Oban 14

Typ: Whisky
Distilleri: Oban Distillery
Ursprung: Oban (O-bn), Skottland.
Utseende: Guldig
Volymprocent: 43%
Format: Provsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

Oban kommer från Skottland och inte från Japan, vilket jag har trott ett antal gånger förut. Nu är det dags att jag lär mig att detta är skotsk whisky och inget annat. Oban Distillery ligger på den skottska västkusten i staden som uttalas O-bn. Det är tydligen ett av Skottlands äldsta distillerier och startades 1793 av bröderna Stevenson.

Anledningen till att jag passade på att provsmaka Oban 14 på mässan var att Abrizz var sugen på att prova någon whisky när vi ändå stod borta vid OT:s hörna. När vi väl hade gått över till Diageo fick Abrizz span på en sexig flaska ståendes på bardisken: Skåda Oban 14! Så jag passade på att ta en sipp eller två.

På bardisken låg det en sorts smakkarta med en horisontell och en vertikal axel vilka indikerade gradskillnad mellan olika egenskaper hos whisky. Ändpunkterna representerade de karaktäristiska dragen hos whisky, jag tror att det var egenskaperna "delikat", "rökig", "kraftfull" och sen fanns det ett till värde som jag just nu helt har glömt bort. Ifall någon vet vad jag pratar om för schema så kommentera det gärna.

Nu tillbaka till whiskyn. Vi kunde konstatera att Oban nästan befann sig i mittpunkten av denna representation av whiskyns komplexa egenskaper. Den borde således tilltala mig tänkte jag då jag gillar whisky som inte är för spritig, inte för rökig och... ja ni förstår vad jag är ute efter, den ska vara balanserad. Oban 14 tycker jag levererar det, men det är mycket svårt att såhär efteråt konstatera hur den egentligen smakade med tanke på att vi hade druckit öl innan så att våra smaklökar redan hade packat resväskorna och åkt iväg på semester...

En snabb titt på whiskyguiden avslöjar att Oban 14 ingår i Diageos ”Six Classics” och anses just vara i mitten ifall de sex olika sorterna skulle arrangeras in i en smakskala. Den är inte så kraftfull som Islay whisky och inte heller Lowlandsmild. Går vi in på lite mer tekniska detaljer kan vi läsa följande om Oban 14 (se här)

Doft: Kryddig, fruktig och svag rök.
Smak: Fyllig, malt, kryddig och undanskymd rök.
Finish: Medellång med mjuk och söt maltsmak.

Jag skulle kunna tänka mig att fixa en Oban 14 någon gång, men inte just nu.

Bödeln IPA

Typ: India Pale Ale
Bryggeri: Hantverksbryggeriet AB
Ursprung: Västerås, Sverige.
Utseende: Bärnsten
Volymprocent: 5.6%
Format: Provsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

"Det krävs ett rejält mod för att våga njuta av den här mycket fruktiga och extremt beska alen." -Hantverksbryggeriet.

Det här var den andra ölen som jag provade på mässan. Definitionen av ordet "mod" och dess betydelse sköljs ned i ett skummigt dunkel av godtycklighet i och med påståendet. Men jag tycker ändå det var värt att prova helt klart. Hantverksbryggeriet ger oss följande information om ölet:

"Denna kopparfärgade ale har en stor, blommig humledoft och en krispig smak med en avslutande låååååång efterbeska."

Jag minns den inte som speciellt besk (jämfört med de amerikanska alesorterna jag har kommit att uppskatta), den var inte heller speciellt "blommig". Däremot var det antagligen något av deras bättre öl förutom deras stout "Sotarn".

Att smaka på produkter från svenska mikrobryggerier är något många av oss borde göra oftare egentligen. Jag tackar ju inte direkt nej till att prova India Pale Ale-sorter från svenska producenter. För er som vill prova några av Hantverksbryggeriets öl kan jag tipsa om att det finns en lista på vilka pubar som har deras öl här.

Om det är något som jag ska klaga på så är det en detalj som jag har hängt upp mig på angående deras "branding". Jag tycker att flaskornas utseende är alltför barnsligt. Det luktar South Park all världens väg vilket jag tror sänker deras marknadsvärde i jämförelse med andra svenska mikrobryggerier. Vad jag däremot tycker är ok är "husfärgerna", dvs den kombination av färger på etiketten som signalerar bryggeriets identitet. Detta leder mig in på följande frågestälning:

Kan en etikett påverka hur vi uppfattar ölets smak och egenskaper? Dvs. påverkas vår smak av färgerna och flaskans utseende? Det här är något jag måste tänka på för jag tror att det påverkar mig personligen väldigt mycket.

Vinnare Stockholm Beer Festival 2008

Nu är tävlingarna på årets mässa klara:

VINNARE ÖLTÄVLINGEN 2008
FLASKA

Ljus lager låg- till medelhumlad max 5,9%
1. Red Stripe (Galatea Spirits, Desnoes & Geddes)
2. Runöl Export (Bishops Arms, Millingstorp Gårdsbryggeri)
3. Mariestads Export (Spendrups Bryggeri, Spendrups Bryggeri)

Ljus lager välhumlad max 5,9%
1. Oppigårds Slåtteröl (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Slottkällans Slottslager (Gamla Slottskällans, Bryggeri Gamla Slottskällans Bryggeri)
3. Hell Jämtlands (Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)

Mörk lager max 5,9%
1. Mahou Negra (Brewery International, Sweden Mahou Brewery)
2. Nils Oscar Kalasöl (Nils Oscar Company, Nils Oscar Company)
3. Saranac Black Forest (Oliver Twist FX, Matt Brewing Co)

Ale max 4,7%
1. London Pale Ale (Wicked Wine, Meantime Brewing)
2. Bedarö Bitter (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
3. Ruddles County (Birra Mex, Greeneking)

Ale 4,8-5,9%
1. India Pale Ale (Monks Café/Panogruppen AB, Goose Island Beer Company)
2. Oppigårds Late Summer Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
3. Wildfire Extra Pale Ale (Oliver Twist, Unita Brewing Co)

Porter/stout max 5,9%
1. Smörpundet Porter (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
2. Jämtlands Oatmeal Porter (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
3. O´Haras Stout (Wicked Wine, Carlow Brewing)

Veteöl max 5,9%
1. Wisby Weisse (Gotlands Bryggeri, Gotlands Bryggeri)
2. Hefe Weissbier (Galatea Spirits, Weihenstephan Brewery)
3. 312 Urban Wheat Monks (Café/Panogruppen AB, Goose Island Beer Company)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 6-7,9%.
1. Caldera IPA (Oliver Twist, Caldera Brewing Co)
2. Avery IPA (Oliver Twist, Avery Brewing Co)
3. Mikkeller All Others Pale (Brill & Co, Mikkeller)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 8% och över
1. Hel & Verdomenis (Monks Café/Panogruppen AB, Brouwerij de Molen)
2. Nøgne ø Imperial Stout (Brill & Co, Nøgne ø - Det Kompromissløse Bryggeri)
3. Pere Jaques (Monks Café/Panogruppen AB, Goose Island Beer Company)

Övriga Öl (Hit räknas de öl som inte kan placeras in under ovannämnda kategorier)
1. Aecht Schlenkerla Rauchbier (Galatea Spirits, Heller Brau)
2. Alkemisten (Hantverksbryggeriet, Hantverksbryggeriet)
3. Lindemans Apple (Galatea Spirits, Brasserie D´Achouffe)

Samtliga svenska fatöl (ej licenstillverkade)
1. Oppigårds Winter Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Jämtlands Pilgrim Ale (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
3. Jämtlands India Pale Ale (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)


FAT

Ljus lager låg- till medelhumlad max 5,9%
1. Grebbestad Granit (Grebbestad Bryggeri, Grebbestad Bryggeri)
2. Jämtlands President (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
3. Jämtlands Bärnsten (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)

Ljus lager välhumlad max 5,9%
1. Pickla Pils (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
2. Oppigårds Bergmansöl (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
3. Oppigårds Slåtteröl (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)

Mörk lager max 5,9%
1. Heaven (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
2. Nils Oscar Kalasöl (Nils Oscar Company, Nils Oscar Company)
3. Krusovice Cerne (Galatea Spirits, Krusovice Pivovar)

Ale max 4,7%
1. Jämtlands Pilgrim Ale (Jämtlands Bryggeri AB, Jämtlands Bryggeri AB)
2. Bedarö Bitter (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)
3. Oppigårds Smithy Ale (Oppigårds Bryggeri, AB Oppigårds Bryggeri AB)

Ale 4,8-5,9%
1. Oppigårds Late Summer Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Snake Dog IPA (Wicked Wine, Flying Dog Brewery)
3. Oppigårds Winter Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)

Porter/stout max 5,9%
1. Oppigårds Stark Porter (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Nils Oscar Rökporter (Nils Oscar Company, Nils Oscar Company)
3. Fuller´s London Porter (Bishops Arms/Arvid Nordquist, Fuller Smith & Turner )

Veteöl max 5,9%
1. Sebastian Riegeles Weisse (Monks Café/Panogruppen, Riegele)
2. Slottkällans Vit (Gamla Slottskällans Bryggeri, Gamla Slottskällans Bryggeri)
3. Yttre Gaarden (Nynäshamns Ångbryggeri AB, Nynäshamns Ångbryggeri AB)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 6-7,9%
1. Chico IPA (Wicked Wine, Sierra Nevada Brewing)
2. Nils Oscar Imperial Stout (Nils Oscar Company Nils, Nils Oscar Company)
3. Oppigårds Indian Tribute (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)

Starka öl motsvarande kategorierna N-T, 8% och över
1. Slottkällans Imperial Stout (Gamla Slottskällans Bryggeri, Gamla Slottskällans Bryggeri)
2. Never Mind The Bollox! (Brill & co, Dugges Ale & porterbryggeri)
3. La Trappe Quadrupel (Tomp Beer & Spirits AB, De Koningshoeven)

Övrig Öl (Hit räknas de öl som inte kan placeras in under ovannämnda kategorier)
1. Meantime Coffee (Wicked Wine, Meantime Brewing)
2. Timmermans Kriek (Galatea Spirits, Timmermans Brewery)
3. Corsendonk Christmas Ale Wicked Wine Brouwerij Corsendonk

Samtliga svenska fatöl (ej licenstillverkade)
1. Oppigårds Indian Tribute (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
2. Oppigårds Late Summer Ale (Oppigårds Bryggeri AB, Oppigårds Bryggeri AB)
3. Närke Slättöl (Tomp Beer & Spirits AB, Närke Kulturbryggeri)

Kanske en lista att skriva ut inför besöket ikväll?

Bortfall från Systembolagets sortiment i Oktober

Enligt vissa källor som tidigare har haft nästan helt rätt gällande nyheter på systembolaget så kommer lite öl plockas bort från det ordinarie sortimentet den 1:a oktober.

Arton56 Amber 5,2 % 330 ml
Arton56 5,2% brk 500 ml
Falcon Bayerskt Minifat 5 l
Hallands Pilsner
Hoegaarden Grand Cru
Sapporo Premium Lager
Zubr Classic


Såvitt jag förstår kommer de tre första finnas kvar, fast i andra storlekar medan de fyra sista helt försvinner. Hoegaarden Grand Cru känns faktiskt som det enda som är värt att gråta över, och ett inlägg om den är på gång, den ligger på kylning där hemma.

Brooklyn Oktoberfest Beer

Typ: Märzen/Oktober
Bryggeri: Brooklyn Brewery
Ursprung: Brooklyn, USA
Utseende: Röd, klar, bärnsten
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 25:e september kl. 18:10

Vi firar den heliga lönedagen med en till oktoberfest-öl. Den här gången är det från Brooklyn Brewery som faktiskt gör sitt första besök här på Skumgardiner. Därför är det nog lika bra att bryggeriet får en liten presentation innan vi går in på ölen.

Associated Press-korrespondenten Steve Hindy tillbringade sex år i mellanöstern i olika länder som ofta hade det gemensamt att alkohol var strängt förbjudet. Så därför lärde han sig helt enkelt att brygga egen öl. En man i min smak, helt klart. När han 1987 kom hem så startade han ihop med kamraten Tom Potter bryggeriet i New York. Från början bryggdes ölen på annan plats på licens, men numera har man ett eget bryggeri i Williamsburg utanför NY och där brygger man idag nästan 20 olika sorters öl. Brooklyn Lager är en av mina nya favoriter inom lagern faktiskt. Men jag vet inte om det är smaken eller Debasers uteservering som har gjort den till det.

Nåja, Oktoberfest Beer då. Den är god, ganska lik Sam Adams version av öltypen fast kanske utan rostsmaken. Den här är lite mer brödig i smaken. Och än så länge är det årets snabbaste oktoberöl. I hur snabbt den slinker ner alltså - väldigt lättdrucken. Den har också det där lite sträva i beskan som Brooklyn Lager också har. Det där sträva är en av anledningarna till att jag gillar lagern och det funkar ganska bra här också. Inte perfekt, men den gick snabbt ner. Lite för snabbt. Nu vill jag ju ha mer.

Left Hand Oktoberfest

Typ: Märzen-lager
Bryggeri: Left Hand Brewing Company
Ursprung: Longmont, Colorado, USA.
Utseende: Bärnsten
Volymprocent: 6%
Format: Provsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

Mitt favoritställe under mässan var tveklöst Oliver Twists bardel. Ni kanske undrar varför? Jo, för att OT är grymma på olika alesorter från bland annat Rogue Ales Brewery, North Coast Brewing Company, Great Divide Brewing Company, Terrapin Beer Company men framför allt Left Hand Brewing Company. Att stå framför detta utbud var som att stå framför något av det bästa som amerikanska mikrobryggerier kan erbjuda en vanlig person.

Märzen-lager kännetecknas av vissa unika kvalitéer och det är värt att ha en kort genomgång av stilen. Förr i tiden när det inte fanns kylsystem var det oerhört svårt att brygga öl på sommaren på grund av bakterier och varmt väder. Bryggandet upphörde runt mars, därav namnet "märzen". Ölet lagrades i svala skrymslen och vrår under sommarmånaderna. Märzen-lager kännetecknas av att de vanligtvis är rostiga, fylliga, är mörkbruna och har måttlig till stark volymstyrka.

I vanliga fall talar jag ganska väl om i stort sätt allt jag har smakat från Left Hand, men denna märzen-lager träffade inte riktigt rätt. Jag blev inspirerad av att prova Left Hands märzen efter att Chrull recenserat Samuel Adams Octoberfest. Det verkar som om Sam Adams version hade lite mer fyllighet än Left Hands version.

Skummar jag igenom mina journalistiska anteckningar från mässan går det att läsa att den har "svag eftersmak, saknar örtighet och trycket hos iporna". Det är inte en alltför kontroversiell analys, men om jag vore ni så skulle jag dricka ölet tillsammans med andra lager innan ni går in på andra smakrikare ölsorter.

Ölet är inte speciellt kolsyrat och därmed lättdrucket. Frågan är vilket öl, Sam Adams eller Left Hands, som skulle vinna i en öl-death-match. Sanningen är att det finns många andra bryggerier som antagligen har bryggt mer intressanta varianter.

Hawaiian Wit

Typ: Belgisk Wit smaksatt med ananas
Bryggeri: Monks Café & Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Wiiit
Volymprocent: 5.5%
Format: Tapprovsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

Monks Café och Bryggeri är Stockholms enda bryggeri och ligger på Wallingatan 38 ett stenkast från Norra Bantorget i Stockholm. För er som inte har varit där kan jag rekommendera ett besök om ni är sugna på ovanliga ölsorter. De har ett av Stockholms bästa ölsortiment och de har även mat. Monks hade självklart en bar med på ölmässan och vårt sällskap återkom rätt ofta till just deras bar.

Denna belgiska wit vann pris i årets SM i ölbryggning och är smaksatt med ananas. Jag är osäker på en sak med det här ölet och det är hur många volymprocent det egentligen hade. På fotot ovan kan ni se att det står 5.5% men i informationen på ölmässans hemsida står det 4.5%. Ifall någon vet hur det egentligen ligger till så får ni gärna kommentera nedan. Bryggare är Charles Cassino, Jessica Heidrich, Pierre Reldin & Adam Hertz och ifall ni är intresserade av att läsa bryggarprotokollet så finns det här.

Det var 95 stycken olika öl som ingick i kategorin Folkets Val på 2008 års SM i ölbryggning och avgjordes i tre olika klasser: underjäst öl, överjäst och specialöl. Hawaiian Wit vann INKA-priset för mest nyskapande öl. Hertz och Reldin verkar ha varit de som var på plats och tog också hem Gröngölingspriset för "Ferdinand" som är en ekspånslagrad IPA. Jag erkänner att jag är nyfiken på den. För er som är intresserade av att läsa en rapport från SM så kan ni läsa den här.

Hur var själva ölet då? Jag tycker definitivt att den INTE smakade syntetiskt. Ölet innehåller ananasjuice vilket definitivt är ett stort plus. Många fruktölers svaghet ligger just i att dess fruktighet smakar plastigt och totalt jävla livlöst på grund av tillsatser. Eftersmaken brukar oftast inte vara välsmakande (jag får rysningar bara jag tänker på det där bananölet) men Hawaiian Wit lyckas att leverera en kanske inte subtil smak men iallfall sött lågmäld; som en "girl next door"-tjej som inte gör så mycket väsen av sig i baren men som ofta visar sig vara skittrevlig.

Jag saknar tryck i ölet dock, avsaknaden av kolsyra och andra starka ölegenskaper gör det väldigt lättdrucket men också lite uddlöst. Det är väl förvisso det som karaktäriserar just en belgisk wit men inom kategorin fruktöl är det här klart en av de bättre jag har druckit, förutom Maddes favorit cassisöl som också har en bra dynamik.

Om ni inte har provat fruktöl förut tycker jag ni kan fråga efter Hawaiian Wit nästa gång ni är på Monks. Jag menar, det är inte varje dag man provar ett prisvinnande öl från SM i ölbryggning.

Menabrea Birra

Typ: Amerikansk Makrolager
Bryggeri: Birra Menabrea SpA
Ursprung: Ultras-Italien
Utseende: Veteljusgul
Volymprocent: 4.8%
Format: Tapprovsmakning
Konsumerades: Stockholm Beer & Whisky Festival, Fredagen den 19:e september.

Årets öl- och whiskymässa i Stockholm började för några dagar sedan och ett crew med ölintresserade människor tog sig till Factory vid Nacka Strand i Fredags för att provsmaka okända ölsorter. Det här var min första mässa och förhoppningsvis inte min sista. Jag hann med att provsmaka mellan 12 och 15 stycken olika ölsorter (+ en virre) under några timmar och jag kommer framöver att redogöra för några besvikelser och några positiva överraskningar från mässan.

Menabrea Birra var inte min första öl på mässan men det var väl ett av de öl som borde ha skippats för att ersättas med något intressant. Detta italienska öl var för ljust och för intetsägande för att egentligen fylla någon speciell lucka under min ölprovarafton. Jag är, som några av mina vänner vet, intresserad av italiensk kultur samt dess mat- och dryckeskultur. När jag stod och väntade på delar av gruppen framför Galatea Spirits fick jag för mig att prova detta öl i baren bredvid eftersom de hade det på tapp. Och eftersom det skulle kosta mig 20 kronor kunde jag tänka mig att ta det för att vila munnen från de ale-sorter jag druckit tidigare...

Amerikansk Makrolager är den kategori av öl som jag egentligen borde undvika men som jag också återkommer till alltför ofta. Denna kategori utgörs bland annat av kapitalist-öl som Budweiser, Corona och (Miller + Red Stripe (vilket jag ibland dricker)). Egenskaper som kännetecknar dessa öl är följande:

"Light bodied, pale, fizzy lagers made popular by the large macro-breweries of America after prohibition. Low bitterness, thin malts, and moderate alcohol. Focus is less on flavor and more on mass-production and consumption, cutting flavor and sometimes costs with adjunct cereal grains, like rice and corn." -Beer Advocate

Ölet påminner mig om att jag tycker mer om ett annat italienskt öl som heter Peroni Nastro Azzurro. Jag minns det som att den iallfall smakar mer. Menabrea Birra uppfyller inga nödvändiga villkor för vad som kan kallas ett bra lager men å andra sidan var inte provningen optimal för att jag druckit en massa humlig ale innan detta öl. Recensionerna på Beer Advocate tyder på att andra finner detta öl mediokert och smaklöst.

Egentligen borde jag ha satsat mina pengar på något från Monks bar, t.ex. Birra del Borgo Castanha eller Birra del Borgo Duc Ale, men nykomlingen tappade garden, sladdade in på lager och dömdes bort för ett tekniskt misstag under mässans andra rond...

Samuel Adams Octoberfest

Typ: Märzen/Oktoberfest
Bryggeri: Boston Beer/Samuel Adams
Ursprung: USA
Utseende: Klar, rödaktig med svag krona.
Volymprocent: 5,2%
Format: Flaska 355 ml
Konsumerades: Sjöstaden, onsdagen den 17:e september kl. 18:15

Jag försöker komma på vad det kan vara jag känner i smaken. Det där som gör att den klart skiljer sig från tidigare prövade Oktoberöl. Det är lite knäckaktigt i doften, kanske något träaktigt. Som de andra är den betydligt sötare i början och blir bittrare ju längre in i eftersmaken man kommer. Det som kanske kan vara knäck eller trä går också över i en lite obehagligare metallsmak. Men den hinner bara bli jobbig precis i slutet på eftersmaken. Den är ganska fyllig i smaken och blir bara fylligare och bättre i samband med att kolsyran försvinner. Värt att vänta någon minut innan man hugger in alltså.

Efter lite surfande så ser jag att det är fem olika rostade malter som använts i ölen. Med trä kanske det var ved jag menade. Äh. det är helt okej i alla fall. Men jag tror nog att jag tyckte bättre om Stallhagen...

Nyheter i Oktober

Idag släpptes mitt-i-september nyheterna, men efter ett besök på Regeringsgatan kommer jag hem besviken. Varken Röklakritsporten eller den röda Cuvée van der Kaizer fanns kvar, men en ny leverans utlovades. Men nu är det dags för nyheterna i oktober, en ganska lång lista.

Bintang Pilsener, Multi Bintang, 330 ml, 11:90 kr.
Brok Export, Royal Unibrew Polska, 500 ml, 12:30 kr.
Coors Light, Coors Brewing Company, 330 ml, 13:50 kr.
Slottskällans Slottslager, Gamla Slottskällans Bryggeri, 330 ml, 14:90 kr.
Spotlight Light Beer, Krönleins, 500 ml, 10:90 kr.
Åbro Lejon, Åbro Bryggeri, 330 ml, 9:90 kr.
Krusovice Cerne, Krusovice Royal, 500 ml, 12:90 kr.
Brother Thelonious, North Coast Brewing Company, 355 ml, 24:90 kr.
Rhenania Alt, Krombacher Brauerei, 500 ml, 21:70 kr.
Westmalle Tripel, Abbey of Westmalle, 330 ml, 26:60 kr.
Nils Oscar Rökporter, Nils Oscar Company AB, 500 ml, 24 kr.
Oppigårds Starkporter, Oppigårds Bryggeri AB, 500 ml, 28:50 kr.
Samuel Adams Honey Porter, Boston Beer, 355 ml, 17:80 kr.
Andechser Dunkles Weissbier, Klosterbrauerei Andechs, 500 ml, 18:80 kr.
Oud Beersel Oude Geuze Vieille, Brouwerij Oud Beersel, 375 ml, 37:70 kr.

*pust*

Sex ljusa lager, en mörk lager, tre ale, tre porter och stout, en veteöl och en Spontanjäst. Inte illa. Att det dessutom är Gueze och mörk veteöl gör det inte sämre. Mycket trevligt. På listan över nyheter är det också värt att nämna dessa:

Green Goblin, Wychwood Brewery, 500 ml, 29:70 kr.
Weihenstephaner Hefeweissbier Alkoholfrei, Weihenstephan, 500 ml, 12:40 kr.

En cider från samma bryggeri som gör Hobgoblin och Blackwych och en alkoholfri veteöl! Fantastiskt.

Jag ser en sådär 8-9 givna köp på den här listan. Det blir en tung kasse även i oktober alltså.

Glastonbury Ales Holy Thorn

Typ: Ale
Bryggeri: Glastonbury Ales
Ursprung: Storbritannien.
Utseende: Mörk bärnsten
Volymprocent: ? %
Format: 500 ml
Konsumerades: Tooting Broadway, den 15:e september kl. 00:20

Har ju som sagt varit i vad som verkar vara Londons näste och huvudstad för englands alla hippies och andra speciella människor, dvs Glastonbury. Vi gled som vanligt in på Heck's Cider Farm för att köpa in cider för helgen. Hittade lite lokalt öl, däribland flaskor från Glastonbury Ales. Plockade med mig tre flaskor, och Holy Thorn blir först ut.

Det är handbryggt och ska ha nyanser av choklad och apelsin. Det känner jag kanske inte så mycket av. Och just nu är jag så trött att jag inte riktigt är i stånd att gilla det här. Dricker inte ens upp allt. Hoppas de andra två jag tar med mig hem är bättre.

Deras hemsida tror jag är den sämsta bryggerisajten hittills dock. Det består av en jpg-bild, utan imagemaps eller nåt, fastän det är uppenbart att det ska finnas. "Email us here" och kuvertet som finns mitt på sidan blir ganska värdelöst t.ex..

Stallhagen Oktoberfestbier

Typ: Märzen/Oktoberfest
Bryggeri: Ålands Bryggeri
Ursprung: Åland
Utseende: Mörk bärnsten, liten krona.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, lördagen den 13:e september kl. 16:40

Jag taggar den här posten som Sverige. Och Finland. Kom igen, Åland är nästan svenskt!
Ålands Bryggeri är faktiskt Ålands enda bryggeri, och det skulle kunna ha varit ett brydderi om inte Ålands Bryggeri var ett bra bryggeri, kanske passar deras brydger också för fylleri.

Eh. Vi skiter i det där och konstaterar att det här är en mörkare och mer smakrik och fylligare öl än vad gårdagens Slottskällans var. Det här är definitivt något annat än en ljus lager, det här är något helt annorlunda faktiskt. Det här är liksom riktig öl. En lättdrucken törstsläckare som börjar med sötma och malt och slingrar sig in på lite humlebeska för att sedan helt enkelt övergå i smaken av att man vill ha en klunk till. Vilket hamnar ganska högt upp på listan över bra eftersmaker.

Nu har jag tre stycken amerikanska oktoberfestöl kvar i kylskåpet, det ska bli spännande att se hur de står sig mot det svenska och åländska motståndet. Tyskland? Va? Vad har tyskarna med oktoberfest att göra?

Slottskällans Oktoberfest 2008

Typ: Märzen/Oktoberfest
Bryggeri: Slottskällans Bryggeri
Ursprung: Sverige
Utseende: Ljus, klar, svag krona
Volymprocent: 5,2%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, fredagen den 12:e september kl. 20:40

Jag är tveksam till om den här ölen har lagrats i isgrottor under sommaren, såsom BryggarWikin påstår. Om inte isgrotta är samma sak som kylrum eller så då. Nåja, en Märzen, eller Oktoberfestbier bryggs traditionsenligt i mars för att förvaras kallt under hela sommaren fram till sådär runt september då man ställer till med stort galej som kallas oktoberfest. Hur det där med september och oktober hänger ihop vet jag inte. Nog för att oktoberfest börjar i september och avslutas i oktober, men tittar man på schemat ser man att absolut flest festdagar är i september. 2010 är det förövrigt 200 års jubileum.

Ölen då? Slottskällans har bryggt en ganska ljus oktoberfestöl som smakar väldigt mycket lager. Och med mycket så menar jag att det smakar väldigt likt en lager, fast mer. Den är friskare, fruktigare och kanske helt enkelt sötare och mindre bitter än våra vanliga svenska lageröl. Det är en hel del toner av jord och beska i eftersmaken däremot. Vid en andra koll så verkar den bli beskare och beskare ju längre den får ligga kvar i munnen. Sammanslaget så blir det en ganska trevlig dryck. Lättdrucken, välsmakande och ... tja. Det räcker väl faktiskt? Ingen fullpoängare, men det beror nog mer på vad jag tycker om ölsorten än att Slottskällans skulle ha misslyckat.

Innis & Gunn Oak Aged Beer

Typ: Pale Ale
Bryggeri: Innis & Gunn
Ursprung: Skottland
Utseende: Mörk bärnsten
Volymprocent: 6,6%
Format: Flaska 330 ml
Konsumerades: Tooting Broadway, den 12:e kl. 20:35

Sist ut i Sainsburykvartetten är Innis & Gunn. Den är även starkast på hela 6,6%. Det känns dock inte för fem öre. Som namnet avslöjar så är den lagrad på ekfat. Det tar 7 dagar att brygga ölet och sedan 70 dagar innan det hälls upp på flaska. 77 är en bra siffra. Det börjar mitt personnummer på. Då dog Elvis Presley. Vänta nu.. Aja. Det här är bra skit. Jag har inte haft nöjet att testa Innis & Gunn's Island Cask eller Rum Cask, men enligt uppgift ska de vara riktigt goda. Ska hålla ögonen öppna.

Ikväll blir det curry. Jag har hört så satans mycket om curryn här, så det lär ska vara gott, annars så gör jag revolt. Eller dricker mer öl. Upp tidigt imorrn, köra (inte jag som tur är) till Glastonbury, och sen direkt till planerna!

Blir nog fler recensioner när jag här, utomlands, i England, ölimperiet etc. Just you wait, you twat!

Good Times

Typ: Pale Ale
Bryggeri: Williams Brothers Brewing Company
Ursprung: Alloa, Skottland
Utseende: Klart flytande guld.
Volymprocent: 5 %
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Tooting Broadway, den 12:e kl. 19:10

Det här är faktiskt den tredje flaskan av fyra som jag köpte på Sainsbury's, men eftersom batteriet på den här satans laptopen är så dåligt, så blev det att jag drack det utan att skriva nåt. Kan ju iofs nämna korta VAD det var jag drack, nämligen Old Tom With Ginger Strong Ale. Ni får läsa om det själva istället på Beer Advocate.

Old Tom var faktiskt mycket godare än det här. Men då är det ju en bitter också. Dock är ju Adnams riktigt god, speciellt bra för Three pint games också.. Och det är ju också en bitter.
Det står bakpå att det om det är nåt öl som kan få dig att le, slappna av och vara glad, så är det detta öl. På flaskan står det också att det är en pale ale medans den på BA är klassad som en bitter. En av recensenterna klassar det som Pale Bitter, så det är väl att mötas på halva vägen antar jag. Nja, det här är väl ingenting som går till skumgardinshistorien tycker jag. Då köper jag hellre en "Beer of the gods" eller en "Old Tom".

Beer of the gods

Typ: American Blonde Ale
Bryggeri: High & Mighty Brewing Co.
Ursprung: USA
Utseende: Dunkel äppeljuice
Volymprocent: 4,5 %
Format: 500 ml
Konsumerades: Tooting Broadway, den 12:e kl. 1700

Landade på Heathrow, hämtade ut bagaget, gick än en gång vilse på vägen till tunnelbanan, hittade rätt, åkte till Tooting Broadway och travade rakt in på Sainsbury's och direkt till ölavdelningen. Hittade lite flaskor som såg intressanta ut, plockade upp en Chicken Tikka Pastry och ut, rakt över gatan och hem till Dan Berry! Ut på lite sightseeing med hans toklilla bil och sen sätta sig i soffan och öppna första ölen. Kommer bli en bra helg! Är här på grund av Glastonbury X och jag kan inte fatta att det här året har gått så fort. Sen ska vi även se om det går att spela med ett vänsterknä utan ACL.

Tillbaka till ölet! Riktigt nice. Ska se om det går att hitta nåt mer från High & Mighty innan jag åker. Ska även försöka få med mig lite äcklig farm-cider från helgen. Ett måste för Glastonbury. Som tur är slipper jag tälta det här året!

Det har lite jästfällning kvar, men det är fortfarande ingen alien i glaset. Dan samtycker med smaken, kanske köper med mig nån flaska hem. Ska skriva lite mer också när jag kommer hem eller får tillgång till ström. Glömde bort att britterna har sina egna så pluggar vilket att gör att resten av världen måste köpa adaptrar. Så det blir jakt på sådana i helgen!

Murphy's Irish Stout

Typ: Stout
Bryggeri: Inbev UK, under insyn av Murphy Brewery Ireland
Ursprung: Luton / Irland
Utseende: Mörkt!
Volymprocent: 3,5%
Format: Burk 500 ml
Konsumerades: Stureby, den 11:e september kl. 23:50


Använde nog fel glas för det här. Det blev fel. Jag skulle läst instruktionerna på burken först. Då hade jag vetat att det ska hällas upp med "one smooth action". Och det ryms helt enkelt inte 500 ml i ett glas som det står 40 cl på. Aja. Det är 3,5%. Det är en nödraket, folköl, punkbärs. Fast med lite klass ändå. Det är ju inte en vanlig Åååååbro eller ännu sunkigare Millenium Öl 3,5. De sistnämnda hymlar ju iofs inte vad som är i förpackningen.


Skummet är lite trevligare på den här upphällningen, fast fortfarande lite för stora bubblor. Man vill ju ha en knivskarp linje mellan skum och öl. Måste medge att den är helt ok nu. Men som sagt, skummet skulle kunna vara lite mer "smooth". Också här drivs ölet av en gaspatron. Ska försöka hitta nån tutorial på hur det där funkar. Den sitter ju liksom inte fast i kapsylen eller så. Måste utlösas pga tryckförändring eller så. Jag kommer häda nu, men det smakar ganska likt Guiness. Kan det vara så att det licensbryggs under annat namn för en annan marknad? Det finns det ju dock ingen logisk förklaring till varför det skulle vara så. Men å andra sidan är ju Bulmers Original Vintage Cider från Irland omdöpt till Magners Original Irish Cider när det säljs utanför den lilla gröna ön. Detta pga att det tydligen säljs en cider i England som heter just Bulmers Origina... Men vänta nu. De har alltså snott namnet rakt av och kommer undan med det. Förtryck á la imperialism..? Skitsamma, det är Murphy's jag dricker.

Det rinner ner väldigt lätt, och det är faktiskt smooth som fan. Den lilla stoutkicken kommer som ett paket på posten, men är ganska väl avvägd och ställer aldrig till problem. Och det är nog så att jag föredrar Murphy's nödraket före Guiness. Det är ju ändå mer i burken.

Guiness Stout

Typ: Stout
Bryggeri: Guiness
Ursprung: Irland
Utseende: Mörkt som Bali-natten
Volymprocent: 3,5%
Format: Burk 440 ml
Konsumerades: Stureby, den 11:e september kl. 22:55

Egentligen så borde man kunna säga "Ni vet, det är en Guiness" och alla skulle förstå. Men det är ju inte riktigt så. Det är på burk. Det är där allt falerar. Gaspatronen som ska simulera att man häller upp den från tapp gör aldrig jobbet lika bra. Det är väldigt tunnt, och skummet är långtifrån det kompakta man ser i ett "tapp-glas". Det är mycket större bubblor och ser mer ut som Newcastle Brown Ale-skum än Guiness-skum. Oh well, man får vad man köper. Det är ju ändå inget oidentifierbart i glaset. Det stannar kvar i burken.

Imorrn bär det av till ett av ölens förlovade länder. Iaf ett av de mest öl-konsumerande. Det verkar inte finnas någon tillförlitlig statistik, men enligt "British Beer & Pub Assoc.", låg England 2005 bara på femte plats, slaget av Tjeckien på första plats och därefter Tyskland, Österrike och Irland, i den ordningen. På tal om just.. eh.. öl(?) så hittade jag i mitt statistiksökande nämligen "Svenska Bryggerier" och deras ölsektion. Verkar finnas lite matnyttigt där. Eller kanske maltnyttigt? Statistiken är dock lika ouppdaterad som hos sin brittiska motsvarighet. Finns säkert nåt finns EU-direktiv på att det inte får samlas in nån statistik.

Tillbaka till Guiness. Det sköna med den här fake-Guinessen, är att den kan i stort sett stå hur länge som helst utan att tappa kolsyra. För det finns ingen från början. Så nu ska jag svepa och öppna Murphyn som står i kylen. Sen KANSKE det kommer en kortare recension på Carl's Special.

Jäst-Hasses Export Lager

Typ: Dortmunder (variant av ljus lager, främst från Dortmund)
Bryggeri: Sigtuna Brygghus
Ursprung: Sigtuna, Sverige
Utseende: Lejongul, halvklar, lite skum.
Volymprocent: 5,5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, torsdagen den 11:e september kl. 19:05

Med det där konstiga i minnet så hälls Jäst-Hasse upp lite tveksamt, försiktigt och med ett öga låst vid flaskans hals för att kontrollera utseendet på allt som kommer ur flaskan. När det bara är lite kvar så verkar vätskan bli mörkare så jag spar en slatt i botten på flaskan. Vid närmare kontroll verkar det bara vara lite jäst-rester. Så jag vågar smaka.

Jäst-Hasses export lager 5,5%
God, orange
Sigtuna brygghus
Arlanda wine bar 24 juli kl 11:00
Dortmunder, maltsöt och len,

Så såg mina anteckningar ut från mitt första, och fram tills nu enda möte med Jäst-Hasse och nu måste jag nog hålla med om att den är god och maltsöt, men det lena är inte lika framträdande då mängden kolsyra verkar ganska hög och ihop med den en betydligt bittrare smak än vad jag minns. Sen måste jag påpeka att det är absolut ingen vanlig svensk lager. Vilken STÖL som helst faller platt mot Jäst-Hasses eftersom Hasse faktiskt kommer med något som kanske låter skrämmande för lagerdrickare: Smak.

Usch!

Här skulle det egentligen vara en recension av Biskop Stefans Kalk, en veteöl från Sigtuna. Men när jag hällde upp den i glaset så var det något annat som följde med också, något främmande och läskigt.



Det flyter omkring i glaset nu, svajar fram och tillbaka, upp och ned och ser lite ut som en bläckfisk. Det rör sig alltså som det vore levande, som det bara är på en simtur i mitt glas.

I Sigtuna har arkeologerna hittat en biskop som jordades på 1000-talet.
Troligtvis var biskopen på genomresa, men dog och begravdes med sin kräkla.

Dödsorsaken är okänd men helt klart är att vattnet på den tiden var mättat av orenlighet
och skulle brygghusets witbier funnits hade sannolikt biskopen klarat sig.

Så står det på flaskan. Just nu känner jag mig fruktansvärt tveksam till den texten och går helt sonika och häller ut ölen. Jag får återkomma med en ny flaska när tillfälle ges. Eller kanske ännu hellre, från tapp. Hade jag bara haft kvar kvittot så hade jag helt klart reklamerat den här. Usch!

Gas-Jannes Golden Ale

Typ: Kölsch
Bryggeri: Sigtuna Brygghus
Ursprung: Sigtuna, Sverige
Utseende: Gyllene
Volymprocent: 5%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 8:e september kl. 19:00

Så, en annan dag en annan möjlighet. Sigtuna slår till med en Kölsch. Och vad är det kanske du frågar dig nu, för det var precis vad jag gjorde. Men tydligen är Kölsch en ljus ale som mest bryggs i Köln och även namnet på dialekten som talas där. Vad Kölsch verkar vara är en överjäst ale som sedan lagras lite på samma sätt som man gör med lageröl. Så tja. det är någotslags mellanting mellan ale och lager. Vilket är lite som det smakar. Tydligen ska den serveras i källartemperatur (ca 10-15C) och i smala, raka glas, så kallade Stange vilket verkar vara ganska nära vad årets glas är på ölmässan. Fast i fel storlek. Äh, jag vet inte. Jag konstaterar bara att jag serverar mig själv ölen lite för kall (8C) och i fel sorts glas. Jag gissar dock att jag är den enda som bryr mig om mitt misstag.

Det är en ganska mild ale. 5% gör den inte kraftig på alkoholfronten och smaken är hyffsat humlerik vilket i min bok är trevligt. den är inte i närheten av någon IPA eller så, men humlens bitterhet och en fräsch fruktig smak är det som är tydligast. Bra blandning faktiskt. Den går lätt att dricka, det enda motstånd som finns är att den är lite för kall. Om jag låtit den uppnå en sådär 12C innan jag drack den hade den antagligen redan varit slut såhär 15 minuter efter att jag hällde upp den. Och det bör väl ses som ett hyfsat betyg. Den är helt klart mer intressant än en tråkig lager, men samtidigt är den inte särskilt krävande som vissa mer rejäla ale kan vara för otränade. Jag känner lite som Kölsch är något jag måste prova mer av. eftersmaken är förövrigt över ganska snabbt, vilket helt klart gör den mer lättdrucken, men den eftersmak som finns där är behaglig.

Slutsatsen blir något i stil med en lättdrucken öl som är god. Och att hoppet om Sigtuna inte är slut bara för att Humle-Hilda var en besvikelse. Den drack jag inte ens upp. Gas-Janne ska jag försöka sluta hälla i mig så jag kan njuta några minuter till.

Humle-Hildas Altbier

Typ: Altbier
Bryggeri: Sigtuna Brygghus
Ursprung: Sigtuna, Sverige
Utseende: Rödbrun
Volymprocent: 4,7%
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, söndagen den 7:e september kl. 19:00

Namnet är så missvisande. Vad menar ni egentligen därborta i Sigtuna? Att ni aldrig kommer göra en IPA? Att ni egentligen inte gillar Humle? Bah! Trots altbier-delen av namnet så förväntade jag mig något välhumlat när jag smakade den här, men rök är det första som jag kommer att tänka på. Att just röken är så tydlig kanske kan ha något att göra med den inrökta tröjan jag har på mig förstås.

Nej, nu har jag prövat utan tröjan och röken finns helt klart där nu också. Rök och maltsötma. Inte rökig nog för att kallas rauchbier, men fortfarande rökig. Den är ganska sträv och lite tjockflytande, eftersmaken övergår efter ett tag till en torr känsla i munnen och jag känner mig bara mer och mer törstig för varje klunk. Nä det här var faktiskt ingen hit. Efter halva ölen funderar jag på att dricka saft istället. Eller kanske dammsuga lägenheten.

Raasted Stout

Typ: Stout
Bryggeri: Raasted
Ursprung: Danmark
Utseende: Riktigt mörk
Volymprocent: 5,2 %
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Stureby, tisdag den 3:e september kl. 00:00

Det första som händer när jag häller upp det här är att jag får attackera det snabbt översvämmande glaset. Det är väl en mindre angenäm upplevelse. Inte för att det smakar dåligt, men jag var bara inte beredd. När jag tar det första RIKTIGA smakprovet så blir jag lite besviken. Det är liksom.. tamt. Blaskigt. Visst återfinns den där typiska stoutkänslan, men mycket mer än så är det inte. Det är ungefär som en Newcastle Brown Ale fast med lite mer stoutsmak. Smaken försvinner ganska fort och det enda man lämnas med är lite beska. Någon, ge mig en Guiness-tårta??

Helt plötsligt grusades mina förhoppningar om att Imperial Stouten (som är sist ut ur tre-packet) skulle vara über. Jag kommer såklart dricka den med öppen mun, men det känns i nuläget som att Strong Ale:n hittills leder av de tre. Imperial Stouten dröjer dock ett tag innan den recenseras. Ska låta fler vara med på det helt enkelt, för att se om det är så att jag bara är ute att cyklar!

Raasted Strong Ale

Typ: Strong Ale
Bryggeri: Raasted
Ursprung: Danmark
Utseende: Grumlig bärnsten
Volymprocent: 9 %
Format: Flaska 500 ml
Konsumerades: Stureby, tisdag den 2:a september kl. 21:38

Efter att jag och Spectraz sugit i oss en Lefthand Rye Bock så gick vi då äntligen på tre-packet från Raasted som jag inhandlade i somras under roadtrippen från Berlin till Stockholm. Spectraz påpekar att det nog var bra att vi gav oss på Rye Bocken innan, och jag är benägen att hålla med. Strong Ale:n är enligt uppgift (baksideetiketten) kraftigt inspirerad av amerikansk öl och är välhumlad. Jag kan inte få bort tanken att det påminner lite om kräftspad (ja, ni läste rätt), fast dock inte på ett negativt sätt. Det bara flashar förbi så där, som en full gubbe med trenchcoat. Ok, det är kanske lite negativt, men ni förstår vad jag menar...

Det är nåt åt det salta i kräftspadet som gör sig påmind. Efter ett tag så har man en påtaglig eftersmak i bakre delen av käften, men det funkar ändå. Spectraz vill inte riktigt kännas vid kräftsmaken, men då medger han även att han inte är någon storkonsument av dessa röda tingestar som Floyd fick så mycket skit för när han ville döda dem "by steam" istället för "by boiling water". Vad är skillnaden liksom, de ska ändå bli röda istället för svarta. Det är hyckleri om man tycker att detta är djurplågeri, då kan man lika gärna bli vegan. All heder åt det ställningstagandet.

Spectraz tycker att vi ska dissa framsideetiketten. Den föreställer en gladlynt man med manboobs som håller en ölkupa med enormt skummande öl. Den käcka bilden är bara fel, gubben ful och oproportionerlig och på ett sätt är det ju missvisande marknadsföring, för det där skummet försvann otroligt snabbt. Baksidan är dock väldigt informativ, och i tre-packet så medföljer ett litet häfte som väl beskriver hur Raasteds bryghus kommit till.

Däremot så är vi mer än väl nöjda med innehållet i flaskan. Än en gång är det inget man kanske tar med sig till en fest, utan kanske dricker till en middag. Kolsyran är nästan obefintlig och det kanske är lika bra det. Får jag chansen att köpa något från Raasted kommer jag absolut göra det igen. Får helt enkelt åka till Lökken och besöka bryggeriet!

Beställningssortimentet

Systembolaget är ett ämne man kan prata mycket om. För eller emot, bra eller dåligt. Jag tänker inte gå in på något sådant utan bara konstatera att det går att få tag på en fantastisk massa fantastisk öl där. Särskilt i beställningssortimentet. Tittar man idag på listan över öl som finns där så får man 365 artiklar. Det är inte illa, det är faktiskt så passande att man kan beställa en om dagen i ett helt år.

Det största problemet med att beställa därifrån är mängden. Du kan inte bara plocka en flaska av varje öl och nöja dig med det, från beställningssortimentet måste du beställa en låda. En låda innehåller vanligen 12 eller 24 flaskor. Det begränsar ju helt klart möjligheterna lite. Om vi tar till exempel en kär vän, La Chouffe så finns den enbart i stora flaskor, är 8% stark och kostar 59:30 kr. Beställs enbart i kollin om 12 flaskor. Det blir först och främst 711 kr. Sen blir det 9 liter öl. Det är en hel del. Och redan nu har jag svårt göra mig av med alla stora ölflaskor, hur trevliga de än må vara så har jag svårt att plocka med mig dem på fester och extremt svårt att dricka dem till middagen sådär en vardag. Om min bättre hälft drack öl på annat sätt än att hälla i sig Lindemans Cassis eller smaka lite ur mitt glas så hade vi såklart kunnat dela på en flaska då och då, men nu blir det svårt. Alltså blir det där kollit på 12 flaskor La Chouffe fruktansvärt länge lagrat eller bortbjudet. Eller som nu, helt enkelt inte beställt överhuvudtaget.

Som tur är finns det tydligen andra med liknande problem. Här till vänster hittar ni numera en länk till en lista på all öl i beställningssortimentet. Klicka bara på namnet på en öl där och så får du upp en lista på de systembolag som råkar ha några flaskor inne i butiken. Till exempel verkar just nu systembolaget i Sickla köpkvarter ha 24 flaskor Timmermans Framboise inne just nu och jag tror och hoppas att om man går ner till sitt lokala systembolag med den informationen skulle man till och med kunna få den ölen levererad direkt till din butik, med ditt namn på. Och det utan att köpa hela mängden. Och visst låter det mycket roligare att bara plocka två av de där flaskorna La Chouffe som står på systembolaget i Nyköping? Eller några få flaskor Duchesse de Bourgogne som råkar stå och damma i Sundbyberg?

Falcon Pilz

Typ: Pilsner
Bryggeri: Falcon
Ursprung: Sverige
Utseende: Ljust gul, kolsyrerikt skum som försvinner snabbt.
Volymprocent: 3,5%
Format: Burk 500 ml
Konsumerades: Sjöstaden, måndagen den 1:e September kl. 19:40

Hantverkaren var precis här för att täta någon list, knacka på vår toalett och spänna fönsterstoppen i dörren till den franska balkongen. Vilket egentligen borde göra det till en dörrstopp. Han ställde intressanta frågor som: "Du har väl ingen katt?", eller "Dig har man inte sett mycket av, har du precis flyttat in?". Jag vet inte riktigt vad man ska svara på sådant. Jag tycker tanken på att ha hantverkare hemma i lägenheten när man inte är där är ganska läskigt, men det slår ändå inte skräcken av att behöva prata med dem. Alltså, dom kommer hit och typ spänner något genom att skruva på en skruv och sedan säger de tack och hej då. Och där sitter jag med en arsenal med skruvmejslar och skruvdragare och tänker att det där hade jag ju fan kunnat fixa själv. För 6 månader sedan. Även om det kanske ser så ut så är jag faktiskt inte helt handikappad när det gäller sånt.

Javisst ja, Falcon Pilz. Den är bara lite bättre än Falcon Export. Enligt Falcon själva:

Falcon Pilz är hämtad från Tjeckiens tradition av ljusa lageröl med mer karaktär. Inslag av rostad malt ger den dess djupare bärnstenston och mer humle dess tydligare beska. Genom att använda mer malt vid brygg-ningen får den dessutom en rikare smak. Falcon Pilz är fylligt men ändå mjukt.

Ja. Det står "brygg-ningen". Den passar även bra till "oriental-iska kryddor".

Nu känns det jävligt fel att hoppa på Falcon Pilz för språkliga detaljer i dess produktinformation. Det finns ju så mycket annat man kan kritisera den för. Den är till exempel tråkig, vattnig, blir rejält blaskig efter bara 10 minuter. Att jag ens hällde upp den i ett glas känns som bortslösad tid och dessutom måste jag ju nu använda rent vatten till att diska glaset, helt i onödan. Samtidigt som Pilzen är helt jävla värdelös så skiljer den sig tillräckligt mycket från en vanlig stor stark för att folk som bara dricker stor stark ska märka någon skillnad, tror jag. Tyvärr är det inte bättre. Det är bara fånigt. Lite som att jag just nu vill lägga till etiketterna "skotrar", "semester" och "höst" till det här inlägget bara eftersom de står som exempel här nedanför...

Mitt i september nyheter

Idag är det den första september, vilket innebär nyheter. Jag har redan hunnit med att handla några av dem, och dröm om min förvåning när det visade sig att den där utlovade halvflaskan Cantillon Kriek visade sig vara en helflaska Cantillon Iris. Men nu när nyheterna för mitt-i-månaden släppen för september har kommit så kanske vi har en förklaring:


Cantillon Iris 5%, Brasserie Cantillon, Belgien, 75,90 kr 600 st, 750 ml
En cantillon som är spontanjäst, men inte en lambic. Den är dessutom humlad en extragång efter två års fatlagring och enligt bryggeriet ska den vara mycket beskare än de vanliga lambicarna.
Cantillon Kriek 5%, Brasserie Cantillon, Belgien, 77,60 kr, 600 st, 750 ml
Den här bör alltså redan idag finnas på halvflaska på de större bolagen i landet. Om inte alla har fått fel.
Gouden Carolus Keize Red 08 10%, Brouwerij Het Anker, Belgien, 89,40 kr, 900 st, 750 ml
Den röda, och om jag minns rätt lite ljusare än den blå som alltså släpptes idag till bolagen. Bryggs varje år för att fira Karl den Stores födelsedag.
Tokens Röklakritsporter 6%, Ölands Gårdsbryggeri, Sverige, 29,90 kr, 600 st, 330 ml
Recenserades från fat här.