Gotlands Sleepy Bulldog

Typ: American Pale Ale
Bryggeri: Gotlands Bryggeri (Spendrups)
Ursprung: Gotland, Sverige
Utseende: Klar och bärnstensfärgad med vitt skum
Volymprocent: 4,8%
Format: Fat

Sleepy Bulldog är en APA från Gotlands Bryggeri som för mig mest är kända för sin Weisse och Klosteröl som det blivit en hel del av på senare tid. Sleepy Bulldog verkar vara en ganska ny öl och jag hittar den på fat när jag är och besöker Man in the Moon under deras Sverigeyra.


Den doftar friskt av citron och en hel del humle. Doften känns förvånansvärt tjock i näsan för att komma från en så klar, och flyktig vätska. I smaken hittar jag massor av humle, lite rök och tjära. Den är frisk men också oväntat fyllig och kraftig för dess låga volymprocent. Att jämföra ölen med en bulldog är alltså ganska träffande. Jag är däremot ingen hundälskare och Sleepy Bulldog lyckas inte ändra på det, den blir bara hyffsad precis som jag känner för flera av Gotlands öl.

Hantverksbryggeriet Kosacken

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Hantverksbryggeriet
Ursprung: Sverige
Utseende: Svart med tjockt brunt skum.
Volymprocent: 7,5%
Format: Fat

Det är ganska sällan jag har haft möjlighet att dricka öl från Hantverksbryggeriet, även om det brukar bli en och en annan under SBWF när jag råkar passera. Jag minns upplevelsen som mer intressant än bra och givetvis en stor nyfikenhet och tyvärr lätt besvikelse över blåbärslambicen, Alkemisten. Nu hittade jag Imperial Stouten, Kossacken på fat däremot och tyckte att det var dags att ge dem en ärlig chans där jag inte druckit allt för mycket innan.

Det tjocka bruna skummet ser inbjudande ut, helt klart. I den starka doften finns det massor av kaffe och choklad och det följer med i smaken. Släng in en ton av lätt rostad malt så är man nästan hemma. Felet, för det finns absolut ett fel, är att Kosacken saknar den tjocka, tröga känslan som är så viktig för helheten. Den känns lättrunnen och blaskig, vilket knappast är känslan jag vill ha från en Imperial Stout.

Månens 099 Barley Wine

Typ: Barley Wine (lagrad på whiskyfat)
Bryggeri: Sigtuna Brygghus ihop med Man in the Moon
Ursprung: Sverige
Utseende: Klar, mörkt röd vätska med svagt med vitt skum.
Volymprocent: 13%
Format: Flaska 250 ml

Stockholmskrogen Man in the Moon har tillsammans med Sigtuna Brygghus bryggt en stark Barley Wine som man låtit jäsa en andra gång med Champagne-jäst och sedan låtit vila ett tag på Mackemyrafat nummer 99 som Man in the Moon äger. Resultatet blev 65 flaskor 13% stark öl som fick sin premiär under Man in the Moons Sverigeyra då man kopplat på extra många fat och fyllt kylen med extra många flaskor från svenska mikrobryggerier. Man serverar den i rumstemperatur och kräver 178 kr för en kvarts liter. Jag kunde inte hålla mig borta.

Månens 099 Barley Wine doftar starkt och surt av ekfat och whisky. I smaken finns det massor av ek, rök, whisky ihop med mörka frukter. Det är bittert och väldigt syrligt, på gränsen till kärvt. Det är en öl som inte försöker komma med några kompromisser och knappast kan kallas välbalanserad. Det känns som en extrem öl, särskilt i eftersmaken som hänger sig kvar länge, samtidigt som den tar över alla sinnesintryck.

Jag gillar det skarpt.

Chimay Blå (Grand Réserve, Blue, Bleue, Blauwe, Azul, ブルー)

Typ: Belgian Strong Dark Ale
Bryggeri: Biéres de Chimay
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt hasselnötsbrun med ljusbrunt skum.
Volymprocent: 9%
Format: Flaska 330 ml

En recension av en lagrad flaska Chimay Blå hittar du här. Men nu är det en flaska som köptes in någon gång under hösten 2008, så den får väl ses som nästan färsk. Och precis som jag trodde så gillar jag den bättre såhär.

Doften är stark och får mig att tänka på höstpromenader i en skog med sina inslag av skogssvamp, enbär och fuktig mossa, och lite rödvin som kanske inte ingår i alla höstpromenader men skulle säkert göra dem roligare. I smaken är den söt med inslag av choklad, skogsbär och en svag och kryddig spritsmak som försiktigt påminner om den höga volymprocenten. Ölen är fyllig, rund och riktigt bra, även om den inte når hela vägen fram till Westvleteren 12.

Chimay Triple (Cinq Cents, Triple, Tripel, ホワイト)

Typ: Trippel
Bryggeri: Biéres de Chimay
Ursprung: Belgien
Utseende: Grumligt orange med tätt vitt skum.
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 330 ml

Chimays trippel har en syrlig doft med toner av aprikos, den vanliga citrusen och en del läder. Smaken innehåller mycket jäst som ihop med det lilla lädret som är kvar från doften skapar en lite halvsunkig känsla som får mig undra hur länge den här flaskan har stått egentligen. Det finns också en hel del frukt med också, apelsin, aprikos, persika och ihop med det unkna får man en märklig syrlig och uppfriskande öl där jag noterar mindre och mindre av lädersmaken för varje klunk. Sista halvan av glaset är faktiskt riktigt bra men lyckas inte helt rädda upplevelsen ändå.

Det är inte särskilt svårt att hitta Chimay Triple på fat och har du chansen så är det helt klart värt att dricka den så istället för på flaska. Jag tror till och med att Systembolaget har 20-liters fat av den i sitt beställningssortiment om man nu skulle råka ha en kran att tillgå.

Chimay Röd (Première, Red, Rouge, Rode, Roja, レッド, Dubbel)

Typ: Dubbel
Bryggeri: Biéres de Chimay
Ursprung: Belgien
Utseende: Rödbrun med tjockt stockholmsvitt skum.
Volymprocent: 7%
Format: Flaska 330 ml

Först ut från Chimay är såklart den röda dubbeln. Såklart eftersom jag av tradition brukar börja med det svagaste och arbeta mig uppåt i volymhalten. Eftersom ni förhoppningsvis redan läst vår presentation av Chimay, eller inte är intresserade av det hoppar vi rakt in på ölen.

Doften är ganska svag, med en del inslag av citrus, jäst och en mustig, klibbig sötma. Smaken innehåller en stor mängd russin och torkad frukt med lite svagare toner av choklad och en ännu svagare syrlighet. Den har en fyllig men kort eftersmak. Det är en lugn och stillsam öl och jag tror faktiskt jag hellre skulle äta en bit bröd och ost till den än en bit choklad. Bra är den, och med sina 7% förrädiskt lättdrucken. Hade det här varit en stor flaska hade jag utan problem kunnat få i mig hela utan att tröttna på den. Och då hade jag blivit full, och så kan vi ju inte ha det.

Chimay, kära barn har många namn.

Ett av de största problemen jag har med Chimay och dess öl är alla namnen som deras öl har fått. Först har vi det där med att öl på små flaskor inte verkar förtjäna något namn, utan bara omnämns efter färgen på dess etikett. Stora flaskor behåller etikettsfärgen med har plötsligt ett namn, trots att det är exakt samma öl, men i annan mängd i flaskorna. Nästa problem är ju att en av ölerna faktiskt inte heter sin färg i liten flaska även om systembolaget verkar tro så, och dessutom är de tre ölen egentligen fyra och vilket språk ska man egentligen använda?

För att göra det här lätt för er så har jag gjort en tabell:

Etikettsfärg	Röd	Vit	Blå
75cl-namn	Première	Cinq Cents	Grande Réserve
Systembolaget	Röd	Vit	Blå
Engelska	Red	Triple	Blue
Franska	Rouge	Triple	Bleue
Flamländska	Rode	Tripel	Blauwe
Spanska	Roja	Triple	Azul
Japanska	レッド	ホワイト	ブルー

Men, öl nummer fyra då? Ja, den heter Chimay Dorée men har en svart etikett och kallas då ibland för Chimay Black/Svart/etc utom när den kallas för Chimay Refterbier. Eller bara "den där fjärde".

Bryggeriet som heter Bières de Chimay ligger alltså i provinsenkommunen Chimay i Vallonien. Klostret däremot heter Notre Dame de Scourmont och grundades i mitten av 1800-talet av munkar från Westvleteren, men det var först 1871 som det blev ett riktigt kloster med påvens godkännande. Den nuvarande kyrkan på platsen är bara från 1950, men öl har man minnsan bryggt sedan 1864. Precis som med Westvleteren tidigare så kommer den här artikeln följas av recensioner på de tre av Chimays öl som är intressanta. En recension av Dorée kanske kommer senare, men alla jag pratat med som har druckit den hävdar bestämt att den inte är värd det ofta löjligt höga priset den brukar ha på de få ställen som säljer den.

Zlatý Bažant

Typ: Pilsner
Bryggeri: Heineken Slovensko
Ursprung: Hurbanovo, Slovakien
Utseende: Gyllene, vit krona.
Volymprocent: 5%
Format: Flaska 500 ml

I Måndags kväll gick jag på en liten fest för att fira lanseringen av slovakiska pilsnern Zlatý Bažant. Jag kom lite sent och missade därför delar av presentation som dock verkar ha lidit av tekniskt trassel. Som tur var så missade jag inte varken middagen eller ölen. Och inte heller den andra presentationen som hölls av Slovakiens Ambassadör i Sverige, vars namn jag nu har glömt bort och Google inte lyckas tillhandahålla mig. Dessutom var Sören Polonius, sommelier från F12 på plats och pratade lite om att kombinera mat med dryck. Ärligt talat pratade han mest om hur rödvin oftast inte är en särskilt bra kamrat med fina ostar, men då och då nämnde han plikttroget att öl faktiskt fungerar med ost. Han verkade ha åsikten att öl är lättare att kombinera för att det sällan blir hemskt och oätbart som rödvin kan bli. Han nämner dessutom vikten av drickbarhet, det vill säga att viss öl faktiskt ska gå bra att dricka flaska efter flaska, allt behöver inte vara sura lambics eller starka stouts.


Jag träffade dessutom Yukio Kato som varit med och bryggt Sidenapa med Dempa. Han bad om ursäkt för incidenten och vi satt och småpratade tills ölen var slut och personalen började stressa oss mot utgången. Allt som allt en trevlig kväll om man inte är helt allergisk mot marknadsföringssnack och hyllningar till en Pilsner.

Zlatý Bažant är som sagt en slovakisk pilsner vars namn betyder "Den gyllene fasanen" och kommer lanseras på Systembolaget i dess ordinarie sortiment den första april i år. Den kommer från Hurbanovo i sydvästra delarna av landet och har bryggts där sedan 1969. 1995 köpte Heineken upp bryggeriet och efter det har ölen lanserats i fler och fler länder. Nu bryggs den dessutom på licens på flertalet platser i världen. Varifrån flaskorna som kommer säljas på systembolaget kommer ifrån nämns dock inte. Nog om sånt och över till mina intryck av ölen.

Doften är maltig, frisk och har spår av en syrlighet. Den har medel till hög kolsyra och bubblar på friskt efter serveringen. I smaken är den mild, frisk och lättdrucken. Den har tydliga toner av malt och en något svag efterbeska till en början. I takt med att kolsyran försvinner ökar beskan och ölen skulle antagligen må bra av att serveras i ett större glas som faktiskt rymde hela flaskan. Överlag så är den välbalanserad, trevlig och god. Att det går att dricka fler av den utan att man tröttnar bevisar vi helt klart under kvällen men eftersom det var ett tag sedan jag faktiskt drack en pilsner så vet jag inte riktigt hur den står sig mot konkurrenterna. Ett blindtest med Urquell, Gambrinus och liknande tjecker och enstaka svenskar vore helt klart intressant. Och förhoppningsvis något som vi har tid att genomföra här på Skumgardiner inom de kommande veckorna.

Rogue Dead Guy Ale

Typ: Bock
Bryggeri: Rogue Ales Brewery
Ursprung: USA
Utseende: Orange med svagt vitt skum.
Volymprocent: 6,5%
Format: Flaska 355 ml

Dead Guy Ale från Rogue är namnet till trots en Maibock som lättast beskrivs som blommig och frisk. Vilket är hur den doftar och smakar. I smaken får det blommiga lite stöd av en mild citrus och syrligheten därifrån hjälper till att bygga en lite fylligare öl än om den bara hade smakat friskt och blommigt. Det är en öl för att släcka törsten med på ett bättre sätt än den där Spendrups Export som serveras ur kranen på Pet Sounds Bar där jag befann mig för att delta i ett film-quiz (9e plats, vi lyckades vinna en FLM-prenumeration på utlottning!).

Den är frisk, fräsch och riktigt trevlig. Dead Guy hade passat mycket bättre på en saison än på den här flaskan.

Goose Island Bourbon County Stout

Typ: Imperial Stout (ekfatslagrad)
Bryggeri: Goose Island
Ursprung: USA
Utseende: Svart, svagt skum.
Volymprocent: 13%
Format: Flaska 355 ml

En Imperial Stout som är extremt hypad, extremt stark och lagrad på ekfat verkar ligga rätt i tiden, om tiden var förra julen. Jag ligger lite efter och hoppar på tåget först nu när jag öppnar en flaska för att se om den är värd att räknas bland det bästa jag druckit, som så många andra verkar tycka.

Det doftar starkt av sött ekfat, det är en tjock fuktig doft som skulle vara mer väntad hos en whisky än en öl. Vätskan är också tjock och trögflytande och smakar mycket av ekfat med en hel hög av enbär, choklad och kaffe. Eftersmaken är lång och stark. Det här är kraftfullt och riktigt riktigt bra. Bättre än Weasel men sämre än Kaggen och kanske näst bäst i stilen.

Flying Dog Dog Schwarz

Typ: Rököl (dubbelbock)
Bryggeri: Flying Dog Brewery
Ursprung: USA
Utseende: Svart med massor av mörkt skum.
Volymprocent: 7,8%
Format: Flaska 750 ml

Efter Ap-incidenten bytte vi djurgrupp till familjen Canis. En Dog Schwarz från Flying Dog stog och såg rastlös ut i hyllan. Flaskan kommer från Systembolagets mitt-i-februari-släpp och är en av 150 flaskor som togs in.

Den luktar starkt av rökt korv, är ganska tjock och trögflytande för att komma från lager-familjen av öl. I smaken finns såklart massor av rök, en hel del salami och ger en svag känsla av den där mackan med prickig korv man åt på skolutflykten efter 3 timmars skogspromenad. Den är fyllig och rejäl, men utan att vara dålig så imponerar den inte på mig heller. Ingen behöver gråta för att ha missat släppet, det går lika bra att dricka en Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen eller en Goosinator som båda är både billigare, lättare att få tag på och godare.

Åbro Sigill

Typ: Balanserad ekologisk lager.
Bryggeri: AB Åbro Bryggeri.
Ursprung: Vimmerby, Sverige.
Utseende: Ljusgul
Volymprocent: 5.2%
Format: Flaska 330 ml

Jag vet ej om någon av oss har testat det där ölet förut, men jag kände för att recensera ett ekologiskt öl. Ni får ursäkta mitt val av öl den här gången, för väl på gröna skylten fick jag med mig en mindre exotisk öl hem, dock jag vet sedan tidigare att våra läsare brukar vara intresserade av ekologiska öl. Denna öl från Åbro bryggeri är faktiskt helt ok.

Ölet ser väldigt ljust ut och jag förväntar mig att dricka något åt det vattniga hållet. Mycket riktigt så är det rätt blaskigt men det smakar inte alls dåligt eller så. Det är rätt hyfsat balanserat och slinker ned lätt i strupen. Om jag skulle behöva ett svensk ekologiskt öl med mig hem till någon så skulle jag kanske plocka med mig denna flarra.

Ölet doftar inte så mycket, men det ska tilläggas att jag har en väldigt dålig näsa, vilket gör att ni inte kan lita på mitt omdöme. Smaken kommer fram ganska tydligt i munnen, så håll gärna kvar ölet ett tag och låt smaken få komma fram. En klarare nyans av malt, med en viss hint av humle, ger sig tillkänna när jag låter ölets smak växa.

Eftersmaken är inte lika klar och tydlig som hur ölet smakar i munnen. Det går dock att ana lite citrus, vilket får mig att tänka på Red Stripen, vars eftersmak är rätt speciell och inte alls så dum. Beskan finns med där någonstans men är inte alls farlig om vi jämför med t.ex. en bitter.

Jag åt ingenting till det här ölet, men jag skulle gissa på att ölet mår bra av att vara lite kylt innan ni häller upp det, kanske till någon lite vanligare rätt som inte är så kryddig. Tänk på att ölet kan vara lite mäktigt för den ovane.

Mikkeller Beer Geek Brunch (Weasel)

Typ: Imperial Stout med kaffe.
Bryggeri: Mikkeller
Ursprung: Danmark
Utseende: Svårt svart med mörkbrunt skum.
Volymprocent: 10,9%
Format: Flaska 500 ml

Omtalad, omskriven och hånad. Varför tar jag upp alldeles strax, men jag måste börja med att nämna att Beer Geek Breakfast var något vi verkligen gillade. Nu är det dock Brunch vi pratar om och den kallas från Mikkel själv för Weasel. Andra har kallat den för "bajsölen". Anledningen är de att de kaffebönor som fått ligga med i ölen har redan passerat genom matsmältningen hos något asiatiskt vässelliknande djur. Man får helt enkelt ta hand om bönorna genom att rota igenom avföringen och sedan säljer man kaffet dyrt. Riktigt dyrt.

I doften hittar vi som väntat massor med kaffe, lite svaga toner av rök, men mest kaffe och lite bränt socker och karamell. Vätskan är tjockt kolsvart och helt utan bubblor. Det smakar väldigt mycket kaffe och väldigt mycket som en imperial stout ska göra. Tjockt, lite trä, stark och lång i eftersmaken, en rejäl öl som mår bra av att delas med någon. Det är en skitbra (höhöhö) öl.

Slottskällans Pale Ale blir ekologisk

Gamla Slottskällans Bryggeri meddelar att deras Pale Ale tar steget in i den ekologiska världen. Dessutom lovar de lanseringsfest på Ekocaféet i Uppsala 17:00 nu på tisdag, 24e mars.

Självklart tycker jag att det är bra att Slottskällans gör detta, och roligt att de inte lägger till en Slottskällans Eko i sortimentet utan helt enkelt säger att Pale Ale numera kommer vara ekologisk. De garanterar dessutom smaken, något jag hoppas på att kunna jämföra snart. Men det finns något jag stör mig på:

Slottskällan har länge haft ambitionen att brygga ett ekologiskt öl men det är först nu råvarorna finns att tillgå för att kunna brygga samma goda öl ekologiskt som icke ekologiskt.

Jag rekommenderar Slottskällan att skaffa sig ambitionen att brygga alla sina öl ekologiskt.

Van Diest Früli Strawberry Beer

Typ: Fruktöl (Veteöl)
Bryggeri: Brouwerij Huyghe
Ursprung: Belgien
Utseende: Grumligt orange som en omrörd Tequila Sunrise, med vitt skum.
Volymprocent: 4,1%
Format: Flaska 250 ml

En belgisk veteöl med jordgubb i. Där tappade jag nog hälften av läsarna. Den andra hälften är antagligen lite mer nyfikna däremot så jag får väl rikta mig till dem. Den är bryggd utav svåruttalade Huyghe som mest är kända för sin Delerium Tremens, ölen med de rosa elefanterna. Früli är mer röd än rosa.

Och visst luktar det jordgubb, det luktar dessutom sött och sliskigt som av jordgubbssylt, inte egen hemmagjord sylt, men heller inte den där jordgubbssylten som inte innehåller några faktiska jordgubbar. Smaken är som väntat mer jordgubbsläsk än öl, men det finns en härlig syrlig ton av citrus som ändå påminner mig om att det inte är en läsk. Den är också förvånansvärt fyllig. Trots det får jag se den som mer kul än bra och jag ångrar inte att det inte var jag som beställde in den här.

Påskölen 2009?

Jag hittar ingen nyhet om det men det verkar som om detta är listan på påskölen som ska, om jag minns rätt, lanseras på måndag:

Three Hearts Påskebrygd, Krönleins, Sverige, Flaska, 500 ml, 17.30
Påsk Alt Bier, Sigtuna/Wicked Wine, Sverige, Flaska, 500 ml, 29.90
Pumpviken Påsköl, Nynäshamn, Sverige, Flaska, 500 ml, 28.90
Oppigårds Easter Ale, Oppigårds, Sverige, Flaska, 500 ml, 24.90
Nils Oscar Kalaspåsköl, Nils Oscar, Sverige, Flaska, 330 ml, 19.00
Mariestads Påskbrygd, Mariestad, Sverige, Flaska, 500 ml, 16.50
Grebbestad Påsköl, Grebbestad, Sverige, Flaska, 500 ml, 17.90
Falcon Påskbrygd, Carlsberg, Sverige (Danmark), Flaska, 500 ml, 15.90
Eriksberg Påsköl, Eriksberg, Sverige, Flaska, 500 ml, 17.90
Easter Booster, Sigtuna, Sverige, Flaska, 500 ml, 29.90
Blåkulla, Slottskällan, Sverige, Flaska, 500 ml, 23.50

Tydligen bryggs Falcon Påskbrygd faktiskt av moderbryggeriet Carlsberg i Danmark. I övrigt är det en helsvensk line-up. En helsvensk och ganska tråkig line-up dessutom.

Sidenapa vs Skumgardiner, rond 1

Dempa har bryggt en öl ihop med lite kamrater. De kallar den för Sidenapa och igår var jag och hämtade upp två flaskor av apan som de så snällt skänkt bort. Efter ett äventyr regisserat av SL fick jag både tag på flaskorna och lyckades ta mig hem helskinnad och försenad. Hemma väntade besök och en fru som krävde middag och ett nytt köksbord med tillhörande stolar. Det låter som en liten detalj, men blir ganska viktig lite senare i den här historien.

Nu är det senare. Flaskan med Sidenapa blir den första ölflaskan som kommer i kontakt med vårt nya köksbord. Det är lite stort på något sätt. Tyvärr är det nästan hela flaskan med Sidenapa som kommer i kontakt med vårt köksbord, hela innehållet alltså. För såfort jag öppnar flaskan händer det nämligen något.

Om alla som råkar känna min fru och hålla med mig om dukarnas förskräcklighet skulle vilja påpeka det för henne, lite diskret och i förbifarten, vore jag tacksam förresten.

Ölfontänen var rätt vacker att titta på men eftersom nästan hela flaskan försvann så blir det ingen full recension idag. Istället säger jag att av det lilla jag lyckades hälla upp i ett glas så skulle den må bättre av betydligt mindre jästfällning. Den andra flaskan kommer alltså få stå still ett tag, och kommer både öppnas och hällas upp väldigt försiktigt. En spontan fråga som dök upp igår var varför apan på bilden rakar sig kring sina bröstvårtor. Det var inte jag som ställde den frågan.

Nyheter i April

Nyheter på lureridagen blir alltså:

Carling Premier, Coors, USA, 13:90, 500ml, 4,7%
Grebbestad Lager, Grebbestad, Sverige, 14:90, 330ml, 5%
Guldkällan, Åbro, Sverige, 9:50, 330ml, 4,8%
Guldkällan, Åbro, Sverige, 10:90, 330ml, 5,7%
Saku Kuld, Saku, Estland, 14:90, 500ml, 5,2%
Zlatý Bazant, Heineken Slovensko, Slovakien, 14:90, 500ml, 5%
Ekholmen Ekologisk Ale, Nynäshamns Ångbryggeri, Sverige, 28:90, 500ml, 4,7%
Fuller's Golden Pride, Fuller Smith & Turner, England, 17:90, 330ml, 8,5%
Fuller's India Pale Ale, Fuller Smith & Turner, England, 23:80, 500ml, 5,3%
Oppigårds Single Hop Ale, Oppigårds, Sverige, 16:70, 330ml, 4,8%
Saint Landelin Mythique, Gayant, Frankrike, 49:90, 750ml, 7,5%
St Peter's G-Free Ale, St Peter's, England, 34:50, 500ml, 4,2%
Wells Banana Bread Beer, Wells & Young, England, 22:90, 500ml, 5,2%
Franziskaner Hefe Dunkel, Spaten-Franziskaner, Tyskland, 18:90, 500ml, 5%
Haystack Wheat, Left Hand, USA, 19:90, 355ml, 5%

Några har vi redan skrivit om, andra har vi redan druckit men ändå inte skrivit om, någon kommer vi dricka under nästa vecka och andra vill vi inte dricka. Mest intressant är väl att St Peter's kommer med sin glutenfria öl, Wells med sin bananbrödsöl som jag inte minns som god men kanske intressant, att Fullers IPA är dyrare än Golden Pride och att man tydligen ska behöva betala nästan 60 spänn litern för Ekholmen på flaska.

Tjuåtta å nitti för en halvliter eko-bärs från Nynäs? Jag känner mig lite besviken då jag gärna hade köpt en hel hög av dem. Jag gillar bryggeriet, jag gillar att handla ekologiskt och jag var nöjd med ölen senast jag drack den. Men för 28:90 måste den vara riktigt bra om jag ska köpa en låda av den.

Paradox Smokehead

Typ: Imperial Stout
Bryggeri: Brew Dog
Ursprung: Skottland
Utseende: Svart
Volymprocent: 10%
Format: Flaska 330 ml

Fredag! Helgen ligger för våra fötter - ännu en kväll av dynamiskt vårväder med knivskarp färgpalett i stadsrummens allra dunklaste vrår - grånande gator, isande vindar, total uppsluppenhet eller tung melankoli hänger över Stockholm stad. I en annan del av Europa sitter en nästan ensam och opretantiös bryggare och filosoferar...

Yames Vott sneglar bort mot sitt tomma glas, han sitter i en bryggeribunker någonstans i Skottland - väntar, en del av bryggeriet, träfärgad. Han tänker: "Undrar om vi inte skulle ta och brygga ett öl så rökigt att även de nordiska gudarna skulle jämföra det med självaste Ragnarök". Tanken låg där inbäddad i introspektion och total tristess.

Vid bryggeriet rådde det total anarki, den utopiska vägen låg utstakad för dess varande men ölbryggarnas dystopiska farhågor kunde alltid redan vara besannade. Yames tittar ned i sitt glas, rör läpparna som i en utblåsande rörelse, som han velat framkalla självaste eldglöd rakt ned i glaset med dess sista blott synliga ölsump. Han reser sig upp och blir plötsligt synlig då han står ut från den grön-brun-svarta brittiska bakgrunden mot vilken han en gång varit osynlig.

Tänkandes - - -

[In kommer Murtyn Dyck, halvt salongsberusad, halvt aggressiv och hundra procent skotte].

- Va fan håller du på med? Sade Murtyn då han hittar Yames fumlandes efter en kapsylborttagningsgrunka.
- Det ska du skita i! Provocerade Yames fram.
- Du, nu tar du det jävligt lugnt, Brew Cat går bra nu, vi är omtyckta - det är inte för att vi är skottar. Vi gör öl med klös i, vi är dessutom jävla bra på typografi och humor.
Yames funderade en stund och svarade: "Du menar typ: ografi och ingrafi?".
Murtyn tittade bort mot Yames och skakade allvarsamt på huvudet.
- Din jefla fyllbult! Kom med i matchen, kamma till dig och fortsätt med ditt jobb. Jag kommer med bud från Islay.
- Visky! Du har min fulla uppmärksamhet du å djärva kollega och bryggarkung!
- Herr, Rökhuvud vill doppa sitt intellekt i den mörkaste Imperial Stout som det anrika nordliga Skottland någonsin har tagit fram. Rökigheten ska överstiga proportioner endast empiriskt fastslagna under Slaget vid Lützen, smaken ska ge en hint om Islay men höras liksom ett intro från Public Enemy ala 1988 - tjutande sirener och militanta tankar ska fara tre varv runt jorden vid intag av denna stout.

Yames tittar drömskt ut i luften och tänker: "En Viskystout skulle äga, [tankarna från ovan är som bortblåsta ur dennes medvetande ] svenskarna skulle vallfärda till gröna skylten bara för att få en skymt av den, känna dess lågmälda klagan från det skottska inlandets flämtande.

De båda sammanstrålar i en kort men intensiv kram, de bestämmer sig för att satsa på ett nytt öl. Herrarna tittar generat omkring sig, de blev inte upptäckta, deras tankar, redan undangömda i lokalens mörker. Om dessa väggar kunde tala... De båda öppnar varsinn "Metaphysics-öl".

Drickandes - - %

Vi förflyttar oss fram i tiden, egentligen inte i den litterära tiden men i alla fall in i framtiden sett från ett redan-varit perspektiv. Vi finner våra bryggare i full färd med att sätta kapsyler på sitt nya öl "Brew Cat, Soledox Rökhufvud".

- Den här gången kommer ölrevolutionen inte att bli televiserad, säger Murtyn.
- Men glöm hajpen, vi har dekonstruerat den, gömt den i en subtil viskycask, sopat undan mattan för konkurrenterna som förvirrat faller i finanskrisen, säger Yames stoiskt.
- Bryggeriernas luftslott knarrar och fullkomligt utplånas av en isande vårvind. En isande vårvind, EN isande vårvind. Värme...
- Fan man får akta sig för denna skotska bomb, denna rackare sprider sig likt en Columbus på speed genom munnens alla gränslösa öppna vatten och djupa hav.
Yames tar ett steg tillbaka och Murtyn spänner hanen på sitt medvetandes kulsprutesmattrande intellekt:
- Om detta öl haft ett ljudspår skulle det ha skrivits av Dev Paradox, dess kryddighet överstigit kapitalet i samband med tidig brittisk kryddimport och formats av en avslutning likt en poetisk dikt på Mandarin från fjärran öster.
- Partner, kollega och jämlike - vi har båda överträffat oss själva med detta öl, hälsa herr Brandröök' att han är välkommen på framtida herrloger, hans smaragdgröna lyster har lyst upp hela vår verksamhet med ett sjätte öl som vilar på den trygga bas som utgör vårt oeklektiska bryggeri.

I utrot finner vi dom båda i full färd med att häva i sig ölet ur de guld-svarta flaskorna av äkta Brew Cat-snitt. De planerar fler revolutioner, de har en läggning för det extrema och de är inte rädda för att visa det. Malt Visky + Imperial Stout = sant.

Skål!

Poperings Hommel Bier

Typ: Belgian IPA
Bryggeri: Brouwerij Van Eecke
Ursprung: Belgien
Utseende: Grumligt orange med riktigt tjockt vitt skum.
Volymprocent: 7,5%
Format: Flaska 250 ml

En belgisk IPA låter ganska intressant, även om jag egentligen inte hade någon aning om vad det var jag köpte, jag bara handlade på inrådan från en gammal kollega.

Vad jag fick är då alltså en belgisk variant av IPA som doftar ordentligt med humle och citrus, och oroväckande en liten, liten aning banan. Smaken innehåller som tur är inte några tecken på bananighet men en massa humle, mitt emellan en brittisk standard IPA och en amerikansk sådan skulle jag säga. Det finns också mycket av den typiskt belgiska syrliga och citrusfyllda jästen. På det hela finns det också en viss mängd lagom dammigt stall, lite saisonartat kanske. Det dammiga kommer mest i eftersmaken vilket ganska dramatiskt skiljer sig från den typiskt långa efterbeskan på en amerikansk IPA.

Helt okej faktiskt, men vänta dig ingen smaklöksdödande humlebomb av den.

La Goudale

Typ: Biére de Garde
Bryggeri: Les Brasseurs de Gayant
Ursprung: Frankrike
Utseende: Klart gulorange med massor av vitt skum.
Volymprocent: 7,2%
Format: Flaska 330 ml

Är det här min första Biére de Garde? Tror det, egentligen har jag ju druckit La Goudale tidigare men aldrig i nyktert tillstånd. Vilket kanske förklarar varför jag minns den som bättre än vad den är.

Doften består mest av mängder av malt och en blommig syrlighet som ger en försmak av vad som komma skall. Smaken är nämligen överraskande fyllig med en hel del syrlighet och stickiga blommor och en hel del kryddig spritsmak. Att alkoholen märks så tydligt och starkt är tydligen korrekt enligt stilen, men jag vet inte om det är gott. Till dess försvar så känns den smaken inte alls lika tydligt ett halvt glas in men det kan bero på svampstekningen eller volymprocenten. Eller bägge.

Slutbetyget måste nog bli att det här inte är särskilt gott. Å andra sidan är det inte äckligt heller. Meh.

Belhaven Wee Heavy

Typ: Scotch Ale/Wee Heavy
Bryggeri: Belhaven Brewery
Ursprung: Skottland
Utseende: Mörkt rödbrun, svagt ljust skum.
Volymprocent: 6,5%
Format: Flaska 500 ml

Det blev middag på Medelhavspärlan och på ölmenyn hittar jag en Belhaven Wee Heavy, som enligt många ska vara bättre än den Twisted Thistle IPA som jag prövat tidigare från samma bryggeri. Att jag någon timma tidigare druckit en Westvleteren 12 kan dock ha ändrat min inställning till den en del.

Man får anstränga sig lite för att känna av någon annan doft än den av mörka frukter, men lite karamell går också att spåra. Smaken är väldigt maltig, den är len, mjuk och lite jordig. Det finns lite spår av nötter och en svag rökighet här, ganska fyllig men ändå känns den lite som en blaskigare version av vad jag drack tidigare. Men inte en dålig öl alls faktiskt.

Trappist Westvleteren 12

Typ: Quadrupel
Bryggeri: Brouwerij Westvleteren
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt brun, tjockt skum och massor med fällning.
Volymprocent: 10,2%
Format: Flaska 330 ml

Så var vi där. Öl #2 i världen om man får tro RateBeer. Och generellt sett så är jag ju en BeerAdvocate-kille och där är den faktiskt #1. Westvleteren 12. Tidigare känd som Abt, som precis som tidigare är en förkortning för Abbot.

Låt mig börja med en varning: den här ölen ska inte drickas direkt efter att den plockas fram ur kylskåpet. Låt den vila i rumstemperatur ett tag först. Och se till att flaskan står upp hela tiden, även i kylen så att jästen samlas i botten. Häll sedan försiktigt, om du inte uppskattar jästfällningen, för det finns det mycket av här.

Sen har jag ett tips: mörk choklad. Jag sitter här med en liten skål med mörk choklad, jävligt mörk choklad, faktum är att det står 100% kakao på den och det är antagligen 30-20% mer än vad de flesta av er uppskattar även om ni ser er själva som personer som gillar riktigt mörk choklad. Ge i alla fall 85-90% en chans om 100% låter för mycket, men glöm inte att ölen ska smakas ordentligt innan ni börjar mumsa choklad också.

Så nu när vi är förberedda kan jag börja, och som vanligt börjar jag i näsan. Det doftar mustigt, med starka malttoner, torkade mörka frukter och nästan lite granskog eller om det bara är barr. Först kände jag lite syrliga vinägertoner men jag lyckas inte hitta dem igen. I munnen är ölen fyllig, len, tjock och sirapsliknande både till hur den rullar över tungen och till sötman. Det är massor med malt, torkade ljusa frukter som ananas och aprikos eller persika. Samtidigt är det jordigt, vinöst och fyllt av mörka frukter som plommon eller russin. De första klunkarna för med sig en viss kryddig spritighet, lite som man ibland kan hitta i ljusare ale runt 6-7% men att det är över 10% alkohol i den här tror man inte. Kanske är det dock de där procenten som gör det så svårt att hitta den där spritigheten såhär halva glaset in.

Helt klart är det en komplex öl, helt klart är det en bra öl. Riktigt jävla bra. Fucking jävla kuk Åmål-bra. Om det är bäst, eller näst bäst i världen låter jag vara osagt. Trots allt har jag ju inte druckit alla öl än. Eftersom det bara var några veckor sedan som jag drack Kaggen! så borde jag kanske jämföra och förklara vad jag tycker bäst om, men jag kan bara inte jämföra så helt olika ölstilar med varandra.


Som sista bonus så kan jag berätta om chokladen. Det är 100% kakao (kan innnehålla spår av nötter, laktos och gluten) från Ecuador, ekologiskt odlad. Det är såklart bittert som fan och inte många kommer uppskatta att äta den utan något till. Min vanliga reaktion skulle ha varit att hälla upp ett glas portvin eller sherry till den, men nu hade jag den här ölflaskan och tänkte att det var värt ett försök. Det funkar. Det funkar helt fantastiskt. Med en bit choklad i munnen blir varje klunk öl ännu bättre än tidigare. Chokladen frigör absolut frukt-smakerna som finns i ölen och man hamnar ungefär så nära paradiset man kan komma i sin egen mun.

Måste det här verkligen ta slut?

Trappist Westvleteren 8

Typ: Dubbel
Bryggeri: Brouwerij Westvleteren
Ursprung: Belgien
Utseende: Mörkt, mörkt brun med beige krona.
Volymprocent: 8%
Format: Flaska 330 ml

Dubbeln är en av mina favoritstilar, särskilt när det kommer till belgisk öl. De är mörka, lena och ofta väldigt fylliga med en rejäl kropp. Och de håller sig ofta runt sina 7-8% och 330 ml av det är alldeles lagom sådär efter middagen.

Westvleteren 8 är precis så. Med en stark doft av söt malt, plommon, torkad frukt och blommor, kanske lite viol så känns den inbjudande. I smaken är den också stark, med en hel hög choklad, lite hasselnöt, en del körsbär, plommon, russin också den där lilla tonen peppar som antagligen kommer från de där 8% som man inte känner av på något annat sätt, ja i smaken i alla fall. Eftersmaken är lång och lika len som tidigare, med en ton av enbär som sätter den avslutande knorren på upplevelsen.

Det här är fruktansvärt bra helt enkelt.