det hela rätt är väldigt mycket standardporter, jag känner mig lite tveksam. Om det här är en porter är det en ganska klen porter.

Nåja, det doftar mustigt av rökt malt, och det är väl det stora kännetecknet för smaken också. Lägg till lite svaga toner av anis och lite hasselnöt så är vi i hamn. Den är inte dålig som så, utan bara trist. Jag tror faktiskt jag hellre skulle köpa en Black Wych än den här, vilket inte är något bottenbetyg alls utan bara ett medelbetyg. Kompetent men tråkig.

BrewDog Paradox 1968 Islay Cask

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: BrewDog
Ursprung: Skottland
Utseende: Svart
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 350 ml

Jaha, äntligen fick man chansen att pröva den omtalade och svindyra whiskylagrade Paradox. Jag vill minnas att någon betalat cirka 480 spänn för den här flaskan och redan nu kan jag säga att det var ett dåligt köp. Den kanske kan stå till sig några år till och faktiskt bli värt halva det där priset men som den är nu så är det ganska trist. Eller, trist är den inte, den är bara inte tillräckligt speciell för att motivera priset.

Det luktar ek och anis om den, smaken är väldigt mycket imperial stout med just lite extra ek och anis i den. Eftersmaken är väldigt bitter och innehåller klara toner av kaffebönor. Men det är liksom allt. Absolut inget dåligt öl, men slotskällans imperial stout kostar 26:70 och är inte tio gånger sämre.

Lucka 21: Anchor Our Special Ale 2008

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Anchor Brewing Co
Ursprung: USA
Utseende: Mörkt rödbrun med tjock vått skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 355 ml

Öl nummer 21 i vår kalender är 34e utgåvan av Anchor Brewings Our Special Ale och både recept och etikett har förändrats varje år. I år har den en mild doft med mycket sötma och lite nejlika. Smaken är också mild, söt och innehåller spår av choklad, frukt och russin. Eftersmaken är så mild att den knappt märks, men lämnar ändå en svag ton av julgodis i munnen framför allt chokladdoppade skumtomtar. Det är faktiskt riktigt bra. Lite svag i smaken kan man kanske tycka, men samtidigt är det trevligt med något amerikanskt som inte är extremt på något sätt just nu.

Lucka 20: Grebbestad Julöl

Typ: Julöl (Vienna Lager)
Bryggeri: Grebbestad Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Rödbrun med ljusbrunt skum.
Volymprocent: 5,2%
Format: Flaska 500 ml

Knäck, malt och lite rostat luktar det om glaset. Smaken är väldigt mycket som en oktoberfestöl i mitten på smakstyrkan. Överhuvudtaget är den ganska mycket medel. Det är liksom lite lagom sött, lite lagom rostat och eftersmaken är lagom besk. Allting är lagom och helheten blir väl faktiskt lite bättre än bara lagom. Det här är en öl som antagligen passar bra ihop med ett julbord mest för att det inte kommer stöta sig med någonting alls. Vilket känns tråkigt. Tråkigt men kompetent får fungera som något slags ledord för Grebbestad Julöl och det stämmer faktiskt med etiketten också.

Innis & Gunn Island Cask Oak Aged Beer

Typ: Scottish Stout
Bryggeri: Innis & Gunn
Ursprung: Skottland
Utseende: Rödskimrande stout
Volymprocent: 7.2%
Format: Flaska 330 ml, fredagsöl i Roslagen, kl 19:15.

Innis & Gunns koncept är ekfatslagrad öl. Idén i sig är tilltalande rent marknadsföringsmässigt, men hur smakar det egentligen? Jag har tidigare druckit deras vanliga ekfatslagrade öl utan att bli speciellt imponerad. Om någon frågar mig vad jag tycker om brukar jag svara att jag gillar balanserad whisky; den får varken vara för rökig och eller för spritig.

Däremot tyckte jag att Innis & Gunns vanliga öl smakade sådär. Att brygga öl på ekfat som tidigare lagrat virre (tekniskt sätt verkar det dock vara Bourbon) innebär att ölet kommer att få en stark prägel av den whiskysort som tidigare lagrades. Kanske var det de distinkta och rökiga dragen hos den vanliga ekfatslagrade alen som inte riktigt passade mig.

Under den här provsmakningen är jag rejält förkyld. Jag känner knappt någon lukt och firma "far och son" fick sammarbeta för att komma fram till något vettigt. Farsan tycker att den luktar sött och inte alls mycket whisky. Smaken var som en avslagen whisky och lite söt. Man kan säga att han inte tyckte den var något vidare god.

Jag å andra sidan, med eller utan intakt luktsinne, tycker att denna "skotska stout" både smakade och luktade lite bättre än standardversionen. Färgen är dessutom väldigt vacker, den är djupt mörk med rödskimrande aura som påminner lite om färgen på ölets kartong. Jag kan känna hur eftersmaken värmer till i munnen och min förkylning blir genast lite mildare. Kanske valde jag helt rätt tillfälle att smaka den här nu när jag är sjuk. Förövrigt tror jag att jag skulle tycka mer om Innis & Gunns Rum Cask Finish Oak Aged Beer.

Smaken når såklart inte upp till sin fulla potential av rostad malt och rökiga whiskytoner. Smaken som däremot står ut och känns är sötman. Denna sötma ger en liten känsla av honung och frukt. Innis & Gunn förespråkar också kylning av ölet innan provsmakning.

Lucka 19: Sigtuna Midvinternattens Mörker

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Sigtuna Brygghus i sammarbete med Wicked Wine
Ursprung: Sverige
Utseende: Brunt, men nästan svart, mörkt skum.
Volymprocent: 6,2%
Format: Flaska 500 ml

Det luktar starkt av fikon och lite svagare av lakritstoffe när flaskan öppnas. Lukterna håller i sig och blandas med en lätt bränd ton när ölen faktiskt har hällts upp i glaset och i smaken återkommer de alla tre, men i omvänd styrka. Det smakar mer bränt än fikon och lite lakrits däremellan. Eftersmaken är dessutom ännu mer bränd och som vanligt lite beskare än den första smaken, annars så är det en härlig balans mellan beska och sötma.

Sigtuna, det här kan vara det bästa ni har gjort. Wicked Wine, importörer av blandad bra öl och kände som stället där de där två killarna från Drickbart jobbar, har tydligen haft gott inflytande, fortsätt så.

Raasted Imperial Stout

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Raasted
Ursprung: Danmark
Utseende: Riktigt mörk
Volymprocent: 9 %
Format: flaska 500 ml

Det blev inte riktigt som jag skrev i inlägget om Raasted Stout. Det kändes bara som en bra dag för att dricka upp den här flaskan. Visserligen blev det allena, men shit happends. Till skillnad från till exempel Slottskällans Imperial och Mikkeller Beer Geek Breakfast, så gör sig procenten mer påmind hos Raasteds än de nyss nämnda. Det skulle räckt med en 330 ml flaska.

Det är relativt beskt och det sitter kvar i eftersmaken ganska länge. Det smakar väldigt mycket mörk bitter choklad och salivproduktionen går ganska omgående upp i brygga. Det är inte helt angenämt, snudd på att jag grimaserar. Enligt etikett ska det drickas till "kraftige chokolade-desserter". Synd att jag tog den sista mörka Lindt-kulan innan jag började dricka.

Raasteds Strong Ale går vinnande ur striden av Raasteds-trippeln. Jag är väl dock inte extremt entusiastisk angående utbudet än så länge, även om jag testat, vad jag tror är, de tre tyngre titlarna från bryggeriet i fråga. Den främre etiketten är densamma som på de andra flaskorna, en gladlynt bryggmästare som dragit några för många provsmak. Det där uttalandet om moobs är numer lite tvetydigt. Det ska antagligen se ut som att han har ett förkläde på sig. Skummet är fortfarande väldigt överreklamerat.

Åka tillbaka till Lökken är väl fortfarande aktuellt OM man har vägarna förbi. Får väl göra en dansk ölresa när man skaffat bil. Men kom ihåg, "Don't drink and drive" (You might spill you drink)

Lucka 18: Dugges Rudolf Ren Ale

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Dugges Ale- & Porterbryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Kolsvart, mörkt brunt skum.
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 500 ml

Ytterligare en premiär här på Skumgardiner! Dugges Ale- & Porterbryggeri har vi inte skrivit om tidigare och återigen beror det mer på vår lättja än att det inte finns något att skriva om. Men julölskalendern ökar ju inläggsdensiteten något och eftersom de flesta bryggerier bara ger ut en julöl blir det en bra spridning också. Mycket svenskt dessutom!

Rudolf Ren Ale är en kolsvart ale med klara porterkomplex. Det luktar sött och bränt med en del apelsinmarmelad eller kanske bara apelsinskal. Smaken följer doften bra med en extra tillägg av russin och en eftersmak som rullar in med lite beska kaffetoner. Det är en ganska fruktig upplevelse i sig, fast med porterfyllig känsla och det härligt brända från rökt malt. Allt i allt en mycket trevlig dryck som säkert skulle passa riktigt bra till en renstek.

Lucka 17: Strömsholms Gråskägg

Typ: Julöl (porter)
Bryggeri: Strömsholms Brygghus
Ursprung: Kolbäck, Sverige
Utseende: Kolsvart med mörkt brunt skum.
Volymprocent: 5,2%
Format: Fat

Ytterligare en svensk julöl som jag prövat på fat från Glenfiddich Warehouse. Och när det kommer till svensk julöl så tror jag att Gråskägg är min favorit när det kommer till namnet.

Gråskägg doftar av sötat kaffe och lite rök. Det har en rund, smörig smak där det mest framträdande är tonerna av rostade kaffebönor och eftersmaken inleds lite stickigt och kryddigt och fortsätter sedan långsamt att tyna bort för att hålla i sig riktigt länge. Att det här är en öl för vintern är det ingen tvekan om och jag önskar jag kunde säga att den passade perfekt där man satt och tittade på snön falla i vintermörkret. Nu satt jag inte vid fönstret, och även om jag hade gjort det hade det mest varit stressade julklappsshoppare som föll utanför. Ölen var riktigt god trots snöbristen.

Lucka 16: Ocean Julöl

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Oceanbryggeriet
Ursprung: Göteborg, Sverige
Utseende: Mörkt vinröd med gott om skum.
Volymprocent: 5,8%
Format: Fat

Oceanbryggeriet är göteborgs enda bryggeri (enligt dom själva, och inte enligt andra, mer information i kommentarerna till inlägget.) och huserar i Lyckholms gamla bryggerilokaler. Företaget bildades 2006 och lucka 16 i Julölskalendern blir bryggeriets första omnämnande på Skumgardiner. De få gånger jag har prövat deras öl tidigare har lämnat mig med inställning om att Ocean brygger öl som är okej men inte fantastiska jämfört med andra mikrobryggerier i sverige. Snyggare etiketter har de dock. Ölen hittade jag på fat på Glenfiddich Warehouse i Gamla Stan.

Julölet från Oceanbryggeriet är ett vinrött nära på lila öl som doftar svagt av enbär och med milda toner av humle. Det smakar tydligt av jordtoner och skog och lämnar en känsla av höstens blöta lövhögar kombinerat med en rejäl beska och en lång härlig eftersmak.

Trots att svampplockning inte känns så mycket jul eller ens december så är det ett mycket bra öl som trots allt passar sig bättre under vårt mörkare halvår än det ljusare.

Lucka 15: Hook Norton Twelve Days

Typ: Julöl (English Strong Ale)
Bryggeri: Hook Norton Brewery
Ursprung: England
Utseende: Stoutsvart med ljusbrunt skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 500 ml

Hook Norton är ett bryggeri från mitten på 1800-talet där mycket av dåtidens teknik är bevarad, till exempel är det fortfarande en ångmaskin som driver bryggandet. Det påstås dessutom vara ett av väldigt få viktorianska bryggerier kvar i Storbritannien. Deras julöl heter Twelve Days och får vara lucka 15 i vår julölskalender.

Doften är maltig och rejäl som av något mörkt, kraftigt och sött bröd. Smaken är som väntat söt och dessutom bränd och lika tung som doften. Det blir trots en ganska framstående sötma en helt okej beska i eftersmaken och runt mitten i smakprofilen så börjar smaken av russin och apelsin dyka upp för att sedan växa tills man lämnas med en bitter ton av rostade kaffebönor i munnen.

Det är faktiskt riktigt bra. Enligt flaskan ska den passa bra till ost, men jag tycker den fungerar alldeles utmärkt till min pastasås med musslor också. Men återigen har vi en öl där julkänslan inte finns där. Men det är en mörk öl som passar bra för mörka regniga Stockholmskvällar som den här.

Ename Cuvée 974

Typ: Belgisk stark mörk ale
Bryggeri: Brouwerij Roman N.V.
Ursprung: Belgien
Utseende: Knäck
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml, konsumerades på kammaren den 14:e december.

Jag passar på att flika in en kort recension av Ename Cuvée 974 här på bloggen och jag hoppas att ni fortfarande följer Chrulls arbete med ölkalendern. Om ni känner till någon annan som har en ölkalender så skriv gärna ned adressen bland kommentarerna.

Så till Ename Cuvée 974. Jag kan inte läsa nederländska och mina kunskaper i franska språket är otillräckliga för att läsa om vad Browerij Roman N.V. skriver på sin hemsida och hur de marknadsför sitt öl. Två saker slår mig dock direkt.

Flaskans form påminner väldigt mycket om Maredsous 10, 6 och 8. Om ni provar att hålla upp flaskan bredvid en bild av Maredsous 6 så förstår ni vad jag menar. Kan konceptet vara kapat direkt från Brouwerij Duvel Moortgat NV eller är det så att de båda gör anspråk på återanvändningen av samma typ av tomglas?

Namnet Ename Cuvée 974 har historiska konnotationer.

Ename is located in northwestern Europe, in the Dutch-speaking area of Belgium. It is situated in the Province of East-Flanders, about 50 km west of Brussels, and 20 km south of Ghent, on the eastern bank of the River Scheldt, one of Belgium's two major rivers. The village of Ename is today a district of the city of Oudenaarde. Geographically, it is located in the Flemish Ardennes, a hilly region in southwestern Flanders.

Staden Ename har på senare år blivit mer känd för att vara en unik arkeologisk tillgång som verkligen myllrar av historiska artefakter från medeltiden. Staden har en egen arkeologisk park av något slag, egna museum och andra saker som lockar människor som är intresserade av medeltida historia.

Ölet kanske är en hyllning till stadens historiska förflutna men är inte en gammal artefakt från en svunnen tid. Ename Cuvée 974 luktar minst sagt surt och jag förbereder mig på en dålig ölupplevelse, något som mina kolleger har råkat ut för en hel del den sista tiden. Ölet smakar också surt men inte så illa som jag trodde, den känns fruktig eller nötig och värmer ganska lagom med sina 7 volymprocent. Eftersmaken påminner rätt mycket om de där sura ölsorterna som vi provade tidigare i år. Bland annat ett italienskt öl som jag vet att Chrull inte var så förtjust i. Jag tror inte att vi ens recenserade det ölet. En annan sak jag kom att tänka på var att den fick mig att tänka lite på en Geuze.

Jag tycker inte att den var totalt värdelös men jag vill visa ett citat från Magnus Bark (Linköping) som jag hittade på sidan Beer Advocate:

The taste is pretty much what you can expect from a Belgianstrongdarkale: Sourish wheat, sweet malt, yeast, fruits, minerals… Even if the flavours mixes well, they are quite weak, especially when you know it is a 7% beer. The aftertaste got some notes of dried fruits, wheat flour, warming alcohol and a hint of rye bread.

The carbonation is extremely strong and a bit sharp (which is as it should be). The liquid is, however, watery.

Well… Not a very exciting beer.

Jag håller verkligen med Bark om att det inte är ett bra öl, men det är definitivt inget bottenapp som vi råkat ut för tidigare.

Lucka 14: Ølfabrikken Jule Ale

Typ: Julöl (American Strong Ale)
Bryggeri: Ølfabrikken
Ursprung: Roskilde, Danmark
Utseende: Rödbrun, ljusbrunt skum.
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 660 ml

Det luktar starkt av apelsin eller grapefrukt-skal ihop med kanel och det går igen i smaken. Till det lägger vi en stor sats blandade kryddor där ingefära är mest framträdande och en bra balans mellan sött och beskt. Det är väldigt mycket smak, och återigen måste jag påpeka att jag egentligen inte gillar ingefära när det är såhär framträdande. Men det är det enda negativa med den här ölen. Julkänslan finns absolut här, och om det inte råkar vara jul så är det extremt mycket vinter över den här ölen. En mycket bra julöl alltså, om inte ingefäran skulle störa då.

Lucka 13: N'Ice Chouffe

Typ: Julöl (Belgian Strong Dark Ale)
Bryggeri: Brasserie d'Achouffe
Ursprung: Belgien
Utseende: Outspädd jordgubbssaft med vitt skum
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 750 ml

Doften är väldigt anonym, men smaken är fyllig av kanel, körsbär och malt. Den timjan den innehåller känner jag inte av annat än som en liten ton i eftersmaken.

Men trots att jag inte avskyr den eller häller ut den så är den inte särskilt god egentligen. Mest för den där eftersmaken av timjan. Det funkar inte.

Lucka 12: Saint Landelin Spéciale Noël

Typ: Julöl (Ale)
Bryggeri: Les Brasseurs de Gayant
Ursprung: Frankrike
Utseende: Bärnsten, storbubbligt skum.
Volymprocent: 6,8%
Format: Flaska 750 ml

Fy i helvete. Jag är lite tveksam till om inte den här flaskan är infekterad. Jag hoppas det. Den smakar lite bambuöl. Det är förjävligt. Om den här smaken var en julkänsla skulle det vara en julafton fast på ett pendeltåg mitt emellan Bro och Bålsta där det enda sällskapet i vagnen är en jävligt förbannad grävling.

Den här häller vi ut i vasken.

Lucka 11: Sheperd Neame Christmas Ale

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Shepherd Neame
Ursprung: England
Utseende: Klar orange med snabbt försvinnande vitt skum.
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 500 ml

Shepherd Neame som också gör bland annat Bishop's Finger kommer här med en klart orange och ganska alkoholstark ljus ale i en ganska ful flaska. Den doftar sådär blommigt och parfymerat som jag brukar avsky. Dessutom finns det en ganska klar metallisk underton i det hela vilket knappast förhöjer upplevelsen. Det hela går igen i smaken, med en mindre metallisk ton och klara smaker av både humle och malt. Humlen kommer mest i eftersmaken, även om jag gissar att en stor del av smaken av blommor beror på humlesort och kanske jästen.

Igenom hela smaken finns också en ton av alkohol som bara blir bra när den blandas med det bittra i eftersmaken. Och hade det inte varit för just eftersmaken hade jag nog hällt ut det här i slasken vid det här laget för eftersmaken blir faktiskt riktigt bra. Ännu bättre hade det varit om smaken var det samma och volymprocenten låg lite lägre.

Lucka 10: Fuller's Old Winter Ale

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Fuller Smith & Turner
Ursprung: England
Utseende: Klar röd vätska med nästan vitt skum.
Volymprocent: 5,3%
Format: Flaska 500 ml

Först luktar det malt och sött av karamell och kanske lite knäck, men såfort jag smakar på Fuller's vinterale så är det så mycket humle i smaken att alla andra försök att känna något av den där malten i doften går åt skogen. Det återkommer lite efter ett tag, efter sådär halva glaset. Smaken är märklig. Jag är lockad att skriva väl balanserad, men det kan vara motsatsen jag känner. Ungefär varannan gång jag smakar så tycker jag att det är mycket just karamell, malt och bröd, men nästa gång jag smakar så är det bittert av humle, citrus och kryddor. Är den kanske för kall?

Trots att jag inte kan greppa ölen ordentligt så gillar jag den. Den är ingen fantastisk julöl, men en helt okej vinteröl för anglofilerna därute.

Mitt i december nyheter

A.F.O., Italien, 330 ml, 39.90
Baladin Xyauyù Barley Wine, Italien, 500 ml, 228.00
Bommen & Granaten, Nederländerna, 750 ml, 199.90
Goose Island Bourbon County Stout, USA, 355 ml, 59.90
Hel & Verdoemnis Stout, Nederländerna, 750 ml, 149.90
Old Rasputin Imperial Stout, Nederländerna, 750 ml, 149.90
Samichlaus Helles, Österrike, 330 ml, 41.80
Samuel Adams Chocolate Bock, USA, 750 ml, 129.90
Stille Nacht, Belgien, 330 ml, 31.40
Stjerne Bryg, Danmark, 500 ml, 49.00

Inte allt för tokigt den här månaden heller!

Lucka 9: Trondhjem Mikrobryggeri Juleøl

Typ: Julöl (Juleøl)
Bryggeri: Trondhjem Mikrobryggeri
Ursprung: Trondheim, Norge
Utseende: Klar, rödaktig vätska med vitt skum.
Volymprocent: Okänt
Format: Amerikansk Pint från kran

Så helgen spenderades alltså i Trondheim och lördagskvällen spenderades på Trondhjem Mikrobryggeri, ett pub-bryggeri som jag kommer gå in på mer ingående i ett annat inlägg. Men julöl hade de.

Det är en kryddad ale som luktar bittert med mycket jordtoner. Det smakar välhumlat, och en del ingefära. Smaken förändras inte särskilt mycket från start till slut, eftersmak saknas nästan helt. Det känns lite märkligt. Kanske är det eftersmak som finns där men ingen försmak? Smaken är i vilket fall som helst för kort, vilket är synd på en annars riktigt god öl. Någon julekänsla infinner sig tyvärr inte heller.

Märkischer Landmann Schwarzbier

Typ: Schwarzbier
Bryggeri: Berliner Kindl
Ursprung: Tyskland
Utseende: Svartröd
Volymprocent: 4,9%
Format: Flaska 500 ml

Jag börjar inse att min grandiosa plan i Berlin mer o mer lutar åt ett stort "Fail". Generellt ser jag det som ju svartare desto bättre. Och vad kan då slå fel med svartöl dvs Schwarzbier? En hel del. Se bara på Schwarzer Abt från Neuzeller. Visserligen inte Schwarzbier, men snudd på: Lausitzers Porter var kass den med. Vad fanns mer i backen jag köpte? Jo, den numera välkända Bambu-weissbieren. Fail.

Det är kanske inte riktigt så illa med den här svartölen. Men den är så intetsägande att det känns värdelöst. Den mesta behållningen från ölfrosseriet i Berlin verkar bli den vita Berliner Kindl-backen jag bar hem allt i.

Äh, jag återgår till Mirror's Edge. Det är mycket mer upphetsande.

Lucka 8: Samuel Adams Winter Lager

Typ: Julöl (Bock)
Bryggeri: Samuel Adams
Ursprung: USA
Utseende: Klar röd, tjockt vitt skum.
Volymprocent: 5,6%
Format: Flaska 355 ml

Att första veckan i julölskalendern blev helsvensk var mest en tillfällighet än en del i någon stor grandios plan. Nu blir det en jänkare från Sam Adams och det betyder inte på något vis att det inte dyker upp fler svenskar i kalendern.

Det doftar karamell, vete och torkad frukt. Den smakar sött och kryddigt med lite kanel och ingefära som sedan möter en syrlig citrus som blandas med något annat. Jag vet inte vad det är, men resultatet är en eftersmak som mest smakar söndertorkat läder som något slängt i ett dike. Är det ingefäran som blandas med någon beska? Senast jag kände det var nog den där hemska bambuölen. Nej, det här är inte alls bra, till och med riktigt dåligt.

Lucka 7: Tokens Julefröjd

Typ: Julöl (English Porter)
Bryggeri: Ölands Gårdsbryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Kolsvart, ordentligt med tjockt, brunt skum.
Volymprocent: 4,9%
Format: Flaska 500 ml

När vi ändå nämnde fula etiketter så är det väl självklart att lucka 7 blir ett inlägg om öl från Ölands Gårdsbryggeri. Etiketten är helt klart värdig något slags pris. Nåja, innehållet är ju viktigast.

Här har vi alltså en porter som doftar ganska svagt av humle och lite alkohol. Smaken är först kryddig och lite syrlig av torkad frukt och något rostat för att övergå i en kraftig eftersmak av beska och kaffe. Eftersmaken sitter i riktigt länge och ordentligt faktiskt. Jag sitter och känner mig lite småchockad. Jag var så tveksam och väntade mig något lite småtrist eller överkryddat i något försök att vara galen och experimentell. Istället fick jag en riktigt trevlig mörk öl som jag gärna skulle dricka igen. Tydligen ska den finnas (ha funnits?) på kran på Mackinlay's Inn och jag gissar att den bara blir bättre så.

Lucka 6: Jämtlands Julöl

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Jämtlands Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Mörkt röd, lätt grumlig, mycket finbubbligt skum.
Volymprocent: 6,5%
Format: Flaska 500 ml

Jag funderar lite på om nästa happening här på skumgardiner skulle vara en prisutdelnings ceremoni med Oscars som modell. Utnämna Sveriges bästa öl, Sveriges mest intressanta mikrobryggeri, Sveriges bästa makrobryggeri och Sveriges fulaste etikett. Jämtlands Julöl skulle kunna nomineras i den sista kategorien. Tråkigt nog skulle den inte vinna, för även om den är gräslig finns det så många svenska mikrobryggerier som inte ens lyckas nå upp till den här hemska, fula etiketten. Kombineras det dessutom med ett tok-roligt namn så får man bonuspoäng. Usch.

Jämtlands Julöl är en mörkt röd öl som luktar lite fruktigt och syrligt med klar humlenärvaro. Den smakar mycket och länge med en betydligt större beska än de tidigare testade kalenderölen. Det finns helt klart frukttoner här och apelsin och citron blandas med, och jag är lite rädd för att skriva det, banan. Det är ingen smak som sitter kvar om man inte försöker leta sig efter den, men det finns där och trots alla hemska erfarenheter av bananöl så stör det mig inte. Maltsötman finns med bland alla smaker men det känns som den blinkar förbi lika snabbt som bananen. Istället balanseras beskan mot en syrlighet som är större än i de flesta öl som är såhär mörka jag druckit tidigare. Samtidigt finns det så mycket smaker här som jag har svårt att identifiera. Det vattnas i munnen långt efter att jag svalt. Det är gott, men det var inte vad jag förväntade mig. Fast att det inte är vad jag förväntar mig börjar bli lite av ett tema för de svenska julölerna. Har jag varit så dålig på att pröva dem tidigare eller är mitt minne bara så kort? Skit i samma, den här är helt klart värd att drickas.

Lucka 5: Slottskällans Nisse

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Gamla Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Mörkt klart brun med lite för lite skum.
Volymprocent: 5,3%
Format: Flaska 500 ml

Winter Warmer är en ölsort som beskrivs som mer maltig än humlad och ofta med en värmande alkoholnärvaro. Brittiska varianter kryddas ofta inte, medan kryddor är vanliga i resten av världen. Amerikanska varianter är oftast lite mer humlade. Nisse är kryddad med kanel, apelsin, ingefära och nejlika vilket låter som om det skulle bli julkänsla på flaska ungefär.

Ingefäran är tydlig i doften och känns lite märklig ihop med det söta. Jag förstod aldrig det här med att blanda honung och ingefära i matlagningen men kan tänka mig att om man gillar det så kommer den här ölen tilltala din näsa. I smaken framkommer apelsinskal och en kryddig ton jag gissar kommer från nejlikan över det söta maltiga. Det finns också med en tydlig beska i eftersmaken, men den vattnas snabbt ut. Som humlefreak blir jag lite besviken, men är fortfarande helnöjd med ölen.

Lucka 4: Slottskällans Tomte

Typ: Julöl (English Strong Ale)
Bryggeri: Gamla Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Mörkt rödbrun, ett fingers skum.
Volymprocent: 6,4%
Format: Flaska 500 ml

Är det bara jag som tycker att en beskrivning som "insmickrande" låter mer negativt än positivt? "Ett fylligt, fruktigt och insmickrande julöl med god krydda" är det skrivet på etiketten. Hade jag stått med flaskan i handen på systembolaget och tvekat om jag skulle slå till eller inte skulle inte den beskrivningen övertala mig. Vilket är ganska synd då det är en god öl.

Det luktar lite av bränd knäck och i smakväg så störs jag först av de svaga citrustonerna men det knäckiga, rostade och den fantastiska balansen mellan sötma och beska får mig på bättre tankar. Eftersmaken är lång och för första gången i år funderar jag på om man inte ska ställa upp en adventsljusstake i fönstret trots allt.

Falcon byter utsida

Det dök precis upp ett mail om att Falcon byter utseende på sina burkar. Standardsortimentet får en enhetlig design medan de tre säsongsölerna får lite extra fluff. Jag gillar oktoberfestburken. Julölen är dock bedrövlig. De övriga känns lite sådär, fast de är nog en förbättring än nuvarande utseendet i alla fall.

Lucka 3: Oppigårds Winter Ale

Typ: Julöl (Winter Warmer)
Bryggeri: Oppigårds Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Röd klar vätska med helt okej mängd skum.
Volymprocent: 5,3%
Format: Flaska 500 ml

Bortsett från en recension av just den här ölen förra året så är Oppigårds ett svenskt bryggeri som saknats här på Skumgardiner. Jag tror jag har lite andra flaskor stående i ölförrådet så förhoppningsvis blir det mer snart.

Oppigårds Winter Ale luktar sådär härligt av både humle och malt och ser mycket lovande ut. Smaken börjar sött men går snart över i en härlig beska som kan liknas vid en välhumlad pale ale som kryddats med något. Vi säger något för vi kunde inte alls komma fram till vad det kunde vara. Skaldjur och barr var sådant som nämndes, men vad det än är så stör det lite. Trist på en annars så härligt lång eftersmak.

Lucka 2: Nils Oscars Julöl 2008

Typ: Julöl (Mörk Ale)
Bryggeri: Nils Oscar
Ursprung: Sverige
Utseende: Mörkt rödbrun med rikligt med skum.
Volymprocent: 7,7%
Format: Flaska 500 ml

Nils Oscar får en chans till på sig i år. Vi vet ju att de verkligen kan brygga öl som jag gillar så självklart får lucka nummer två bli deras Julöl. Sex sorters kornmalt och Simcoe och Saaz humle är årets version bryggd av och resultatet är betydligt bättre än Lucka nummer ett.

Det luktar maltigt sött och lite spritigt. Det smakar bränt, sött, lite knäck och lite rostat. Sen har vi en lite stickig, kryddig smak som känns rätt för julen men kanske lite för stickig för att kännas färdig. Eftersmaken är lång och behaglig med en svag beska på slutet.

Bryggeriet tipsar om att det går utmärkt att lagra ölen i några år för att få en rundare smak, vilket ska runda av och mjuka upp smaken i ölen en del och jag gissar att det skulle få mig tycka bättre om den. Men det är ingen dålig öl nu heller, den är till och med bra. Fast lite mer hade jag hoppats på.

Bath Ales Festivity

Typ: Porter
Bryggeri: Bath Ales
Ursprung: Storbritannien
Utseende: Kaffe
Volymprocent: 5 %
Format: flaska 500 ml

Det här ölet finns sedan november på Systemet. Jag vill dock minnas att jag importerade den här flaskan redan i september. Och nu är det dags att smaka. Vid första avsmakningen vrider sig mitt ansikte till lite. Tänk er att dricka Pepsi Clear och ni förväntar er Sprite. Det var ungefär så jag upplevde det. Men sen när jag insett vad jag dricker, och tittat en andra gång på flaskan, så känns det mycket mer angenämt.

Nu sitter jag ju visserligen här med en halvdan förkylning, men smaksinnet verkar fortfarande fungera. I alla fall till den milda grad att jag känner smak av det. Kan inte pinpointa något förutom lite kaffe. På baksidan står det rom, kaffe och vanilj. Så nåt känner jag ju.

Hade tänkt att följa upp detta med en Carnegie. Men jag kom på att den måste sparas till ett senare test. Mer om detta lite in i framtiden.

Lucka 1: Nils Oscars Kalasjulöl

Typ: Julöl (Märzen)
Bryggeri: Nils Oscar
Ursprung: Sverige
Utseende: Bärnstensfärgad med klent med skum.
Volymprocent: 5,2%
Format: Flaska 330 ml

Nils Oscars Kalasjulöl är första luckan i vår julölskalender det här året och det är alltså en förklädd Märzen, dvs samma sort som i oktober kallas för oktoberfest. Och det märks. Det blir ingen kalasjul om det här är vad som serveras till julbordet.

Ölen luktar inte särskilt mycket, kanske lite vetemjöl. Den smakar lite rostat, lite maltigt, lite beskt och mycket tråkigt. Den känns betydligt fylligare än vad den smakar vilket blir lite konstigt. Den känns så rejäl i munnen men smaken som här till finns liksom inte där.