Usch!

Här skulle det egentligen vara en recension av Biskop Stefans Kalk, en veteöl från Sigtuna. Men när jag hällde upp den i glaset så var det något annat som följde med också, något främmande och läskigt.



Det flyter omkring i glaset nu, svajar fram och tillbaka, upp och ned och ser lite ut som en bläckfisk. Det rör sig alltså som det vore levande, som det bara är på en simtur i mitt glas.

I Sigtuna har arkeologerna hittat en biskop som jordades på 1000-talet.
Troligtvis var biskopen på genomresa, men dog och begravdes med sin kräkla.

Dödsorsaken är okänd men helt klart är att vattnet på den tiden var mättat av orenlighet
och skulle brygghusets witbier funnits hade sannolikt biskopen klarat sig.

Så står det på flaskan. Just nu känner jag mig fruktansvärt tveksam till den texten och går helt sonika och häller ut ölen. Jag får återkomma med en ny flaska när tillfälle ges. Eller kanske ännu hellre, från tapp. Hade jag bara haft kvar kvittot så hade jag helt klart reklamerat den här. Usch!